2018

180 gram vinyl. Gatefold.<br/><br/>DeWolff bildades i Geleen långt nere i den Nederländska södern av tonåringarna Pablo (sång/gitarr) och brodern Luka van de Poel (trummor) samt hammondorganisten Robin Piso. Namnet fick de från Harvey Keitels karaktär Winston Wolfe i filmen Pulp Fiction. Deras coola, expressiva, neo-psykedeliska musik tog dem snart bort från hemstaden och ut i världen.<br/><br/>De har redan släppt fem studioalbum som samtliga hamnat på topplistan i hemlandet. Då de ännu var i tonåren spelade de på prestigefyllda Paradiso i Amsterdam och stora scenen på PinkPop-festivalen inför tiotusen fans.<br/><br/>Sedan följde ett frenetiskt turnerande där de utvecklats till ett enastående liveband. De har spelat inför trettiotusen människor på Lowland-festivalen, femtontusen på Sziget samt Reeperbahn, Rockpalast, Rock Oz Arenas samt agerat förband åt the Black Keys, Blues Pills, Ten Years After och Deep Purple.

Svart 180 gram vinyl.<br/><br/>En hyllning till the British Blues Explosion, med otroliga versioner av låtar av Eric Clapton, Jeff Beck och Jimmy Page! Joe Bonamassa hyllade sina brittiska blues-hjältar på en kort 5-dagars turné i Storbritannien. Denna inspelning gjordes på Greenwich Music Time vid The Old Royal Naval College i Greenwich, London den 7 juli, 2016.<br/> <br/>Den brittiska bluesen är den musik som mest kommit att influera Joe Bonamassa. Redan vid unga år fastnade han för den råa och skitiga musiken som spelades i Storbritannien i mitten av sextiotalet. Särskilt fastnade han för de egensinniga och innovativa gitarristerna och då framför allt de tre tungviktarna Eric Clapton, Jeff Beck och Jimmy Page. Han hyser den djupaste respekt för vad de har åstakommit. <br/> <br/>Joe Bonamassas kärlek till den brittiska blues-rocken är själva hjärtat i all den musik som inspirerat honom och för första gången fick han tillfälle att visa sin aktning och respekt för alla dessa artister men främst då Clapton, Beck och Page.<br/> <br/>I femmannabandet ingick Michael Rhodes (bas), Reese Wynans (klaviaturer), Anton Fig (trummor) och Russ Irwin (kompgitarr och stämsång).<br/> <br/>Joe Bonamassa anser det nödvändigt att lyfta fram dessa fantastiska musiker för framtida generationers bluesartister. "Om det inte vore för dessa brittiska bluesmusiker så skulle nog inte bluesen haft den stora inverkan på rockmusiken som den har idag och skulle kanske rent av förpassats till historieböckerna," säger Bonamassa.