Den bild vi har i Sverige idag av den internationella konstnärsskara som samlades i den franska byn Grez-sur-Loing under 1870- och 80-talen, präglas i hög grad av sin tids nationalistiska kulturklimat, men också av den konstruktion av platsen och fenomenet konstnärskoloni som både konstnärer och konsthistoriker skapat i efterhand.

Fritidshuset är en plats för de dagar vi inte arbetar, men själva husets arkitektur har inte sällan i sig själv en ledig känsla. Här har vi samlat de bästa exemplen, den finaste och mest välarbetade arkitekturen genom 21 arkitektritade fritidshus i det svenska landskapet från norr till söder. Här finns ladliknande ateljéer i skogs eller ängslandskap, tillägg till gamla gårdar och rentav några enkla vindskydd. Det här är en bok för att drömma sig bort, men också för att få idéer om hur man själv kan förverkliga sina drömmar om de lediga dagarnas arkitektur.

Västertorp var något storartat och modernt när det byggdes. Under efterkrigstiden sattes människan i centrum och det fanns en öppenhet för konst och hur den skulle användas. Funkistidens strikta och rena ytor byttes mot önskan om att dekorera. När så byggmästaren Fritz H. Eriksson, en av samtidens stora i konstvärlden med mottot ?Konst för alla?, satte spaden i jorden började konstlivet snart att blomstra i Västertorp. En skulpturpark utan like växte fram. Konstnärer ville vara med och skapa det nya idealsamhället. Det byggdes ateljéer och många, som Arne Jones, flyttade hit. Den här boken handlar om konstlivet de fem första åren i förorten Västertorp söder om Stockholm, när det var som mest aktivt. Det och tidens fascinerande socialt engagerade stadsplanering.

<p></p> <p>Ola Billgren (1940-2001) var under flera decennier en central gestalt i svenskt konst- och kulturliv - ny­skapande och ständigt uppmärksammad. Hans mång­facetterade konstnärskap rör sig från abstrakt expressionism till fotografisk realism, från monokromt nonfigurativ måleri till impressionistiska stadsmotiv.</p> <p><br/></p> <p>I denna långessä tar konstskribenten och vännen Douglas Feuk ett samlat grepp om Billgrens konstnärskap. Texten uppehåller sig i första hand vid bilderna men har även återkommande kontakt med de yttre omständigheter som bidrog till att forma konstnären - inte minst genom citat från en lång brevväxling mellan Billgren och Feuk. Förutom ett hundratal konstverk presenteras en samling porträtt- och ateljéfoton som inte tidigare varit kända. I en närmast heltäckande skildring av Billgrens bildvärld - från sexåringens kritteckningar till sextioettåringens allra sista målning - ges en unik och levande bild av konstnären och människan Ola Billgren.</p>

<p>Att förverkliga husdrömmar via köp av gamla villor har blivit allt trendigare i Sverige under 2000-talet. Ekebäck i Göteborg är exempel på ett populärt villaområde med hundraårig historia. I <i>Villaliv i Ekebäck </i>berättar nya villaägare om sina renoveringar och inredningsideal. Vad visste de om stadsdelen innan de flyttade dit? Varför ville de bo där?   </p><p>Generationsskiftena är tydliga markörer för förändringar över tid. Nybyggarhushåll med knappa levnadsvillkor under tidigt 1900-tal följdes av 1960-talets unga konstnärer och vänstersympatisörer som hade låga anspråk på komfort och värnade om den småskaliga miljön. Bland dagens villaägare gäller intresse för återbruk och hållbar livsstil.   </p><p>Numera är det uppenbart att Ekebäck i likhet med många andra gamla arbetarklassområden runt om i Sverige genomgått en gentrifieringsprocess. Andra undersökningar inom detta fält rör områden med flerfamiljshus, men etnologiprofessor Kerstin Gunnemarks studie av Ekebäck är unik då den uppmärksammar en villastadsdels omvandling under en hundraårsperiod.   </p><p>Kerstin Gunnemark är professor emerita i etnologi vid Göteborgs universitet. I hennes forskningsprofil ingår stadsliv, minnen och kulturarv med belysning av människors reflekterande kring sina minnesbilder och självbiografiska berättande. Hon har även intresserat sig för berättelser om sommarhus som bevarats och omgestaltats i förhållande till det imaginära kulturarvets betydelse och varit redaktör för antologin <i>Sommarliv. Minnen, drömmar och materialitet </i>(2016).</p>

Varje Människa En Konstnär - Livskonstnären Och Samhällsvisionären Joseph B [Bok / Danskt band]

<p>När blir man konstnär och hur går det till? Tjugofem yngre konstnärer som etablerat sig under 2000-talets första två decennier (och ett par äldre) skriver om vägarna till sina konstnärskap. </p><p>Konstnärernas berättelser är komplexa. Några kom tidigt till insikt om att vägen som konstnär var den enda som låg öppen för dem. Andra reflekterar över det dagliga arbetet, det ständiga omprövandet och blivandet. Somliga skriver om förutsättningarna att verka som konstnär, hur väl konstutbildningarna förberedde dem för uppgiften, eller inte gjorde det. Gemensamt för konstnärerna är deras strävan att hålla ut oavsett villkor och möjligheter. Serien avslutas meden essä om villkoren för konstnären Hilding Linnqvist och hans kamratkrets när de etablerade sina konstnärskap för hundra år sedan. Frågan om hur man lär sig verka som konstnär var lika aktuell på den tiden som idag. Av skribenterna har ett dussintal examen från Kungl. Konsthögskolan, fem från Konstfack, tre från Konsthögskolan i Umeå, en från Valand, tre från utländska utbildningar och en är autodidakt. Under hösten 2019 och in i januari 2020 kommer nättidskriften Omkonst att publicera en eller två essäer i veckan. Huvudredaktör är konstnären Susanna Slöör, biträdd av konstnärerna Maria Hall och Dan Wolgers vilka alla tre också bidrar med varsin text. </p><p>Initiativtagare till essäserien är Stiftelsen Hilding Linnqvists konst. Varmt tack till Stiftelsen Längmanska kulturfonden för bidrag till tryck av den kommande boken.</p>