Svenska

<b>* Vinnare av Sveriges Radios Romanpris 2024 *</b><br/><br/>"Den är rolig, drabbande, tankeväckande och gör det man vill att en roman ska. Det vill säga, den gestaltar tiden vi lever i och berättar något om vad det är att vara människa. I konsumentupplysande syfte kan jag rekommendera den, hissa upp den på topplistorna, se den bland Augustprisnomineringarna och i travarna på Pocket shop. Men alltså, det är något annat, nästan bortomspråkligt, som Norlins prosa gör med mig. (...) Norlin har en blick som ser både ytan och djupet, som registrerar kroppen, rörelserna, den intrikata sammansättningen av spänningar i rummet. Och den blicken är varm."<br/>- Dagens Nyheter<br/><br/>"Norlin har ett underbart språk: knapphändigt men rikt, meningar som beskriver allt utan utfyllnad, repliker som jag tror på. Sakligt och poetiskt samtidigt. Jagvill stanna kvar i texten. (...) Det är faktiskt en fantastisk roman. Medmänsklig. Om gruppdynamik och tillhörighet, men också om vem som egentligen har makten över våra liv."<br/>- Sydsvenskan<br/><br/>"I den här språksäkra, svart humoristiska och djupt berörande berättelsen om gruppdynamik och vårt behov av sammanhang visar författaren återigen vilken lyhörd och ömsint människoskildrare hon är. Det här är en roman att sluta tillsitt hjärta och värma sig vid."<br/>- Svenska Dagbladet<br/><br/>"Det slår mig att trots att Norlin endast har publicerat två verk finns det här en röst som är egen, självklar, och ja - utpräglat norlinsk. Och det är ju faktiskt ingen liten bedrift."<br/>- Aftonbladet<br/><br/>...............................................................<br/><br/>Vad är det som händer nere vid vattnet? Emelie har flytt staden för skogen och ser plötsligt en grupp människor. Sju är de, alla med sin egen särskilda förmåga. Någon var här först och är liksom grunden för allt. En annan är så handlingskraftig att hon suttit i fängelse för dråp. En tredje, nykomlingen, är bara så obegripligt vacker. Och så är det Sara, först och främst är det nog hon, alfahonan.<br/><br/><i>Stacken</i> skildrar en grupp människor utanför samhället. Hur hamnade de där, som delar av en grupp där ingen måste klara allt och där alla bidrar med något? Måste man trivas med den roll man tilldelats av andra? Och vad händer när en främling en Utanförs! dyker upp och skakar om allt?<br/><br/>Annika Norlins första roman, efter hyllade debuten Jag ser allt du gör, är en magnetisk, rolig och djupt berörande berättelse om kärlek och den outgrundliga makt vi har över andra människor.<br/><br/>...............................................................<br/><br/>"Det är mycket skickligt gjort, det är just för sådana här illusoriska skavanker som romaner har sitt existensberättigande. Det är då de öppnar fönstren och fyller på med syre."<br/>- Västerbottens-Kuriren<br/><br/>"Som alltid lyckas Norlin med att vara banbrytande, att trampa sig en alldeles egen stig. Prosan påminner en del om Karin Smirnoff, det är något med den trollbindande intrigen ihop med den lika avskalade som kärnfulla norrländskan. Men det här är bättre. (...) Hos Norlin är inte varenda mening perfekt, men berättelsen är det. Genremässigt tycks den omöjlig att ringa in. Det är ett relationsdrama. Men samtidigt lika mycket komedi som thriller. (...) Jag skulle bli förvånad om det inte blir prisregn."<br/>- Fokus

<p>Vinnare av Årets bok 2024!</p><p>En varm debutroman i samma anda som Löpa varg. Om en åldrad mans kamp för att behålla makten över sitt eget liv.</p><p>Hemma hos Bo bryts den stilla tillvaron sällan av något annat än besöken från hemtjänsten. Men han har ju sin älskade jämthund Sixten, så helt ensam är han inte. I tomrummet efter frun som flyttat in på demensboende i Östersund börjar funderingar och tvivel riva i Bo. Tiden blir alltmer knapp för att hinna lösa det som ibland känns omöjligt - relationen till sonen.</p><p>Trevande försöker far och son att nå fram till varandra. Men samtidigt är sonen övertygad om att Sixten måste flytta. Hotet om att förlora sin hund rör upp ett virrvarr av känslor som får Bo att minnas tillbaka på sitt liv, sitt faderskap och sitt sätt att visa kärlek.</p>

<p><b>»Ibland är det sorgligt när det inte blir som man tänkt sig, men ibland blir det tvärtom överraskande bra.« LOTTA OLSSON, DN</b></p><p><b>»Med perfekt gehör för Katarina läsaren tillbaka till Sverige i beredskapstid ... En roman för sträckläsning!« EXPRESSEN SÖNDAG</b></p><p><b>»Välskriven kvinnohistoria är en av mina favoritgenrer och Katarina Widholm har verkligen gjort sin research ... Jag längtar redan till nästa del!« PEKKA HEINO</b></p><p><b>Det tidigare hembiträdet Betty är nu gift med sonen i doktorsfamiljen Molander.</b> Hon har det mesta som hon kan önska sig: en rar dotter, ett vackert hem, fina kläder och ett stimulerande arbete på Småtrycksförlaget. Men hon är inte lycklig. Äktenskapet knakar i fogarna och hon oroas över makens oförmåga att handskas med pengar och alkohol. Hon grubblar också över vad som egentligen har hänt med dotterns verklige far, den judiske universitetslektorn Martin Fischer, som är spårlöst försvunnen.</p><p>I denna andra del i serien Böckerna om Betty får läsaren följa Betty från 1942 till 1944. Det är en varm roman med tidstroget språk och färgstarka detaljer. Berättelsen kretsar kring de vedermödor som mötte 1940-talets kvinnor. I Bettys fall försöker hon kombinera modersrollen med yrkesarbete. Något som visar sig inte vara helt enkelt.</p>

<p><i>När hon drar upp byxorna hör hon ett ljud. Ett knak av grenar. Det kommer nerifrån sjön. Hon andas tyst och står blickstilla med händerna på ­dragkedjan. Tycker sig se en skugga mellan gran­arna, en ­skiftning i det vaga ljuset. En röst. Och allt blir iskallt i henne.</i></p><p><br/>Trettio år har passerat när fyra barndomsvänner åter­förenas vid en sjö i skogen. En evighet i tid och ändå känns allt som förr, de är sig lika, bara lite gråare. Men det finns ett mörker som förföljt Johanna under alla dessa år &ndash; något hemskt hände den där sommarkvällen för så länge sedan, just vid den lilla sjön &hellip; Tove Alsterdal har hyllats för sina spänningsromaner och novellen <i>Jag som lever och du som är död</i> ger prov på hennes storhet inom genren &ndash; en berättelse som skapar krypande obehag ända fram till sista sidan.</p>

<p>I Skogens barn möter vi Silva, en ung kvinna på 18 år. Silva är ett naturbarn, mycket känslig och sårbar, och hon uppfattas som en drömmare. På grund av en speciell händelse blir hon felaktigt placerad på en psykiatrisk klinik, men detta blir faktiskt en lyckoträff för henne.             </p><p>En av de anställda där är Dagan en mystisk och vacker ung man som Silva känner sig på samma våglängd med. Tillsammans avslöjar de förhållanden knutna till Silvas familj som ständigt leder till nya överraskningar. </p><p>Och inte bara det: Även Dagan har ett förflutet som är fullt av olösta gåtor. </p>

<p>  Marina, dotter till greve Johannes Ede af Vanland, har precis kommit hem till Sverige efter att ha tillbringat flera år på en klosterskola i Schweiz. Hon inser ganska snart att allt inte står rätt till i barndomshemmet, och bestämmer sig för att försöka få kontakt med Mattias. Han är en vän sedan barndomen, och hon hoppas att han kan vara till hennes hjälp i sökandet efter sanningen.   </p><p>De hade stått bredvid varandra och sett de unga försvinna i skogen. Mattias såg på Marina. Nu mer än någonsin gäller det att vi talar med din far. Och några till. Hon tog hans hand och lutade sig mot hans arm. Det är så otäckt, Mattias. Det är min egen familj. Mitt hem. </p>

<p><b>Vinnare av Augustpriset 2023</b> </p><p>"Enastående litteratur" Sydsvenskan </p><p>"Andrev Walden har skrivit en klassiker" Kulturnytt   </p><p>"En hårresande historia, formidabelt framförd jag skulle offra blod för hans formuleringskonst" Dala-Demokraten  </p><p>"En anmärkningsvärd prestation, Jävla karlar är en debut som bådar väldigt gott" SvD </p><p>"Walden imponerar stort med sitt omtänksamma berättande och unika filter mot verkligheten" GP</p><p>"Om det finns något som heter absolut litterärt gehör så har Andrev Walden det, för rakt igenom boken träffar han varenda ton rätt och det är något mycket ovanligt" BTJ "En liten fasetterad pärla" Borås Tidning</p><p>"Walden får både trivialiteter och vidrigheter att glimra" Aftonbladet </p><p>"En gång hade jag sju pappor på sju år. Det här är berättelsen om de åren. Om något låter påhittat kan du vara säker på att det är sant."    </p><p>Julen 1983 skakas en villa i skogarna utanför Norrköping av ett våldsamt bråk och en hemlighet trillar ut ur en mamma. En pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Som en indian, säger mamman och tecknar mot armbågen för att pojken ska förstå.   </p><p>Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört. Det känns som att han är pojken i en bok om en pojke som får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land och att en ande ska komma för att ta med honom dit. Men det kommer inga andar, bara nya pappor som inte är hans. Andrev Walden romandebuterar med en vild berättelse om att växa upp i spillrorna av 68-rörelsen, om mammor som står under köksfläkten och säger jävla karlar, om hur kärlek börjar och slutar, om en skalperad hamster, om den långa skuggan av ett mirakel men framför allt om män.</p>