Svenska

<p>I den mest uttömmande boken om Hilma af Klint som hittills getts ut, skriver 20 specialister inom modern konst, konsthistoria, idéhistoria och religionshistoria utifrån sin unika utgångspunkt och ger sin syn på af Klints konstnärskap. Ämnena rör sig från tidig abstrakt konst och inflytandet av Darwin och Goethes färglära till betydelsen av ockulta religiösa rörelser som teosofi och antroposofi, som även influerade de tidiga modernisterna. Här finns också inslag från Hilma af Klints personliga anteckningar och efterforskningar. </p><p>Boken baseras på det seminarium som hölls i samband med den häpnadsväckande framgångsrika utställningen <i>Hilma af Klint A Pioneer of Abstraction</i> på Moderna Museet i Stockholm 2013. Detta är en nyutgåva som innehåller ett nyskrivet bidrag av Kurt Almqvist, <i>Hilma af Klints hemliga lära, budskap och livsåskådning</i>, utifrån tidigare ej nyttjat källmaterial. Det bearbetar en del av historien som tidigare inte behandlats närmare: bakgrunden till Hilma af Klints lära och livsåskådning, samt utvecklingen efter hennes död 1944 och fram till bildandet av Stiftelsen Hilma af Klints verk 1972, och om den ende arvtagaren till Hilma af Klints verk, dess skapare och ende donator, antroposofen Viceamiral Erik af Klint (1901-1981). Boken har ett efterord av Daniel Birnbaum.</p><p></p>

<p>I de titlar som ingår i serien Ingmar Bergmans Skrifter framgår tydligt hur stor del av Bergmans liv som ägnades åt skrivandet. Han skrev i stort sett varje dag i sitt vuxna liv. Faktum är också att han på det hela taget hade en stor utväxling på sitt arbete: förutom manuskripten blev det allra mesta han skrev något av, om inte en film så en pjäs eller en publicerad artikel eller essä. Ändå finns en hel del aldrig tidigare offentliggjorda texter av Ingmar Bergman.<br/><br/>Till denna volym har opublicerade och tidigare otillgängliga texter samlats. Här återfinns bland annat debutpjäsen från 1942 (enligt författaren själv ett skamlöst plagiat på Strindberg) och verk av den mogne författaren som han av olika skäl valde att inte publicera eller att göra film av. Några av guldkornen är den tänkta Hollywoodfilmen <em>Sextiofyra minuter med Rebecka</em> från 1969 och den planerade tv-pjäsen om Jesu död och uppståndelse från 1975.<br/><br/><em>Ofilmat, ospelat, outgivet </em>presenteras nu med ett personligt hållet förord av Abdellah Taïa. Redaktör och ansvarig för urvalet är Bergmanexperten Maaret Koskinen, som även skrivit utförliga kommentarer.<br/><br/>I samband med Ingmar Bergmans 100-årsjubileum 2018 ger Norstedts förlag i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman ut Ingmar Bergmans Skrifter. Det innebär bland annat att <em>Det sjunde inseglet</em> och <em>Smultronstället</em>, tidigare publicerade på ett trettiotal språk, för första gången ges ut på svenska. Dessutom kommer ett antal tidigare okända texter att få sina första läsare. Förutom sex band i bibliofilformat, i vilka nyskrivna förord och utförliga kommentarer ingår, så publiceras även trettiofyra Filmberättelser med efterord av Jan Holmberg och i vissa fall förord av författaren själv.</p>

<p><i>"Det är en fascinerande berättelse om en stark och driftig kvinna som under tidigt 1900-tal utvecklade ett eget konstuttryck. [...] I Nolbyn värmländskt hantverk får vi ta del av ett stycke värmländsk kulturhistoria i kombination med en presentation av en unik konstnärs livsverk som förhoppningsvis finner sina läsare långt utanför länsgränsen." - </i>Katarina Kristoffersson, i BTJ-häftet nr 7, 2022. 4 av 5.</p><p>Berith Bergström (1896-1979) är en av vårt lands mest ansedda miniatyrkonstnärer såväl inom Sverige som utomlands och känd för sin hantverksskicklighet, precision och autenticitet.  </p><p>Miniatyrproduktionen kom till genom leken med brorsbarnen då de  tillsammans skapade miniatyrbyn Nolbyn, med inspiration från barndomshemmet Bosjö Bruk, norr om Filipstad.    </p><p>Barnens intresse och aktivitet var utgångspunkten för den skapande leken, en pedagogik som Berith Bergström tog intryck av vid möten i sin  ungdom med reformpedagoger som Anna Withlock och Ellen Key.  </p><p>I många avseenden levde Berith Bergström i det förgångna, men paradoxalt nog var hon en modern konstnär som kämpade för en ensamstående kvinnas rätt att få ett konstnärligt erkännande. Berith Bergströms miniatyrproduktion finns idag representerad i samlingar på Nordiska Museet, Värmlands  Museum men även i  samlingar som tillhör  Stockholms universitet,  Försäkringsbolaget Skandia samt Rockefeller Foundation, New York. </p><p></p><p>I boken berättas om Berith Bergströms konstnärskap, bildning, samlariver  samt intresse för släkt och Värmlandsbygd. Det är en spännande och intressant levnadsberättelse som kompletteras med en mängd foton framtagna av bland annat Värmlands Museum.  Berith Bergström var starkt engagerad i bevarande av kulturhistoriska  miljöer och medverkade med inredningar i bl.a. Skogaholms herrgård på  Skansen och i Drottningholms Slottsteater.</p><p></p><p></p><p><b>Berith Bergström</b>, 1896-1979, föddes på Bosjö Bruks Herrgård, cirka 2 mil norr om Filipstad. Fröken Berith var makarna Maria och Albert Bergströms elfte barn i en skara av tolv. Sin första konstnärliga utbildning fick hon på Handarbetets Vänner och vid Hulda Lundins Högre Slöjdseminarium samt vid Tekniska Skolan, sedemera Konstfack. </p><p>I mitten av 1920 talet studerade Berith Bergström bland annat vid Wiener Werkstätte, och arbetade med silver, möbler och textilier.</p>

Jordevandringens slutstation, begravningskapellet, har som enda funktion att rama in begravningen och avskedet. Byggnadstypen hänger samman med de kyrkogårdar som från 1800-talets början anlades utanför de växande städerna, men huvudsakligen hör begravningskapellet med eller utan krematorium 1900-talet till. Rum för avsked. Begravningskapellets arkitektur och konstnärliga utsmyckning i 1900-talets Sverige sätter in begravningskapellet i ett större kultur- och kyrkohistoriskt sammanhang. Studien fokuserar byggnaden och rummet, men följer också förändringar i begravningssederna och diskuterar frågor som modernitet, sekularisering och förändringen mot ett mångkulturellt samhälle. Kremeringen har gått från närmast obskyrt till allmänt och accepterat bruk; en förändring som också kan följas i begravningskapellets utformning genom århundradet, både praktiskt och symboliskt. Begravningskapellet avspeglar även formutvecklingen i stort. Sedan tidigare räknas ett antal begravningskapell och deras konstnärliga utsmyckningar till de stora verken i Sveriges konsthistoria, exempelvis Gunnar Asplunds och Sigurd Lewerentz kapell på Skogskyrkogården i Stockholm. De återfinns också i detta arbete, men huvuddelen av exemplen har valts för att vara representativa i mer allmän bemärkelse, vilket leder fram till en delvis annorlunda bild av det svenska 1900-talets offentliga konst och arkitektur. Emilie Karlsmo är verksam vid konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet. Rum för avsked är hennes doktorsavhandling.

Jan Håfström (född 1937) hör sedan debuten 1966 till Sveriges mest betydande konstnärer. För första gången granskas nu hela hans konstnärskap i denna konstvetenskapliga avhandling. Den tematiska, komparativa undersökningen fokuserar på tre centrala områden: material, referenser och konstnärsroll. Håfström målar inte bara i akryl, utan använder också tyg, trä och andra material för att skapa och framhäva förbindelser mellan konst och liv (speciellt barndomen). Sundberg presenterar Håfströms omtalade stilbyten och analyserar olika verkgrupper, såväl de knappt uppmärksammade ruinerna som målningarna kring Mr Walker, Fantomen i stadsförklädnad, från senare år. Här visas den kanoniseringsprocess som tycks äga rum i konstnärskapet och hur konstnären väljer sina referenser för att framhäva en traditionslinje det är europeisk kulturhistoria som står mot ett amerikanskt, minimalistiskt formspråk. Mot en bakgrund av modernistiska och postmodernistiska teorier diskuteras konstverken i enskilda närläsningar. Håfströms konstnärsroll framstår som en utveckling av den romantisk-modernistiska myten om konstnärens betydelse, en reaktion mot den postmodernistiska dödförklaringen av konstnären och en återetablering av det skapande subjektet.

Åke Axelsson är en av våra främsta möbelformgivare och inredningsarkitekter, fortfarande fullt aktiv sedan mer än 50 år. Han har inrett klassiska krogar som Gyllene Freden och Operabaren, bibliotek som Riksdagsbiblioteket, museer som Stadsmuseet i Stockholm, ett helt modernt rum i Kungliga slottet etc. Här skildras de viktigaste av hans många uppdrag, sättet att arbeta med miljöer och de många egna möblerna. Axelsson är en levande legend i full verksamhet och mitt i dagens svenska samhälle, en representant för det funktionella, enkla, vackra. Johan Örn är fil.dr. i konsthistoria med inriktning på arkitektur och inredningsarkitektur. Hans avhandling handlade om föregångare till Axelsson.

Jordens begränsade resurser och klimathotet är en konkret realitet som vi måste ta på allvar. En förändring behöver komma nu och den behövs inom alla områden i samhället - inte minst inom husbyggande. Dick Sandberg som har en lång och gedigen erfarenhet inom arkitektyrket visar på svårigheterna och utmaningarna, men också de fantastiska möjligheterna i denna nödvändiga omställning. Alla de som bevittnat någon av författarens populära föreläsningar vet hur han ur sitt inspirerande, tankeväckande och djupt personliga perspektiv hela tiden söker lösningar som bidrar till en mer balanserad, humanistisk och långsiktigt hållbar utveckling av vår framtida bebyggelse. Bokens titel vill återspegla just detta. Ordet "Humanitas" är ett romerskt begrepp från humanismens vagga som betonar vikten av att vi tar vårt ansvar som enskilda människor i samhället och att vi respekterar våra medmänniskor i vårt eget handlande. Innehållet riktar sig inte bara till unga arkitekter och arkitektstuderande utan till alla yrkesgrupper inom bygg och förvaltning. Dick Sandberg lyckas förmedla sina djupa kunskaper i en lättsam ton, illustrationerna är många och som läsare bjuds man på såväl bekräftelser som överraskningar och aha-upplevelser. Boken vänder sig också till den växande och alltmer insatta allmänhet som med kritiskt öga granskar vad tidigare generationer åstadkommit med vår värld. Den bör läsas av alla dem som längtar efter att arbeta med meningsfulla projekt för ett hållbart samhälle - ekologiskt, socialt, ekonomiskt och kulturellt. Dick Sandberg har ägnat mesta delen av sitt yrkesutövande inom restaureringskonsten i Sverige. Han har också arbetat många år med återuppbyggnad av det raserade kulturarvet på Balkan. Idag är Dick Sandberg verksam som slottsarkitekt för Skokloster och Lövstabruk-