2013

En av tidernas största och mest säljande jazzskiva på vinyl i ett snyggt, klassiskt utförande.<br/>180 gram audiophile vinyl.

En hyllning till legendaren Charlie Norman som verkade i svensk showbiz närmre 60 år. Det är 25 år sedan Norman & Wells startade samarbetet. <br/><br/>Robert Wells Trio drog in i augusti 2013 och spelade in denna hyllning. Live i studio precis som Charlie velat ha det. Inga clicktracks, inga autotunes. <br/><br/>"- Charlie Normans Old Time Entertainment har alltid lockat mig sedan första vinylen dök upp i mitt barndomshem i Solna. Från första mötet på Kanarieöarna på 80-talet och TV 1988 hos Kjell Lönnå. Femton år från och till tillsammans på turné, CDs och TV program". <br/><br/>Dubbelpianisterna med artistnamnet Den Gamle och Håret (Charlies påhitt) lät bättre och bättre när den lille eleven började förstå läromästaren. <br/><br/>Wells har skrivit en ny Boogie till CD.n Old Time Boogie med undertiteln,"Det var bättre förr....!!!". Resterande material är önskemål från publik och de själva som spelas på turnén. Vocalettes gästar på plattan när vi framför Billy Boy samt Sveriges första guldskiva Käre John. Den har en obetalbar text där Charlie berättade att Alice Babs och han fick stå i skilda avdelningar i studion för att inte bryta ihop i skratt!"<br/><br/><br/>.

Jeanette Köhn, sopran<br/>Nils Landgren, trombon<br/>Johan Norberg, gitarr<br/>Jonas Knutsson, baryton- & sopransaxofon<br/>Eva Kruse, bas<br/>Radiokören / Gustaf Sjökvist <br/><br/>Den klassiska musiken har genomgått många förvandlingar och står idag med en enorm variation av klanger och orkesterbesättningar. <br/>Utvecklingen pågår fortfarande med många intressanta nutida tonsättare som utvecklar genren vidare. Under populärmusikens historia har många försökt att arrangera om kända klassiska verk för både synthesizers och jazzorkestrar med varierat resultat. Det är en paradox att man måste närma sig musiken med stor respekt men samtidigt vara respektlös för att kunna skapa ett intressant möte mellan ny och gammal musik. När trombonisten och sångaren Nils Landgren fick frågan: "Kan man spela Bach med en ny vinkel" av arrangören för Bachfestivalen i Leipzig slog tanken rot. Tänk om man kunde skapa en ensemble och ett möte där improvisationen underställer sig barockens rytmik, utan att förändra den grundläggande harmoniken? <br/><br/>Idén var inte att "jazza till det" men att låta improviserandet återknyta med barocken som ett naturligt element. Och så var det faktiskt på 1600-talet när många musiker var skickliga improvisatörer. En klassiskt skolad sopran behövdes i gruppen som stadigt centrum med en musikalisk koppling till traditionen. Valet föll på Jeanette Köhn som är det melodiska navet kring vilket ensemblen kan röra sig med relativ frihet. Jeanette är en av Sveriges mest mångsidiga sångerskor och sedan länge en väletablerad konsert- och operasångerska med internationella engagemang. Hennes naturliga klang och exakta "tajming" passar barockens ofta metriska rytmik och med sin erfarenhet av populärmusik kan hon utan ansträngning anpassa sig till musikernas improviserande. Jeanette gjorde ett första förslag till repertoar och insåg snart vikten av att bredda urvalet till fler barockkompositörer än Bach. För att utveckla idén kring projektet ringde Nils sin gamle vän, gitarristen Johan Norberg. "Jag visste att han skulle komma på ett sätt att arrangera musiken och eftersom han också är en skicklig studiotekniker och producent kunde han dessutom överblicka hur projektet skulle genomföras" berättar Landgren. Johan tyckte spontant att hans medmusiker i duon "Norrland", saxofonisten Jonas Knutsson skulle passa perfekt i sammanhanget med sin kombination av att vara både jazz- och folkmusiker. Basisten Eva Kruse som samarbetat med både Landgren, Köhn, Norberg och Knutsson i tidigare projekt var ett självklart val för att göra kvintetten komplett. Eva är en av tysklands ledande kontrabasister och medlem i trion [em] men har också en gedigen bakgrund inom den klassiska musiken. Ensemblen träffades och började repetera inför det första framträdandet som gick av stapeln i Leipzig sommaren 2007. Man ställdes inför knepiga men roliga utmaningar: <br/><br/>Kan man byta tonart på klassiska verk? Får man?<br/>Hur transkriberar man cembalo till barytonsaxofon och trombon? Och, hur ska man gå till väga för att spela "Jesu bleibet meine freude" på stålsträngad gitarr med öppen bluesstämning. Det blev något av en tålamodsprövande arkeologisk utgrävning. Musikerna visste att det fanns något fantastiskt därinne, men att man måste vara försiktig för att inte skapa utslätade versioner av originalen. Under arbetets gång fann man något som underlättade; en överraskande likhet mellan den svenska folkmusikens och barockens frasering. <br/><br/>Första konserten gav mersmak och man bestämde sig för att försöka spela in musiken på skiva så snart det fanns möjlighet. Men det var inte förrän 2010 som konkreta planer började ta form. Under arbetsnamnet "New Eyes on Bach" tog man kontakt med Radiokören och föreslog en gemensam konsert. Dirigenten Gustaf Sjökvist, en välkänd musikprofil i Sverige med en unik bredd i genrekännedom föreföll som det självklara valet att leda den här typen av konsert. Efter två utsålda hus på Radiokörens hemmascen, Sveriges Radios "Berwaldhallen", sa man gemensamt "det här måste vi göra om!". Så, efter lite planering och titt i kalendrar lyckades man boka in en vecka i februari 2012 för skivinspelning. Eftersom fler kompositörer än Bach finns i repertoaren bytte man ut "Bach" mot "Baroque" i gruppens namn och nu finns skivan här: Jeanette Köhn & Swedish Radio Choir "New Eyes on Baroque".

Red Mitchell är känd för att vara en av de mest innovativa basisterna inom jazzen. Han turnerade bland annat med Billie Holiday, en turné som tog honom till Sverige på 50-talet, ett land som han sedan kom att flytta till 1968 och bli folkkär på kuppen då han tog över basen efter Simon Brehm i Hylands Hörna. På "What I Am" får vi inte bara lära känna Red som basist utan också som pianist, kompositör, textförfattare och sångare. På plattan finns Reds hitlåt "The Sun and the Water" som kanske mest blev känd genom Alice Babs. Musikerna på "What I Am" är Bosse Broberg (tp), Rune Carlsson (dr), Nisse Sandström (ts), Göran Strandberg (p) och Sture Nordin (b). Alla utom Sture ingick i Reds grupp Communication.

Echoes Of Swing: Blue pepper 2013 [Digipack / CD]

Baker Chet: Chet Baker sings 1954 [CD]

180 gram vinyl.