Svenska

Det går inte en enda dag utan att jag tänker på hur mitt liv hade sett ut om inte polisen hade stormat lägenheten den där natten. Det var långt ifrån slutet på min resa till inre frihet, men ett avgörande ögonblick som banade vägen att ta steget till en mer kärleksfull relation till mig själv och bryta mig fri. <br/><br/><i>Hennes egen väg - från våldsam relation till inre frihet </i>är Nathalie Rajics självbiografi om att återta makten över sitt liv efter en dysfunktionell uppväxt och våld i nära relation. Med en skarp skildring av mäns våld mot kvinnor och hur självkärlek och självläkning kan bryta dig fri, erbjuder Nathalie värdefulla livsinsikter, oavsett var du befinner dig i livet. Efter misshandeln bestämmer sig Nathalie för att reparera relationen till sig själv. Under en omvälvande resa till New York finner hon styrkan att påbörja sin självläkande resa till inre frihet. <br/><br/>Idag arbetar Nathalie Rajic som Confidence och Stress Coach och hjälper kvinnor att stärka sin självkänsla och relation till sig själva. Hon är grundare av Her Way, en plattform för självutveckling för kvinnor, och genom sin berättelse hoppas hon inspirera andra kvinnor till att arbeta på relationen med sig själva för att uppnå inre frihet.

Smarta, modiga och oemotståndliga. En grupp kvinnor i Stockholm bestämmer sig för att utmana mansväldet. De rör sig mellan hetsiga tidningsredaktioner, kungamiddagar och krigszoner. Det blir början på deras banbrytande stordåd och svindlande resa genom svenskt 1900-tal. Men det handlar lika mycket om livslånga vänskapsband. Om att bära varandras hjärtan genom sjukdomar, otrohet, förbjuden kärlek och missbruk. Det här är historien om Ligan - Klarakvarterens blodsystrar.<br/><br/><br/><br/>Efter den Augustprisbelönade "Ett jävla solsken" är Fatima Bremmer tillbaka med en gripande kollektivbiografi om ett radikalt kompisgäng som banade väg för en genomgripande förändring av samhället.<br/><br/><br/><br/><br/><br/>"Man smittas av Bremmers förälskelse i sina subjekt, och trots de inlevelsefulla gestaltningarna så tycks hon vara källorna ytterst trogen, vilket gör boken till ett sällsynt konststycke av kombinerad berättarglädje och historisk noggrannhet. Ängsligt följer jag förvecklingarna i deras kärleksliv, hur Célie ska klara av att fortsätta skriva med sex barn och hur Gerda räddar otaliga flyktingbarn under andra världskriget. När Elin Wägner begravs i slutet fäller jag faktiskt tårar ner i boken. Vi kvinnor som skriver i dag är skyldiga att känna till de oförskämt tankfulla pennskaften som banade väg för oss. Alla andra också."<br/><br/>Expressen<br/><br/><br/><br/>"Det som Fatima Bremmer gör, i denna doktorsavhandling till kollektiv­biografi, är att blåsa liv även i deras svartvita studioporträtt och bana väg för en ny historieskrivning där fler feministiska förgrundsgestalter kan få sin rättmätiga plats."<br/><br/>SvD<br/><br/><br/><br/>"Vilket häftigt gäng det var, Ligan, och så mycket alla fick gjort. Dessutom verkar de ha haft förbannat roligt tillsammans under tiden. Just den sociala livskänslan är urstarkt fångad i Fatima Bremmers livliga, smarta och lärorika bok."<br/><br/>DN<br/><br/><br/><br/>"Men det finns ett ljus i mörkret; kollektiviseringen, samarbetet och systerskapet. Trots att kvinnorna slåss om arbetstillfällen och artikeluppslag, lyckas de hålla ihop. Bland det mest gripande i boken är när Ellen Rydelius och hennes dotter Ria Wägner - Elin Wägners brorsdotter - drabbas av fattigdom och misär. Men Ligan är där för att bidra med pengar, emotionellt stöd och arbetsmöjligheter. Det är ett vackert beskrivet kamratskap som, i en tid när journalistiken håller på att monteras ned av auktoritära makthavare världen över, är värt att återuppliva."<br/><br/>Göteborgs-Posten<br/><br/><br/><br/>"Ligan är en gripande och känslosam bok om dessa färgstarka personligheter som rör sig i den speciella tid av samhällsförändring som präglade Sverige. Efter sista sidan saknar jag dem omgående och sätter mitt hopp till att Bremmer fortsätter skriva om dessa inspirerande kvinnor. Helhetsbetyg: 5."<br/><br/>BTJ<br/><br/><br/><br/>"Den historiskt grävande journalisten och författaren Fatima Bremmerhar nu (efter den Augustprisbelönade biografin 'Ett jävla solsken' som handlar om Ester Blenda Nordström) kommit tillbaka med en forskarinsats av Guds nåde. Man vill bara säga: TACK! Tack för storartat intressant läsning! Fatima Bremmer har på sympatiskt gestaltande sakprosa och med inkännande porträtt författat den lärorika, storartade, myllrande och gripande kollektivromanen Ligan - Klarakvarterens blodsystrar."<br/><br/>Västerbottens-Kuriren<br/><br/><br/><br/>"Fatima Bremmer skriver levande och medryckande, lockar fram bilder av miljöer och människor och kryddar med en rad cliffhangers, som gör det svårt att sluta läsa.<br/><br/>Missa inte "Ligan". Det slår gnistor om det här gänget."<br/><br/>Länstidningen Östersund

Vem var det som egentligen anlände först till platsen där Olof Palme lönnmördades den 28:e februari 1986? Den här frågan dväljas än idag i debatten då det aldrig har utretts eller klargjorts på ett tillfredsställande sätt. Det som anförts i ärendet håller inte, av flera skäl, för en kritisk granskning. Uppenbarligen existerar det avvikelser som omgående bör förtydligas.<br/><br/> I tidiga vittnesutsagor från nära vittnen återfinns en "yngling" varande bredvid den fallne personen. Den här "ynglingen" kom sedermera att utraderas i efterföljande förhör av anledningar som är okända.<br/><br/> Men år 2023 framträdde den här "ynglingen" och önskade framföra sina upplevelser. Han går under namnet Robert Barestrand och var 16 år gammal vid tiden för mordet år 1986.<br/><br/> Hans utsagor gällande de händelser han genomgick under tonåren kommer att anföras på ett obefläckat vis, skildrande hur Robert kom till insikten om vem som arrangerade och genomförde mordet, och i slutändan även varför. Robert erhöll i samband med allt även kännedom om vad som verkligen hände med M/S Estonia, fartyget som förliste på Östersjön den 28:e september 1994...<br/><br/> Det här en beskrivning av en tonårings resa och hur en ung kille blev djupt intrasslad i händelser som i modern tid utgör nationens mörkaste stunder...

<i>Fångad, drogad och utnyttjad  </i> <br/><br/><br/><br/>Bara tolv år gammal skrevs Barbara O Hare in på mentalsjukhuset Aston Hall år 1971. Men istället för räddningen undan hennes svåra hemsituation var det början på ett nytt helvete.<br/><br/>Barbara utsattes för ofattbara fysiska och mentala övergrepp och ofrivilliga medicinska experiment. Sjukhusets föreståndare och chefsläkare dr Kenneth Milner utnyttjade Barbara och många andra barn sexuellt och utsatte dem för regelrätt tortyr som kom att påverka dem resten av deras liv.                          <br/><br/>Barbara O Hare berättar här modigt om det öde hon delar med otaliga andra patienter på Aston Hall och hur hon som vuxen hittade en väg ut ur traumat.                              <br/><br/>Detta är den sanna historien om ett ofattbart övergrepp bakom stängda dörrar inom en institution som skulle hjälpa och skydda barn i behov av vård.   <br/><br/>BARBARA O HARE har nu fyllt 60 år och bor i Liverpool. Som vuxen har hon kämpat för att bearbeta sina erfarenheter från de åtta månaderna hon var inskriven på Aston Hall som tolvåring. I sitt sökande efter svar har hon fått över hundra andra offer att träda fram och tillsammans med henne kräva erkännanden och kompensation av staten.

Stephen Smith är pojken som aldrig fanns.   <br/><br/>I tretton år gömde Stephens föräldrar honom i källaren. Han föddes utanför äktenskapet i början av 1960-talet och föräldrarna valde att dölja honom för världen genom att låsa in honom. Den lilla pojkens värld begränsades till ett mörklagt rum med en enkel säng, en naken glödlampa i taket och ett bord. Han svalt och blev slagen. Steve ägnade dagarna åt fantasier om monster i låtsasvärldar, vilket hjälpte honom att förtränga den fysiska smärta och psykologiska tortyr hans brutale far utsatte honom för. Med undantag för några turer till sjukhuset blev Steve kvar i sitt källarfängelse i familjens hus där han berövades dagsljus, hela barndomen, skolgången och all mänsklig närhet - ända tills han blev tonåring. Till slut lyckades han rymma men blev i stället offer för två platser som båda är exempel på de värsta fallen av institutionell misshandel som avslöjats i England: Aston Hall och<br/>St William s Catholic School.   <br/><br/><i>Pojken i källaren</i> är inte bara en grym sann historia om tortyr och utsatthet, utan som också berättar om hur kampen för överlevnad och lycka övervinner allt.

Abdel går på anställningsintervju.<br/><br/>Han gör det för att få en underskrift så att han ska kunna få ut bidragspengar att arbeta är han inte så intresserad av. Hela sin tonårstid har han levt som smågangster på Paris gator, helt bortom sina adoptivföräldrars kontroll, och han är beredd att göra lite vad som helst som kan resultera i pengar om det bara inte är alltför ansträngande.<br/><br/>Det är en stenrik man i rullstol som intervjuar honom. Han är totalförlamad efter en skärmflygningsolycka och behöver hjälp med precis allt.<br/><br/>Varför blir Abdel erbjuden tjänsten som personlig assistent åt Philippe Pozzo di Borgo i hans palats? Varför tackar han ja? Hur kommer det sig att han stannar i tio år?<br/><br/>I <i>En oväntad vänskap</i> berättar Abdel Sellou, förebild till Driss i filmen med samma titel, tillsammans med Caroline Andrieu om hur två människor kan förvandla varandras liv.<br/><br/>"Sellou berättar på ett befriande osentimentalt sätt. (...) Jag gillar tonen i berättelsen. Med enkla medel och med sitt enkla och lite kärva språk lyckas Sellou få mig att förstå hans karaktär. Jag kan se honom framför mig, jag förstår hur han tänker och varför. (...) Det finns en stolthet och en gåtfullhet i Abdel Sellou, och samtidigt en befriande enkelhet. Han är som han är, och ber inte om ursäkt för det. Men när vi till sist kommer ner på djupet, då hettar det till, och vi förstår vidden av vad Philippe har betytt för Abdel: 'Det var här jag lärde mig något om hopp, om livslust, om hjärta'."<br/>Inger Alestig, Dagen

Svartenbrandt - Sveriges Farligaste Man [Bok / Pocket]