Svenska

<p>I <i>en ensam cowgirl </i>förmedlar Rebecca Sand hur det är att vara sjuk och hur det påverkar allt i ens liv. En unik skildring inifrån en diagnos omgärdad av fördomar schizofreni och en berättelse om drömmen om ett svenssonliv och hur lätt det livet kan glida en ur händerna.</p><p>Rebecca Sand är född 1993 och bosatt i Stockholm. <i>en ensam cowgirl</i> är hennes debut.</p>

"Det är som att kliva in just ögonblicket efter att en dramatisk händelse inträffat. Spänningar vibrerar fortfarande i luften som rester av tät cigarrök. Smärtan finns i fotspåren, den sitter fastlimmad vid möbler och tapeter. Alla stämningar lever kvar, de darrar i luften och laddar tystnaden med betydelser. Frågetecknen går fortfarande nästan att se, trots att svaren är uttalade med en raspig och okuvlig stämma, som av en främling vilken kanske diktaren mött längs vägen." Crister Enander

<p>Tilldelad det skönlitterära Augustpriset 2018</p><p></p><p>En mor och hennes yngste son vilar med några andra kvinnor, gamla och barn i en kåta. Framför dem längs flyttleden driver hennes make och deras äldre son renhjorden. De är på väg mot en ö i nordligaste Norge och sommarens betesmarker. Ingen anar att gränsen till Norge inom ett par år kommer att vara stängd för dem, att de ska tvingas lämna sitt hem, och att kommande generationer ska möta helt andra svårigheter.</p><p></p><p>Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Eposet ÆDNAN berättar om två samiska familjer, vars öden speglar samernas moderna historia från 1900-talets början till vår tid. Skärva för skärva växer ett känslomässigt landskap fram, samtidigt som familjernas liv flätas samman med Sveriges koloniala politik.</p><p></p><p>Men kolten står</p><p>beredd</p><p>-</p><p>För varje ny årsring</p><p>ska den kämpa</p><p>för varje knäckt</p><p>släktled</p><p>ska den vittna</p><p>och minnas</p>

<p>det som läggs i våra händerska så småningom tas ifrån oss</p><p></p><p>Burcu Sahins dikter börjar i det detaljerade handarbetet, så som det har praktiserats av generationer kvinnor: broderi, sömnad, vävning. Tradition och minne ställs mot rörelse, migration och konflikt - men inte som enkla motsatser, utan som en växande och föränderlig väv.</p>

<p>Ola Friholt, född 1937 och uppvuxen i fiskeläget Stocken på Orust. Efter studier och några år som språklärare arbetade han som volontär i ett slumområde i Madras/Chennai och i en by i Indien och en tid i en by i Bangladesh. Hemma har han resten av livet frilansat som aktivist, skribent och föreläsare om fred, konflikter och solidaritet, mestadels tillsammans med sin fru Erni. Åter på sin födelseort är han fortsatt aktiv i Fredsrörelsen på Orust och i solidaritetsarbetet i Indien med Jagriti Viharas Vänner.</p><p></p><p>Med Erni drev han i 21 år hemma på bryggan ett solidariskt sommarcafé byggt på rättvis handel och lokala råvaror under devisen ?Tänk globalt ? handla lokalt?. Han följer också Gandhis tes: ?Det finns ingen väg till fred. Fred är vägen.? </p><p>I sin sjöbod ställer han ut sina oljemålningar varje sommar. Dit hör också omslagsbilden. På prosa har han bl a medverkat i antologier om utveckling och med Erni skrivit boken ?Med ansiktet mot vinden. Om kamp för livet i Indien och Sverige?.</p><p></p><p>Ett livslångt lyrikintresse har lett till eget diktande i form av samhällskritik ofta framförd på de klassiska versmåtten femfotad blankvers och hexameter.</p>

<p>"vi lovade varandra inte</p><p>ta makt</p><p>i dom vita rummen</p><p></p><p>sönderslita så som</p><p>vi sönderslits"</p><p></p><p>"Det som inte kan utplånas" är en diktsvit sprungen ur en kollektiv erfarenhet av rasism och våld. En stridsskrift där ilskan blandas med sorg, stoltheten med skam, där mödrarnas exil och ömhet omvandlas till barnens gemenskap och kamp.</p>

Boken handlar om en danskväll. Tankar innan, reflektioner under kvällen och en alldeles för kort sammanfattning om vad som kan hända/kännas efteråt...