Svenska

<p>Efter de kritikerhyllade och av läsarna mycket älskade böckerna <i>Jordlöparens bok</i> och <i>Mänskligheten</i> är Thomas Tidholm nu tillbaka med sin 27:e skönlitterära bok sedan debuten 1966. <i>Blandade känslor</i>, en klassisk diktsamling - helt enkelt en samling fina och märkliga dikter att läsa och dröja vid, var och en för sig - och att gå tillbaka till. Det är sådana texter som för tanken vidare och öppnar nya vägar vartefter som livet ger nya erfarenheter. Att förstå sig själv och världen är det aldrig uttalade mottot för detta arbete.</p><p>Thomas Tidholms poesi kan framstå som enkel, och det är den ju på sitt sätt - språket är inte svårt, meningarna går att läsa och tanken att följa (vilket kan tyckas elementärt), men här finns också något fantastiskt, något som leder dig in i dig själv eller ut i skogen på jakt efter redan töad snö, eller i spåren av en civilisation på glid. Det är en poesi som osäkrar sina egna resonemang, ställer dig inför frågor som du inte visste att du skulle ställa dig, eller en paradox som får dig att skratta till, ifrågasätta, klia dig i huvudet och undra vad som är meningen med allt detta.</p><p>Blandade känslor kort sagt.</p>

<p>En grupp poesiambassadörer reser till en plats som länge söndrats av en ockupationsmakt. De bärs alla av hoppet om att mötas genom orden. I en polyfon virvel samsas deras trevande rundabordssamtal, livsberättelser och eftersnack med hastigt uppkomna möten i gatuvimlet. Frågorna kretsar kring befrielse från förtryck, poetik och översättning som motståndshandling. "Röd anemon" ger röst åt människor vars liv och litteratur villkoras av våld. Det är på samma gång en poets eget lyssnande efter ord i den tystnad som är nattens.</p>

I boken <i>Cowboydrömmar. En essä om västernfilmen</i> undersöker kulturforskaren och essäisten Sven-Erik Klinkmann cowboymyten och västerngenren utgående ifrån figurer som sheriffen, den laglöse, hämnaren, de andra och aspekter av västernberättandet som lagen, platsen, tiden, sångerna. Också frågorna om manlighet och kvinnlighet i västernfilmerna tas upp.

<p>Tre tider, tre kontinenter, tre katastrofer. I början av 2000-talet är atmosfären fulltankad med modernitetens ångor. Naturen kan inte längre förstås som en stabil bakgrund till samhällets och kulturens historia. Tidsskalor förskjuts, rytmer kastas om, nya varaktigheter framträder. Den geologiska tiden forsar fram på kulturens yta. Klimatkrisen tvingar det senmoderna samhället att ompröva sitt förhållningssätt till tiden. Det är en kulturell omställning i samma skala som 1900-talets globalisering.</p><p>I den här historiska essän ges den erfarenheten ett namn: temporalisering. Den är skriven i en tid när naturen på nytt blivit kulturens dominerande medium. Mot en fond av tre historiska naturkatastrofer beskriver Anders Ekström hur en ny tidsförståelse började ta form i slutet av 1900-talet. Den framträder i rapporter om naturkriser och extremväder, genom klimatförändringarnas snabba normalisering, i föraningen om att framtidens livsutrymme är intecknat av vår egen historia.</p><p>Men i det förflutna finns också en öppning mot tidsöverskridande former av ansvar och gemenskap. Boken kan därför också läsas som en vädjan till den historiska erfarenheten, till den levande känslan av tidernas samband och landskapens fäste i kroppen, till insikten om vår egen och samhällets sårbarhet.</p><p><br/></p><p><i>Anders Ekström är idéhistoriker, författare och professor vid Uppsala universitet. Han har tidigare utgivit ett femtontal böcker och varit verksam som forskare, kulturskribent och föreläsare under mer än tre decennier. Hans senaste böcker är</i>Det gemensamma: Kunskap och demokrati i ett nytt sekel (2023) samt Times of History, Times of Nature (tills. med Staffan Bergwik; 2022).</p> <p></p>