Svenska

<p>Anna Lidén har just fyllt 13 när hon följer med en kille hem efter skolan. Anna är en helt vanlig tjej, med en helt vanlig familj som går på en helt vanlig skola i ett lagom fint område i Stockholm. Niklas är varken ovanlig eller särskilt snygg. Men han är lång och skriver gulliga meddelanden. Framförallt är han 17 år och ska bli Annas väg in i popularitet och vuxenliv. Men något blir fel, väldigt fel, Något som Anna inte riktigt förstår. Ordet våldtäkt larmar i henne och en sak är klar: Niklas har gjort något man inte får göra. När hon försöker berätta blir omgivningen perplex. Det är som att ingen tror henne och Anna själv börjar göra allt i sin makt för att vifta bort det som hänt. Våldtäkten får Annas värld att långsamt rasa samman. När hon tre år senare träffar en ny kille som föreslår att hon ska sälja sig för pengar, ser hon ingen anledning att säga nej. Där och då tar Anna ett kliv in i en mörk värld och blir en del av samhällets baksida. Resan tillbaka till ett vanligt liv ska visa sig bli lång och snårig. </p><p><i>Blunda och tänk på något annat</i> är en sann och skakande skidring av hur det är att leva som prostituerad i Sverige. Men också om hur man tar sig ut, och erövrar sina inre demoner.</p><p></p><p>ANNA LINDÉN (f. 1988) är uppvuxen i Stockholm och sitter i styrelsen för organisationen Inte din hora. <i>Blunda och tänk på något annat</i> är hennes första bok.</p>

<p>Pamela Anderson var överallt under 1990-talet. Hon upptäcktes på läktaren under en fotbollsmatch och lanserades snart som en av Playboys omslagsmodeller. Men den ikoniska Pamela Anderson vi tror oss känna skapades av tillfälligheter. Hon övervann sin blyghet och blev en superstjärna. Baksidan: paparazziblixtar som inte gick att undkomma.  </p><p>I <i>Love, Pamela</i> Den officiella biografin berättar Pamela Anderson för första gången sin historia med egna ord. Det ikoniska "blonda bombnedslaget" som i själva verket inte är blond. Historien om en småstadstjej som trasslade in sig i sin egen dröm, men hittade fristad i sin kärlek till konst och litteratur, sitt moderskap och sin aktivism.  </p><p>PAMELA ANDERSON är en internationell ikon som arbetar med både underhållning och aktivism. Genom sin stiftelse Pamela Anderson Foundation är hon engagerad i hav- och regnskogsbevarande samt skydd av utsatta människor och djur. Att vara mamma till sönerna Brandon Thomas Lee och Dylan Jagger Lee har alltid varit Pamelas första prioritet och största källa till stolthet.</p><p></p><p>Pressröster:</p><p>"Bländande."<br/>- New York Times</p><p>"En saftig historia med några riktigt galna ögonblick, men ändå lyser Andersons goda hjärta igenom."<br/>- Kirkus Reviews</p><p>"Kvinnan bakom den ikoniska bilden avslöjas i denna intima och välskrivna resa till självförverkligande."<br/>- Library Journal </p><p>"En eftertänksam memoarbok. Denna poetiska och frisinnade berättelse speglar både Andersons naivitet och hennes vildsinthet."<br/>- Publishers Weekly</p>

I Honduras sker flest mord i världen, och huvudstaden Tegucigalpa är våldets centrum. Precis här har svenskan Miriam Mondragon beslutat sig för att leva sitt liv och göra skillnad.<br/><br/>Hon har grundat en avdelning inom människorättsorganisationen ASJ som inriktar sig på att tillsammans med polisen utreda och gripa personer som förgriper sig på barn. Arbetet har varit otroligt framgångsrikt, men det är en farlig miljö att arbeta i och flera av Miriams medarbetare har kidnappats och mördats.<br/><br/>Trots farorna har Miriam beslutat sig för att stanna. Hon lever med sin man Alexis, som själv är uppvuxen runt en av huvudstadens soptippar. Och han för sin egen kamp för att rädda de av sina syskon som fortfarande går att rädda. Miriam och Alexis har två söner.<br/><br/>Författaren Berthil Åkerlund har skrivit ett tiotal böcker, bland annat Vattenkriget som handlar om brunnsborraren Leif Zetterlund som anklagas för mordförsök på en minister i Sudan.

Agda Montelius engagerade sig i välgörenhet, socialpolitik och kvinnokamp. Hennes livsgärning sammanfaller med välfärdsstatens uppbyggnad kring förra sekelskiftet. Porträttet av denna kraftfulla föregångskvinna är samtidigt en skildring av borgerlig kvinnokamp och socialpolitiskt engagemang.

<i>Jag måste få berätta hur vi, din pappa och jag, gått från djupaste sorg till stor klarhet när tanke efter tanke formulerats. Hur du hjälpt oss att orka vidare.<br/>När den fjärde och sista sprutan är klar tar du ett djupt andetag, suckar och slår upp ögonen. De där stora och vackra med de långa välvda ögonfransarna som du så ofta får beröm för. Kroppen är alldeles stilla, bara ögonen avslöjar att du är vaken. Jag tar av dig masken som sitter över näsan och munnen och stänger av andningsmaskinen. Säger god morgon. Du ler ditt allra finaste leende.</i><br/>Ur boken<br/><br/>När Agnes föds har hon svårt med andningen. Ganska snart visar det sig att det inte har med stämbandsproblem att göra, som läkarna först trott. Men innan dess har redan Anna Pella av en sköterska på barnintensiven fått rådet att skriva dagbok för att längre fram kunna berätta för Agnes om hennes första tid. Så kommer det inte att bli. Det visar sig att Agnes har en svår flerfunktionsnedsättning.<br/><br/><i>När du ler stannar tiden</i> är dagboksanteckningar, skrivna till Agnes som nu fyllt 13 år. Det är en berättelse om en vardag full av praktiska uppgifter för att göra Agnes liv så gott som möjligt. Dagar fyllda med matning, mediciner, sjukgymnastövningar, remisser, assistentanställningar, kontakt med myndigheter, sjukhusbesök. Dagar av oro och stor trötthet, men också av stor kärlek, samhörighet och glädje.<br/><br/>Dagboken till Agnes är en berättelse om omkullkastade drömmar, om att omvärdera vad som är viktigt och om att hitta sig själv igen. En hoppfull berättelse som påminner om vad som gör en människa till det hon är. Vad som är viktigt. Egentligen.<br/><br/>Anna Pella arbetar som journalist och fotograf med inriktning mot familjeliv och funktionsnedsättning. Anna reser till vardags runt i landet och gör reportage om livet för barn, unga och vuxna med olika diagnoser och deras anhöriga. I sitt arbete träffar hon även forskare och professionella inom vård, omsorg och skola.

och han brukade be min farbror att räkna upp hans barn, för honom: Du har en dotter i Irak, en son i Jemen, två söner i Syrien, en son i Österrike, och en dotter i Sverige. Vad fick dem att lämna sitt land? Hur tog de sig hit? Vad händer nu? Fyra personer bidrar med sina egna upplevelser och ögonvittnesskildringar

<i><b>When you see another human being as less than you, it´s a danger. </b></i><br/><br/>Immaculée Ilibagiza är 22 år 1994 när ett våldsamt inbördeskrig år utbryter i hennes hemland. Nästan en miljon tutsier dödas i vad som senare kommer att gå under namnet Folkmordet i Rwanda. Grannar och vänner förbyts till fiender och tutsierna jagas och mördas i hela landet.<br/>Immaculée flyr till den lokala pastorn och göms tillsammans med sju andra kvinnor på en liten toalett, samtidigt som folkmordet rasar utanför. Tillflykten som är tänkt att bara vara under några dagar tills våldsamheterna klingat av kommer att sträcka sig över 91 dagar. <br/><br/>När Immaculée slutligen släpps ut är det ett söndertrasat land hon möter. Hela hennes familj, förutom en av bröderna som befunnit sig utomlands, har blivit brutalt mördade. Men under de 91 dagarna har Immaculée blivit övertygad om att hon måste ge sin röst åt de många offren. Under de många timmarna i gömstället har även en oförklarlig, men allt starkare, ömhet för dem som har förföljt hennes folk och begått de här illdåden vuxit fram. Hon vill också vara en röst som talar om förlåtelse. <br/><br/><i>Jag är deras röst </i>är en bok om ofattbar ondska, men också om kärlek och om förlåtelse trots allt. <br/><br/><b>Immaculée Ilibagiza</b> är författare och internationell föreläsare. Hennes bok <i>Jag är deras röst</i> låg länge på New York times bestsellerlista och finns översatt till 17 språk. Hon har fått en rad utmärk utmärkelser, till exempel The Mahatma Gandhi International Award for Reconciliation and Peace, och är idag en av vår tids starkaste röster om tro, hopp och förlåtelse.