Svenska

<p>Det finns inte längre tid för undervisning och förberedelser på Basgiath. Striden är här, och den hotar att förgöra allt. Men hoten kommer inte bara utifrån - Violet bär på en hemlighet som kan påverka stridens riktning och i en värld där lojalitet är lika sällsynt som fred är det omöjligt att veta vem hon kan lita på.</p><p></p><p>När Navarre står på randen till kollaps måste Violet ge sig ut på jakt efter räddningen. Där, i främmande land, finns en chans att samla de allierade som kan rädda det hon älskar mest av allt. De behöver kraft och en armé. Och de behöver något som bara Violet kan hitta, men att avslöja vad det är kan kosta henne allt. Och medan stormen rycker närmare står en sak klar: inte alla kommer att överleva.</p>

<p>Det var en gång en blodhäxa som mötte en ulv i skogen   </p><p>Ophelia är en av få blodhäxor som finns kvar av det tidigare kraftfulla folket. De är tvingade till exil och har förlorat både sitt hem och sin frihet. Många har dödats för att sedan brännas på bål, tagna av ulven. Rovdjuret som vandrar outtröttligt i skogen, springer på nedtrampade stigar och vädrar mot himlen under fullmånens sken. Med hat i hjärtat och blodsmak på tungan jagar de efter doften av häxor. Blodhäxor.  </p><p>Mormodern vägrar låta sig kuvas och bor utanför deras skyddade by, ensam i skogen. Ophelia bestämmer sig för att besöka henne en tidig vintermorgon. Väl medveten om faran hon utsätter sig för. Och hon hinner inte långt förrän hon hamnar öga mot öga med ulven. </p><p>Mötet med rovdjuret utvecklar sig inte som hon har tänkt sig och de båda tvingas förlita sig på den andra när midvinternatten är nära förstående. En natt som innehåller mycket värre saker än blodhäxor och ulvar.   </p><p><i>Röda spår i snö</i> av Caroline Hurtig är en magisk re-telling av Rödluvan med förbjuden kärlek, mörker och olika grå skalor av ondska och godhet, i en värld där sagor får liv med en gotisk tvist. Den är första delen i den fristående serien <i>Skymningssagor.</i>  </p>

<p>Människor har förutspått jordens undergång i alla tider, därför är det helt naturligt att vara skeptisk när ett nytt datum är satt för Domedagen. Men vad händer om förutsägelserna denna gång faktiskt är rätt, och apokalypsen verkligen kommer nästa lördag, strax efter te?</p><p></p><p>Förslagsvis kan du ägna dig åt att dränka dina sorger, ge bort alla dina ägodelar, eller skratta åt det som (förhoppningsvis) bara är ett tomt hot. Eller så kan du försöka göra något åt det.</p><p></p><p>Det är i detta tillstånd ängeln Aziraphale och demonen Crowley befinner sig. De har levt bland jordens dödliga från tidernas begynnelse, och har blivit ganska förtjusta i livsstilen och ser inte direkt fram emot den kommande apokalypsen.</p><p></p><p>Och så är det det här med att de tycks ha tappat bort Antikrist som de var ålagda att passa ...</p><p></p><p>Kultromanen "Good Omens", som Terry Pratchett och Neil Gaiman skrev tillsammans, kom första gången 1990. Nu är den aktuell på nytt som tv-serie med Michael Sheen och David Tennant i huvudrollerna.</p>

<p>MOSKVA ÅR 2035.  </p><p>Efter atomkriget som ödelade jorden har en människo­spillra tjugo år senare skapat en ny civilisation i Moskvas vidsträckta tunnelbana. I underjorden jäser konflik­terna när en okänd röta drabbar de livsviktiga svamp­odlingarna. Hela metron hotas av utplåning. Men är invånarna verkligen de enda överlevarna? Finns det kanske fler städer som har klarat sig i atomvintern? Artiom, som redan räddat metron från undergång, är besatt av idén att finna en drägligare boplats och ger sig nästan dagligen ut i stadens livsfientliga ruinlandskap, klättrar upp i de övergivna höghusen och söker kontakt med omvärlden med hjälp av en gammal arméradio. Men etern är död.  </p><p>METRO 2035 är en fristående och avslutande fortsättning på succé­böckerna <i>Metro 2033 </i>och <i>Metro 2034</i>. De bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. Böckerna har gjort succé och sålt i över 120000 exemplar bara i Sverige. Det finns även ett datorspel med samma namn.  </p><p></p><p>»Det är en ruggig, klaustrofobisk, övertygande roman präglad av paranoia.«  Jonas Thente, Dagens Nyheter</p>

<p>BARA HAN KAN RÄDDA VÄRLDEN   </p><p>Ryland är ensam överlevande på det sista desperata uppdraget att försöka rädda jorden, om han misslyckas innebär det slutet för mänskligheten.  </p><p>Men det vet inte Ryland, för han vet ingenting. Inte ens vem han själv är. </p><p>Miljontals mil hemifrån, med endast två döda astronauter som medpassagerare, inser Ryland att han måste rädda sig själv, för att kunna rädda världen. Men först måste han ta reda på vem, eller kanske snarare vad, det är som plötsligt gör honom sällskap     </p><p><i><b>UPPDRAG HAIL MARY</b></i> handlar, liksom <i>The Martian</i>, om en övergiven rymdhjälte och den vetenskapliga humorns uppfinningsrikedom. Det är en sylvass, smart och dystopisk rymdskildring som bjuder på underhållande problemlösning och häpnadsväckande förveckningar som tar oss långt bortom vår vildaste fantasi.    </p><p>Barack Obama har tipsat om boken tillika Bill Gates, som sagt: <i>Även om du inte är ett stort sci-fi-fan är </i>Uppdrag Hail Mary<i> verkligen underhållande.</i> </p><p><b>ANDY WEIR</b> är rymndnörden som fick sitt första programmerjobb vid femton års ålder. Han släppte sin debutroman, <i>The Martian</i>, ungefär samtidigt som vatten upptäcktes på mars och boken gick raka vägen upp till en förstaplacering på <i>New York Times</i>. Efter att ha sålt mer än 3 miljoner böcker runt om världen, varav närmare 50 000 exemplar bara i Sverige, har  förväntningarna på <i>Uppdrag Hail Mary</i> varit höga, och infriats. Hans nya berättelse om en ensam hjälte som tvingas förlita sig på sin egen intelligens för att överleva har hyllats av både kritikerkår och läsare världen över. </p><p><i>Din inre rymdnörd kommer att vara fnittrigt glad från första till sista sidan</i>.  <b>Amelia</b></p><p><b><i></i></b><i>En perfekt blandning av sci-fi och fantasy.</i> <b>Smålandsposten</b></p><p><i>Det som gjort mig mest intresserad av fysik sedan skolan är när jag denna sommar var fast i boken</i> Uppdrag Hail Mary. <b>Dagens Industri, Jan Gradvall</b></p><p><i>För alla som är nyfikna på vetenskap är detta storslagna rymdepos ett måste.</i> <b>Tidningen Ångermanland</b></p><p><i>Det är kittlande när hela jordens överlevnad står på spel, och vi befinner oss långt längre bort än på en välbekant grannplanet. Weirs kärlek till naturvetenskapen är påtaglig och bidrar även här med en detaljrikedom som ger berättelsen trovärdighet.</i> <b>Bibliotekstjänst</b></p>

<p><i>"Passagen är en lågmäld och otäck dystopi som verkligen biter sig fast i läsaren. Varvat med bilder och text så kommer du definitivt att få en säregen läsupplevelse." - C.R.M Nilsson</i></p><p>Året är 1997. En tonåring är på rymmen genom ett dystopiskt USA tillsammans med en liten gul robot. Längs vägarna reser sig vraken efter enorma krigsdrönare tillsammans med skräpet från ett högteknologiskt konsumtionssamhälle i förfall. Medan de närmar sig kusten faller världen samman i allt snabbare takt, som om civilisationens ihåliga kärna till slut kollapsat bortom horisonten. Simon Stålenhag är den internationellt hyllade författaren och illustratören bakom Ur varselklotet och Flodskörden. Hans egensinniga och fantasifulla bilder och berättelser, som visar fantastiska maskiner och varelser i en typisk skandinavisk vardag, har gjort Stålenhag till en av världens mest eftertraktade visuella historieberättare. I Passagen riktar han sin unika blick mot Amerika.</p><p>Sagt om Passagen:</p><p><i>"Hans konst förtjänar all världens uppskattning" - Expressen</i><br/></p><p><i>En lågmäld, men samtidigt storslagen, vision av ett söndrande samhälle någonstans mellan Blade Runner och Neuromancer. Den stora skillnaden mellan Stålenhags vision och 80-talets framtidsskildringar är att tekniken inte är något nytt som föds, utan fornlämningar som vittnar om en tid som flytt. Det blir till en metafor över en död framtidsvison, där Stålenhag samlar resterna av den och ger den ett liv efter döden, i ett nytt sammanhang. ~FZ, Joakim Kilman</i> </p>

<p>MOSKVA ÅR 2033. Civilisationens nordligaste utpost, en ensam metrostation, attackeras av gåtfulla varelser som uppstått i det sista kriget. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. En sista människospillra har sökt skydd i Moskva-metron, världens största atombombssäkra bunker, där stationerna har omvandlats till små statsstater med egna ideologier och styrelseskick. Överallt pågår en ständig kamp om livsutrymmet, vattenfiltren, elaggregaten och svampodlingarna, alltmedan mörkret och fasan härskar i tunnlarna. En ung man tvingas ut på en farlig vandring genom den underjordiska labyrinten av tunnlar, schakt och sidospår, där ingen vet vad som väntar bakom nästa kurva.<br/></p><p>METRO 2033 bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. Boken har gjort succé i hemlandet och översatts till ett stort antal språk. Det finns även två datorspel som bygger på boken, med manus av författaren själv.</p><p></p><p>KRITIKERRÖSTER </p><p>»Om jag någon gång reser till Moskva kommer jag att ta med mig Dmitrij Gluchovskijs dystopiska roman Metro 2033 och ägna dagarna åt att åka runt i tunnelbanan och station för station bocka av skådeplatserna i denna ryska bästsäljare. Jag är normalt ganska sval inför framtidsscenarier med sf-inslag, men Gluchovskij bryter ner mitt motstånd mot genren och drar mig med på en svindlande, omtumlande färd genom Moskvas underjordiska tunnelsystem.« Nils Schwarz, Expressen </p><p>»Författaren har skapat ett häftigt och originellt fantasirike av Moskvas tunnelbana En suverän debut.« Spiegel »Årets bok!« Moscow Times </p><p></p><p>UTDRAG UR BOKEN:</p><p>»Mannen som gick längst bak i ledet kände sig uppenbarligen illa till mods och kastade hela tiden ängsliga blickar över axeln. Varje ensam vandrare i metron var förtrogen med den känslan. Det fanns till och med en särskild beteckning för den: tunnelångest. När man går genom en tunnel, i synnerhet med en dålig lampa, känns det alltid som om faran närmar sig bakifrån. Ibland blir känslan så intensiv att man tycker sig förnimma en tung blick i ryggen, eller inte ens blick... Vem vet vem eller vad som döljer sig i mörkret och hur den eller det uppfattar världen? Till slut blir anspänningen så outhärdlig att man inte står ut längre, man snurrar runt, blixtsnabbt, och viftar med ljusstrålen i det svarta - men ingen där... Tystnad... Tomhet ... Allt verkar lugnt. Men medan man tittar bakåt, kisar in i mörkret tills ögonen värker, förtätas känslan på nytt av faran som närmar sig bakom ryggen, och återigen växer behovet av att vända sig om och lysa med lampan i tunneln - är det någon där, har någon smugit sig fram, medan man tittade åt andra hållet... «</p>