Svenska

<p>Litteraturhistorikern och ledamoten av Svenska Akademien, Fredrik Böök, satte Viktor Rydberg högst av alla svenska författare. Kanske var det just därför han dröjde så länge med att ta sig an att skriva denna minnesteckning. Bööks ambitionsnivå var nämligen inte bara att beskriva Rydbergs liv och verk på ett allmänt plan utan att ge klarhet och rättvisa åt Rydbergs tankevärld - filosofiskt, politiskt och religiöst. När Böök avled 1961 var arbetet ännu inte slutfört och resultatet blev en torso, ett verk vars sista mening är avhuggen mitt i. Det efterlämnade manuset var skrivet med skrivmaskin och fyllt av Bööks egna handskrivna korrigeringar och tillskott. Nu, över sextio år senare, publiceras det för första gången. Det som bjuds är en lika inkännande som insiktsfull text, driven av ett passionerat intresse för en verklig pionjärgestalt inom vår svenska litteraturhistoria.</p><p>Inledning av Svante Nordin.</p>

Varför forskar våra litteraturvetare fortfarande mest på svenska, moderna och företrädesvis manliga författarskap? Och varför är det ingen som forskar om populärlitteraturen? Hanne-Lore Andersson, själv litteraturvetare, undersöker i sin avhandling vilka normer som är rådande och vilka som är omdebatterade inom svensk litteraturvetenskap runt sekelskiftet 2000. Avhandlingen <i>Doxa och debatt</i> hör hemma inom området forskning om forskning. Doxa är det som inte behöver rättfärdigas, de tysta antaganden som den vetenskapliga praktiken är organiserad kring. Hanne-Lore Anderssons resultat visar att doxa inom svensk litteraturvetenskap år 2000 är att forska på kanoniserade svenska och i första hand manliga författarskap och att studera hur skönlitterära texter är gjorda, vilka konstnärliga grepp som kommer till användning. Normen är också att presentera sin forskning i form av monografier om enskilda författare eller verk och att visa prov på ett gott hantverkskunnande. Till de inslag i ämnets doxa som har utmanats hör det smala litteratur- eller textbegreppet, som exkluderar exempelvis populärlitteratur, fokuseringen på texten som text, samt opersonlighetsnormen, enligt vilken forskaren inte allt för tydligt bör framträda som synligt subjekt. Att en norm eller en doxa är svår att förändra är ett välkänt fenomen, men svensk litteraturvetenskap är förvånansvärt lik den för trettio år sedan. Förvånande är också att forskningen i så hög grad utgår från material och mindre från vetenskapliga problem. Om det senare vore fallet skulle material av helt olika slag kunna samsas i en och samma studie liksom att forskningen lättare skulle kunna öppnas för tvärvetenskapliga perspektiv. Avhandlingsförfattarens förhoppning är att avliva den existerande myten om att litteraturvetenskapen har förändrats radikalt under de senaste decennierna och att den lägesbeskrivning som ges i avhandlingen ska ligga till grund för den fortsatta debatten om litteraturvetenskapens och humanioras roll. Min förhoppning är också att avhandlingen skall få läsare inte bara inom ämnet litteraturvetenskap utan också inom humaniora i stort, och att alla från grundstudenter till professorer tydligare än tidigare skall reflektera kring och kunna formulera vad de ser som humanioras mål och mening, säger Hanne-Lore Andersson. En ständig debatt är enligt min mening nödvändig för att en vetenskaplig verksamhet ska förbli vital och en angelägenhet också för människor utanför universitetet, avslutar hon.

Att uttrycka sina livserfarenheter i skrift inför en läsande offentlighet hör i dagens individualistiska samhälle till vardagligheterna. För 200 år sedan var emellertid situationen en annan, och att undersöka den självframställande litteraturens former och villkor under denna tid kan också berika förståelsen av jaget i det tjugoförsta århundradet. Det svenska 1800-talet är en dynamisk tid, vars tänkande ligger till grund för många av våra moderna föreställningar om jaget och minnet inte minst såsom dessa kommer till uttryck i det självbiografiska skrivandet. I själva verket är det i viktiga avseenden litteraturen som driver på denna utveckling genom att ständigt, och i skiftande former, utforska våra möjliga förhållningssätt till det förflutna. I sin avhandling undersöker Peter Henning vad som händer när livet och samhället på ett allt mer självklart sätt vägs mot den personliga erinringens horisont när de smaknormer som tidigare begränsat det självframställande skrivandet börjar ifrågasättas, och när det blir möjligt för individer från ett bredare samhällsskikt att berätta om sig själva i det offentliga. Genom punktnedslag i P. D. A. Atterboms, Erik Gustaf Geijers, Henriette Widerbergs och Verner von Heidenstams författarskap tar studien ett brett grepp om epoken. Här möter vi den tidiga romantikens tårdrypande minneskult såväl som nittiotalismens idealisering av glömska och intighet. Självbiografisk performancekonst står mot essäistiska experiment, medan drömmar om att spegla eviga sanningar i de egna hågkomsterna bryts mot förhoppningar om att på nytt vinna ryktbarhet genom skandalösa bestsellers.

En del litterär deckargåta, en del biografi, en del mystik, en mans livslånga besatthet blir tillsammans denna charmiga och sanna historia, som hänför alla samlarnördar och bokälskare. Den handlar om parfymfabrikören Jacques Guerin, samlaren som lyckades rädda det mesta av Prousts efterlämnade papper och pinaler, inklusive hans överrock, från det bål som Prousts släktingar planerade att bränna upp allt i. Det här är en bok i precis min stil. I La Bohèmes anda, en fantastisk aria till en rock. Patti Smith En sällsynt och underbart skriven litterär gåta som är lika hjärtknipande som spännande. Michael Ondaatje Lorenza Foschini är prisbelönt författare, journalist och tidigare korrespondent vid Vatikanen. Hon är född i Neapel och bor i Rom.

Den ena var blond, den andra mörk, en var konstnär, den andra författare, en var foglig, den andra rebell. Hélène och Simone de Beauvoir stod trots sina olikheter varandra nära. Deras relation präglades av förtrolighet men också av rivalitet, svartsjuka och förakt. I sin frispråkiga biografi berättar Claudine Monteil ingående hur dessa två systrar, oberoende av sina meningsmotsättningar, tillsammans var frontfigurer i kvinnorörelsen. Monteil, som ingick i systrarnas innersta vänkrets, ger oss en initierad skildring av det intellektuella och konstnärliga livet i Paris, från och med andra världskriget fram till vår tid. Claudine Monteil är författare och historiker. På svenska finns av Monteil sedan tidigare De som älskade friheten. Berättelsen om Jean-Paul Sartres och Simone de Beauvoirs livslånga förhållande.

"Nedskrivningssystem är en modern klassiker inom humaniora." (Thomas Karlsohn i GP)<br/><br/>Med utgångspunkt i den mediala maskinparkens historiska förvandlingar skriver Friedrich Kittler här nuets historia. Detta verk har gjort honom till en exemplarisk teoretiker för den digitala eran och till huvudgestalt inom den tyska forskning som ersatt gamla och vördnadsbjudande begrepp som "mening" och "subjekt", "kommunikation" och "förståelse" med de betydligt kyligare "medium" och "information", "databehandling" och "gränssnitt".<br/><br/>I <i>Nedskrivningssystem 1800·1900 </i>läser Kittler Goethe genom en reformpedagog, Nietzsche genom skrivmaskinens konstruktör och Lacan genom fonografens uppfinnare, för att bara nämna några av bokens omaka konstellationer. Kopplingarna är oväntade men inte godtyckliga. Det som förbinder litteratur och humanistisk bildning med praktiskt eller ingenjörsmässigt vetande är den medieteknologi som genom historien organiserat den västerländska kulturens diskurser. Kittler gör därmed en motläsning av den humanistiska traditionen. I hjärtat av den europeiska kulturen finns inte en själ, inte en ande och inte ett subjekt, utan en teknologi. Snarare än att framhålla människans förmåga att överskrida sina villkor tecknar studien en kylig bild av mediernas makt att strukturera vår verklighetsuppfattning.<br/><br/><i>Nedskrivningssystem 1800·1900</i> är Kittlers mest genomgripande försök att formulera sina tankar kring medier och makt, och boken har blivit något av ett grunddokument för den mediehistoriska vändningen inom humaniora under de senaste decennierna. Det är en litteraturvetenskaplig studie där traditionella storheter som text, författarskap, böcker, verk och läsare omdefinieras som funktioner i ett medialt system. Samtidigt är undersökningen ett slags avsked till litteraturvetenskapen: när frågan om mediet ersätter frågan om texten så kan man visserligen fortsatt intressera sig för fenomen som traditionellt hört till litteraturvetenskapens domäner, men litteraturens särställning framstår ohjälpligen som effekten av vissa historiskt föränderliga mediala villkor. Vår värld, menar Kittler, är tekniskt konstruerad, från början till slut. Genom att i detalj belägga detta i sina historiska fallstudier lyckades han få en hel humanistisk forskarvärld att upptäcka och tala om medier där man förut bara sett "text". Hans sätt att förena en innovativ framsynthet med ett historiskt siktdjup och en kompromisslöshet i tanken lämnar inte någon oberörd.<br/><br/>I <i>Nedskrivningssystem 1800·1900</i> visar sig Kittlers medieanalys i helfigur. Först här framträder med full skärpa komplexiteten i hans högst personliga teoriarkitektur, där Freud, Saussure, Foucault, Derrida, Lacan och McLuhan lämnat lika viktiga bidrag. Det är en bok som rikt belönar sin läsare. För den som på allvar önskar förstå hur medierna definierat, och fortsätter att definiera, vår situation och oss själva erbjuder den oundgänglig läsning.<br/><br/>Friedrich Kittler, tysk mediehistoriker, 1943-2011. Han har tidigare presenterats på svenska i essäsamlingen <i>Maskinskrifter</i> (2002). <i>Aufschreibesysteme 1800·1900</i> utkom i en fjärde omarbetad utgåva 2003.<br/><br/>"Att 'Nedskrivningssystem 1800/1900' nu finns på svenska är en dröm som gått i uppfyllelse; ett hjältedåd av utgivare och inte minst översättaren Tommy Andersson, vars ohyggliga arbete givit enastående resultat."<br/>Jan Holmberg, Dagens Nyheter<br/><br/>"Nedskrivningssystem är en modern klassiker inom humaniora. Nyligen utkom boken på Glänta Produktion i kongenial svensk översättning av Tommy Andersson. Det är ett välkommet initiativ och en imponerande prestation att göra denna drygt sexhundrasidiga volym tillgänglig på vårt språk."<br/>Thomas Karlsohn, GP<br/><br/>?Kittler är, kan man säga, medieteoretikern par excellence. Med en sylvass noggrannhet och vetenskapsmannens distans, analyserar han ? och på sin alldeles egna, svindlande, spännande och otroligt stimulerande stil som till och med kommit att kallas ?Kittlertyska? ? mediernas diskurs?<br/>Carl Magnus Juliusson, Tidningen Kulturen<br/><br/>"I denna digra volym från 1985, som brukar ses som en modern klassiker och ett viktigt incitament till humanioras nya inriktning mot mediehistoria, reflekterar [Kittler] kring medier och makt. [...] Denna originella och djärvt nytänkande bok vänder sig till alla som vill förstå hur medierna definierar vår nutida situation."<br/>Inger Littberger Caisou-Rouss, BTJ<br/><br/>"Det är [...] en synnerligen intressant läsning och översättningen är mycket väl genomförd."<br/>Pär Thörn, Sydsvenskan

<p>I början av 1900-talet var den skönlitterära klassikerutgivningen en etablerad vetenskaplig verksamhet, som bedrevs vid universitet och inom litterära utgivningssällskap. Dess historia följs i denna bok tillbaka till den senare hälften av 1700-talet, då samlade utgåvor av svenska författares verk gavs ut, både med en förväntad förtjänst för ögonen och för att tjäna som rättesnören för en uppväxande författargeneration. Romantikernas utgivare underströk i stället vikten av historisk trohet: en utgivare borde inte putsa och ändra i en avliden författares verk, utan noggrant återge allt som det stod skrivet. Under 1800-talet blev klassikerutgivningen ett slagfält för en rad frågor, som bland annat gällde författarrätt, litterär kreativitet och folkbildning. Den vetenskapliga editionsfilologin tog intryck av den klassiska filologins långa tradition, samtidigt som den skönlitterära klassikerutgivningen stod i samspel med förlag riktade till en bredare publik. Den litterära utgivarfiktionen, klassikerserien, skolutgåvan och den vetenskapligt syftande editionen är några av de litterära produkter som sätts under lupp i denna bok.</p>