Svenska

<i>Myteriet på Bounty</i> är baserad på den historiska händelsen 1789, där en del av besättningen på det engelska fartyget H.M.S. Bounty med understyrman Fletcher Christian i spetsen begick myteri mot sin kapten William Bligh. I romanen av Nordhoff & Hall följer vi den fiktiva jag-berättaren Roger Byam (baserad på Peter Heywood), som är en ung kadett, som följer med på Bountys seglats mot Tahiti, där han ska samla information om de inföddas språk. Genom Byam får vi höra om kapten Blighs orättfärdiga behandling av sitt manskap, om myteriet och om hans eget och andra av besättningsmedlemmarnas efterföljande dramatiska öden. <i>Myteriet på Bounty</i> har filmatiserats flera gånger, bland annat 1962 med Marlon Brandon i rollen som Fletcher Christian.<br/><br/>"<i>Myteriet på Bounty</i> består av allt det material, som äventyrsromaner är gjorda av. Dess historiska noggrannhet gör den inte mindre spännande. Berättarstilen är intressant med sin äkta 1700-talskänsla och är samtidigt uppfriskande charmerande och vacker." - New York Times<br/><br/>"Inte bara en berättelse om havet; en berättelse om livet självt, om de varierande aspekterna av gott och ont i mänskligheten." - Boston Transcript<br/><br/>"En helt och alldeles ovanlig och fullständigt tillfredsställande bok." - Saturday Review

En avfolkad småstad i norra Italien, omgiven av nedlagda fabriker. Den ekonomiska krisen har slagit hårt mot regionen. Husen står tomma, butikerna är stängda och Italiens ungdomar föredrar att bygga sin framtid långt härifrån. Marina är tjugotvå och slående vacker. Hon använder sitt utseende till att söka den uppmärksamhet hon aldrig har fått av sina föräldrar. Hon vill vara en Lady Gaga, en Rihanna, och drömmer om att resa till USA och vara med i X-factor. Andrea arbetar deltid på biblioteket, men längtar efter ett enklare liv närmare naturen. Föräldrarna tycker att han är misslyckad och jämför honom ständigt med brodern som är forskare i USA. Trots sina olikheter inleder Marina och Andrea en relation. De förenas i sin strävan att förändra sina livsvillkor, men deras drömmar ser olika ut. I sin efterlängtade andra roman skildrar Silvia Avallone den generation som växer upp i kölvattnet av Berlusconis Italien och som kastats ut i ett samhälle utan förutsättningar till ett värdigt liv. Det är en berättelse om kris, modernitet och tradition, om generationsklyftor och glappet mellan stad och landsbygd, skriven med samma sprängkraft och energi som succédebuten Stål. Silvia Avallone (född 1984) debuterade med romanen Stål som väckte stor uppmärksamhet. Boken har sålt över 300 000 exemplar i hemlandet och blivit en internationell bästsäljare. Hon bor i Bologna.

<b># Nominerad till Augustpriset 2016! #<br/><br/>»Linda Boström Knausgård har skrivit en tät, exakt, vacker och bitvis paradoxalt underhållande roman om en bisarrt smärtsam uppväxt. Stilistiskt håller hon perfekt balans: hon dömer ingen, rättfärdigar inget. Hon bara berättar, mästerligt.« | MARIA KÜCHEN, SYDSVENSKAN<br/><br/>»<i>Välkommen till Amerika</i> är en bok att vara djupt tacksam över.« | MOA MATTHIS, DN<br/><br/></b> I <i>Välkommen till Amerika</i> möter vi en familj på randen till katastrof. Det är nu länge sedan flickan slutade prata. Alla har vant sig. Mamman, skådespelerskan, och brodern, som spikar igen sin dörr och kissar i flaskor. Alla vill de vara ifred. Samtidigt längtar de ofantligt mycket efter varandra.<br/>Den döda fadern kan plötsligt sitta i flickans säng när hon kommer hem från skolan. Bara flickan vet att hans död är hennes skuld. Vi är en ljus familj, upprepar mamman. Men flickans mörker sipprar in under dörrspringor och rinner ur kranarna i badkaret. Frågan om vem som är starkast finns där hela tiden. Och en kärlek så stark att den hotar att slå dem sönder och samman.<br/><br/>LINDA BOSTRÖM KNAUSGÅRD föddes 1972. Hennes kritikerrosade novellsamling <i>Grand mal</i> [2011], följdes upp med <i>Helioskatastrofen</i> [2013], en roman som återberättar den grekiska myten om Athena och som innebar Linda Boström Knausgårds internationella genombrott.<br/><br/>»Från den första meningen - Det var nu länge sedan jag slutade prata - håller Linda Boström Knausgård läsaren i sitt grepp.« | THERESE ERIKSSON, SVENSKA DAGBLADET<br/><br/>»Det finns flera lysande författarskap att tänka på i häradet där Linda Boström Knausgård skriver, som Marguerite Duras eller Mare Kandre: det drömska cirklandet kring åtrå och makt, idealiserandet av kärleken, offret och passionens mörker. <i>Välkommen till Amerika</i> skulle göra sig strålande på en teaterscen.« | ULRIKA MILLES, KULTURNYHETERNA, SVT<br/><br/>»Linda Boström Knausgård väjer inte för det mörka och hemska i sina familjedramer. Samtidigt är hennes prosa vacker, klar och precis. <i>Välkommen till Amerika</i> är en storartad roman.« | JENNY HÖGSTRÖM, AFTONBLADET<br/><br/>»Språket är vackert och dunkelt, som en tjärn i skogen, sidorna susar i ett slags tätt och kompakt mörker som är över alldeles för snabbt.« | VALERIE KYEYUNE BACKSTRÖM, EXPRESSEN<br/><br/>»Linda Boström Knausgård visar på vanlighetens galenskap. Hon gör det genom sitt skickliga skrivande, vare sig hon styr oss med stora gester eller, som här, med kammardramats mer subtila nyanser.« | ELISE KARLSSON, UPSALA NYA TIDNING<br/><br/>»<i>Välkommen till Amerika</i> är tunn, under hundra sidor, ändå hinns så mycket liv med. Flickan som fylld av rädsla och skuld prövar att kommunicera med skrivna ord, mamman skådespelerskan som ibland flyr in i sitt bullrande vuxenliv, brodern som spikar igen sin dörr och skapar musik bara för sig. Ett hem fyllt av av tystnad, vrede och kärlek. En familj, ett undantag, en normalitet.« | JENNY ASCHENBRENNER, KULTURNYTT, P1<br/><br/>»Denna ödslighet, denna kvävande känsla av förlorad kärlek och förlorade familjemedlemmar skildrar Linda Boström Knausgård med en behärskad känsla av såväl sorg som vrede. Det är tragiskt. Det är skrämmande. Det är berörande och omskakande.« | CRISTER ENANDER, DALARNAS TIDNINGAR<br/><br/>»Det är en kuslig berättelse, formidabelt infångad på en bra bit under 100 sidor. Att läsa den är att uppleva en koncentrerad skildring av förfall, ett förfall som samtidigt bär på ett ljus så starkt att det är som att ställa sig mitt i en solstråle.« | BJÖRN KOHLSTRÖM, JÖNKÖPINGS-POSTEN

Den vänliga och naiva epileptikern Furst Mysjkin återvänder med tåget till Sankt Petersburg efter en lång kurvistelse i Schweiz - utan många rubler i fickan, men med hopp om ett stort arv efter sin avlidna välgörare. På tåget börjar fursten prata med en man, som visar honom en bild på den vackra femme fatale Nastasia Filippovna. Denna händelse samt mötet med familjen Jepantjin, som är avlägsna släktingar till fursten, förseglar Mysjkins öde och gör så att han snabbt dras in i både romantiska och ekonomiska intriger, som visar sig ha katastrofala följder. Furst Mysjkins osjälviskhet står i skarp kontrast till de andra karaktärernas självupptagenhet och Dostojevskij har, genom sin huvudkaraktär, försökt att skildra en Kristus-liknande människas möte med en korrupt värld, där uppriktig godhet och omsorg för andra människor betraktas som idioti och vansinne.<br/><br/>"Dostojevskijs berättelse om Idioten är inte bara en stor roman, men en av de bittraste tragedierna som har skrivits, en tragedi som består av att också den oskyldiga är skyldig och att han är skyldig just precis på grund av sin uppriktighet." - Knud Hansen, <i>Dostojevskij</i>

<p>Det var ett dödligt misstag. Joseph Malik, redaktör för en radikal tidskrift, grävde djupt i rykten om en hemlig orden som visade sig vara aktiv fortfarande. Nu har hans kontor bombats, han saknas, och fallet har landat hos en tuff och cynisk New York-detektiv. Saul Goodman vet att han har snubblat över något stort men till och med han kan inte ana hur långt in i maktens toppar denna onda konspiration har nått.</p><p>Illuminatus-trilogin är fylld med sex och våld in och ut ur tid och rum men är bara delvis fantasi. Den tar itu med nedtystade delar av vår tid från vem som verkligen sköt Kennedy till varför det finns en pyramid på dollarsedeln och föreslår en häpnadsväckande sanning.</p>

Tillbaks till 1960-talet och livet i förorten. Följ med till en värld av hemmafruar, bagare, tobakshandlare, barn, lek, allvar och drömmar. Där vi en gång var är en bilderbok för vuxna där då möter nu. </br> Följ med till gungparken, till drömmen att bli utvald, tillbaks till skolkorridorer och matsalskö, till inköpsvåndan i tobaksaffären och Peggy Fleming, till röda fjädernyran, till kärlekstörst, till dunsande buteljer och draggande brandmän.</br> Där vi en gång var är boken som föddes ur en fotopromenad i barndomens kvarter och snabbt utvecklades till något mer allmängiltigt. Det blev en berättelse om livet, om vardagsdramer fyllda av doft och ljud, lycka och olycka. </br> Novellerna utspelar sig på 1960-talet fram till tidigt 1970-tal. Fotografierna från platserna i Där vi en gång var är tagna i nutid. Ibland blir konfrontationen brutal. </br> Författare och fotograf är Ingrid Lindeberg som vuxit upp i en av Stockholms närförorter, Bromma :</br> - Jag har fått många reaktioner från läsare som säger att de känner igen sig. Trots att de växt upp i andra förorter, ibland på andra sidan stan, ibland i en förort i en helt annan stad och trots att de kan vara både tio år äldre och yngre än jag. Det är något med boken som får folk att reagera, fundera, reflektera och diskutera, berättar Ingrid Lindeberg.</br> Ingrid Lindeberg är journalist, utredare och historiker. Som journalist har hon kombinerat sin internationella inriktning med intresset för det lokala. Hon har författat ett antal skrifter om EU och Sverige. De senaste åren har hon utvecklat sitt skönlitterära skrivande på Biskops Arnös folkhögskola.</br> Fotografiintresset föddes i mörkrumsarbetet på högstadiet. Under de första åren som journalist blev det ytterligare mycket fotografering. Men det är först under de senaste åren, med en längre utbildning på Fotografiskas Akademi, som fotograferandet tagits till en mer seriös nivå. Bilder ur sviten Där vi en gång var visades på Kulturhuset i Stockholm (Fria Fotografers Filial 2019), på Planket 2019 (Stockholm) samt på Dokumentärfotosalongen 2019 (Arbetets museum i Norrköping) </br> Där vi en gång var är Ingrid Lindebergs debut som fotograferande författare och författande fotograf. </br>

<p>Anna Sterns roadtrip genom en sorgkantad tillvaro, utgiven strax efter att covid-19-pandemin bröt ut i Sydeuropa, tilldelades 2020 Schweiz största litteraturpris, Schweizer Buchpreis. Romanen följer en grupp unga vuxna som försöker att hantera den älskade Anankes plötsliga och alltför tidiga död. Samtidigt som döden river upp ett hål i nuet släpper den ut det förflutna: barndomens erfarenheter, semestrar och idylliska somrar, motsättningar och konflikter. Boken hyllades av kritikerna när den utkom och blev omtalad för sitt sensuella språk, sin berättarteknik och sin metod att inte skriva ut huvudpersonernas könstillhörighet.</p><p>Anna Stern är född 1990 i Rorschach och utbildad i systembiologi vid Tekniska Högskolan i Zürich. <i>allt det här</i> nu är Sterns femte bok. Romanen är tolkad till svenska av den kritikerrosade översättaren Ebba Högström.</p><p>---</p><p><i>det är sommar, det är varmt, och ananke har varit död i över hundra dagar. du ligger i ditt gamla barndomsrum på sängen, påklädd, orörlig, därute natt, därute himlen bara i väster fortfarande en strimma blod och rosa och kitsch. på väggen bilden med skyddsängeln, som du fick vid din första nattvard, och på ditt nattygsbord: ett fladdrande ljus, kalendern med pingvinerna från förrförra året. fönstren står på vid gavel, det fladdrar därute också, elden i den stora skålen, ljusen på bordet. du kan höra röster, swanns och avis, bas och roans, låga, dämpade, det är som det är. på middagen för en stund sedan var de andra också där, vaska och ash, fred med loreto och barnen. avi kokade soppa, men ingen åt så mycket, hur ska man kunna äta, under omständigheterna. ananke har varit död i över hundra dagar, och du förstår fortfarande inte, frågar dig själv hur, varför. </i></p>