Svenska

<p><i>"Passagen är en lågmäld och otäck dystopi som verkligen biter sig fast i läsaren. Varvat med bilder och text så kommer du definitivt att få en säregen läsupplevelse." - C.R.M Nilsson</i></p><p>Året är 1997. En tonåring är på rymmen genom ett dystopiskt USA tillsammans med en liten gul robot. Längs vägarna reser sig vraken efter enorma krigsdrönare tillsammans med skräpet från ett högteknologiskt konsumtionssamhälle i förfall. Medan de närmar sig kusten faller världen samman i allt snabbare takt, som om civilisationens ihåliga kärna till slut kollapsat bortom horisonten. Simon Stålenhag är den internationellt hyllade författaren och illustratören bakom Ur varselklotet och Flodskörden. Hans egensinniga och fantasifulla bilder och berättelser, som visar fantastiska maskiner och varelser i en typisk skandinavisk vardag, har gjort Stålenhag till en av världens mest eftertraktade visuella historieberättare. I Passagen riktar han sin unika blick mot Amerika.</p><p>Sagt om Passagen:</p><p><i>"Hans konst förtjänar all världens uppskattning" - Expressen</i><br/></p><p><i>En lågmäld, men samtidigt storslagen, vision av ett söndrande samhälle någonstans mellan Blade Runner och Neuromancer. Den stora skillnaden mellan Stålenhags vision och 80-talets framtidsskildringar är att tekniken inte är något nytt som föds, utan fornlämningar som vittnar om en tid som flytt. Det blir till en metafor över en död framtidsvison, där Stålenhag samlar resterna av den och ger den ett liv efter döden, i ett nytt sammanhang. ~FZ, Joakim Kilman</i> </p>

Romanen Resan till Kybele skildrar en möjlig mänsklig framtid på Jorden, i vårt solsystem och så småningom även på planeter i andra stjärnsystem. Tidigt i berättelsen sker en katastrof på Jorden och mänskligheten är mycket nära att dö ut. Tack vare några lyckosamma - helt slumpartade omständigheter - överlever invånarna på Månens baser katastrofen och kan därifrån kolonisera Mars och även andra månar i solsystemet - med det uttalade syftet att på så sätt säkra mänsklighetens överlevnad.<br/>Efter att man lyckats åstadkomma flera tekniska genombrott, kan mänskligheten så äntligen göra resor till planeter i andra stjärnsystem och skapa kolonier även där. De relativistiska tidsfenomen som uppträder när man accelererar till höga hastigheter gör att människorna ombord på de interstellära rymdskeppen inte bara färdas långt i rummet, utan även långt fram i tiden.<br/>Romanen undersöker vad detta gör med oss som människor - när tiden flyter och människor rör sig olika snabbt mot framtiden. De enorma avstånden i rymden blir också till enorma avstånd i tiden. Vad betyder det för vår uppfattning om vad det är att vara människa när hela mänskligheten inte har ett gemensamt nu?