Svenska

Bögjävlar är en uppgörelse med den samtida svenska gaykulturen. I sju års tid har Daniel Björk, Tomas Hemstad, Stefan Ingvarsson, Petter Wallenberg och Roger Wilson analyserat den omgivande bögvärlden i olika former. Den här boken (och bloggen www.bogjavlar.se) fortsätter samtalet. De senaste årens mediala och popkulturella framgång för bögar i Sverige har skett till priset av kastrering och utslätning. Bögar tolereras, men knappt. Allt har gått så fort. Vågar man lita på att acceptansen är mer än ett ytligt fenomen? Samtidigt håller bögvärlden en enad och glatt leende front utåt. Resultatet: dagens svenska bögkultur har blivit självbegränsande, infantil och enkelspårig. Vad händer egentligen med en kultur som assimileras? Varför påstås bögar gilla dålig musik? Har bögar sex eller är de bara gosiga och kramiga? Är bögkulturen verkligen trendsättande inom mode? Det är några av frågorna som besvaras i Bögjävlar. Bögjävlar är också en introduktion till den kritik mot gaykulturens mittfåra som formulerats i USA och England, en kritik som rör allt ifrån likriktning och kommersialism, till campkulturens död och radhusifiering. Med exempel från medier, musik, litteratur, film och mode skärskådar de en kultur som skriker efter uppgradering.

Faghag är en reportagebok om det speciella förhållandet mellan heterosexuella kvinnor och homosexuella män. Den utspelar sig i Berlin, New York, Göteborg, San Francisco, Stockholm, Paris och Falun, på allt från sexklubbar till ålderdomshem, bland kvinnor som tycker att kärleken mellan män är den allra vackraste.<br/><br/>Vissa av kvinnorna föredrar att shoppa och dricka cocktails med sina gaybästisar, andra kämpar politiskt för dem. Några nöjer sig med att beundra bögarna på avstånd, likt de unga tjejerna i Faghagklubben som sitter hemma och skriver homoerotiska noveller. Faghag handlar om symbiotisk vänskap, politisk kamp och en gemensam dröm om en värld bortom regnbågen.<br/><br/>Linda Leopold föddes 1979 och blev faghag sex år senare. Hon var chefredaktör på Odd at large och arbetar nu som redaktionschef på Bon. Faghag är hennes första bok.

<p>I boken Den urbana fronten - En dokumentation av makten över staden granskas omvandlingen av Kvillebäcken, en stadsdel på Hisingen i Göteborg. Berättelsen om hur ett tidigare industriområde, befolkat av små verksamheter, butiker och föreningar, utplånas och omvandlas till ett skyltfönster för hållbar stadsutveckling.</p><p>En berättelse om hur en vardaglig plats förvandlas till en urban front, en gräns där en ny stad ska växa fram till varje pris.</p><p>Men i vems intresse drivs egentligen den nya stadsomvandlingen och vad får den för konsekvenser för stadens invånare?</p><p>Av Katarina Despotovic och Catharina Thörn.</p>

Är staden en vara? Det går ju knappast att sälja huvudstaden till högstbjudande. Men städer konkurrerar med varandra och marknadsförs som varor. Så har det alltid varit. Idag har produktionen av varan Stockholm ändrat karaktär. Konkurrensen gäller fler och andra företeelser än tidigare. I denna antologi utgår tolv forskare från begreppet vara då de analyserar och diskuterar Stockholms förändring det senaste kvartsseklet. Författarna visar hur en allt starkare marknadsinriktning inverkat på stadens förändring i allt från stadsutveckling och bostadsbyggnadspolitik till Kulturhusets verksamhet. Utifrån olika teman diskuterar författarna vad marknadsinriktningen gör med villkoren för människors existens. Hur hänger varan och varandet samman? Utgångspunkt är stadens olika platser, från nya bostäder och omgestaltade äldre stadsdelar till enskilda objekt som hotell och Slussen. Idéer om framtidens Stockholm kommer till uttryck i marknadsföring, i arkitekternas visioner, i omgestaltningen av historiska miljöer och i stadens översiktliga planering. Vem får vara i den nya staden? Författarna har sin akademiska hemvist i bland annat etnologi och kulturgeografi med koppling till samhällsplanering vid Stockholms universitet samt i ekonomi vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

<p>Det finns ett par små och märkvärdiga platser i Stockholms innerstad. Två platser som för den oinvigde väcker nyfikenhet. De ligger på Kungsholmen och bär på en sällsam historia. Den ena belägen vid Alströmergatan, ett par meter under gatunivån och den andra i en del av Kronobergsparken intill Kronobergsgatan. Genom lövverket skymtar ett antal resliga gravstenar med omsorgsfullt huggna tecken. Det är de äldsta judiska begravningsplatserna i Stockholm från senare delen av 1700-talet och tecknen är hebreiska bokstäver.   </p><p><i>Gravstenar berättar</i> handlar om begravningsplatsernas tillkomst och historia under hundra år och om hur en judisk begravning gick till för drygt tvåhundra år sedan. Ett kapitel handlar om gravstenarnas och de huggna texternas ursprung, form och hur restaureringen av dessa gått till. Vidare beskrivs den första judiska invandringen till Sverige och några av dessa människors levnadsöden och anpassning till det svenska samhället. Förhoppningsvis kan boken bidra till kunskap och insikt om hur denna tidiga invandring påverkat utvecklingen av Stockholm och Sverige</p>

Stockholmsbarn i ett landskap av ideal, rekreation och ekonomi 1900-2000 Närmare 300 000 Stockholmsbarn har under 1900-talet tillbringat somrar i en främmande familj på landet. Feriebarnsverksamheten startade som välgörenhet vid 1800-talets slut; en tid då trångboddhet, tuberkulos och undernäring var vardag för stadens arbetarbarn. Under 1900-talets gång kom verksamheten att bli ett välfärdsprojekt i folkhemsbygget, för att kring millennieskiftet förpassas till det förflutna. Hur kunde verksamheten fortleva så länge, trots omvälvande samhällsförändringar? Varför upphörde den, till synes lika plötsligt som den uppstått? Med grund i ett brett material låter ekonomhistorikern Barbro Ljungdahl Zackrisson läsaren ta del av ett stycke tidigare outforskad historia om stadens barn, om arrangörernas agerande och om feriebarnsverksamhetens drivkrafter och effekter.

Mer världsledande forskning, mer internationalisering, mer mobilitet, mer open access, mer impact, mer humanistiska perspektiv på andra vetenskaper, mer forskningsanknytning i undervisningen. Mer av det mesta, helt enkelt Men hur bör svensk forskning organiseras och finansieras för att åstadkomma allt detta? Frågorna rymmer en rad problem och dilemman. Hur bör fördelningen mellan stora program och små projekt se ut? Ska forskningsansökningar utvärderas med hänsyn till de sökandes tidigare prestationer, exempelvis genom bibliometri, eller utifrån förväntade resultat? Vilken vikt ska fästas vid konkret samhällsnytta? Ska bedömningar i huvudsak ske av andra forskare genom peer review? Hur undviker man i så fall att allt mer av forskarnas tid går åt till att utvärdera andra forskare? Och vilken konkret roll ska forskningen spela i den akademiska undervisningen? På universiteten som helhet? Eller för den delen i politiken? Borde inte forskare i högre grad sprida sina resultat just till beslutsfattare och allmänhet nå ut långt mer än i dag? Numera betalas mer än hälften av svensk universitetsforskning av forskningsfinansiärer som står utanför lärosätena. Här finns statliga myndigheter men också fristående organ. Riksbankens Jubileumsfond (RJ) är en stiftelse som främjar och stöder humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Denna bok ges ut med anledning av fondens femtioårsjubileum 2015 och är ett försök att tänka vidare i frågor om forskningens framtid.