Svenska

<p>Pippiperspektiv - starka röster om världens starkaste flicka! Under 75 år har hon erövrat världen. Roat, förundrat, ifrågasatt och provocerat. Älskad av barn och framburen som en frontfigur och symbol för det fria och anti-auktoritära är Pippi Långstrump lika aktuell nu som hon var då Astrid Lindgren skrev första boken om henne, mitt under brinnande världskrig. Ingen tycks oberörd av Pippi Långstrump! Pippiperspektiv är en jubileumsbok där kända skribenter och tecknare i ord och bild presenterar sin bild av Pippi Långstrump. Originella, roliga, tänkvärda texter och intervjuer av skarpa svenska och utländska skribenter, fantastiska nyritade illustrationer, många foton och mycket kuriosa om Pippi ryms i denna påkostade hyllningsbok. Bland de medverkande finns Susanna Alakoski, Jens Andersen, Kitty Crowther, Jan Eliasson, Tarja Halonen, Agnes Lidbeck, Inger Nilsson, Suzanne Osten, Roland Paulsen, Pipilotti Rist, Meg Rosoff, Alicia Vikander, Björn Ulvaeus och många fler!</p>

Torbjörn Säfves alternativa svenska litteratur­historia tar sin början 1543 - det år då Gustav Vasas bibel har distribuerats till alla kyrkor och rikslikningen av det svenska språket börjar - och avslutas 2012. För vart och ett av de 469 åren däremellan har Torbjörn Säfve författat en text med en karaktäriserande rubrik. 1543, det är den vita gentianans eller den torkade hundskitens år. 2012, det är marknadsdiktaturskandalernas år. Torbjörn Säfve har skrivit en litterär historia som inte liknar någon annan. I sann karnevalisk anda vänder den uppochned på traditionella litterära värderingar och gängse urvalsprinciper. Namn som i andra sammanhang anses vara självklara, utelämnas. Samtidigt som andra, annars förbisedda, lyfts in i centrum. OM FÖRFATTAREN Torbjörn Säfve är författare till ett tjugotal böcker, bland annat romanerna Ivan Aguéli (1981), Jag brinner (1984) och I Goyas tecken (2002).

Det universella och det individuella ger en inblick i det samtida litteraturvetenskapliga forskningsfältet. Ett trettiotal forskare medverkar i denna antologi vars innehåll spänner från det andliga till det sekulära, från medeltiden till det moderna, från det teoretiska till det biografiska och från det lokala till det globala. Perspektiven är svenska och nordiska så väl som internationella. Boken är en festskrift till Eva Hættner Aurelius, professor i litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Skribenterna kommer från Sverige, Danmark och Tyskland där de under åren haft Eva Hættner Aurelius som inspirerande kollega, lärare, handledare och vän, och bidragen ansluter till frågor som hon under sin långa forskargärning har lyft fram: litteratur- och ämneshistoria, kvinnolitteraturhistoria, självbiografiskt skrivande.

<p>Olof von Dalin (1708--1763) är en skepnadsskiftande person och diktare. I sina texter anlägger han gärna masker, talar genom främmande, uppdiktade munnar. Dalin är inte bara en författare, utan många. Han anteciperade Bellman, som i likhet med sin förebild Dalin gav liv åt olika karaktärer och talade och sjöng med olika poetiska tonfall.  </p><p>Dalin är både pekoralpastischens upphovsman i Sverige och den förste i svensk litteratur att systematiskt ägna sig åt rolldiktning. I <i>Rolldiktningens poetik</i> lyfts tidigare okända, nyskapande och experimentella sidor i det gigantiska författarskapet fram för första gången. Boken bygger på många års grundforskning i arkiv och ger en ny tolkning av vår jämte Bellman främste 1700-talsförfattare.  </p><p>Daniel Möller är docent och lärare i litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Han har tidigare bl.a. skrivit en bok om djurepitafier från 1600- och 1700-talen och forskat om Gunnar Ekelöfs pekoralpastischer. Tillsammans med Niklas Schiöler har han även redigerat antologin <i>Svensk poesi </i>(2016). Senast utgav han antologin <i>Tre sekler av svenska pekoral</i> (2019). </p>

<p>Så länge människan har skrivit har hon också läst. Men vilka olika sorters läsning finns det och hur har läsningen förändrats genom tiderna? Hur påverkas det litterära läsandet av den digitala verklighet som vi nu lever i, där ett oändligt flöde av underhållning ständigt pockar på vår uppmärksamhet i de digitala enheter vi bär runt på? </p><p>Antologin <i>Människan och läsandet</i> ser närmare på dessa och andra frågor kring läsning ur olika perspektiv. I bokens tre partier Tecken, skrift, läsande , Heliga böcker samt Läsande och tolkning finns en samling tankeväckande essäer med hög aktualitet. Vi får läsa om de äldsta skriftsystemen och skriftens betydelse; det handlar bland annat om läsandet som medskapande aktivitet, om kanon, om Litteraturbanken som klassikerprojekt och om läsning som vetenskaplig och kritisk profession. Joel Halldorf skriver om bibelläsning och dess betydelse för politik, kultur och etik i Sverige, Rebecka Kärde tittar på kritikerns roll som läsare och Kristoffer Leandoer ställer frågan om huruvida litteraturen är en existensform.<br/></p>

<p>Hjalmar Söderberg (1869 1941) har genom romaner som <i>Doktor Glas</i>, <i>Martin Bircks ungdom</i> och <i>Den allvarsamma leken</i> kommit att bli en av våra mest lästa och älskade författare. Trots sin sparsamma produktion räknas hans författarskap idag som ett av de mer betydelsefulla från svenskt 1900- tal. Men så har det inte alltid varit. Länge fanns det en njugg inställning till denne författare: han ansågs sakna fantasikraft och förmåga att skapa levande gestalter. Inte förrän på 1980-talet, fyrtio år efter sin bortgång, började han erhålla den ställning han förtjänar. </p><p>Något som tydligt vittnar om Söderbergs dragningskraft är hur hans författarskap både har lockat forskare och inspirerat författarkollegor till vidarediktningar såsom Gun-Britt Sundströms <i>För Lydia</i>, Kerstin Ekmans <i>Mordets praktik</i> och Bengt Ohlssons <i>Gregorius</i>. </p><p>I sin bok <i>Hjalmar Söderberg och eftervärlden</i> berättar David Andersson om Söderbergs liv och verk och beskriver hur bilden av honom har förändrats från hans samtid och fram till våra dagar. Det här är en bok både för den som redan kan sin Söderberg och för den som har allt kvar att upptäcka.</p>