Svenska

<b>* Vinnare av Sveriges Radios Romanpris 2024 *</b><br/><br/>"Den är rolig, drabbande, tankeväckande och gör det man vill att en roman ska. Det vill säga, den gestaltar tiden vi lever i och berättar något om vad det är att vara människa. I konsumentupplysande syfte kan jag rekommendera den, hissa upp den på topplistorna, se den bland Augustprisnomineringarna och i travarna på Pocket shop. Men alltså, det är något annat, nästan bortomspråkligt, som Norlins prosa gör med mig. (...) Norlin har en blick som ser både ytan och djupet, som registrerar kroppen, rörelserna, den intrikata sammansättningen av spänningar i rummet. Och den blicken är varm."<br/>- Dagens Nyheter<br/><br/>"Norlin har ett underbart språk: knapphändigt men rikt, meningar som beskriver allt utan utfyllnad, repliker som jag tror på. Sakligt och poetiskt samtidigt. Jagvill stanna kvar i texten. (...) Det är faktiskt en fantastisk roman. Medmänsklig. Om gruppdynamik och tillhörighet, men också om vem som egentligen har makten över våra liv."<br/>- Sydsvenskan<br/><br/>"I den här språksäkra, svart humoristiska och djupt berörande berättelsen om gruppdynamik och vårt behov av sammanhang visar författaren återigen vilken lyhörd och ömsint människoskildrare hon är. Det här är en roman att sluta tillsitt hjärta och värma sig vid."<br/>- Svenska Dagbladet<br/><br/>"Det slår mig att trots att Norlin endast har publicerat två verk finns det här en röst som är egen, självklar, och ja - utpräglat norlinsk. Och det är ju faktiskt ingen liten bedrift."<br/>- Aftonbladet<br/><br/>...............................................................<br/><br/>Vad är det som händer nere vid vattnet? Emelie har flytt staden för skogen och ser plötsligt en grupp människor. Sju är de, alla med sin egen särskilda förmåga. Någon var här först och är liksom grunden för allt. En annan är så handlingskraftig att hon suttit i fängelse för dråp. En tredje, nykomlingen, är bara så obegripligt vacker. Och så är det Sara, först och främst är det nog hon, alfahonan.<br/><br/><i>Stacken</i> skildrar en grupp människor utanför samhället. Hur hamnade de där, som delar av en grupp där ingen måste klara allt och där alla bidrar med något? Måste man trivas med den roll man tilldelats av andra? Och vad händer när en främling en Utanförs! dyker upp och skakar om allt?<br/><br/>Annika Norlins första roman, efter hyllade debuten Jag ser allt du gör, är en magnetisk, rolig och djupt berörande berättelse om kärlek och den outgrundliga makt vi har över andra människor.<br/><br/>...............................................................<br/><br/>"Det är mycket skickligt gjort, det är just för sådana här illusoriska skavanker som romaner har sitt existensberättigande. Det är då de öppnar fönstren och fyller på med syre."<br/>- Västerbottens-Kuriren<br/><br/>"Som alltid lyckas Norlin med att vara banbrytande, att trampa sig en alldeles egen stig. Prosan påminner en del om Karin Smirnoff, det är något med den trollbindande intrigen ihop med den lika avskalade som kärnfulla norrländskan. Men det här är bättre. (...) Hos Norlin är inte varenda mening perfekt, men berättelsen är det. Genremässigt tycks den omöjlig att ringa in. Det är ett relationsdrama. Men samtidigt lika mycket komedi som thriller. (...) Jag skulle bli förvånad om det inte blir prisregn."<br/>- Fokus

<p>Vinnare av Årets bok 2024!</p><p>En varm debutroman i samma anda som Löpa varg. Om en åldrad mans kamp för att behålla makten över sitt eget liv.</p><p>Hemma hos Bo bryts den stilla tillvaron sällan av något annat än besöken från hemtjänsten. Men han har ju sin älskade jämthund Sixten, så helt ensam är han inte. I tomrummet efter frun som flyttat in på demensboende i Östersund börjar funderingar och tvivel riva i Bo. Tiden blir alltmer knapp för att hinna lösa det som ibland känns omöjligt - relationen till sonen.</p><p>Trevande försöker far och son att nå fram till varandra. Men samtidigt är sonen övertygad om att Sixten måste flytta. Hotet om att förlora sin hund rör upp ett virrvarr av känslor som får Bo att minnas tillbaka på sitt liv, sitt faderskap och sitt sätt att visa kärlek.</p>

En helt vanlig sommardag 2018 hade jag bestämt mig för att städa ett skåp i köket med gamla papper och annat skräp. Nu låg allt utspritt på köksbordet och jag ställde ner kaffemuggen på diskbänken, letade reda på några papperskassar och satte mig på köksstolen och började sortera.<br/>Jag hittade flera tidningsurklipp som jag sparat i en gammal röd skolpärm. Längst bak i pärmen fanns en artikel som löd:<br/>Den saknade flickan hittad död i en skog utanför Ljungsbro.<br/>Helt plötslig var minnena till baka från en tid från mitten av 70tale.<br/>Nu sitter den där lilla flickan där igen<br/>Varför sitter du här i kylan frågade Jonny<br/>Den lilla flickan tittade upp och jag såg att hon hade ett sår på sin ena kind, men hon svarade inte.<br/>Jag gav henne en bulle och när hon tog av sig vanten såg jag flera små sår på handen.<br/>.Kom nu, sa jag till Jonny. Vi missar bussen.<br/>Vänta lite, sa Jonny och satte sig bredvid den lilla flickan.

<i>Jag ska egentligen inte jobba här</i> är ett vardagsäventyr om döden och äldreomsorgen, om det triviala och det fula. Men det är också en berättelse om det vackra och viktiga som kan finnas där man minst av allt trodde att man skulle hitta det.<br/><br/>Moa är nitton år och ska bli skådespelare. Hon har precis flyttat till Stockholm och måste ha ett jobb. Hon får en timanställning på äldreboendet Liljebacken. Chocken blir total när hon ställs inför död, kroppsvätskor och stressiga arbetsvillkor. All sin lediga tid ägnar Moa åt att försöka komma in i Stockholms teatervärld, men det är inte så lätt som hon tänkt sig.<br/><br/><i>Jag ska egentligen inte jobba här</i> är en ömsint och ärlig skildring av livets slutskede.<br/><br/>"En ovanligt stark debut som är svår att sluta tänka på."<br/>Hallandsposten<br/><br/>"En oumbärlig skildring av vården idag."<br/>GP<br/><br/>"Smårolig, drastisk och empatisk. [...] Beischer [lyckas] levande och lättillgängligt gestalta vad det neutrala begreppet 'äldrevård' konkret och existentiellt innebär."<br/>Aftonbladet<br/><br/>"Sara Beischer debuterar med en mycket omskakande arbetarskildring direkt från vårdgolvet. Det var verkligen på tiden."<br/>Dala-Demokraten<br/><br/>"Sara Beischer har fångat miljön vid livets slut. Hon har gjort det med värme, skärpa och mångbottnat djup. Som debutroman är den välskriven och kantad av aktuella etiska frågeställningar. Begåvat vänder och vrider författaren på det fula och det vackra. På varje sida känner man kärleken till orden och gestaltandet."<br/>Östgöta Correspondenten

<p>Bror är en trettonårig frankofil som har oändligt många skivor med Serge Gainsbourg men inte en endaste vän. Brors föräldrar bråkar sammanbitet om nätterna. Det viskas om skilsmässa. Familjen är det enda han har, och den måste räddas! Bror iscensätter ett seglarläger som han sedan låtsas åka på. En hel månad ger han sina föräldrar, då de kan hitta tillbaka till varandra. Men frågan är vart Bror egentligen ska ta vägen den där månaden? </p><p>Tessan är en tjugonioårig kvinna som sitter fast i en dålig relation, andras skeva förväntningar av henne och sin nedlåtande mamma. Hon läser kokböcker som andra läser romaner, men ägnar sina dagar åt att servera pulvermos i en korvkiosk istället för att laga fantastiska rätter åt finsmakare. Hon vill något mer med sitt liv. Men hur ska det gå till?</p><p>Jane är en unik kvinna, en sextioårig excentrisk dam som hjälper små djur i nöd, men även lämnar dörren på glänt åt människor som kan behöva henne. Tack vare Janes magiska fingrar möts Tessan och Bror i hennes lilla hus mitt i stan.</p>

Helenas 86-åriga mamma bor sedan länge ensam i det radhus som varit hennes hem i fyrtioåtta år. Men nu har hon börjat röra ihop saker, hon hittar inte nycklarna eller glasögonen, hon glömmer bort att äta. Ibland tycks hon ha förflyttats femtio år tillbaka i tiden, hon frågar efter döda släktingar och känner inte ens igen sin egen dotter. Helena förvandlas sakta men säkert till förälder till sin egen mamma, en mamma hon älskar men inte riktigt orkar med att vårda. Heltidsjobb, barn och man att träffa, ett eget liv att leva tiden och kraften räcker inte till. Karin Flygares berättelse är skriven med värme och medkänsla. Den är rörande och sorglig, men också fylld av mänsklig varm humor. Karin Flygare är socionom och har mer än trettio års yrkeserfarenhet inom socialt arbete. Det är så konstigt nuförtiden är hennes debut som författare.

<p>Rönnbären mognar på träden och vintern är här. Familjen kring restaurang <i>La Stella</i> samlas i Åre. </p><p>Sandra gör praktik - och träffar Adam som fångar hennes hjärta, men kommer han att kunna behålla det? Mario och Liselotte har landat i tillvaron med lilla dottern Ester, men hur ska det gå för Anders och Linda? En norsk ölbryggerska dyker upp som gör det svårt för Anders att hålla sig inom äktenskapets skaklar. Håkan och Susanne trivs i Anitas och Börjes ombonade hus, medan vännerna öluffar i Medelhavet. Men när Anita och Börje landar i charmiga Taormina på Sicilien så väntar en överraskning som kommer att skaka om hela familjen ...       </p><p><i>Rönnbär och romantik </i>är den sjätte delen i den populära serien som tog sin början med <i>Smultron och svek</i> och sedan fortsatte med <i>Vinbär och vemod</i>, <i>Hallon och hat</i>, <i>Lingon och lust </i>samt <i>Hjortron och hjärtan</i>.   </p><p>EVA SWEDENMARK och ANNICA WENNSTRÖM har förutom romanerna i bär-serien även skrivit <i>Det hemliga rummet </i>(Lind &amp; Co, 2018) tillsammans. Båda är också del av författartrion bakom pseudonymen Emma Vall, tillsammans med Maria Herngren.   </p><p>"jag älskar miljöerna och stämningen som författarduon Eva Swedenmark och Annica Wennström har skapat. Det är skönt att landa där."<br/>Annelie Henrysson, Karlshamns Allehanda   </p><p>"De vackra platser som de besöker, maten och alla härliga efterrätter beskrivs bra. Och riktigt kul är recepten som smugit sig in i boken."<br/>Benita Svensson, Mariestads-Tidningen </p><p>"Boken är en njutning att läsa. Alla naturbeskrivningar från ett vintrigt Åre. De vackra platser Anita och Börje besöker på sin resa. Den fantastiska maten, det goda brödet, alla härliga efterrätter [...] Jag har sträckläst denna underbara bok med sitt fina slut, jag har gråtit mig snorig. Hoppas, hoppas att det kommer fler böcker i serien"<br/>Monica Gullman, vangavan.se</p>