Svenska

Här är boken med sångerna från Tomas Ledins guldsäljande album Höga Kusten! Skivan belönades med en Grammis 2014 i kategorin Årets folkmusik/visa. I boken finns noter, texter och ackord till de tolv sångerna, samt skisser, kommentarer och fotografier. "Jag ville tillbaka till kärnan. Höga Kusten skulle bli min resa till ursprunget. På mer än ett vis. Elgitarren gav plats för nyckelharpan, rockmusikerna ersattes av spelemän och refränger byttes av med omkväden." Varje sång är en egen berättelse, med början för hundra år sedan. Min farfar gick i tåget handlar om Ledins egen farfar som bortauktionerades som träl och som senare gick i det protesttåg som slutade med Skotten i Ådalen 1931. Vi får följa med till Ledins barndoms somrar, till Aborrgrundet och en roddbåtstur i skymningen, allt inramat av den vackra Ångermanländska naturen.

<p>Vilken jävla skräll! Ja, det är nog det minsta man kan säga om den något överraskande sensationen idag närmast institutionen Jönssonligan. Få filmkaraktärer har fått sådan kultstatus som Sickan, Vanheden, Harry och Doris. Och få svenska filmer har älskats, hyllats och sågats som de om kvartettens lysande planer och dråpliga kupper i societetens närhet. </p><p>När Linus Kuhlin slår till igen gör han det med nästintill en dåres precision. I "Jönssonligan kupper, krut och kamratskap" lämnas ingenting åt slumpen: från Jönssonligans slumpartade tillkomst, via de osannolika publiksuccéerna till pulshöjande anekdoter om livslång vänskap och konflikterna bakom kameran. Här dissekeras och exponeras allt som hör den fiktiva tjuvligan till, in i minsta detalj.  </p><p>Boken innehåller intervjuer med såväl tidiga ligamedlemmar som dagens Sickan , Robert Gustafson. Bland de många medverkande får vi även inifrånperspektiv från tungviktare som manusförfattaren Rolf Börjlind och regissören Mikael Ekman Göstas bror som iscensatte de mest klassiska filmerna. Men framför allt rymmer denna biografi allt det som karaktäriserar Jönssonligan: humor, smartness, omsorg och förträfflighet. Samt, givetvis, en och en annan skräll.</p><p>Bonus: Ett lyyysande förord av Henrik Dorsin.</p><p><i>"Jag trodde att jag visste allt om Jönssonligan, men Linus har motbevisat mig. Jag slukade boken!"</i><i><br/></i><b>Edward af Sillén</b></p><p><b><i></i></b><i> Helvete! Den här boken borde jag ha skrivit! </i><i><br/></i><b>Kalle Lind</b></p><p><i>Vilken livsgärning och present till alla oss som älskar att gräva ner oss lite för djupt i populärkulturell historia.</i><i><br/></i><b>David Sundin</b></p>

<p>Vill du testa din dansbandskoll? Eller ha något kul att klura på ihop med vännerna före danskvällen?</p><p>I stora quizboken - Dansband från 70-talet till idag får du roliga fakta, anekdoter och nostalgi, och chans att kolla dina kunskaper: Varför stavas många av bandens namn något med Z? Vilken dansbandslåt har legat på Svensktoppen flest veckor? </p><p>Boken innehåller ett rikt bildmaterial, roliga bildfrågor, korsord och kluriga pyssel som handlar om Svergies färgstarka och älskade dansbandskultur, samt initierade texter av Michael Nystås, mångårig dansbandskrönikör i Aftonbladet. </p>

<p>Lagom till Lena Junoffs 80-årsdag släpps <i></i>biografin som skildrar ett liv och en karriär som inte liknar några andra. Det är en hisnande berättelse om en artistkarriär som sträcker sig över sex decennier och som innehåller fler upp- och nedgångar än en normalbegåvad femåring kan räkna till.</p><p>Ordet unik är egentligen inte böjbart. Man kan inte vara mer eller mindre unik, liksom man inte kan vara mer eller mindre död eller gravid. Antingen är man unik eller så är man det inte. Trots det framstår Lena Junoff som unikare än vi andra. Lena har turnerat med stjärnor som Duke Ellington och Hep Stars, gjort porrskivor med Johnny Bode och invigt tysk färg-tv inför åttiofem miljoner tittare. Hon har spelat cabaret på Chinateatern, medverkat i Jesus Christ Superstar, sålt guld i Storbritannien och hängt med celebriteter som Rod Stewart, Rolling Stones, Paul Anka och Cornelis Vreeswijk. </p><p>Men trots att Lena flera gånger varit nära ett större genombrott har hennes karriär aldrig riktigt lossnat. Kollegor i branschen vittnar om att hon har en av Sveriges, kanske Europas, bästa sångröster. Lika många menar dock att hon är besvärlig att jobba med. </p><p><b>Journalist med känsla för berättande</b><br/>Linus Kuhlin, född 1993, är skriftställare och journalist från Göteborg, idag boende och verksam i Lund. Han är utbildad vid JMG och har skrivit för bland annat Faktum, Hymn och KulturUngdom. 2018 debuterade han som författare med <i>Skuggorna kommer,</i> en rockbiografi om Freddie Wadlings postpunkband Cortex. Han är senast aktuell med två biografier som båda rönt stor uppmärksamhet: <i>Ett tidsfördriv att dö för boken om Kent </i>(Pug Förlag 2021) och <i>Vuxna män gör saker tillsammans en liten bok om Killinggänget</i> (2020).<b></b></p>

Allan Pettersson är 1900-talets främsta svenska symfoniker. Efter en trög start får den av sjukdom plågade tonsättaren växande uppmärksamhet, och i och med den sjunde symfonin (1968) sprids ryktet om honom ut i Europa. I synnerhet i Tyskland finner hans ömsom sargade, ömsom trösterika tonspråk genklang. I den tyske musikvetaren Michael Kubes biografi växer en delvis ny bild fram av den på en gång hyllade och isolerade kompositören, som en gång förklarade att den enda metoden för att nå mitt mål på denna vandring är att få en ofattbar längtan att styra mig, ge mig kraft att stå ut med asgamarnas blickar från de höga, nakna träden, att inte skrämmas av landskapet skenbara ödslighet utan låta mig bäras av upplevelsen inför dess skönhet.

Tore Johnson (19281980) reste till Paris i slutet av 1940-talet för att försörja sig som frilansfotograf. Han lät sig inspireras av photographie humaniste, en sorts gatufotografi som ville skildra vardagslivet med en kombination av realism och poesi. Med empatisk och nyfiken blick fångade hans bilder stadens invånare bortom turistattraktioner och fina salonger. I samarbete med författare som Ivar Lo-Johansson och Göran Schildt gjorde Tore Johnson flera klassiska fotoböcker. Den här boken visar ett urval med kända och okända Parisbilder och är den första i en ny serie från Nordiska museet.

<p>Den som överlever inte bara sin egen generation utan även de nästföljande brukar kallas klassiker. I så fall måste Moses Pergament (18931977) anses som klassiker eftersom han fortfarande engagerar människor så långt efter sin död. Med utgångspunkt i den berömda örfil som han tilldelade DN-kritikern Wilhelm Peterson-Berger har nyligen en historiker fyllt till ännu en lucka i den svenska antisemitforskningen. Och nu har en av Pergaments efterträdare på SvD, Carl-Gunnar Åhlén, skrivit den första tonsättarbiografin om honom. Med hjälp av både kända och okända källor samt egna musikanalyser har han försökt rekonstruera hans livspussel. Bland annat har han kartlagt skapelse­historien bakom Pergaments mest kända verk, <i>Den judiska sången</i>, och gjort djupdykningar i hans sista kraftprov, den ännu inte framförda operan <i>Abrams Erwachen</i> som han komponerade till text av nobelpristagaren Nelly Sachs.</p><p></p><p>Carl-Gunnar Åhlén, född 1938, är fil. doktor och musikredaktör. Musikrecensent i Svenska Dagbladet 19652010. Ordförande för Ljudtekniska sällskapet 196774. Sekreterare vid svenska sektionen av ISCM 197075. Styrelseledamot av Kungl. Musikhögskolan 19982003. Böcker om tango och den isländske tonsättaren Jón Leifs. Initiativtagare och ledare av CD-antologin Collectors Classic, 13 volymer på Caprice 19912011. F.n. arbete på en volym om violinisten Endre Wolf, nu på Danacord.</p>