2008

Lindquist Klas Nonet: Lift off 2008 [Digipack / CD]

"Lysande Dompanminnen"<br/>(Svenska Dagbladet)<br/>"...både mångsidigt och fint dubbelalbum"<br/>(Skånska Dagbladet)<br/>"En utmärkt skiva att bara lyssna till eller dansa om man så vill."<br/>(Bohuslänningen)<br/>"Mästerligt är ordet"<br/>(Linköpings-Posten)<br/>"För alla älskare av klassisk svensk jazz i allmänhet och Dompan i synnerhet är den här skivan ett måste"<br/>(Motala Tidning / Nerikes Allehanda / Vadstena Tidning)<br/><br/>ARNE DOMNÉRUS 1924-2008 <br/>Den 2 september 2008 avled altsaxofonisten, klarinettisten och jazzlegenden Arne Domnérus, 83 år gammal, efter en längre tids sjukdom. Arne Domnérus tillhörde den skara riktigt stora svenska jazzmusiker som kom att skapa svensk jazz. Det började på allvar i slutet av 1940-talet med den så kallade Parisorkestern som gjorde ett succéartat framträdande på en jazzfestival i den franska huvudstaden våren 1949. Det var en orkester bestående av den tidens främsta svenska jazzmusiker men som egentligen var totalt okända utanför Sveriges gränser. Förutom Arne Domnérus bestod bandet av musiker som Putte Wickman, Gösta Törner, Alice Babs och Reinhold Svensson. Dom skulle mäta sig med världsnamn som Charlie Parker, Miles Davis och Sidney Bechet. Denna svenska elitorkester gjorde succé, och därmed var Sverige på allvar med på världens jazzkarta. Arne Domnérus har sedan bibehållit sin plats som en av världens främsta jazzmusiker under en mera än 60 år lång karriär. Efter genombrottet i Paris gjorde Arne Domnérus en bejublad turné i Sverige i slutet av 1950-talet tillsammans med Charlie Parker och Roffe Ericson, och han kom också att bilda ett eget band med den tidens främsta svenska jazzmusiker. Namn som Lars Gullin, Gunnar Svensson, Rolf Blomqvist och Jack Norén ingick i den gruppen. Det bandet fi ck engagemang på Nalen hos Topsy Lindblom och utgjorde husband tillsammans med Carl-Henrik Norlins band. Arne Domnérus band spelade på Nalen till mitten av 1960-talet. Hans band kom dock att bestå även om musikerna skiftade. Profi ler som Bengt-Arne Wallin, Åke "Kometen" Persson, Rune Gustafsson samt pianisterna Bengt Hallberg och Jan Johansson samt basisten Georg Riedel har alla spelat med i Dompans band. Längre fram i karriären knöt Arne Domnérus musikaliska band med kompositören och arrangören Quincy Jones, och i Harry Arnolds framgångsrika Radioband var Arne Domnérus naturligtvis självskriven. Under åren 1964 till 1981 ledde Dompan Radiojazzgruppen som spelade specialskriven musik av framför allt Jan Johansson och Georg Riedel. Under senare delen av sin långa karriär kom Arne Domnérus att fi nna nya musikanter. Unga män och kvinnor som kommer att föra den framgångsrika svenska jazztraditionen vidare. En av dessa är pianisten Jan Lundgren och en annan är tenoristen och fl öjtisten Magnus Lindgren. Den senare kom för övrigt att bli den förste stipendiaten till "Dompans Guldsax" som utdelades 2004. Sedan dess har även Klas Lindquist, Jonas Kullhammar och Mathias Algotsson fått utmärkelsen. Arne Domnérus kommer för alltid att tillhöra de svenska jazzmusiker som brutit mark och fört fram Sverige till en topposition inom europeisk jazz. Hans namn nämns med största aktning i såväl USA som jazzvärlden i övrigt, och hans namn kommer för alltid att vara fi nnas med i "The Hall of Fame". <br/>(Kjell Stockhaus)

Riedel Georg: Wolfgang on my mind 1968 [CD]

Lundin Carin: Smulor och parafraser 2008 [CD]

"Vacker jojkpopjazz. Jojk möter folkmusik, visa, pop och jazz. I den skönsjungande svensksamiska låtskrivaren och sångerskan Sofia Jannoks alster finns det samiska och det svenska - som ju båda är delar av hennes kulturarv - sida vid sida. Men betoningen är på det samiska och den ordlösa improvisationen, jojken. Sångerna tonsätter hon för det mesta själv och de skrivs a cappella från början. På denna hennes andra soloskiva har sångerna fått en instrumental inramning av Peter Tikkanen Trio som blivit väldigt lyckad. Det uppstår en syntes som lyfter hela skivan. Sofias Jannoks röst som är klar som stjärnhimmeln på vintern harmoniseras mjukt och fint med Peter Tikkanens känsliga jazzpianoanslag. Där finns också basen (Tobias Helén), trummorna (Johan Englund) och en del stråk- och blåsarrangemang. Det jazziga bryter starkast igenom i två låtar, Árvas och Golle Máze, av vilka den senare faktiskt är en traditionell jojk som också Mari Boine tolkat. Det finns en del andra låtar som är traditionella, som vaggvisan från Sofias barndom och en låt skriven av den finsksamiske multikonstnären Nils-Aslak Valkeapää. Jannok sjunger ofta om den nordliga naturen som hon själv levt mitt i och är starkt påverkad av. Och hon har gjort helt rätt som valt att sjunga allt på nordsamiska. Med sin visjojk, sin svensksamiska världsmusik är Sofia Jannok ytterligare ett exempel på att Sverige aldrig varit det enspråkiga och enkulturella land av ett folk som en del ihärdigt påstått. Det samiska har alltid varit en del av Sverige."<br/>(Lira)

Tolstoy Viktoria: My Russian soul 2008 [Digipack / CD]

e.s.t:s sista album låg redan färdigställt när Esbjörn Svensson så tragiskt och hastigt omkom i juni 2008. Leucocyte blir nu Esbjörn Svenssons och trions arv till eftervärlden.