Svenska

<p>Thomas Bodström berättar i denna självbiografiska skildring rakt och öppenhjärtigt om sin uppväxt - åren då en karriär som allsvensk fotbollsspelare, politiker och advokat kändes avlägsen och då frågan "Thomas, måste du vara så jobbig?" uttalas dagligen av omgivningen.</p><p></p><p>Med säker blick för barnets universum tar Thomas Bodström läsaren med till en tid som på många sätt ligger långt ifrån dagens samhälle. Här möter vi den platthårige killen som väntar på att växa ikapp sina klass- och lagkompisar, får vara reservgäst på partyn och går sju år i gymnasiet. Föräldrar, syskon och lärare finns i bakgrunden; i förgrunden finns energin, rastlösheten och behovet av att stå i centrum. Det går sådär i skolan, sådär på fotbollen, sådär med kärleken. Och allra sämst tycks det gå när det verkligen gäller.</p><p></p><p>Med hjälp av sparade brev, dagböcker och samtal med familj och vänner går Thomas Bodström in i barnets värld och de mekanismer som präglar varje uppväxt. Han skriver fram ett svenskt 1960- och 1970-tal då barnen lever i en värld och de vuxna i en annan - för att mötas endast ibland.</p>

Detta är en del av min historia. Har du varit med om hemska, fruktansvärda saker i livet, följ då med på min resa. Genom glädje och sorg. Hopp och förtvivlan.

<p>Det är en kamp. Varje uppdrag en tävling. Femtio år av uppgivenhet och gudomlig lycka. Känslan av att hitta idén. Tanken som bär. Stafettpinnen som tidigare generationer överlämnar och som till varje pris skall föras vidare. Hinderbanan som måste besegras.</p><p></p><p>Gert Wingårdh beskriver femtio år som arkitekt. Att vilja fram byggnader, att skapa livets ram, både in och utsida. Att vilja göra skillnad.</p><p></p><p>På vägen noteringar från världens bästa tid. Det bekymmerslösa sextiotalet, det röda sjuttio, det festande åttio och det avslutande nittiotalet. Borgarklassens diskreta charm. Allt slutar i tjugohundratalets vilsenhet? Behövs arkitektur, konst eller rentav människor?</p><p></p><p>Gula fläcken är Gert Wingårdhs memoarer.</p>

<p><b>Det är som en actionfilm. En anekdotfest. </b>Torbjörn Nilsson, SvD</p><p><b>R</b><b>olig. Slagkraftig. Brutalt ärlig uppväxtskildring.</b> Martin Wicklin, P1 </p><p><b>En mustig skröna. Välskriven och medryckande</b> Johannes Klenell, Arbetet </p><p><b>Det är mörkt på flera håll  Jan Emanuel är ljuset.</b> Henrik Torehammar, SvD </p><p><b>Den i särklass roligaste bok om politik som skrivits i Sverige.</b> Andreas Henriksson, Verifiera </p><p><b>Jan Emanuels färgstarka och mångbottnade personlighet belyses väl i boken som är en riktig bladvändare.</b> BTJ, som ger boken 4 av 5 i helhetsbetyg.<br/></p><p></p><p>Ex-politikern. Kapitalisten. Marxisten. Kroppsbyggaren. Robinsonvinnaren.<br/>Debattören och provokatören.<br/>Socialdemokraten.<br/></p><p>Jan Emanuel lämnar ingen oberörd. Nu berättar han för första gången historien om sitt liv från uppväxten med fattigdom, droger och våld, via företagsbyggande, dokusåpor och kändisskap, hela vägen till maktens korridorer och Riksdagen i Stockholm. Det är berättelsen om ett stort, men ofta missförstått, politiskt engagemang. Och om den avgörande vändningen som fick Jan Emanuel att lägga ner skitlivet för att i stället börja hjälpa andra. </p><p>Han blev jävligt rik på kuppen. Och så var det med det. </p><br/><p></p>

<p>Den 1 april 1955 klev Jörgen Cederberg in på radions redaktion på Banérgatan 46 i Stockholm. På radions underhållningsavdelning jobbade ett tiotal personer och de kallade sig för Sveriges roligaste. Där fanns Tage Danielsson, Pekka Langer och några till.</p><p>Här, långt in bland cigarettrök och skrivmaskinsknatter jobbade Jörgen som reporter. Han var det unga stjärnskottet, hade fingret med i det mesta och kallades för radions Hitchcock. Tv fanns inte. Bara denna enda radiokanal.</p><p>Jörgen Cederberg blev snabbt en publikfavorit och några år senare var han med om att starta Sommar - det program som skulle bli ett självklart val för hundratusentals lyssnare varje år. Det här är boken om en legendar som bidrog till att skapa den moderna radion. Som inte bara kunde underhålla utan också grävde djupt i arkiven med folkbildning som en ständig ledstjärna.</p>

<p>"Jag började göra mig märkvärdig på allvar vid tolv års ålder. Sedan dess har jag gjort mig märkvärdig mest hela tiden som sångerska och skådespelerska.</p><p>Jag har fått möta begåvade, spännande människor - har också råkat ut för några skitstövlar. Jag har upplevt scenskräck, premiärnerver, prestationsångest, hopp, förtvivlan och tillkortakommanden. Men jag har också upplevt de euforiska, berusande lyckotopparna, den obeskrivliga värmen när publiken skrattar och kanske gråter med mig ...</p><p>Jag heter Anna Kristin. Men alla kallar mig Grynet."</p><p></p><p>Grynet Molvig är en av våra mest folkkära skådespelare och sångerskor, med en snart 70-årig karriär men fortfarande mitt i steget. Här berättar hon om vägen från uppväxten på den lilla gården i Norge till de stora scenerna och samarbetena med Povel Ramel, Hasse & Tage, Beppe Wolgers och Gösta Ekman. Om att ständigt vara i rampljuset, på gott och ont, om kärleken till musiken och om varför hon fortfarande har så roligt.</p>

När jag tittar tillbaka på mitt långa liv, finns det så mycket jag vill dela med mig av. Det har funnits soliga stråk och svarta hål, kärlek och död, spännande, roliga, oväntade möten med människor. Närvaron av de andra kan inte överskattas, detta att du går inte ensam.<br/><br/>Här finns också flera författarporträtt i miniformat, inte minst av Lars Gustafsson som jag var gift och skrev flera böcker med fram till hans död 2016.<br/><br/>Kanske ni undrar över hur författaren Gunnar Harding klarade av ett möte med Jehovas vittnen eller hur Lars Erik Blomqvist, min första man, mötte djävulskatten Behemot när han satt och översatte Mästaren och Margarita? Eller hur skogsfrun protesterar mot kalhuggningen av hennes skogar?<br/><br/>Någon riktig ordning finns inte i boken, vilket det inte heller gör i våra liv, så läsaren kan välja att läsa några texter i taget efter lustprincipen. Ja, mycket välkommen in i mitt minnespalats.