Svenska

<p>"... tekniskt kompetent och uppfinningsrik, mångfasetterad och makalös." Elisabeth Åsbrink i <i>DN</i></p><p><i>"</i>Hatten av för ett praktverk om den bortglömda, eller gömda, kvinnliga fotografen." Linda Unnhem i <i>Helsingborgs Dagblad</i><i></i></p><p><i>Kvinnor bakom kameran: 1848-1968</i> är en bild­biografi om de kvinnliga yrkesfotografernas historia i Sverige. Det är berättelsen om hur fotograf tidigt blev ett kvinnoyrke, och om hur kvinnor på bred front slog sig fram i samhället som entreprenörer med egna ateljéer. Detta är också den första skildringen som lyfter fram kvinnors avgörande roll i den svenska fotogra­fins historia. <br/><br/>Boken kartlägger och beskriver kvinnliga fotografers verksamhet i Sverige under 120 år. Med ett rikt bildmaterial tas läsaren genom fotohistorien med fokus på de kvinnliga yrkes­fotografernas villkor. Ett femtiotal fotografer presenteras i illustrerade biografier. Det ger en inblick i de vitt skilda liv som levdes i fotografins närhet från kungligheten som fotograferar för nöjes skull till den enskilda kvinnan som bygger en ateljéverksamhet helt på egen hand. Genom boken återkommer också ett antal tematiska bildblock. <br/><br/>Boken avslutas med en bibliografisk översikt över relevanta verk och forskning, liksom ingångar till enskilda fotografer, för att underlätta vidare forskning om de kvinnliga fotografernas roll i fotohistorien. <br/><br/><i>Kvinnor bakom kameran: 1848-1968</i> är resulta­tet av ett mångårigt forskningsprojekt av foto­historikern och hedersdoktorn i fotografi Eva Dahlman, litteraturhistorikern/kritikern Magnus Bremmer samt fotohistorikern Björn Axel Johans­son. Bildredaktör  är Lena Wilhelmsson, fotograf och curator. Boken formges av Nina Ulmaja.</p>

"En gång för mycket länge sen, förstår du, så var det en gammal munk från ett ortodoxt kloster, Pamve hette han, som planterade ett torrt träd på ett berg. Just så här. Och till sin lärjunge, en munk som hette Ioann Kolov, sa Pamve att han skulle vattna det där trädet varje dag, tills det fick liv." Manus till och intryck från inspelningen av Andrej Tarkovskijs (1932-1986) sista film "Offret".

<p><b>Pojken från Arbrå som blev stjärna i Hollywood    </b></p><p><i></i><i>"Vad är oddsen för att jag, en pilt från Arbrå, skulle se Scener ur  ett äktenskap och få en uppenbarelse att jag skulle arbeta med Ingmar Bergman? Att jag skulle följa Rösten och ge mig av ända ner till Stockholm?"</i></p><p>I sin självbiografi tar Peter Stormare med dig på sin osannolika livsresa, från Hälsinglands djupa skogar till Los Angeles stjärnkantade tillvaro. Men han berättar även om sin inre resa och om Rösten som alltid har lett honom rätt.  </p><p>Det är med lika delar djup, lika delar självdistanserad humor som Peter Stormare skildrar tiden på Scenskolan, livet bakom Dramatens kulisser och vägen till Hollywood och storfilmer som Jurassic Park, Fargo och Armageddon. Men också den första fumlande kärleken, relationen till Ingmar Bergman, de smärtsamma uppbrotten och det vidunderliga mötet med hustrun Toshimi.  </p><p>Peter Stormare må vara en av våra mest kända skådespelare med en bakgrund på Kungliga Dramaten, där han fostrades av Sveriges främsta, men han är fortfarande densamme pojken från Arbrå.</p><p>"Peter Stormare har alltid haft något märkligt i sitt väsen, en särling, en rasande." Ingmar Bergman</p><p>"Man kunde ana en diamant, men den var väldigt oslipad." Hans Wigren, rektor på Scenskolan, om Peter Stormare </p><p>"'Jag tänker vinna en Oscar i Hollywood innan jag är fyrtiofem', sa han med ett brett leende." Lars Löfgren, Dramatenchef, minns Peter Stormare</p><p></p>

<p><b><i>"Killinggänget bygger mycket på att vi egentligen inte tycker om varandra. </i>/</b><b>Robert Gustafsson</b></p><p><i>Vuxna män gör saker tillsammans</i> är inte bara en biografi om en av Sveriges mest omtalade konstellationer av kreatörer och komiker utan lika mycket  en bok om humor som livshållning och manlig vänskap. </p><p>Killinggänget var den första humorgruppen att både bete sig och behandlas som ett rockband snarare än en humorgrupp. Under1990- och 2000-talet var de Sveriges mest stilbildande, hyllade och bästa humorgäng med succéer som <i>NileCity 105,6</i>, <i>Torsk på Tallinn</i> och <i>Fyra nyanser av brunt</i>. Samtidigt kantades produktionerna av ständiga bråk, skandaler och depressioner.  </p><p><b>Den enda biografin i sitt slag </b><br/><b></b>När författaren och journalisten Linus Kuhlin för några år sedan ville läsa en biografi om det populära Killinggänget upptäckte han till sin stora förvåning att någon sådan inte fanns. Lösningen blev att i någon slags gå-över-ån-för-vatten-anda skriva den själv. Under arbetet med boken har Linus intervjuat såväl medlemmar i Killinggänget som personer som har verkat runt humorgruppen. Vi möter också några av de personer som, på ett eller annat sätt, dyker upp i killingarnas mycket rika persongalleri. Bokens förord är skrivet av Kalle Lind, Sveriges populärkulturella nestor.  </p><p><b>Om författaren</b><br/>Linus Kuhlin, född 1993, är skriftställare och journalist från Göteborg. Han är utbildad vid JMG och har skrivit för bland annat Faktum, Hymn och KulturUngdom. Dessutom medverkar han med texter i böckerna <i>Regnbågar och krockade bilar</i> och <i>Per Svensson: alchemy art architecture</i>. 2018 debuterade han som författare med S<i>kuggorna kommer</i>, en rockbiografi om Freddie Wadlings mytomspunna postpunkband Cortex.</p>

<p>Hur ska jag sammanfatta mitt liv? Lyckligt.</p><p>Vad jag ångrar mest? Bara det att jag har fått miljoner för att göra film, haft fullständig konstnärlig kontroll och ändå aldrig gjort en jättebra film.</p><p>Vilken kvinna beundrar jag mest? Soon-Yi. Inte för att hon kommer att slå mig på knäskålarna med brödkaveln om jag inte säger det, utan för att hon gav sig ut på de farliga gatorna ensam som femåring för att försöka få ett bättre liv och skapade sig ett, trots fruktansvärda hinder.</p><p>Vad skulle jag allra helst ha velat göra? Skriva Linje Lusta.</p><p>Vad skulle jag allra minst ha velat göra? Leka på en äng.</p><p>Skulle jag göra något annorlunda om jag fick leva om mitt liv? Jag skulle inte köpa den fantastiska grönsaksstrimlaren som killen gjorde reklam för på tv.</p><p>Och inget intresse av ett eftermäle, verkligen? Hellre än att leva vidare i publikens själ och hjärta föredrar jag att leva vidare i min lägenhet. WOODY ALLEN<br/></p><br/><p>Apropå ingenting är den världsberömde amerikanske film­regis­sören, komikern, manusförfatta­ren, skådespelaren och musikern ­Woody Allens länge emot­sedda själv­biografi. Här ­berättar han med sin karaktäristiska humor om sitt liv, om uppväxtåren, äktenskapen, filmerna han gjort och människor han mött. </p><p>Woody Allen ägnar även flera kapitel åt de anklagelser som riktats mot honom om att han sexuellt skulle ha förgripit sig på sin adoptivdotter. Anklagelserna, som uppkom 1992 och upprepades med förnyad kraft under metoo­hösten 2017, utreddes av två polisiära instanser som bägge kom till slutsatsen att Allen är oskyldig.</p><p></p><p>SAGT OM BOKEN<br/>»Genuint rolig läsning.« DN </p><p>»Han skriver så bra att man blir spyfärdig.« Aftonbladet </p><p>»En jiddischspäckad njutning.« Expressen </p><p>»Både läsvärd och värdefull för oss som uppskattar Allen som filmskapare. Bokens första delar är ­komiska och för osökt tankarna till Radio Days liksom andra av hans bästa komedier.« SVD</p><p>»Ett nöje att läsa.« LA Times </p><p>»En autentisk och lättsam ton.« New York Times </p><p>»Högst läsvärda memoarer.« Times </p><p>»Vilken underbar överraskning det är att läsa Allens självbiografi och upptäcka att den är en ren njutning, festlig, älskvärd och fylld av stjärn­glans.« National Review </p><p>»Ett tips om du får slut på toalett­papper: Woody Allens memoarer är också gjorda av papper.« Washington Post </p>

<p>I den här spännande visuella tidsresan går historien och nuet hand i hand.</p><p>Gamla unika arkivbilder får sällskap av nytagna bilder på samma plats. Karl Kadhammar har utvecklat det här samspelet på sin Instagramsida i många år, nu gör han en efterlängtad bok med sina allra bästa kombinationer. Det finns alltid något att upptäcka i Stockholms myllrande stadsliv, i gränder, på gator och torg. Cykelbud möter varandra, nymålade fasader trängs med gamla slitna hus och gamla landmärken står stadigt där de alltid stått. Författaren och fotografen Kadhammar tar oss med på sin upptäcktsresa utrustad med sin mobilkamera och en stark berättarröst.</p>

<p><b>»Här blandas biografiska redogörelser med filmanalys, med fokus på valda titlar ur den omfattande filmografin. Och knappt någon annan hyser större kärlek till, eller kunskap om, sitt ämne än Mikaela Kindblom.« Johannes Hagman, Upsala Nya Tidning </b></p><p><b>»En rik och insiktsfull bok, det går inte ens att antyda hur mycket den faktiskt berättar om den här epoken i svensk film. Analyserna av filmerna är både lyhörda och knivskarpa. Den skärper ens filmtittande och förtjänar många läsare.« Håkan Anderson, Hela Gotland</b> </p><p>Under nästan tre decennier var mästerregissören Hasse Ekman en fixstjärna inom svensk film. Ett kändisbarn vars personlighet pressats fram under mödor. En stilikon med enorm talang och arbetskapacitet. Dandyn från Artillerigatan, skolad i Hollywoods drömfabrik, höll under sitt liv en mäktig produktionstakt: fyrtiotvå filmer, fyrtionio manus, femtiotvå roller, två självbiografier, en roman, fyra giftermål, fem barn.<br/>I den här boken hyllar filmhistorikern Mikaela Kindblom en lysande filmskapare, som själv betraktade sig antingen som ett bindestreck mellan fadern Gösta Ekman och sonen Gösta Ekman, eller ett ingenting i jämförelse med rivalen Ingmar Bergman.<br/>Resultatet är sexton texter som närsynt och nyfiket går in i Hasse Ekmans filmvärld. Det här är en kärleksförklaring till mannen och filmskaparen Hasse Ekman, till livet och filmkonsten. Det är också den första större boken på svenska om Hasse Ekman, rikt illustrerad med fotografier ur hans liv och filmer.</p><p>MIKAELA KINDBLOM är filmkritiker och författare och har tidigare skrivit <i>Våra drömmars stad - Stockholm i filmen</i> och<i> Den svenska drömfabriken - histori</i><i>en om Filmstaden i Råsunda</i>.</p><p>»Mikaela Kindblom fångas av den bitterljuvhet som genomsyrar Hasse Ekmans filmer.« Kalle Lind, Sydsvenskan </p><p>»En bok som jag hade stor behållning av, skriven med värme och fylld med många intressanta analyser.« Saras bokbetraktelser </p>