Svenska

<p>Juni 1940: Hitlers Wehrmacht har besegrat Frankrike. Gestapo letar efter Heinrich Mann och Franz Werfel, efter Hannah Arendt, Lion Feuchtwanger och otaliga andra tyska författare som har flytt till Frankrike sedan maktövertagandet 1933. Amerikanen Varian Fry kommer till Marseille för att rädda så många som möjligt.                       </p><p>Det är ett dramatiskt år i den tyska litteraturhistorien. I Nice lyssnar Heinrich Mann på radionyheter medan bomblarmen ljuder. Anna Seghers flyr med sina barn till fots från Paris. Lion Feuchtwanger sitter i ett franskt interneringsläger, medan SS-trupper rycker närmare. Alla kommer de slutligen till Marseille. Här lämnar Walter Benjamin ifrån sig sin nya essä till Hannah Arendt innan han flyr över Pyrenéerna. Här korsas vägarna för en mängd tyska och österrikiska författare, intellektuella och konstnärer. Och här riskerar Varian Fry och hans medhjälpare livet för att smuggla ut dem ur landet.  </p><p>Uwe Wittstock, född i Leipzig 1955, är litteraturkritiker och författare. Hans stora genombrott kom, även internationellt, med <i>Februari 33: litteraturens vinter</i>, som blev brett uppmärksammad och diskuterad under det svenska valåret 2022. <i>Marseille 1940: den tyska litteraturens flykt</i> tar vid efter den förra boken och är skriven med minst lika stor intensitet och närvaro - och dess aktualitet i samtiden är lika obestridlig.</p><p><b>"Kallsvett sipprar ut från sidorna i Wittstocks bok. Med imponerande detaljrikedom gestaltar han nyckfullhetens terror. Från en dag till en annan kan spelreglerna ändras genom ett eller annat myndighetsdekret [. . .] Marseille år 1940 är en ö i tiden. Men man kan slå broar ända till Tidö slott. Över dem vandrar den byråkratiska brutaliteten." Per Svensson, DN.</b></p><p><b>"Hans skildring av hur kulturpersonligheter som redan gått i exil från Nazityskland också tvingas fly Frankrike matchar en spännings­roman." Anders Q Björkman, SvD.</b></p><p><b>"Med ett närmast thrillerartat driv skildrar Wittstock de oppositionellas katt och råtta-lek med Gestapo och SS. Det här är angelägen läsning i vår tid, när fascismen vinner alltmer mark i Europa." Yukiko Duke, Vi Läser.</b></p>

<p>Vikingatiden var en period med långvariga kontakter mellan gaeler och skandinaver mellan folket på Erin och främlingarna som kom seglande från det nordliga Lochlann för att plundra, handla och grunda Irlands första städer. Dessa kontakter har ofta skildrats av historiker, men den här boken fokuserar på hur ämnet har behandlats i poesi av samtida iriska barder och norröna skalder men även av moderna poeter som skriver på engelska.   Två gestalter återkommer som Irlands främsta försvarare mot nordmännen: Brian Bóruma, en historisk kung som år 1014 segrade i slaget vid Clontarf, och Finn mac Cumaill, en ren sagohjälte som är huvudpersonen i en rik berättelsecykel.</p><p>Boken inleds med en allmän presentation av den tidiga poesin som skrevs på forniriska. Vi ser även hur dessa vackra dikter har översatts till engelska och inspirerat poeter ända sedan Irlands litterära renässans tog sin början under 1800-talet. Nyckel­figurer här är George Sigerson, William Butler Yeats, Oliver St. John Gogarty, James Joyce, Flann OBrien och Seamus Heaney.</p><p></p><p>Alan Crozier är fil. dr. i germansk filologi och översättare. Han har översatt en lång rad akademiska böcker och artiklar från svenska, norska och danska till engelska. Detta är den första bok där han själv står som författare, och här gör han dessutom svenska tolkningar av dikter på iriska, isländska, fornfranska och medeltidslatin. </p><p>Denna översikt är den första i sitt slag på svenska. Dess långa historiska perspektiv och omfattande litterära källmaterial visar inte bara en tusenårig litterär traditions rikedom utan också dess återklanger i vår moderna litteratur. Boken är därtill rikligt illustrerad.</p>

<p>Staden myllrade omkring honom. Vattenkuskar, soldater och pigor trängdes med grevinnor, tullsnokar och notarier, solen blänkte i kyrkspiror och sabelfästen. Vart man gick anade man hamnens närvaro med saltlukt, höga master och främmande språk. Skalden Carl Michael Bellman (1740-1795) lämnade sällan Stockholm. Men han var en gudabenådad poet, och i sin märkliga sångsamling Fredmans epistlar skapade han en hel värld.</p><p>Carina Burman har gjort sig känd som stilsäker biograf. Nu skildrar hon Bellman med utgångspunkt i staden, tiden och de kvinnor och män som omgav honom. Bellman. Biografin är den mest omfattande levnadsteckningen som gjorts över Sveriges genom tiderna kanske störste diktare.</p>

<p>"Den stora behållningen med "Den sista idealisten" är Burmans idéhistoriska skärpa. Den lätthet med vilken han läser Rydberg i ljuset av Kant, Arendt, Kierkegaard - listan kan göras lång. Liksom hur han, i sin behandling av Rydbergs idéer, nästan lika ledigt som författaren själv kastar sig mellan termodynamik, socialdarwinism, forngermansk mytologi och nakna män utan att det blir tungrott. Burman ser samband och drar paralleller som jag inte stött på tidigare." Expressen</p><p></p><p>Idag är det nog mest kring jul Viktor Rydbergs namn nämns, när "Tomten" reciteras i radio eller "Gläns över sjö och strand" hörs i skolor och kyrkor. Men i sin tid var Rydberg den mest framstående, och definitivt den mest lärde, svenska författaren. Han blev ledamot i Svenska Akademien, hedersdoktor vid Uppsala universitet och professor i först kulturhistoria och sedan konsthistoria vid Stockholms högskola. Bra jobbat av ett fosterbarn från Jönköping som växte upp under eländiga förhållanden.</p><p></p><p>Hans bildningstörst var enorm, och förutom romaner, noveller och dikter skrev han hundratals tidnings- och tidskriftsartiklar och fördjupade sig i såväl romersk kejsarhistoria som den samtida darwinismen.</p><p></p><p>Idéhistorikern Anders Burmans bok <em>Den sista idealisten </em>berättar om Viktor Rydbergs liv men också om den fascinerande tid han levde i, när modernisering och sekularisering stod för dörren och vetenskapliga framsteg förändrade samhället i grunden.</p>

Femtiotre år efter Jane Austens död tillfrågades hennes brorson James Edward Austen-Leigh om han ville skriva en biografi över sin faster. Han samtyckte, och boken kom ut 1870. Den väckte så stort intresse att en ny utgåva trycktes redan följande år. Sedan dess har ett mycket stort antal biografier över Jane Austen skrivits, men James Edward Austen-Leighs hågkomster har intagit en särställning bland dem, främst för att han kände henne väl och hyste stor tillgivenhet för henne, men även för hans personliga och humoristiska berättarstil. Nu föreligger hans bok för första gången på svenska.

<p>Efter tio års belägring av staden Ilion i Troja beger sig krigaren Odysseus - den mångförslagne - hemåt mot ön Ithaka, där hans hustru Penelope väntar, under ständig uppvaktning från friare som suktar efter hennes gunst och hans kungarike.<br/>Men vägen hem blir svår för Odysseus och hans män: tio år av irrfärder väntar, med strapatser och dödliga faror - lotusätare som lockar med evig glömska, våldsamma cykloper, förföriska nymfer och lockande men hotfulla sirener.<br/>Hemma på Ithaka gör sonen Telemachos allt för att freda sin mor, och Odysseus får in i det sista använda all sin list och förslagenhet.<br/>I svensk översättning av Erland Lagerlöf.</p><p>HOMEROS vet man ytterst lite om; mytbildningen har framställt honom som en blind skald och siare, men sannolikt kommer de verk som tillskrivs honom från en lång tradition av muntlig poesi. <i>Odysséen</i> dateras vanligen till det sena 700-talet f.Kr.<br/></p>

Han kallade sig själv en europeisk intellektuell och anslöt sig till en ickeskandinavisk tradition. Och visst är han osvensk, inte minst i sin övertygelse om att litteraturen kan förändra världen och människan, samt i sitt sätt att aldrig be om ursäkt för sig. Därmed blir Jan Myrdal, för både kritiker och beundrare, en katalysator för den sorts intellektuella självprövning som är så ovanlig i vår tid.<br/><br/>Denna <i>Myrdaliana</i> har främst kommit att handla om vad som kan kallas för Myrdalåret 2023, ett år då boken om Jan Myrdalbiblioteket äntligen kom ut och Jan Myrdals stora pris gick till en världsberömd norrman. Det var också året då katalysatorn Jan Myrdal tre år efter sin död återuppstod i den svenska offentligheten i och med utgivningen av <i>De hemliga breven</i> och den stora kulturdebatt som följde i Sverige, rörande hans relationer till föräldrarna Alva och Gunnar Myrdal samt fiktionens och sanningens roll i såväl litteraturen i stort som i Jan Myrdals författarskap.<br/><br/>Bråkigt? Ja, precis som gubben själv.