Svenska

Denna avhandling i konst- och bildvetenskap berättar om en betydelsefull del av den svenska modebranschens historia. Birgittaskolorna var två viktiga modeateljéer och sömnadsskolor med snarlika namn verksamma både i Stockholm och i Göteborg, från 1910 och fram till 1930-talet. Elisabeth Glantzberg och Emy Fick startade Birgittaskolan men kom sedan att gå skilda vägar; Glantzberg fortsatte under samma namn, Birgittaskolan, medan Fick drev sin verksamhet under namnet Sankta Birgittaskolan. Emy Fick betonade i sin verksamhet traditionella värden och hade gärna adliga och kungliga kunder, medan Elisabeth Glantzberg främst lockade yrkeskvinnor liksom kvinnor knutna till den svenska rösträttsrörelsen. Hon engagerade därtill konstnärerna Siri Derkert och Valle Rosenberg för att skapa modernistiska klädkollektioner. Maria Carlgren undersöker, jämför och analyserar skolorna ur både ett konst- och bildvetenskapligt och ett konstsociologiskt perspektiv, i båda fallen utifrån ett genusteoretiskt förhållningssätt. Genom verksamheterna och de objekt som analyseras - kläderna, fotografierna och varumärkena - speglas samhällsomvandlingarna under första hälften av 1900-talet i relation till mode, modernism och modernitet. Inom Birgittaskolorna rymdes såväl viljan att vidmakthålla traditionella kvinnliga värden med förhandlingar om "det moderna" som rörelser mot nya femininiteter och strävan efter jämställdhet. Maria Carlgren är konstvetare verksam vid Göteborgs universitet. "Birgittaskolorna: Modeateljéer och sömnadsskolor mellan tradition och förnyelse" är hennes doktorsavhandling.

Hur kommer det sig att man hittar hästhuvuden och keramikgrytor i gamla husgrunder? Enligt äldre seder skulle dessa föremål ge lycka och välgång åt huset och människorna. I det moderna samhället har huvudena och grytorna förlorat sina symboliska betydelser och de ger oss inga tydliga associationer. Men de hade en viktig innebörd för människorna som placerade dem där.<br/><br/>Traditionen att deponera föremål i husgrunder, så kallade byggnadsoffer, är ett vida spritt bruk. I <i>En grundläggande handling byggnadsoffer och dagligt liv i medeltid</i> studerar arkeologen <b>Ann-Britt Falk</b> byggnadsoffer i södra Sverige och Danmark från sen vikingatid fram till modern tid. Författaren tolkar lämningarna som varaktiga spår av en ritualiserad handling. Falk resonerar kring vilken innebörd ritualen hade för människorna som placerade ut föremålen och varför vissa föremål blivit utvalda hade ritualen samma betydelse på 1000-talet som på 1800-talet?

<p>Följ med på en åktur tillbaka i tiden! Bilhistorikern och motorjournalisten Peter Haventon har återigen samlat de bästa bilderna och historierna om bilar som bilar var förr. Och det blir många mil som avverkas! Häng med på en reservdelsjakt i Danmark och en road trip i USA, och som alltid bjuds det på många bilder från svenska folkets album och byrålådor - både i svartvitt och färg. En riktigt härlig nostalgitripp för bilentusiasten!</p>

Brottsplats Lidingö i detektivromaner och i verkligheten En giftdrottning jagas på Lidingö, en mördad generaldirektör hittas i Kottlasjön, en nattklubb och spelhåla avslöjas på Elfvikslandet, en känd advokat överfalls med knogjärn under Lidingöloppet, en knarkkung bombas med radiostyrt flygplan på sin privata golfbana. Jan Malmstedt har spårat upp detektivromaner där brotten utspelas på Lidingö och berättar om platserna där författarna lånade miljöer. Det blir Lidingöhistoria och deckarhistoria på en gång. Här berättas också Lidingöpolisens historia, minst lika rafflande som detektiv- romanernas, från kommissarien Polis-Nisse som jagade spritsmugglare på 1920-talet, konstaplarna som körde i kapp spårvagnen och hoppade ombord i full fart för att göra razzia, till fallet med Stryparen vid Södergarnsvägen. »Brottsplats Lidingö« kommer att roa många deckarläsare och Lidingöbor, men är intressant för deckarläsare var de än bor. På ett unikt sätt har Jan Malmstedt spårat upp hur deckarförfattare gör när de bygger upp miljöer. Ett av flera exempel på detta i boken är Blå spåret som utkom för jämnt 100 år sedan och blev en av de första moderna svenska deckarna, en bok som var en förebild för Per Sjöwall och Maj Wahlöö. Jan Malmstedt har lyckats ta reda på den miljö i vilken mordet i Blå spåret begås. Också många aktuella deckarförfattare har hämtat miljöer från Lidingö advokaten Leif Silbersky jagas i sin deckare Mord bäste broder av en knogjärnsförsedd skurk i Lidingöloppsspåret, Jan Guillous Tjuvarnas marknad bygger på den så kallade Lidingö-ligans bravader, Jan Mårtenson låter ett mord i Mord i blått begås på denna ö, en av bankskojarna i Carolina Neuraths Fartblinda från 2016 joggar i löparspåren hemma Lidingö, jämnt 100 år efter den första Lidingödeckaren. »Många Lidingöbor som läser denna bok kommer att känna igen sig i de miljöer där fruktansvärda illdåd har begåtts.« Ur förordet av Jerzy Sarnecki, Lidingöbo, professor i kriminologi. Jan Malmstedt har skrivit en rad böcker och letar med journalistisk näsa upp okända fakta i de mest skilda ämnen från teknikhistoria till deckarhistoria. Brottsplats Lidingö är underhållande läsning med många infallsvinklar på kända och okända deckare.

<p>Här berättas första delen av Sveriges historia, från tiden då de första renjägarna kom hit söderifrån för 14 500 år sedan - fram till kampen om kronan, Stockholms blodbad och begravningen av Gustav Vasa i Uppsala domkyrka 1560.</p><p>Det är en fascinerande berättelse om jägare och bönder. Om klimatkatastrofer och överlevnad. Om skräckinjagande vikingar, långväga resor och handel. Om blodiga riter, kristendomens utbredning och nya samhällsstrukturer. Om digerdöden som tog en tredjedel av befolkningen; den fjärrskådande heliga Birgitta - och drottning Margareta som tillsammans med Erik av Pommern lade grunden till Kalmarunionen.</p><p>Andra delen utkommer i mars 2024. De två böckerna är en fördjupning av SVT:s serie "Historien om Sverige" och åskådliggör hur oerhört spännande vårt förflutna är.</p>

<p>En kylslagen majdag för ett sekel sedan gjorde ynglingen Einar Kjellén en makalös arkeologisk upptäckt. Under mossan på en uppländsk bergknalle hittade han världens äldsta bildberättelse, dold sedan bronsåldern. I myllrande hällristningsscener återges där en mytisk hjältes skeppsfärd till undergången vid världens kant.</p><p></p><p>Jonathan Lindström följer upp <em>Sveriges långa historia</em> med ännu en pionjärgärning när han med stor inlevelse tar sig an det muntliga berättandets historia. Med hjälp av ny forskning återskapar han inte bara bronsåldershjältens äventyr utan lyckas även rekonstruera människans berättarkultur under hundratusentals år. Vi får möta Islands första sagoförfattare, verklighetens Homeros, boskapsnomadernas skalder och mammutstäppens dansande schamaner. Följ med på ett svindlande forskningsäventyr som för oss bakåt i historien till de kvinnor som sjöng vid längesedan slocknade eldar under en stjärnhimmel som själva tiden vridit ur led.</p>

<p>Vem har inte fått höra att "vår släkt härstammar från vallonerna"? Detta är den vanligaste släktmyten som florerar och den finns i nästan alla familjer med rötter i Sverige. Men få vet varför äldre släktingar - ofta inte utan en viss stolthet - berättar om vallonblodet som ska finnas i släkten. Mytbildningen tog fart i början av förra seklet och hade en mörk orsak i rasbiologernas kategoriska indelning av människor.</p><p>Dna-släktforskaren Peter Sjölund skriver i den här boken om hur och varför släktmyter uppstått. Det blir nedslag i norra Sveriges glamourösa Buresläkt, Drottningätten på Tjörn och jämtländska Skankeätten, med påstådda kopplingar till vikingakungar på Isle of Man. I många av dessa släkter finns de som hårdnackat håller fast vid sedan länge motbevisade släkthistorier, allt för att inte förlora länken till en "fin släkt".</p><p>Flera av de stora släktmyterna undersöks idag av sanningsjagande medborgarforskare, utrustade med ett mycket kraftfullt verktyg - dna.</p>