Svenska

Simone Weil (1909-1943) var en fransk filosof vars betydelse med tiden ständigt ökar. Då inte bara hennes filosofisk-­litterära verk, utan också myten om henne som en kämpande intellektuell. Hon insåg tidigt nazismens faror och arbetade aktivt mot den, både filosofiskt och handgripligt i motståndsrörelsen.  <br/><br/><i>En civilisations plågor</i> samlar sex texter av Weil som på olika sätt berör civilisationens kris under 1930- och 1940-talet, inte sällan analyserat genom den antika litteraturen och kulturen. Linn Aplemo har översatt och Christine Zyka har  skrivit efterordet.

Öppningar är ett urval artiklar och kritik som renodlar det korta formatet. Boken är ett associativt flöde av texter om konst, filosofi, idéhistoria och politik. I de små händelserna och biografiska notiserna speglas ett större idésammanhang. Den korta formen förenar konkretion, omedelbarhet och komplexitet; den vill glänta på dörrar till oväntade tankar och sammanhang. Peter Cornell är författare och kritiker på Expressen, tidigare professor i konstens teori och idéhistoria på Konstfack och på Kungl. Konsthögskolan.

<i>Våld </i>är en kort men knivskarp textsamling med rötter i en serie undersökande slöjdartiklar i Västerbottens-Kuriren. Från en flyktingförläggning i Jörn där de nyanlända instrueras att fläta näver, till storspovar och spigg och socialbidrag i Kåge. <br/><br/>Slöjd- och textilhistoria kittas samman med frätande scener ur ett liv, det moderna planlösa irrandet efter sammanhang och tillhörighet. <br/><br/><i>Våld</i> är delvis prosa, delvis essä, ibland följsam, ibland som hammarslag. Men mest kanske ett angrepp på slöjdens lojhet, små sagor om våldet i varje material och maskin, ett klagorop över samtidens förljugenhet och ett knäfall framför en bleknad kuliss av ett förlorat Iran.<br/><br/><i>"</i>Våld<i> är ingen berättelse från A till Ö. Det är spridda betraktelser och tankar som sammantaget skapar en helhet. Det är charmigt, allvarligt och humoristiskt. En stor liten bok." </i>BTJ, Ylva Floreman<br/><br/><i>"Anahita Ghazinezam har skrivit en djupt originell bok. Hantverksskickligt har hon skapat en väv av disparata trådar och den hänger på något underligt vis ihop alldeles utmärkt. Det blir rent av makalöst bra!"</i> Göteborgs-Posten, Eva-Lotta Hultén

Svenska Akademiens nordiska pris 2025 tilldelas den danske författaren Søren Ulrik Thomsen. Priset utdelas för att uppmärksamma viktiga författarskap i de nordiska länderna på alla områden Akademien verkar för. Priset är på 400 000 kronor och det är det största Svenska Akademien delar ut efter Nobelpriset. <br/><br/>"Det är en utsökt vackert skriven essä som vindlar fram och åter genom barnets, ynglingens och den vuxne mannens liv." <br/><br/>Dagens Nyheter<br/><br/>"personligt och samtidigt berörande allmängiltigt ... Språket i översättningen är klart och vackert och saknar danismer."<br/><br/>BTJ, betyg 5 av 5<br/><br/>"Ömt porträtt av en psykiskt skör mamma"<br/><br/>Svenska Dagbladet<br/><br/>"Finns det en tidpunkt eller en plats i en människas liv som förlängningen visar sig vara viktigast? Ett centrum som passarens spets kan placeras i, eftersom allt det som tidigare skett drömlikt pekar fram mot det och allt det som följer därefter siktar tillbaka mot denna punkt, vars betydelse man självfallet inte bejakar förrän långt senare?"<br/><br/>Så inleds Søren Ulrik Thomsens bok om den plats i livet som betytt mest för honom, <i>Store Kongensgade 23</i>. Han är sexton år och flyttar in till Köpenhamns centrum, spänd av förväntningar på allt som ligger framför honom. Samtidigt är hans mor mycket deprimerad och tas in på ett mentalsjukhus, där hon får tillbringa sju år och utstå stark psykofarmaka och elchocker utan att någon frågar om varför hon mår dåligt. I spänningsfältet mellan lycka och olycka reflekterar författaren om livet, om varför man skriver, om rädsla för ålderdomen, om hösten, när allt både blåser upp och dör ut. Och om en lägenhet på Store Kongensgade 23, som även om den tillhör hans förflutna, likväl är den plats som framtid alltid kommer att stråla från.<br/><br/>SØREN ULRIK THOMSEN (född 1956) är en av Danmarks mest kända och folkkära poeter. Han debuterade 1981 med diktsamlingen <i>City slang</i>. Thomsen är också känd som en lysande essäist och nominerades till Læsernes Bogpris 2022. År 1995 valdes han in i Det Danske Akademi. <i>Store Kongensgade 23</i> har sålt i 45 000 ex i Danmark.<br/><br/><br/><br/>"Den bästa boken jag läste i fjol? [...] det var 'Store Kongensgade 23' av Søren Ulrik Thomsen."<br/>Jan Kjærstad<br/><br/>"När [...] Søren Ulrik Thomsen skriver prosa, kan han formulera insikter och erfarenheter, så man nästen hoppar i stolen och säger, ja, ja, så var det, så är det."<br/>Berlingske<br/><br/>"Søren Ulrik Thomsen visar än en gång sin essäistiska briljans. Han spårar sina egna kriser och ungdomsdrömmar, utan att förlora sig i sig själv."<br/>Kristeligt Dagblad<br/><br/>"När skickliga poeter skriver essäer, är varje mening vägd på guldvåg. I denna generösa essä framstår flera passager som ren prosadikt. Också när Thomsen skriver om livets realiteter, som promenaderna med sin far, som fortfarande lever, är han i en klass för sig."<br/>Politiken

Redan i denna debutbok går det att se storheten hos författaren <b>Albert Camus</b>, eller som en fransk filosof uttryckte det: När man är tjugotvå är man knappt skrivkunnig, om man inte är ett geni. <br/><br/>Debutboken <i><b>Framsidan och frånsidan</b></i> innehåller fem essäer. Tre utspelar sig i Albert Camus uppväxtstad Alger, i de två andra är huvudpersonen på resande fot i Prag och på Mallorca. I fattigkvarteret i Alger finns de människor och den stämning som ger näring åt hans författarskap. Flera av de tankar som sedan präglar författarskapet formas här: ensamheten, den absurda världen och sökandet efter en mening i detta enda liv. Inte förrän efter tjugo år tillät Albert Camus en återutgivning av boken, om detta berättar han i sitt eget förord: "Det finns mer äkta kärlek i de här valhänta sidorna än i alla de följande."<br/><br/><i><b>1957 tilldelades han Nobelpriset</b></i> i litteratur med motiveringen: "För hans betydelse fulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid."<br/><br/>Introduktionen till denna essäsamling är skriven av psykoanalytiker <b>Peter Jansson</b>. <br/><br/><b>Albert Camus</b> föddes 1913 i Algeriet som då var en fransk koloni. Hans far stupade i första världskriget och modern, som var hörselskadad och analfabet, flyttade till ett fattigt kvarter i huvudstaden Alger. Där växte Albert upp tillsammans med sin mor, storebror och hushållets starka kvinna mormodern. På universitetet i Alger studerade han filosofi, blev journalist och debuterade som författare 1937 med <b><i>Framsidan och frånsidan </i></b><i>(Lindelöws </i><i>bokförlag, 2022)</i>. Samlingen med de fem essäerna började han skriva på som 22-åring. Två år senare blev det hans debutbok. Nu ges den ut i nyöversättning. Översättare: Helén Enqvist.<br/><br/>Ifjol gavs hans första och enda novellsamling ut, <i><b>Landsflykten och riket</b> (Lindelöws bokförlag, 2021)</i>, också den i nyöversättning. Översättare: Ulla Bruncrona.<br/><br/>År 1957 tilldelades Albert Camus Nobelpriset i litteratur. I januari 1960 omkom han tragiskt i en bilolycka med sin franska bokförläggare. Några av hans mest kända verk är <i>Pesten, Främlingen, Myten om Sisyfos</i> och <i>Människans revolt</i>.

<i>»Jag ger mig upp mot toppen av Hunneberg på en bred asfaltsväg. Det är väldigt välordnat allting. Här finns informationstavlor så fort man undrar något och tydligt utmärkta stigar. Jag går till torpet Löne: alla byggnader utom jordkällaren är borta, men man håller efter gräs och äng. När jag fortsätter mot Grinnsjö talar en skylt om att jag går igenom Öjemossens naturreservat. Här befinner du dig på bergets lägsta punkt, står det.<br/><br/>Jag är född och uppvuxen i Västergötland och har i stort sett aldrig bott någon annanstans, så det är klart att jag älskar landskapet. Men jag tycker att det här borde vara oemotståndligt för vem som helst: bergets lägsta punkt.<br/><br/>Matterhorn är 4478 meter högt. Ja, men hur lågt är det? undrar västgöten.»</i><br/><br/>Erik Andersson tycker om att gå runt saker. Han har gått runt Kungsholmen och Södermalm; han har gått runt i Dublin, Kalmar och Philadelphia; men allra bäst trivs han när han får gå runt på den västgötska landsbygden.<br/><br/>Han tycker om att åka ut och han tycker om att komma hem. För att liksom både äta kakan och ha den kvar bestämde han sig för att enbart besöka de socknar i Västergötland som heter någonting med hem - öppet som i Varnhem och Gudhem, eller mera dolt som i Lerum, Hajom och Våmb. De är femtio stycken allt som allt, och han har kringströvat dem under loppet av några år och samvetsgrant nedtecknat sina upplevelser av var och en.<br/><br/> Fram tonar bilden av en landsbygd som kan tyckas bestå mest av åkrar och skog, men som i själva verket är mångskiftande och bjuder på stillsam dramatik och en och annan överraskning.<br/><br/>Erik Andersson debuterade som översättare 1984 och har sedan dess givit ut sextio översättningar av irländska, engelska, skotska och amerikanska författare. De mest omfattande arbetena har han beskrivit i två böcker: "Översättarens anmärkningar" (om Tolkiens Ringarnas herre) och "Dag ut och dag in med en dag i Dublin" (om Joyces Ulysses). Han har också skrivit en novellsamling, en essäsamling och fem romaner. De båda senaste romanerna skildrar möten med främmande kulturer: "Västergötland i Den larmande hopens dal" (2008) och "Centralasien i Indialänderna" (2015).

Den polsk-judiske författaren Bruno Schulz (1892-1942) tillbringade hela sitt liv i den polska provinsstaden Drohobycz. Där skrev han de två märkliga prosasamlingarna <i>Kanelbutikerna</i> och <i>Sanatoriet Timglaset</i> som idag räknas bland den europeiska litterära modernismens främsta verk. I denna bok föreligger för första gången på svenska 140 av Schulz personliga brev och ett urval av hans essäer och noveller. Tillsammans med en rad teckningar och grafiska blad ur hans konstnärliga produktion ges läsaren en bild av en ensam och säregen människa som inte kunde komma till sin rätt på något annat sätt än i konstens och litteraturens värld.