Svenska

Dalarnas fäbodristningar är en rik skatt av bilder och korta texter. De höggs och ristades på träd, i husväggar, i stenblock och på berghällar från 1600-talet framåt mitten av 1900-talet av vallkullor och andra som arbetade och vandrade i utskogarna. Denna fascinerande och rikt bildsatta bok beskriver ristningarna, var de finns och vad de berättar om livet och människorna.

<p>VINNARE AV STORA FACKBOKSPRISET 2021!</p><p>Prismotivering:</p><p>"Författaren tar med sina läsare på en oupphörligen givande resa genom tid och rum. I tolv essäer om varelser i vatten från val och haj till kräfta och krokodil - samspelar lärdom och stilkonst med ett rikt bildmaterial. Resultatet är en fascinerande kulturhistoria om människans föreställningar och umgänge med de olika arterna. I sina enskildheter ger boken pur kunskapsglädje, i sin helhet en värdefull tankeställare."</p><p>"En utomordentligt vacker bok, ett litet praktverk, rikt illustrerat och välskrivet...//...Ett väsentligt bidrag till vår lärdomshistoria. Förmedlat med stor esprit." Klas Östergren, SvD</p><p>"Vattenvarelser är ett ljuvligt verk, fullt av kunskap och lärdom och kärlek." Johan Tralau, Fokus </p><p>"Roligare och mer överraskande populärvetenskaplig bok har jag inte läst på många år." Tommy Olofsson, Axess </p><p>"Vilken bok!" Tranås-Posten</p><p>Denna perspektivrika, oupphörligt fängslande och överdådigt illustrerade kulturhistoria uppmärksammar alla de djur som framlever sina liv i haven och sjöarna och berättar samtidigt om hur vi människor i Västerlandet från antiken till i dag har betraktat och behandlat dem och deras livsmiljö. Det är en historia som från människans sida rymmer såväl fruktan och brutal exploatering som nyfikenhet och förundran liksom stora skönhetsupplevelser och känslomässigt engagemang. </p><p>Tydligt är att vi landvarelser i alla tider fascinerats av vattnets värld men att vi också fått anstränga oss till det yttersta för att förstå dess främmande invånare. Länge fick naturforskarna hålla till godo med mer eller mindre trovärdiga reseskildringar och insamlade skelettdelar eller spritinlagda preparat när de ville förstå världshavens djurliv. Många gånger förlitade de sig också nästan ordagrant på äldre tiders författare: på så vis kunde fantasifoster som sjöjungfrur, sjöfåglar vilka föddes genom uralstring och valar stora som öar leva vidare i litteraturen i århundraden.</p><p>I fokus står tolv djur som alla gjort rejäla avtryck i den västerländska tanketraditionen, men på lite olika sätt: krokodilen, blodigeln, ålen, kräftan, hajen, sugfisken, sköldpaddan, bläckfisken, havssulan, Stellers sjöko, valen och maneten. Framställningen kryssar sig fram mellan skilda kunskapsområden och genrer. I något av djurporträtten ligger tonvikten på biologihistoria, i andra får paleontologi, geologi och ekonomi stor plats. Också populärvetenskap, medicin, mytologi, bibeltolkning, folktro och populärkultur är sådant som berörs. Geografin är i princip hela världen eftersom vattenvarelser aldrig brytt sig speciellt om några nationella gränser, och läsaren får möta djuren både på de stora djupen och i de grunda vattnen, någon gång också uppe på torra land.   </p><p>OM FÖRFATTAREN:</p><p>Jakob Christensson är docent i idé- och lärdomshistoria och redaktör vid Svenskt biografiskt lexikon. Efter avhandlingen Lyckoriket: studier i svensk upplysning (1996) har han i böcker och essäer behandlat ämnesområden som studieresor, encyklopedier, vetenskapshistoria liksom naturumgängets och samlandets historia. 2015 utsåg Måltidsakademien hans utgåva av Bengt Bergius klassiska gastronomihistoria <i>Tal om läckerheter</i> till årets bästa bok alla kategorier.</p>

Varför heter något Böcklingbacken, Långpannestigen eller Ånghästparken? Vilka var Mamsell Josabeth, Staffan Sasse och Vackra Nanna som fått ge namn åt platser i staden? Vad betyder Akalla, Rinkeby och Skarpnäck? Namnen berättar om stadens ursprung,  historia och utveckling. De är en del av Stockholms och stockholmarnas identitet och bidrar till den hembygdskänsla som också finns i en stad. I Stockholms gatunamn förklaras de drygt 5 400 namn på gator, torg, parker och andra allmänna platser i Stockholms 117 stadsdelar, som var fastställda vid utgången av år 2020. Första upplagan flera gånger mellan 1982 och 1984. Tio år senare kom en andra, reviderad upplaga.. Författarna var de mest kompetenta man kan tänka sig: författaren och Stockholmsskildraren Per Anders Fogelström, ortnamnsforskaren Nils-Gustaf Stahre, förre chefen för Stockholms medeltidsmuseum Jonas Ferenius samt Gunnar Lundqvist, i flera årtionden handläggare av namnfrågor på stadsbyggnadskontoret. Alla fyra var under lång tid verksamma i Stadsbyggnadsnämndens namnberedning. Staffan Nyström, professor i nordisk namnforskning och i 25 år verksam i namnberedningen, bl.a. som dess ordförande, svarade för den tredje upplagan 2005. Detta är bokens fjärde upplaga.  . Ursprungsförfattarnas texter finns kvar i boken, men har uppdaterats, kompletterats och i viss mån moderniserats av Staffan Nyström. Nya regelverk och arbetssätt beskrivs och nya namn, tolkningar och forskningsresultat har infogats. Två fylliga register gör boken lätt att söka i.

Systrarna Ulrich, Lotten (1806-1887) och Edla (1816-1897), var av god om än inte direkt förmögen familj. Fadern var bl.a. handsekreterare hos Karl XIV Johan. I dagböcker redogör systrarna för sitt dagliga liv, sitt umgänge, teater- och konsertbesök, böcker som de läser liksom släktnyheter. De antecknar på både svenska och franska. Lotten Ulrichs "Journal" börjar på Stockholms slott 1830 och slutar i Kungshuset i Norrköping 1847. Hon antecknar stort som smått, inte bara det hon själv upplever, utan också skvaller, stoff från tidningar och nyheter från kolonin Saint-Barthélemy, där den äldste brodern har en befattning. Edla Ulrich anser framför allt de uppskattade vistelserna hos familjen Adlercreutz på Nynäs och Ekolsund värda att skildra. Hon antecknar också intryck från sitt liv som guvernant och från sina resor till Köpenhamn och till brunnsorter i södra Sverige. Systrarna beskriver personer ur alla samhällsklasser och ett flertal för eftervärlden bekanta namn förekommer, som Jenny Lind, Bernhard Crusell, Lars Johan Hierta, Bernhard von Beskow, André Oscar Wallenberg, Johan Olof Wallin och samtliga medlemmar av familjen Bernadotte. Sammanfattningsvis får läsaren genom dagböckerna många konkreta bilder från tidens kulturliv, seder och bruk, uppfostran och utbildning samt ett Stockholm där Kungsholmen och Södermalm betraktas som förorter. Margareta Östman är fil. dr och var fram till sin pensionering universitetslektor i franska vid Stockholms universitet.

<p><b><u>Lerkan Siöng alla dagar &amp; förliden gårdag hittade jag blåsippor i knopp Ingarödagboken 1860 1914</u></b></p><p>I slutet av 1970-talet samlade och registrerade Nordiska museet bondedagböcker från hela Sverige. I Svenska bondedagböcker: Ett nationalregister finns 78 dagböcker presenterade. En bondedagbok innehåller anteckningar nedtecknade av bönder, torpare eller andra personer verksamma inom jordbruket. Axel Ludvig Wennberg var en av dessa bönder. Det var i samband med flytten till Ingarö som han började göra noteringar, om stort och smått, om vardag och fest. Axels tolv dagböcker, i olika storlek och med olika utseende, finns arkiverade under namnet Ingarödagboken 1860 1914 för övrigt den enda skärgårdsdagboken i registret från denna tid.</p><p><i><b>Barbro Maassen</b></i> har av och till i trettio år, vid sidan av sitt arbete som lärare, studerat dagböckerna och Ingarös historia. I Lerkan Siöng alla dagar &amp; förliden gårdag hittade jag blåsippor i knopp Ingarödagboken 1860 1914 får läsaren följa Axel Wennbergs vuxna liv.</p>

<p>En av landets mest älskade och omtalade byggnader får här för första gången hela sin historia tecknad. Från Stockholms begynnelse på 1200-talet till idag. Under bottenvåningens magnifika valv har Stockholmsbörsen haft sin livliga verksamhet ända till år 2000. Därefter tog Nobelmuseet över. I festvåningen från 1700-tal stiftades Svenska Akademien 1786 och har sedan dess haft  sina årliga högtidssammankomster. </p><p>-Huset har under sin tid stått i strålkastarljuset i åtskilliga sammanhang, berättar Fredric Bedoire. Både genom Nobelpriset och som medelpunkt för svensk kultur. Stora Börssalen var redan på Bellmans tid och långt in på 1800-talet stadens festvåning med baler och andra sammankomster men också lokal åt stadsfullmäktige under femtio år innan Stadshuset byggdes.</p><p><br/></p><p>Börshuset vid Stortorget i Stockholm är en av landets mest omtalade byggnader, med en historia som sträcker sig tillbaka till 1200-talet. De första rådhuset stod på samma plats, och en köpmansbörs kom så småningom till ute på Stortorget. Den nuvarande byggnaden uppfördes 176878 efter ritningar av Erik Palmstedt, en av det svenska 1700-talets mest framstående arkitekter. Under bottenvåningens magnifika valv hade Stockholmsbörsen sin verksamhet ända till år 2000, då Nobelprismuseet flyttade in. I övervåningens stora sal arrangerades länge stockholmarnas mest storslagna fester. Därefter tog stadsfullmäktige över lokalen för sina sammanträden. Där instiftades Svenska Akademien 1786 och där har dess högtidssammankomster hållits. För hundra år sedan, år 1921, kunde Akademien tack vare en donation inrätta sin ordinarie verksamhet i Börshusets övervåning. Fredric Bedoires färgstarka och spännande exposé låter oss följa Börshusets historia fram till idag. </p><p><i>"'Börshuset' är en pärla i årets svenska bokflora och ett måste för envar med ett minimum av intresse för Stockholms historia och arkitektur.</i>" Dick Harrison, Svenska Dagbladet</p><p><b>Fredric Bedoire</b> är professor em. från Kungliga Konsthögskolan och vice preses i Konstakademien har i flera uppmärksammade verk på ett för Sverige unikt sätt kunnat sammansmälta arkitektur med kultur- och ekonomisk historia samtidigt som han skildrat fängslande människoöden. Inte minst har det kongeniala samspelet mellan text och bild uppmärksammats av kritiken. Bedoire har bland annat skildrat Villastaden i Stockholm med finanssfärens högsta societet, de första turisterna under 1800-talet och grundaren av Konstakademien, arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz. Han belönades med Stora Fackbokspriset för Den svenska arkitekturens historia (2015), tusen års utveckling i två delar.</p>

<b> Ekonomisk kulturhistoria </b> <i> Bildkonst, konsthantverk och scenkonst 1720-1850 </i> Det svenska 1700-talets kulturhistoria var inte bara estetisk, den var också materiell. Boken fokuserar på en förbisedd men central aspekt av 1700-talets kulturella guldålder: konstnärers och konsthantverkares ekonomi i det dåtida Stockholm som var ett centrum för kulturarbetare och deras mecenater, och deras arbete ansågs ha nationalekonomisk betydelse. Konst och hantverk var föremål för en aktivistisk statlig politik sedan slutet av 1600-talet. Man betraktade konstindustrin som en del av ett näringspolitiskt sammanhang. Främjandet av handel och manufaktur var tänkt att skapa ett växande välstånd inom landet efter det krigiska 1600-talet. Därför lagstiftade man i början av 1700-talet om nya institut, det var då som hallrätten och konstakademien tillkom. De främjade en friare konstnärlig utveckling jämfört med skråväsendet samtidigt som konst och konsthantverk blev mer kommersiellt inriktat och ibland ekonomiskt framgångsrikt. Konst blev nu även en vara som såldes på en växande marknad. De flesta konstnärer identifierade sig som hantverkare. En viktig fråga bakom antologins undersökningar är i vilken grad kulturarbetares försörjning skilde sig åt beroende på vilka institutioner de tillhörde: skråväsendet, hovet, adliga hushåll, konstakademien eller hallrätten. Den andra huvudfrågan är hur de undersökta konstnärerna och konsthantverkarnas finansiella nätverk var sammansatta. Deras ekonomi bestod av ett komplicerat spindelnät av krediter. De hade dels fordringar och skulder mellan varandra för köp av material, varor och tjänster. Dels hade de fordringar på kunder och skulder till privata bankirer och mecenater. Deras ekonomi utgjorde en myriad av finansiella transaktioner och borgensförbindelser. Det visar de många konkurserna. Bokens undersökningar har utformats i ett samarbete mellan disciplinerna konstvetenskap och ekonomisk historia efter internationella förebilder. Undersökningarna omfattar såväl yrkena målare, möbelsnickare och scenarbetare som fallstudier av Pehr Hilleström, Pehr Hörberg och Carl Enhörning. Klas Nyberg är verksam som professor i modevetenskap vid Stockholms universitet. Han har en bakgrund som professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet med inriktning på 1700-talets näringsliv och finansväsen.