2015

I den sista deltävlingen i årets melodifestival framför mello-debutanten Hasse Andersson sin låt "Guld och gröna skogar". En medryckande historia av klassiskt Hasse-snitt som doftar logdans och nyslaget hö. Hasse har dessutom skrivit och spelat in en fullängdare, den första på svart tre år, tillsammand med sina vapendragare i Kvinnabörske Band. Några av låtarna har han skrivit tillsammans med husrtun Monica Forsberg som i melodifestivalsammanhang är betydligt med erfaren än sin man. Carolas "Främling" är bara ett av alla bidrag som Monica varit med och skrivit under åren.<br/>Hasse Andersson, som med åren blivit en av våra mest folkkära artister, kommer som vanligt ge sig ut på vägarna och möta den ständigt tillstömmande publiken.

För snart två år sedan fick Benny frågan av Gustaf Sjökvist - "Ska vi inte göra en skiva med din musik"? Något som Benny inte kunde tacka nej till. Urvalet av musiken gjorde de tillsammans och tidigt förra hösten påbörjades inspelningen med Gustaf Sjökvists Kammarkör. Nu finns 11 melodier - med texter av Björn Ulvaeus, Kristina Lugn, Ylva Eggehorn och Tim Rice - inspelade och klara för utgivning.<br/><br/>Digipack.

Räfven kallar sin musikstil för "gypsypunk, kurbitsklezmer & balkanbeats". För mig är det punk, i den mening att musiken är skamlös, tveklös, gränslös och ogenerat politisk. De har kallats Sveriges bästa liveband. Dock är de på många sätt mycket mer nyanserade och komplicerade än att reduceras till en festorkester, trots sin förmåga att hitta play-knappen som förvandlar vilken publik som helst till ett lyckligt svettigt danskaos. Efter att jag lyssnat på Räfvens senaste album känner jag mig omtumlad. Tömd. På samma sätt som efter att jag avslutat en riktigt bra bok eller film, känner jag ett stort behov av att få ventilera min upplevelse med någon, vända och vrida på den, diskutera och få svar. I vanliga fall skulle en kunna tro att en skiva som helt oblygt blandar svängig klezmer med growl, samplingar av såväl Rosanna Dinamarca och Björn Söder som Charlie Chaplins legendariska tal i The Great Dictator, tillsammans med avskalad poesiläsning och jojk, skulle kännas osammanhängande. Bring back the dinos är i högsta grad sammanhängande. Ett intelligent musikaliskt svar på dagens bruna samhällsklimat och en dansant hyllning till alla aktivister. <br/><br/>- Simba / AL

Ett mycket efterfrågat album med Ale Möller, för första gången på CD och i digitalt format tack vare ett samarbete mellan den välkända folkmusiketiketten Giga och Caprice Records. På detta första soloalbum med Ale får vi höra svensk folkmusik på bouzouki. <br/><br/><br/>Ale Möller är en resenär i musikens värld. Han började som jazztrumpetare som helst spelade swing och bebop, men har som bekant sedan blivit mest känd som folkmusiker och multiinstrumentalist. Han lärde sig spela bouzouki i Grekland, där han i tre år spelade i Neo Minores orkester som ofta gästades och dirigerades av den kände kompositören Mikis Theodorakis. Bouzoukin fortsatte att vara ett av Möllers favoritinstrument, även sedan han mestadels övergått till spelmansmusik av mer eller mindre traditionellt nordiskt snitt. På detta Ale Möllers första soloalbum får vi lyssna till musik som är både är traditionellt svensk men som samtidigt väl speglar hans musikaliska resor.<br/><br/>Övriga musiker på plattan är: Ellika Frisell, Per Gudmundson, Totte Mattsson, Bill McChesney, Katarina Olsson, Simon Simonsson, Röjås Jonas, Jonas Simonson och Peder Åkerlund.