Svenska

<p><br/></p><p>Per Hallman (1869-1941) var arkitekt, stadsplanerare och Stockholms första stadsplanedirektör. Verksam i en nationalromantisk tid tillhörde hande ivrigaste representanterna för en konstnärlig stadsbyggnadskonst, inspirerad av bland andra den österrikiske arkitekten och stadsplaneraren Camillo Sitte. Målsättningen var atttillgodose människors behov av funktion, ljus, luft och skönhet.</p><p>Stockholm efter sekelskiftet 1900 var en storstad med växtvärk. Knappast i något annat land bodde arbetarfamiljerna så trångt som här. Mot den bakgrunden kom både statens och stadens engagemang för bättre bostäder att växa vid tiden för första världskriget och strax därefter.I Hallmans vision och stadsplaner fanns det plats för alla. Storgårdskvarteren för arbetarfamiljer vid Blecktornsparken och Rödabergsområdet, de eleganta enfamiljshusen och flerfamiljshusen i Lärkstan, den småskaliga integrationen i trädgårdsstäderna Gamla Enskede, Tullinge, Äppelviken och Sköndal samt en mängd platser runt om i Sverige. De kännetecknas av att husen är väl inpassade i terrängen, av mjukt formade gatunät, låga byggnader och grönskande innergårdar.</p><p>I egenskap av stadsplanerare och stadsplanedirektör författade Per Hallman ett sextiotal stadsplaneförslag för Stockholms utveckling och för landet i övrigt ett sjuttiotal förslag till stads- och byggnadsplaner. Hans romantiska visioner, vackra stadsrum och mänskliga livsmiljöer känns idag mer attraktiva än någonsin.</p><p>Detta är det första samlade verket i sitt slag. PerHallmans arv lyfts fram i texter, illustrationer, äldre och nytagna foton, stadsplaner, ritningar och faksimiler.</p><p><br/></p><p>Samfundet S:t Eriks årsbok 2019</p><p><br/></p><p>Medverkande skribenter:</p><p>Aleksander Wolodarski, arkitekt och stadsplanerare</p><p>Anders Bergström, lektor Arkitekturens teori och historia, KTH</p><p>Ann-Charlotte Backlund, stadsantikvarie och chef för Stadsmuseet, Stockholm</p><p>Claes Caldenby, professor i Arkitekturens teori och historia, Chalmers</p><p>Eva Gabrielsson, arkitekt</p><p>Johan Knutsson, professor i möbelkultur, LIU</p><p>Johan Mårtelius, professor i arkitekturhistoria,KTH</p><p>Kjell Forshed, arkitekt</p><p>Laila Reppen, arkitekt och författare</p><p>Lars Nyberg, landskapsarkitekt</p><p>Maria Flinck, trädgårdshistoriker</p><p>Mats Deland, docent i historia, Mittuniversitet, Sundsvall</p><p>Monica Andersson, lektor vid Statsvetenskapliga institutionen, SU</p><p>Stina Hagelqvist, lektor vid Konsthistoriska institutionen, SU</p><p>Susanne Ingo, arkitekt</p><p>Ulrich Lange, professor vid Institutionen för Kulturvård, GU</p><p><br/></p><p><br/></p>

Hur och när bluesen kom till Sverige är det första heltäckande verk som skrivits om detta ämne. Inledningsvis beskrivs vad som kännetecknar blues, dess ursprung, historia och spridning. De första besöken av afroamerikanska musiker och deras påverkan på inhemska musiker behandlas. Hur bluesen bemöttes hos oss i början redogörs det för. Fokus ligger dock på utvecklingen från 1960-talets bluesboom fram till i dag. Här behandlas utförligt de afroamerikanska bluesbesöken, men också de viktigaste svenska artisterna, bluesföreningarna och andra bluesarrangörer, bluesfestivaler, svenska bluesproducenter samt bl.a. radio- och tv-program om blues. De svenskar som tidigt reste till USA för att uppleva musiken på plats berättar sin historia. Även musikformerna ragtime, boogie-woogie, cajun och zydeco får sin beskärda del. Boken innehåller många unika bilder och en hel del anekdoter från möten med bluesmusiker. Författaren har på olika sätt varit djupt involverad i den svenska bluesscenen sedan slutet av 1970-talet.

<p><b></b>De nio första Tintinäventyren tecknade Hergé i svartvitt, med start 1929. De publicerades först som följetong i olika tidningar innan de gavs ut i bokform. Samtliga nio album kommer nu för första gången att ges ut på svenska i ett utförande snarlikt det ursprungliga. Det blir alltså många nya läsupplevelser att se fram emot för svenska Tintinfans. </p><p>I originalversionen av <i>Faraos cigarrer</i> från 1934 finns mycket som känns igen från senare album beträffande figurer, miljöer och spänning. Samtidigt är genomförandet inte alls lika fulländat som i färgversionen av samma äventyr som gavs ut långt senare. Båda berättandet och teckningarna är betydligt mera opolerat här. </p><p>Gemensamt för de nio originalversionerna av Tintins äventyr är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg. </p>

<p>Originalversionen av <i>Kung Ottokars spira</i> gavs ut som album ödesåret 1939. Det är det mest politiskt färgade av alla Tintinalbum och handlingen är starkt präglad av den oroliga tid det skapades i. </p><p>Det krigshetsande landet Bordurien, ett lätt förklätt Nazityskland, försöker annektera det fredliga grannlandet Syldavien med hjälp av en viss Müsstler, vars namn är en uppenbar kombination av Mussolini och Hitler. Tack vare Tintin kan maktövertagandet hejdas och konflikten får ett fredligt slut. Det är i detta äventyr som Tintin första gången träffar "Näktergalen från Milano", operasångerskan Bianca Castafiore.</p><p>Gemensamt för originalversionerna av <i>Tintins äventyr</i> är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg. </p>

<p>Tintin kommer en kallhamrad falskmyntarliga på spåren, vilket efter en vild jakt för Tintin och Milou till Skottland och den mytomspunna svarta ön utanför Kiltoch, där det går rykten om ett ohyggligt odjur i slottsruinen. </p><p><i>Den svarta ön</i> är det enda Tintinäventyr som Hergé tecknade om helt två gånger; först från svartvitt till färg, och nästa gång för att färgversionen från 1943 kändes omodern då ett engelskt förlag skulle ge ut boken på 1960-talet. Det är denna senare färgversion som svenska läsare är mest bekanta med, vilket gör denna retroutgåva extra intressant för fansen. </p><p>De nio första Tintinäventyren tecknade Hergé i svartvitt, med start 1929. De publicerades först som följetong i olika tidningar innan de gavs ut i bokform. Samtliga kommer nu att ges ut i svensk översättning i ett utförande snarlikt det ursprungliga.</p>

<p>Tintin och Milou upptäcker märkliga burkar som ska innehålla krabba, men det visar sig vara opium som smugglas! Jakten på opiumligan tar våra vänner ända till Saharas öken och Marocko. Under resans gång möter Tintin en försupen sjökapten som med tiden blir hans bäste vän: den koleriske och whiskytörstande kapten Archibald Haddock. En annan ny bekantskap i detta album är styrman Allan Thompson, en råbarkad och farlig typ, som senare återkommer vid Rastapopoulos sida.</p><p>Originalversionen av <i>Krabban med guldklorna</i> började publiceras som följetong i <i>Le Soir</i> 1940 och gavs ut i album 1941. Gemensamt för originalversionerna av Tintins äventyr är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg. </p>

<p>Bina är människans bästa vänner. Flitigt pollinerar de våra odlingar och trädgårdar och utför ett livsnödvändigt arbete som vi inte klarar oss utan. Men bina får det allt svårare i den värld de delar med oss. Vad kan vi göra?</p><p>Vi kan bjuda in dem till våra trädgårdar! Det finns många biarter och alla är det ute efter nektar som vi kan ge dem genom att odla rätt sorts blommor. Eller varför inte ta steget och bli biodlare och skaffa några kupor? Då gör du din trädgård, ja, hela omgivningen en tjänst. Som belöning ramas året in av trevliga bisysslor och varje år kan du skörda kilovis med honung att ha till matlagning, te, bakning och kanske någon salva.</p><p>I Bisyssla skriver Joachim Petterson om hur man tar hand om bin, om biodlaråret och de sociala binas liv i kuporna. För sju år sedan ställde han upp sina första kupor i sin alldeles vanliga villaträdgård i en förort till Stockholm. Då var han nybörjare med ett stort intresse för bin, väckt av en stark familjetradition att hålla bin i trädgården. Idag är han en erfaren biodlare som vet vad man behöver för att starta ett bisamhälle och hur man får bina att trivas.</p>