Svenska

Vad är en narcissist? Var går gränsen mellan sunt självförtroende och en sjuklig självuppskattning? Och hur ska man bemöta personer med narcissistiska vanföreställningar? Det är några av den typ av frågor som tas upp i denna bok problem som funnits sedan länge.<br/></br>Myten om Narkissos (Narcissus) har i alla tider fångat människors fantasi. I centrum står Narkissos som älskas av både män och kvinnor men avvisar alla. Gudarna straffar honom och låter honom förälska sig sin egen spegelbild som han ser i en silverklar källa. Narkissos försöker förgäves få kontakt med den han ser i källans vatten och tynar slutligen bort och dör.<br/></br>Denna myt har fött begreppet narcissism som används såväl i allmänna diskussioner som i psykoanalytiska sammanhang. Man talar om en självspeglande livsstil som kännetecknas av egoism, förakt för andra, ytlighet och hänsynslöshet. Men författarna till den här boken vill också visa att narcissism kan vara ett sätt att handskas med inre svårigheter och skador att narcissisten ofta är, liksom Narkissos, en tragisk människa.<br/></br>Hur ska man då hantera en narcissist? Att leva i ett förhållande med en sådan person är inte lätt. En narcissist har en extremt överdriven självbild, förnekar alla egna mänskliga svagheter och projicerar dem i stället på sin partner. Men det finns hjälp att få och ett bra sätt att börja är att lära sig förstå hur narcisstens förvridna verklighetsuppfattning skapar olika typer av gräl och spända situationer. Du får också veta hur det är att växa upp med narcissistiska föräldrar och hur det påverkar barnens vuxna liv. Och vad man ska göra om man upptäcker att chefen är en narcissist som går in för att söndra och härska.<br/></br> BO SIGRELL är professor i psykologi och psykoanalytiker. LENA TEURNELL är psykolog och psykoanalytiker med egen praktik. <I>Narcissism jag mig och mitt</I> är skriven ur ett psykodynamiskt perspektiv.

<p><i><b>Vid vansinnets rand 2</b></i> är uppföljaren till <i>Vid vansinnets rand </i>av Pebbles Karlsson Ambrose. Båda böckerna bygger på en blogg som funnits på 1177 Vårdguiden, där författaren bloggade under två år om hur det är att leva med en psykossjukdom. Det är blandade inlägg om vardagen som sjuk, men också om roliga saker och synen på hur samhället ser på dem med psykisk diagnos. Men de med psykisk diagnos, hur ser de på samhället? </p><p>Läsarna av bloggen är många de är människor som själva lider av en psykossjukdom, anhöriga och personal inom psykiatrin och socialtjänsten. Men böckerna riktar sig också till politiker, skolpersonal, forskare och andra människor som har ett intresse för psykiatri. </p><p>Varför mår man så dåligt när man har en psykos? Hur står det till med alla unga som mår så dåligt i vårt moderna samhälle? Är kraven på att vara lyckad och ha en fin fasad verkligen bra för oss? Vågar vi fråga varandra de där svåra frågorna och hur tänker vi egentligen? </p><p>I den här boken får läsaren också veta lite om rättspsykiatrin i Sverige. Hur många blir egentligen dömda till vård efter ett brott? Författaren berättar även om hur man går i terapi och hur behandling med tolk fungerar.</p><p><i>Pebbles Karlsson Ambrose är 49 år och bor i Stockholm. Hon har även skrivit bokenJag vet inte var psykoser kommer ifrån - om att insjukna i och leva med en psykossjukdom. Hon är skribent och jobbade över femton år i reklambranschen innan hon blev allvarligt sjuk. Hennes diagnos är schizoaffektivt syndrom, vilket är en psykossjukdom likt schizofreni och bipolär sjukdom. Många med psykossjukdomar upplever liknande symptom. Pebbles är även välgörenhetsambassadör för Psykiatrifonden. Läs mer om författaren på www.pebbles.se.</i></p>

"Den här boken är värd att läsas av var och en. Den som är drabbad, den som är anhörig, den som arbetar med patienter, och för alla andra som vill förstå hur det verkligen är att lida av en psykotisk sjukdom," skriver Simon Kyaga, överläkare i psykiatri på Karolinska Institutet, i förordet till "Vid vansinnets rand". Simon Kyaga var en uppskattad sommarpratare i P1 förra sommaren.<br/><br/>Bloggen Vid vansinnets rand blir en blok<br/><br/>Pebbles Karlsson Ambrose blogg på 1177 Vårdguiden blir nu en blok! Under rubriken "Vid vansinnets rand" skriver författaren om sin vardag, om tuffa perioder med vanföreställningar och om sina tankar och funderingar. Där beskriver hon hur det är att leva med en psykossjukdom och ger tips och råd till den som är nyinsjuknad, till den som snurrat runt i vårdkarusellen länge, till anhöriga och till personal inom vård och omsorg. Hon berättar öppet och varmt om sina tillkortakommanden, om mordet på sin pappa, om vad som har fått henne att må bättre och så försöker hon peppa alla där ute som har det tufft. Men bloken vänder sig också till dig som har stannat upp och tänkt över ditt liv. Hur mår vi egentligen idag och hur tar vi hand om varandra?<br/><br/>Pebbles Karlsson Ambrose har tidigare kommit ut med faktabiografin "Jag vet inte var psykoser kommer ifrån : om att insjukna i och leva med en psykossjukdom". Den har blivit väldigt uppmärksammad och uppskattad av media, flera stora tidningar har intervjuat Pebbles. Boken har recenserats ett flertal gånger i fackpress och författaren har medverkat flera gånger i radio. Nu kommer uppföljaren.<br/><br/>Funderar du också på varför barn måste krama personer de inte vill vara nära i tid och otid? Och varför är det så att människor utnyttjar andra i ett utsatt läge för att få sex? Varför tyckte man förr att lobotomi var en bra idé? Och hur känns det egentligen att ha en psykos, är det som att dagdrömma? Varför är dödligheten hos personer med allvarlig psykisk ohälsa så hög? Är det värdigt en modern välfärdsstat? Och tror du att foliehattar är livsfarliga våldsamma psykopater eller tycker du att de är sköra klena misslyckade personer som borde rycka upp sig? Eller som folk är mest?<br/><br/>Under 2014 hade bloggen "Vid vansinnets rand "över 18 000 unika besökare och under 2015 har intresset ökat varje vecka. I Sverige behandlas varje år mellan 30 000 och 40 000 personer för psykos och mellan 1 500 och 2 000 personer insjuknar i psykos årligen. I Sverige har tre av fyra personer erfarenhet av psykisk ohälsa - antingen egen eller som närstående. Ändå är det många som har svårt att prata om det, trots att det är så vanligt. Pebbles vill med bloken sprida kunskap, minska fördomar och nå en bredare publik. Förutom texterna från bloggen kommer boken även att innehålla en del extramaterial.<br/><br/>Pebbles Karlsson Ambrose har skrivit två böcker, en science fiction-roman utgiven på Recito förlag och en faktabiografi om psykisk ohälsa. Den heter Jag vet inte var psykoser kommer ifrån. Om att insjukna i och leva med en psykossjukdom och är utgiven hos Ordberoende förlag. Hon har också medverkat i tre antologier. Pebbles är Stockholmare, född 1970, och jobbade i femton år med reklam och PR innan hon blev allvarligt sjuk. Nu jobbar hon i liten skala med att skriva om allt möjligt och med att hålla föreläsningar för personal i vården, i socialtjänsten och på bibliotek. Hon är krönikör för 1177 Vårdguiden och tidningen Vårdfokus och bokbloggar hos Bookiecookiez. Sedan februari 2014 har hon även en egen blogg hos 1177 Vårdguiden. I september 2015 kommer den ut som en blok lagom till bokmässan. Läs mer om författaren på www.pebbles.se.<br/><br/>Vid vansinnets rand: http://blogg.1177.se/vid-vansinnets-rand/<br/>Pebbles hemsida: www.pebbles.se<br/>Pebbles på Twitter: @PebblesKA

Den kommunala musikskolan i Stockholm är Sveriges största musikskola. Många nu verksamma artister och instrumentalister fick här sin första kontakt med musiken och den kommunala musikskolan har idag blivit ett begrepp som möts med respekt. I denna historik skildrar några av dem som var med under uppbyggnaden av Stockholms kommunala musikskola sina erfarenheter från tiden då grunden för verksamheten lades. Vi får även läsa om föregångarna; de musikskolor som bedrev undervisning i staden från tidigt 1800-tal till tiden strax före kommunala musikskolans start 1961.

"Above all, learning an instrument must be fun" Nu har det äntligen kommit en bok på svenska för alla blivande och redan verksamma sång- och instrumentalpedagoger. I musikundervisningen måste finnas ett spelrum eller en balans mellan olika sidor: planering och spontanitet, krav och frihet, gammalt och nytt, lätt och svårt, spel med och utan noter Robert Schenck lägger i SPELRUM tonvikten på kreativa undervisningsformer och betonar projekt, gehörsspel, eget skapande och musikglädje. Boken är tänkt både för studerande och för redan aktiva musiklärare som önskar få nya idéer för sin undervisning eller perspektiv på sitt arbete. Men den är även relevant för musiker, för föräldrar till musicerande barn och för den som allmänt intresserar sig för pedagogiska frågor. Robert Schenck som är lektor i tvärflöjt, metodik och kammarmusik vid Musikhögskolan i Göteborg, har länge arbetat med att lära studenter att bli lärare. Behovet av ett samlat undervisningsmaterial har blivit allt mer kännbart, och det är en erfarenhet som han delar med de flesta som undervisar i metodik på musikhögskolorna i landet. Samma år som boken gavs ut erhöll Robert Schenck Musikaliska Akademiens Göran Lagerwallpris, ett pris som tilldelas lärare inom den högre utbildningen för betydelsefulla pedagogiska insatser. I prismotiveringen står bland annat: "Med sin nyligen utgivna bok SPELRUM har han givit svenska sång- och instrumentalpedagoger nya och inspirerande utgångspunkter på vägen mot väsentlig musikpedagogisk förnyelse." Robert Schencks egen inställning till ämnet kan sammanfattas med rubriken på en artikel som han skrev för en engelsk tidskrift: "Above all, learning an instrument must be fun." Mycket av det Robert Schenck skriver om handlar om lust och lek - men förenat med ett allvar som ger den utveckling som krävs i undervisningen. Robert Schencks bok är en utmärkt belysning av den pedagogiska vardagen i vårt 21:a århundrade med alla möjligheter och options som står oss till buds. Jag gläds över att det finns en sådan här bok att sätta i händerna på den som brinner av en musikalisk iver att möta, befästa och utveckla eleverna; att upplevelse, beskrivning, återberättandet, imitationen, det egna uppspelet och analysen får komma i rätt ordningsföljd; och att Robert Schenck erbjuder eleven subjektsposition lika mycket som läraren. (Svante Widén, Mitt i musiken, SR.) Jag är övertygad om att Robert Schencks bok kommer att vara inspirationskälla till många musikpedagogiska diskussioner bland verksamma musiklärare. Den har också sin självklara plats på studenternas lista över kurslitteratur. (Marie Wall Almquist, Fotnoten.) Det är med glädje man mottar Robert Schencks ambitiösa arbete, och om man är öppen och närvarande, kan man verkligen hitta guldkorn i denna bok. (Evabritt Tilling, MR-Aktuellt.)

<p>Om den svåra konsten att fostra med förnuft och känsla skriver åttabarnspappan och barnläkaren Lars H. Gustafsson. Han resonerar kring olika former av barnuppfostran; den mera auktoritära som ropar på regler och ordning och en mer demokratisk som bygger på ömesesidig respekt och där den vuxne fungerar<br/>som en lots för barnet.<br/><br/><em>Lotsa barn</em> handlar om barnuppfostran, alltså om den svåra konsten att vara den vuxna lotsen på bryggan<br/>när barnet (kaptenen) ska styra sitt fartyg från hamn ut mot öppet hav. Lättillgängligt och med många exempel ur vardagslivet skriver författaren om utvecklingen av känslans intelligens, det vill säga det nödvändiga samspelet mellan känsla och förnuft, om viljans betydelse och om etik och moral. Han belyser de olika traditionerna inom barnuppfostran och de fostransmönster vi ser idag: en auktoritär strömning med betoning av vuxnas ansvar, en mer naturlig fostran där lyssnande och ömsesidig respekt är nyckelord och en demokratisk fostran byggd på resonemang, överenskommeler och kontrakt. Läsaren uppmuntras att själv ta ställning och får goda tips på vägen.</p>

Robert Larson har sedan länge varit intresserad av de existentiella frågorna. Som förläggare har han givit ut många uppmärksammade böcker i dessa ämnen, inte minst av den engelske filosofen och författaren, Paul Brunton. Nu har han själv skrivit en bok -- Känn dig själv. Boken handlar om moderna människors livssituation -- hur vi ska finna mening, sammanhang och trygghet i en värld som hotar att rasa samman, i en tillvaro där egoism och galenskap ohämmat breder ut sig.<br/><br/>Författaren presenterar ett synsätt som är oberoende av religiösa, politiska och andra bindningar. Han visar med hjälp av vardagliga exempel att människan är ett tidlöst väsen -- inte bara en kropp som föds, lever en kort tid och sedan utplånas. Han förmedlar en positiv människosyn som innebär att det mänskliga medvetandet har sin grund i ett universellt medvetande. Och att medvetandet överlever kroppens död. Den materialistiskt sinnade naturvetenskapen hävdar som bekant motsatsen, nämligen att medvetandet är en produkt av hjärnan -- och att kroppens och medvetandets samtidiga utslocknande och förintelse är slutet för våra drömmar, förhoppningar och planer, ändstationen för allt slit och alla umbäranden.<br/><br/>Många har erfarenheter som stöder uppfattningen att medvetandet, inklusive minnesfunktionen, fungerar åtskilt från hjärnan, att medvetandet är det primära och att hjärnan är medvetandets samarbetspartner, men inte dess upphov. Att medvetandets gåta inte går att lösa på den materialistiska naturvetenskapens villkor är något som framsynta vetenskapsmän har börjat inse. Vad kommer vetenskapsmän i framtiden att säga när de ser tillbaka på vår tid? Jo, att de flesta av oss led av en besvärande okunnighet. Okunnighet om medvetandets ursprung, okunnighet om vad människan är och vad meningen med tillvaron är. Och de kommer att visa att denna okunnighet var grundorsaken till det mesta av allt lidande som drabbade deras olyckliga förfäder.