Svenska

<p>De som guidar till spionernas Sverige, bokens författare, är alla experter i ämnet. Flera har haft ledande befattningar inom svensk underrättelsetjänst, andra har befunnit sig längre ner i organisationerna. Några är namnkunniga författare, andra har främst verkat i det tysta. Tillsammans har de unika kunskaper om sådant som tidigare har varit hemligstämplat.</p><p>Här delar de med sig av sina kunskaper om utländska spioner och underrättelsetjänster i Sverige, under andra världskriget, kalla kriget och även därefter. Hur många agenter fanns det? Hur agerade de och i vilka syften? Och hur lärde de sig att smälta in i olika svenska miljöer? Var träffades de och var fanns deras hemliga brevlådor?</p><p>Hur gick det till när svensk säkerhetstjänst övervakade, skuggade och kartlade underrättelsetjänsterna vid öststaternas ambassader och när man värvade egna dubbelagenter?</p><p>Denna bok går till botten med andra världskrigets och kalla krigets många gåtor: Krylbosmällen, IB-affären, TIR-bilarna, de polska tavelförsäljarna, spionärendena. Och vad skrev egentligen spionen Stig Bergling i sitt brev till Vladimir Putin?</p>

<p>»Informativt, klargörande och personligt« Dagens Nyheter</p><p>Ur krig, blod och aska föddes den turkiska republiken för hundra år sedan. Det skapade ett drama som kommer att fortsätta långt efter republikens 100-årsdag i oktober 2023. </p><p>Med den här reportage- och fotoboken vill journalisten Bitte Hammargren och fotografen Stefan Bladh skildra några av de avgörande händelser och förändringar som bidragit till det Turkiet vi ser i dag. </p><p>Det handlar om Ataturks skapelse av republiken Turkiet, kurdernas och andra etniska minoriteters situation, hur Syrienkriget har förändrat Turkiet och hur dess utrikes- och säkerhetspolitik påverkar såväl landets egna invånare som omvärlden. </p><p>Inte minst beskriver denna högaktuella bok Erdogans resa till makten, och hur han förändrat republiken under sin tid som premiärminister och president samt de politiska efterskalv som väntar ett hårt prövat och polariserat land efter de förödande jordbävningarna i början av 2023. </p><p><b>Bitte Hammargren</b> är frilansskribent med lång erfarenhet av att bevaka Turkiet och Mellanöstern. Åren 2001 2012 var hon Svenska Dagbladets Turkiet- och Mellanösternkorrespondent. Därefter har hon bland annat lett Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet på Utrikespolitiska institutet samt varit Mellanösternanalytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut. Numera är hon senior associerad medarbetare vid UI. 2008 var hon mottagare av Publicistklubbens Stora pris, samt fick Arguspriset för humaniora 2017. På senare år har hon skrivit ett flertal rapporter om Turkiet, Libanon och Irak, och syns ofta som kommentator om Turkiet i svenska och internationella medier.</p><p><b>Stefan Bladh</b> är frilansfotograf som arbetat i Turkiet över tjugo år, både med egna projekt samt under uppdrag för svensk och internationell media. Han har bland annat fokuserat på migrationsströmmarna från Afrika, flyktingkrisen från Syrien och inte minst med den romska befolkningen i landet. Under åtta år följde han den romska familjen Kaplan, vars liv dokumenterades i boken <i>The Family</i> som gavs ut 2010 (Nouvel Publishing). Han har utöver detta gett ut ytterligare fyra böcker.</p><p>»En strukturerad och sammanhållen berättelse som samtidigt får liv och energi av två förfarna journalisters närvaro. De är inte bara väl pålästa, de har själva bevittnat de stora katastroferna, bevakat krigen och konflikterna och träffat många av de ledande aktörerna. Resultatet är på en gång informativt, klargörande och personligt.« Lars Linder, Dagens Nyheter </p><p>»Bokens reportageform levandegör läsandet genom otaliga möten med människor. Detsamma gäller Bladhs uttrycksfulla fotografier. <i>Drama utan slut</i> riktar sig till alla som vill förstå dagens Turkiet« Betyg 5/5. Ann-Catrin Emanuelsson, BTJ </p><p>»En fantastisk kunskapskälla« Ulf B Andersson, Amnesty Press </p><p>»Texterna och bilderna tar verkligen läsaren nära landet idag.« Göteborgs Posten</p><p>»Det är fråga om ett verkligt praktverk som förlaget satsat på.« Svante Lundgren, Ny Tid</p>

<p>Varje människa har sin historia, varje säsong har sin story, och varje fotbollströja kan förflytta dig till en annan plats och en annan tid. Från Manchester till Manilla, från Seattle till Simferopol, genom nittiotalet över millennieskiftet och vidare mot nutiden.</p><p>I <i>Under tröjan</i> har Erik Niva låtit svenskar som flyttade ut i fotbollsvärlden berätta sina egna historier om platserna de hamnade på, tröjorna de bar och vad de fick uppleva i dem.</p>

Rasforskning och steriliseringspolitik är två inslag i svensk historia som vållat stark diskussion och kollektiv självkritik. Även det svenska folkhemmet bar på mörka hemligheter, hette det när steriliseringsdebattens vågor gick som högst i slutet av 1990-talet. "Oönskade i folkhemmet" gavs ut 1991 och var den första studie som avslöjade detaljerna i den svenska steriliseringspolitiken från 1930- till 1970-talet. Här ges också den idéhistoriska bakgrunden. Boken skildrar rasbiologins framväxt från tiden kring sekelskiftet 1900 samt turbulensen kring det rasbiologiska institutet i Uppsala och dess chef Herman Lundborg. Men inte heller trettiotalets socialreformatorer stod främmande för rashygieniskt tänkande, om än med andra politiska och sociala ambitioner. Steriliseringarna, riktade mot samhällets svaga eller rentav "oönskade", utgör fortfarande ett omstritt kapitel i svensk social- och medicinhistoria. Rasbiologin och rashygienen är på ett liknande sätt en kontroversiell del av vetenskapshistorien. Kunskapen om denna historia är viktig för dagens diskussioner om genetik och fosterdiagnostik och om förhållandet mellan stat och individ. Boken är försedd med en nyskriven forskningsöversikt. Gunnar Broberg är professor i idé- och lärdomshistoria och Mattias Tydén fil.dr i historia.

Den feministiska kvinnoforskningen har avsatt en rad betydelsefulla studier i kvinnlighetens historia. Här har en rad framstående forskare bidragit med en motsvarande studie kring manligheten.

HUR FARLIGA ÄR DE SVENSKA KÄRNKRAFTVERKEN? ?När Fukushimaolyckan inträffade rekommenderade den svenska Strålsäkerhetsmyndigheten att alla inom en åtta mils radie från ett havererat kärnkraftverk skulle evakueras.? Hon ger sig inte, Maj Wechselmann. När tystnad anbefalles så talar hon. Nu om kärnkraft tillsammans med Mats Fors och Olof Stierna. Vi står inför vägval om kärnkraftens framtid i Sverige. Medan Tyskland beslutat att lägga ner, planerar Vattenfall för nya reaktorer. Regeringens beslut att tillåta nya reaktorer har ökat osäkerheten på energimarknaden. Vad vill oppositionen egentligen? Det politiska läget är darrigt. Kärnkraften skulle vara avvecklad senast 2010. Det var löftet från vinnande linje i folkomröstningen 1980. De som stod bakom krav på avvecklingen hade majoritet i riksdagen ända från dag ett efter omröstningen. Men inte ett enda politiskt beslut togs för att möjliggöra det. Det finns såväl energi- som demokratiskäl att vara djupt kritisk. Ursinnet i den här boken går inte att ta miste på. Författarna radar upp belagda incidenter vid de svenska kärnreaktorerna, redovisar följder av Tjernobyl, analyserar läget efter Fukushima. Är det till och med så att det okritiska Sverige är utvalt för testa hur långt man kan pressa gamla kärnreaktorer? Ur en rad perspektiv är det viktigt att den kritiska analysen av kärnkraften inte tystnar. Trots att tystnad tycks vara anbefallen. Birger Schlaug

Det nordiska samarbetet har tjänat de nordiska invånarna väl under efterkrigstiden och kan karakteriseras av fyra spårbyten.<br/><br/>Efter det första spårbytet på 1950-talet bildades, efter ett kollapsat försök till en skandinavisk försvarsgemenskap, Nordiska rådet och individens fria rörlighet inom Norden stod i fokus. Det andra spårbytet ägde rum 20 år senare, då man övergick till ett sektorbaserat programsamarbete genom ett fyrtiotal nordiska institutioner och tre centrala politiska sekretariat.<br/><br/>Efter ytterligare ungefär 20 år sker ett tredje spårbyte i det finländska och det svenska EU-inträdets fotspår. Då misslyckas försöket att geografiskt bygga upp ett s.k. trepelarsystem inom Nordiska rådet.<br/><br/>Det fjärde spårbytet, huvudämnet i denna antologi, började 2007 2009 då ett nordiskt försvarspolitiskt samarbete formades. NORDEFCO bildas, Thorvald Stoltenbergs rapport 2009, en nordisk solidaritetsförklaring antas av utrikesministrarna 2011 och civil säkerhet blir viktigare. Därmed är cirkeln sluten. Samarbetet är tillbaka där man började: säkerheten. För ögonblicket lever vi mellan en europeisk säkerhetsgemenskap och Rysslands geopolitiska återkomst. Att sätta säkerheten främst känns angeläget i Norden.<br/><br/>Förord av Björn von Sydow<br/><br/>Medverkande författare: Birgitta Agazzi, Alyson Bailes, Mats Bergquist, Bengt Dennis, Jan-Erik Enestam, Lars-Åke Engblom, Gunnel Gustafsson, Henrik Hagemann, Arne Hardis, Guy Lindström, Snjólaug Ólafsdóttir, Carolina Sandö, Hans H. Skei, Fredrik Sterzel, Bengt Sundelius, Jacob Westberg, Claes Wiklund, Lena Wiklund, Henrik Wilén och Henrik Wivel.