Svenska

<p><i><b>Guillou begår som alltid en imponerande historievandring genom ännu ett decennium. ... Ändå lyckas Guillou i denna bok faktiskt skarpare än någonsin syna de decenniespecifika backspegelbilderna. Ypperliga är beskrivningarna av sådant som socialdemokratins självmord; utförsäljningarna och new public management-vansinnet, eller Kalla krigets övergång i Kriget mot terrorismen, där den lede kommunist-fi byttes ut mot nya hotet islam och det kulturkrig vi ser pyra i dag. Hur alltmer, snart väldigt mycket mer, kom att handla om ras och religion. Niklas Wahllöf, Dagens Nyheter</b></i></p><p>Efter nära femtio år i exil kommer förre SS-officeren Harald Lauritzen tillbaka från sin tillflykt till Argentina. Hans återkomst vänder upp och ner på tillvaron för släkten Lauritzen. Onkel Harald är nämligen fortfarande nazist. Men han har ett erbjudande som det inte går att säga nej till.</p><p>Eric Letangs advokatbyrå ställs ånyo inför en våg av moralpanik. Den här gången är det pedofilskräcken som leder till ännu en häxjakt.</p><p>1990-talet är en tid av ekonomiska kriser och socialdemokratins begynnande nedgång. Samtidigt växer främlingshat och högerextremism, en politisk omsvängning som alltför många underskattar. Där 1900-talet slutar inleds en helt ny epok som visar att vi ingenting lärt av historien.</p><p>Slutet på historien är den tionde och avslutande delen i Jan Guillous romanserie. Med den är han i mål med sitt gigantiska bokprojekt Det stora århundradet, där han skildrar en släkt som vi får följa genom hela 1900-talet.</p><p><i><b>Sammantaget framstår Guillous dekalog som ett imponerande verk, som på ett aktningsvärt sätt förenar folkbildning och underhållning. Helhetsbetyg: 5/5   Bibliotekstjänst</b></i> </p><p><b><i>Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift. Romansviten "Det stora århundradet" är en smattrande historielektion, randad på kvällstidningsreporterns skrivmaskin. Förmodligen bättre läsning för svenska elever än vilka skolböcker som helst. ... Jag tvekar inte att utnämna "Det stora århundradet" till århundradets svenska samhällssaga. Bodil Juggas, Arbetarbladet</i></b></p><p><b><i></i></b>O<i><b>ch även om jag skriver det här som representant för romanseriens verkliga antagonist - Expressen, "den mest avskyvärda av landets tidningar", något man inte ens kan hålla i utan att skita ner sig, romanfigurernas största plåga, långt ondskefullare än den jämförelsevis djupt mänskliga nazisten Harald - vill jag prisa Guillou. Hans romanserie är ett slags politik för folket, ett helt, nästan totalt sätt att se på världen och bedöma den. Kommunikation, ideologi, underhållning; litteratur som vägrar vara fin, fin och fransk, för att använda Guillous terminologi, men utan att därmed göra avkall på ambitioner och pretentioner. Och just därför blir "Det stora århundradet" ett betydelsefullt och säreget tillskott till den svenska litteraturen. Det menar jag som rejält beröm. Victor Malm, Expressen</b></i></p>

<p>Assar Jansson avskyr att fira jul. Eller rättare sagt, han avskyr att fira jul med sin syster. Det brukar vara väldigt rörigt och stökigt med många människor, barn, hundar och katter. Assar tänker på hur han ska bära sig åt för att slippa i år.  </p><p>Då ringer telefonen. Klara Lasker bjuder honom att fira jul med henne och hennes familj. Det kan ju bara inte vara värre än att fira med systern... Eller? </p><p></p><p>En naken karl firar jul är den efterlängtade uppföljaren på Johan Werkmästers tidigare böcker om herr Jansson och fröken Lasker. </p>

<p>När förskollärare Gertrud Dahlberg blir änka vid 55 års ålder bestämmer hon sig för att göra verklighet av en gammal idé att öppna kafé för de ensamma män hon länge ömmat för. </p><p>Till <i>Ensamma herrars café</i> hittar män från olika samhällsklasser och bakgrunder. Även en hel del kvinnor tittar in. De flesta kommer för de goda bakverkens skull men några för att spana in männen. </p><p>Alla männen är mer eller mindre förtjusta i den lilla vänliga bagerskan som omges av en doft av vanilj och kanel. Två av dem, rörmokaren Svege Jonsson och musikläraren Lasse Lindencrona fångar även Gertruds intresse. Men vem av dem ska hon välja? Hösten går och små och stora kärleksdraman utspelar sig bland toscatårtor och brysselkex. Kafégästerna väntar med spänning på Gertruds val som måste ske före jul. </p><p><i>Ensamma herrars café</i> är en feel good-roman som lämnar läsaren varm om hjärtat. </p><p><b>Ingalill Bergensten</b> har arbetat som journalist samt som översättare och redaktör för böcker om livsfrågor åt Libris bokförlag. </p><p><b>Stigbjörn Bergensten</b> har varit journalist, redaktionschef och chefredaktör på Nerikes Allehanda där han också var en uppskattad kåsör i över 40 år.</p>

I denna berättelse får vi för första gången läsa om hur det var att vandra med Jesus när han talade till folket i byarna runt om och utanför Palestina för mer än 2000 år sedan. Det är en berättelse om vänskap, personlig och själslig utveckling. Om ljusenergin som där får sin början för att växa sig starkare till vår avlägsna framtid, då Jorden stiger mot högre höjder i sitt medvetande. och människors hjärtan och sinnen kommer att vibrera på en högre nivå.<br/><br/>När Judas, som var läs-och skrivkunnig och utbildad av prästerna, hörde talas om den skriftlärde Jesus som gick runt och pratade om tider som varit, och tider som skulle komma, packade han sin ryggsäck och gick för att lyssna till honom. Han blev Jesu lärjunge och vän, och fick uppdraget av Jesus att dokumentera det han talade om med lärjungarna och folket under deras många vandringar. Ibland fanns Jesus hustru Maria Magdalena med på vandringarna, även Jesus syster och flera andra kvinnor. Judas nämner att det blev mer intressanta samtal när det var kvinnor med i gruppen. De verkade bättre än männen förstå vad Jesus sa, kanske för deras kvinnliga intuition och närhet till barnen.<br/><br/>Dokumentationen, som Judas ansvarade för, blev stulen vid ett tillfälle, vilket skapade problem och oro, men Jesus ber Judas att genast skriva en ny, och alla hjälps åt att komma ihåg det som skrevs ner tidigare. När resan går till Jerusalem med hela familjen, lärjungar och vänner för sista gången är skrivandet klart. Judas får där uppdraget av Jesus att föra dokumentationens budskap vidare ut i världen. Hur det går med det, och vad som hände under åren som följde, berättar Judas vidare om.<br/><br/>I bokens sista del sänder Judas med fem budskap som endast finns i den här boken. De handlar om den förändringens vågrörelse som Jesus startade, och som nu fortsätter på Jorden. Om kärleken och ljuset, som starkare än någonsin nu sänds över oss och in i våra hjärtan.

<p>"Faxneld använder sägnens form så skickligt att man lätt kan föreställa sig hur berättelserna viskades fram vid en eldstad i Jämtland 1823. Samtidigt finns en personlig ton och en modern twist; ett stråk mörk humor och subtila referenser till skräckgenren. Mimmi Strinnholms illustrationer är ypperliga. Rekommenderas varmt!" <b>Sara Bergmark Elfgren</b>, författare till Cirkeln , Vei , "Norra Latin" m.m.</p><p>"Gruvliga berättelser utan åthävor riktigt bra" <b>Jonas Thente</b>, DN</p><p>"Ett stort nöje att läsa, inspirerande och intressant. Boken balanserar mellan en gammaldags lägereldsstämning och något långt mer fördärvstörstande. Jag slukade hela omedelbart och det kommer att bli fler vändor med den." <b>Erik Danielsson</b>, Watain.</p><p>"I Per Faxnelds miniatyrnoveller om udda norrländska människoöden förenas det fantastiska med etnografisk exakthet. De är berättelser som får en att rysa och förtrollas. Bör läsas på en plats där man har ett stadigt underlag under fötterna, så att man inte sjunker ner och uppslukas av marken." <b>Bengt af Klintberg</b>, legendarisk folklorist och poet.</p><p>Anledningen till att jag älskar den är att det för en gångs skull inte handlar om en svensk adaption av de internationella skräckmästarnas metoder. Det handlar om den sortens berättelser som min egen farfar älskade att skrämma oss barn med. Berättelser som är sprungna ur den norrländska jorden och utspelar sig här. Som är berättade i vår egen karakteristiskt kärva stil och befriade från sensmoral, vilket gör dem fullständigt oförutsägbara. <b>Östersundsposten</b></p><p><br/></p><p><b>Folkgotik deluxe i Per Faxnelds skönlitterära debut!</b> </p><p><i>Offerträdet</i> innehåller fyrtiofyra förtätade små skräckberättelser, som tar utgångspunkt i norrländsk allmogemiljö och folktro. Bland förfallna gårdar och i djupa granskogar möter vi blodstämmare, hämndlystna häxor och mordiska bondbarn. </p><p>Boken är illustrerad med stämningsfulla bilder av <b>Mimmi Strinnholm</b>.</p><p><i></i></p><p></p>

<p>Ostkupan är berättelsen om skogsentreprenören och travhästägaren Per-Örjan Svelander och hans framgångar. Boken handlar också om hur det är att leva med den ovanliga och plågsamma sömnstörningen nattskräck. Det är också den sanna och dramatiska historien om vad som händer när det stora, multinationella bolaget bestämmer sig för att knäcka den lilla uppstickaren - skogsföretaget som bildats av några unga grabbar under en paus på en dans på Fröjdholmen och som rekordsnabbt kommer upp i en omsättning på nästan 100 miljoner kronor.  Entreprenören Per-Örjan Svelander skriver i den här boken självutlämnande om ett företags uppgång och fall, om affärsnätverk med maffialiknande metoder, om skuld och skam och om förstörd hälsa, sjukhusvistelser och psykologbesök. Men han berättar också med humor och värme om sin trygga uppväxt i jämtländska Oviken, sitt hästägande och den euforiska känslan att få stå i vinnarcirkeln efter ett derby.  </p><p><a href="https://l.facebook.com/l.php?u=https%3A%2F%2Fjhlitt.wordpress.com%2F2021%2F10%2F19%2Fostkupan-kare-nils%2F%3Ffbclid%3DIwAR3A-19CqDIRVdnOpdhZj8V3CM8xLehlii_EPhXWIu-w1y-yOQqqKo0zchA&amp;h=AT0q1SxUbfpho6VkVvpsQbV8_YlHW_cNpgUxmQl-9-CQzQd33UeDNL04Bm0bHKgDb-bE10CniSiuin0yXOMUX7FCTPbKDm_rWpLJQlMg2_0oMJS7iKN-pvyK04jKR4ukAgN5">https://l.facebook.com/l.php?u=https%3A%2F%2Fjhlitt.wordpress.com%2F2021%2F10%2F19%2Fostkupan-kare-nils%2F%3Ffbclid%3DIwAR3A-19CqDIRVdnOpdhZj8V3CM8xLehlii_EPhXWIu-w1y-yOQqqKo0zchA&amp;h=AT0q1SxUbfpho6VkVvpsQbV8_YlHW_cNpgUxmQl-9-CQzQd33UeDNL04Bm0bHKgDb-bE10CniSiuin0yXOMUX7FCTPbKDm_rWpLJQlMg2_0oMJS7iKN-pvyK04jKR4ukAgN5</a></p><p></p><p></p><p></p>

<p>Hanna kommer till Madrid för att arbeta på Pradomuseet och allt i staden är inbjudande och förföriskt. En kväll träffar hon en grupp färgstarka unga svenskar som bestämt sig för att maximera sin tid i metropolen, som ägnar varje het sommarnatt åt att krama musten ur livet. Hanna dras till deras förtrollade krets, ivrig att få deras bekräftelse. Men de har resurser som hon inte har och efter hand fastnar hon i en härva av lögner och dubbelspel som riskerar att få fruktansvärda konsekvenser. Kommer de inse vem hon egentligen är?</p><p></p><p>"Gruppen" är en febrig och gastkramande psykologisk roman om tillhörighet och utanförskap, drömmar och besatthet. Det är Sigge Eklunds första roman sedan den uppmärksammade "In i labyrinten" från 2014.</p><p></p><p></p><p></p><p></p><p>"Vad gör Sigge Eklund i en tid när nästan alla skriver utvecklingsromaner? Han ger oss en slukvänlig berättelse om osunda men inte orimliga begär, som just för att den saknar tydlig kritisk udd skapar en intressant förvirring kring vad framgång och äkthet faktiskt är."</p><p>Lyra Ekström Lindbäck, Expressen</p><p></p><p></p><p>"Sigge Eklund är på många sätt en skicklig berättare och visar ännu en gång prov på psykologisk skärpa. Men 'Gruppen" är också en roman om klasstillhörighet. Ett återkommande inslag är överklassens attityder och konkreta maktmarkörer och Hannas ständiga känsla av underlägsenhet gentemot de andra, dem som hon försöker att efterlikna [...] allt svårare att lägga ifrån sig, och utgången är befriande osäker ända fram till slutet."</p><p>Torun Börtz, Borås Tidning</p><p></p><p></p><p>"Hans personporträtt är inkännande och oförlåtande på samma gång, och sökarljuset sveper över det vi inte vill kännas vid hos oss själva: att vi är för hungriga efter kontakt, ibland så att vi vill sluka, eller bli, de människor på vilka vi projicerar vår längtan. Att det kanske inte är sant att vi vill 'vara bra människor'. Inte hela tiden."</p><p>Martina Montelius, Göteborgs-Posten</p><p></p><p></p><p>"För att läsa Eklund bör man glömma mediepersonen och koncentrera sig på verket. Faktum är att han är en bra författare: stilistiskt säker och med en förmåga att skapa stämningar med prosan och ett dramatiskt sug i berättelsen."</p><p>Oline Stig, Sydsvenskan</p><p></p><p></p><p>"Smidig underhållning, och det är sannerligen inget man snyter ur näsan."</p><p>Jenny Teleman, Kulturnytt SR</p><p></p><p></p><p>"Själv uppskattar jag att få dras in i en fängslande berättelse utan de egoältande drag som har kommit att dominera den svenska samtidslitteraturen utanför bästsäljarlistornas krim och romance [...] storartad underhållning."</p><p>Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad</p>