2020

Annette berättar historien om komikern Henry och den internationellt berömda sångerskan Ann. När deras dotter Annette föds, förändras deras annars perfekta liv drastiskt eftersom hon bär på en mycket speciell gåva...

EN ROMANTISK VUXENSAGA I NOSTALGISK PARISMILJÖ. AMELIE FRÅN MONTMARTRE MÖTER DE FÖRLORADE BARNENS STAD.<br/><br/>En sångare vars hjärta krossats får en ny chans när han räddar en sjöjungfru som spolas upp på Seines strand. Den som kan sina sagor vet dock att det aldrig är okomplicerat att bli förälskad i en varelse från havet.<br/><br/>Mathias Malzieu är en produktiv man. Sedan 1993 spelar han i surrealistiska bandet Dionysos men är också författare och filmskapare. Ibland kombinerar han sina olika discipliner. Boken The Boy With the Cuckoo-Clock Heart låg till grund för ett konceptalbum men också en animerad film. Med En sjöjungfru i Paris (även den baserad på en av hans romaner) ger oss Malzieu ett drömskt vykort från den romantiska kärlekens huvudstad. Här skapar musikalnummer, stop-motion, animation och färgval en estetisk helhet som gör filmen till ett eget litet universum man mer än gärna vistas i.

Författarinnan Alice är en stark och självständig kvinna under Andra Världskriget. Hon är djupt försjunken i sitt arbete men också väldigt ensam och sårad från en kärleksaffär. Men när en pojke dyker upp som evakuerats från London vänder det, eller?

"Livet är inte till för att levas, det är till för att uthärdas" - Arthur Schopenhauer För kommentarspår med Jonas Selberg Augustsén, Bianca Kronlöf och Ronny Svensson klicka på hörlurarna nere till höger på spelaren och välj "svenska" En midsommarafton någonstans norr om Polcirkeln. Solen lyser skoningslöst hela dygnet över ett litet samhälle där alla inte uppskattar dess frånvaro av skugga och svalka. För visst är det jobbigt att må dåligt när dagen aldrig verkar vilja ta slut? Jonas Selberg Augustsén är född 1974 i Boden, Norrbotten. Han läste Film- och videoutbildning vid Kalix Folkhögskola och Filmregi vid Högskolan för Fotografi & Film i Göteborg. På ett högst egensinnigt och humoristiskt sätt berättar han historier om människor och platser som tycks befinna sig i ett gränsland. Han har en sällsynt förmåga att extrahera existentiella frågor ur de mest vardagliga situationer och få till underhållande tänkvärdheter. Han fick Bo Widerberg-stipendiet 2007 med motiveringen att han på sitt alldeles egna sätt lever upp till Widerbergs motto "liv till varje pris". Den längsta dagen är den fjärde filmen i en planerad serie om fem där det talade språket är ett av Sveriges fem officiella minoritetsspråk. I Sophelikoptern (2016) var det romani, i Myrlandet (2011) samiska och i Höstmannen (2010) meänkieli. I Den längsta dagen är det talade språket finska.

Bikerhunken Dominic är besatt av sin egen skönhet och dokumenterar den genom porträtt tagna med polaroidkamera. När han nås av nyheten att modern som påståtts vara död sedan länge i själva verket lever hoppar Dominic på sin motorcykel för att söka upp henne. Vad som följer är en odyssé genom skogstrakterna utanför Quebec då familjehemligheter avslöjas och heta drömmar går i uppfyllelse. Vad kan vara bättre för en narcissist än att komma ansikte mot ansikte med en person som är ens tvilling till både kropp och själ?<br/><br/>Bildstormaren och queerpunkhjälten Bruce La Bruce (L.A. Zombie, The Misandrists) är tillbaka med en ny film där grekisk mytologi uppgår i skön förening med kanadensiskt 70-tal, religiös ikonografi, popkultur och b-filmskitsch. En vacker film som kameleontlikt rör sig mellan högt och lågt. Sexig och intellektuellt stimulerande. I dubbelrollen som Dominic/Daniel ser vi Félix-Antoin Duval (For Sarah), hans ömma moder Beatrice spelas av Tania Kontoyanni (Origami) och hennes butchiga älskarinna Irene av Alexandra Petrachuck (On The Basis of Sex).

Erotiskt laddade möten mellan en kvinnlig akademiker och en ung gift diplomat utvecklar sig till förtärande och gränslös passion.<br/><br/>Med tatuerade balletthunken Sergei Polunin (porträtterad i dokumentären Dancer) och Laetitia Dosch, med förflutet inom experimentell teater, i huvudrollerna blir Danielle Arbids senaste en sexuellt frispråkig och mycket fysisk filmupplevelse med den kvinnliga passionen i fokus. Arbid är inte främmande för att skildra sex på film, vilket meritlistan med titlar som Parisienne och Un homme perdu visar med all önskvärd tydlighet.<br/><br/>Med sina blinkningar till Catherine Breillats Romance och Hiroshima Mon Amour (av Alain Resnais och Marguerite Duras) går Simple Passion in i förtjänstfull dialog med den filmiska framställningen av kvinnlig åtrå.

En re-make av Blumhouse på Den onda cirkeln från 1996!<br/><br/>I Blumhouse fortsättning av kultfilmen The Craft, får en mångskiftande kvartett aspirerande tonårshäxor mer än de önskat när de omfamnar sina nyfunna krafter.