Musik & Konst

Det här är berättelsen om en stor del av Sveriges musikhistoria.<br/><br/>Dansbanden och deras omslag. Är de geniala? Eller är de bara gräsliga? Eller är de helt enkelt bara charmiga och ett tidsdokument över en tid då temat "less is more" inte existerade? Vad var det egentligen som fick banden att ha kostymer och jeans med revär och skjortkragar som var 2 decimeter långa. Var hittade man kläderna? Vem sydde dom. Var banden tvungna att dra<br/>upp brallorna så det allra heligaste putade åt alla möjliga håll?<br/><br/>Denna bok är en hyllning till genren. Till estetiken. Bilderna. Tankarna. Konsten.<br/>Boken innehåller 300 klassiska omslag från eran. Intervjuer med några medlemmar från banden samt med några av männen som drev skivbolag. Hur tänkte dom? Tänkte de alls? Var har de för några roliga minnen och anekdoter kring omslagen?<br/><br/>Varmt välkomna till "En del av den svenska musikhistorien. Dansbandens Skivsomslag".

Mer än fyrtio år senare fortsätter Dynasty och Unmasked väcka debatt. Skivorna markerade en viktig brytpunkt i Kiss karriär då musiken blev lika viktig som den eldfängda showen. Bandet ömsade skinn och skapade två melodiösa album som bortsett från den discodoftande hitsingeln I Was Made For Lovin' You länge levde i skymundan i diskografin. I dag har dessa plattor fått nytt liv hos fansen och för första gången presenteras hela deras historia i bokform.<br/><br/>Kiss - Den sista dynastin beskriver slutet av en era och början på en ny. Boken sätter fokus på musiken från 1979 och 1980, inklusive Peter Criss soloalbum Out of Control, och skildrar en turbulent tid där spökmusiker, medlemsbyte och en ny prålig image vände upp och ner på bandets fundament. Nya intervjuer med låtskrivare, ljudtekniker, studiomusiker och omslagsmakare varvas med unikt källmaterial och exklusiva livebilder.<br/><br/>Det här är författarnas tredje gemensamma bok. Carl Linnaeus är en av Sveriges mest välmeriterade musikjournalister som 2013 gav ut bästsäljaren Kiss - Den osminkade sanningen. Alex Bergdahl är en välrenommerad föreläsare som sedan 2015 ligger bakom den hyllade Kiss-podcasten Alex Room Service. Förord av Andreas Carlsson, entreprenör och medkompositör till Paul Stanleys Live To Win.<br/><br/>Om du förbeställer Kiss - Den sista dynastin från Ginza senast den 3 juni 2022 får du en läcker affisch samt ett kort signerat av författarna.

<p align="justify">Vackert, skört, plågsamt, sorgligt, kärleksfullt och språkligt underbart</p> <p align="justify">Jörgen Linds nya diktsamling är en skör berättelse om ett mycket litet barn och en far. Och faderns far. Outhärdligt plågsam ovisshet vid ett sjukt barns sida och relationen till en förälder. Det finns många fler ord man skulle kunna använda för att beskriva detta mästerverk men de blir så tomma i jämförelse med det de ska beskriva. Läs istället!</p> <p align="justify">Jörgen Lind har tidigare givit ut flera diktsamlingar. Han är bosatt i Göteborg med sin familj, arbetar i bokhandel och ger ut undergroundlitteraturtidskriften GRÄS.</p>

<b>Tomas Ledins egen bok om SHOWTIME</b><br><br><br/><br/><b>Med egna ord och massor av privata bilder berättar Tomas om sitt fantastiska äventyr från den första, vilt storslagna idén fram till den magiska premiären som blev en av våra mest spektakulära krogshower någonsin. Att det också blev en braksuccé, det vet vi ju.</b><br><br><br/><br/><i>Hej!</i><br><br><br/><i>Vi har nu passerat 150 slutsålda föreställningar och det är fortfarande lika roligt. Jag känner mig synnerligen bortskämd som får vara en del av den här upplevelsen, kväll efter kväll. Och festen bara fortsätter.</i><br><br><br/><br/><i>Arbetet med Showtime har varit något långt utöver det vanliga för min del och nu har jag gjort en bok om hur Showtime blev till. Det här är min berättelse om hur projektet började för snart fyra år sedan fram till dags datum. Hur det gick till när jag efter 40 år som rockartist klev upp på en krogscen. Om hur vår vardag har sett ut under runt två års förberedelser. Om hela resan från den där första tanken, till premiären och de fem föreställningarna i veckan, på först Rondo i Göteborg och sedan Cirkus i Stockholm. En bok fullproppad med mina egna och andras bilder från repetitioner, bakom scenen-bilder, snygga foton från föreställningen och allt där emellan. Ett myller av privata sms, e-postmeddelanden och min text om Showtime-resan fram till idag.</i><br><br><br/><br/><i>Jag hoppas ni ska gilla den!<br><br><br/><br/><i>Tomas</i>

<p>NÄR DET SLOG GNISTOR OM POP-MUSIKEN </p><p><b>DAGS ATT ÄLSKA</b> nittiotalet det sista årtiondet då ungdomar hade popidoler och tapetserade väggarna med posters! En oskuldsfull tid som inte riktigt hade tagit klivit in i det nya årtusendet, men gärna ville. Mobiltelefoner gick bara att ringa ifrån, Internet var en nymodighet och CD-skivor sålde som smör. Den generation som var ung på nittiotalet omfamnade antingen pojk- och tjejbanden som kom att definiera decenniet, eller den rebelliska grungen som temporärt körde om hårdrocken. Okej, Sveriges största poptidning, tog självsäkert steget in i det nya årtiondet efter den fenomenala succén på åttiotalet. I boken om Okejs nittiotal får du uppleva hela det explosiva, färglada och galna årtiondet i text och bild. Massor av bilder. Tusentals bilder. Du möter stjärnorna som tapetserade din vägg, återupptäcker artister du glömt bort, och blir femton år på nytt när du står i publikhavet på Okejdagarna som var Sveriges största popfestivaler. </p><p><b>Alla är med:</b> Take That, New Kids On The Block, Spice Girls, Hanson, Westlife, Kiss, Alice Cooper, Army of Lovers, Ace Of Base, Backstreet Boys, Aqua, Britney Spears och just dina idoler. Du möter den tecknade reportern Johnny O Kej som träffade alla, på sina villkor. Idolträffarna, nakenfisarna, porrskandalerna, kärleksparen, knasbollarna, technon, hårdrocken och alla de svenska stjärnorna. Allt och alla som gjorde nittiotalet så fantastiskt samlas på hela 395 färg- och fartfulla sidor. Många av bilderna är unika och har aldrig tidigare publicerats. Exklusiva färska intervjuer med bland andra Westlife, Aqua, E-type och Alice Cooper. Du får en överblick och samlarguide över samtliga utgåvor av tidningen Okej 1990 1999. Okej 90-talets enda riktiga poptidning kan ses som en fortsättning till den framgångsrika Boken om Okej 80-talets största poptidning. Nu är det hög tid för nästa generation att minnas sina tonår. Okej var med då också... Och det med besked! </p><p><b>Författaren ANDERS TENGNER</b> började sin karriär hos Hans Hatwig på tidningen Poster som 1980 ersattes av Okej. Anders stannade på Okej som redaktör och fotograf i 25 år, ända fram till 2005 (med ett kort snedsteg för att starta en konkurrenttidning). Anders är extremt välbekant i landets  musikkretsar. Han  agerade ansiktet utåt för tidningen och var presentatör på de massivt populära Okej-dagarna. Åren 1997 2005 var Anders tidningens chefredaktör. </p><p>Boken OKEJ 90-talets enda riktiga poptidning är insiktsfullt skriven av en riktig insider, Anders Tengner, en av OKEJs mesta medarbetare. Legendariska OKEJ-fotograferna Ulf Magnusson och Anders Tengner, Göran Lindsjöö och Michael Johansson har öppnat sina arkiv! Boken är ett sprakande stycke snyggt formgiven musik- och tidningshistoria. Ingen läsare lämnas oberörd, oavsett inställning till 90-talets populärkultur.   </p><p>Förord av E-Type. Rikligt illustrerad med många opublicerade bilder. Värderingsguide för samlare med alla nummer från 90-talet avbildade. 395 sidor. Som bonus en stor unik MEGA-poster på Spice Girls, Kiss och Leila K.! </p>

<p>"Bruce Springsteen har åstadkommit något så anmärkningsvärt som en rockhistoria som är rolig att läsa"<br/>DN<br/><br/>"Han är en svårslagen berättare"<br/>Expressen</p> <br/> <br/> <p>"Att skriva om sig själv är märkligt ... Men i ett sådant här projekt har författaren avgett ett enda löfte, och det är att visa läsaren sitt inre. På de här sidorna har jag försökt göra det."<br/>Bruce Springsteen<br/><br/>År 2009 stod Bruce Springsteen och E Street Band för underhållningen på Super Bowl. Upplevelsen var så omvälvande att Bruce bestämde sig för att skriva om den. Det var så denna personliga självbiografi tog sin början.<br/><br/>Under de senaste sju åren har Bruce Springsteen i hemlighet ägnat sig åt att skriva berättelsen om sitt liv och bjuder här på samma ärlighet, humor och originalitet som utmärker hans låtar. Han beskriver den katolska uppväxten i Freehold i New Jersey, som väckte hans drömmar och ledde fram till ögonblicket han kallar Big Bang: att se Elvis Presleys debut på Ed Sullivan Show. Här skildrar han på ett levande sätt sin drivkraft att bli musiker, sina tidiga år som barbandskung i Asbury Park och E ­Street Bands tillkomst. Med stor öppenhet berättar han för första gången om de personliga motgångar som inspirerat hans främsta verk, och visar varför låten Born to Run har en djupare innebörd än de flesta känner till.<br/><br/>Born to Run är en ögonöppnare för alla som någonsin gillat Bruce Springsteen, men boken är mer än en legendarisk rockstjärnas memoarer. Det är en bok för knegare och drömmare, älskare och ensamvargar, konstnärer, galningar och alla som någonsin velat döpas i det heliga vatten vi kallar rocknroll. Sällan har en artist berättat sin historia med en sådan kraft och spännvidd. I likhet med hans låtar­ - Thunder Road, Badlands, Darkness on the Edge of Town, The River, Born in the USA, för att nämna några - är Bruce Springsteens självbiografi skriven med en unik låtskrivares poetiska skärpa och en reflekterande människas livserfarenhet.<br/><br/>Bruce Springsteen slog igenom 1975 med albumet Born to Run. Han har blivit invald i Rock and Roll Hall of Fame, Songwriters Hall of Fame och New Jersey Hall of Fame. Han har till delats tjugo Grammy Award, en Oscar och Kennedy Center Honors. Han bor i New Jersey med sin familj.<br/><br/>Översättning av Erik MacQueen<br/>Omslagsfoto (c) Frank Stefanko</p> <br/> <br/> <br/> <p>"Rockbiografier är en träig genre, men Springsteen har åstadkommit något så anmärkningsvärt som en rockhistoria som är rolig att läsa ... Ja, ibland skriver Springsteen som om han håller ett brandtal från en stor arena under en fyratimmarskonsert ... Resultatet är en jovialisk prosa där man hör hans hesa skratt."<br/>Malena Rydell, DN</p> <br/> <p>"Jag blir flera gånger också genuint rörd av den genuina välvilja, snällhet, som berättarrösten utstrålar. Och jag blir lika berörd när Springsteen med retorisk skicklighet förklarar sin gränslösa kärlek till förlösande soul och rocknroll samt, senare i livet, kärleken till själva kärleken"<br/>Andres Lokko, SVD</p> <br/> <p>"Bruce Springsteen ger allt i självbiografin ... Översättningen av Erik MacQueen är utmärkt, koncis, med flytet intakt."<br/>Jan Gradvall, Expressen<br/><br/>"I sista kapitlet skriver han naket till sin far, som fick diagnosen paranoid schizofreni, och konstaterar för egen del att 'djävulen är aldrig mer än en dag bort'. Det är mörkt. Men i epilogen skymtar ljuset. Bruce Springsteen sätter sig på sin motorcykel, flyr in i ensamheten och fångar den frihetskänsla han tonsatt så många gånger tidigare. Han är en svårslagen berättare."<br/>Anders Nunstedt, Expressen</p> <br/> <p>"Boken känns också som en av Springsteens spelningar. Den är lång och utmattande och extatisk och larvig och rolig och sorgsen och sentimental och kärv och romantisk och obehaglig. Texten böljar fram, med det förtvivlade mörkret i en ballad som Point blank och upp till de nästan löjligt lyckliga vågtopparna i en hysterisk Twist and shout."<br/>Marcus Larsson, Aftonbladet<br/><br/>"Allra bäst blir den här boken när Bruce Springsteen pratar musik. Hur kan han få en låt som Born to run, som vi har hört så många gånger, att växa ännu mer när vi får följa med sex månader in i skapelse-processen av den här låten? Där och då blir den här boken gåshud på riktigt."<br/>Per Sinding-Larsen, SVT Kulturnyheterna<br/><br/>"Till skillnad från majoriteten av dem som kommer ut med musikbiografier har Bruce Springsteen skrivit sin bok helt själv. Han är en driven berättare som med säker hand kombinerar detaljer och analyser, skratt och djupaste allvar. Det finns en rytm, en känsla för tempo som han har med sig från låtskrivandet."<br/>Johan Lindqvist, Göteborgs-Posten</p>