Svenska

<p><i><b>Guillou begår som alltid en imponerande historievandring genom ännu ett decennium. ... Ändå lyckas Guillou i denna bok faktiskt skarpare än någonsin syna de decenniespecifika backspegelbilderna. Ypperliga är beskrivningarna av sådant som socialdemokratins självmord; utförsäljningarna och new public management-vansinnet, eller Kalla krigets övergång i Kriget mot terrorismen, där den lede kommunist-fi byttes ut mot nya hotet islam och det kulturkrig vi ser pyra i dag. Hur alltmer, snart väldigt mycket mer, kom att handla om ras och religion. Niklas Wahllöf, Dagens Nyheter</b></i></p><p>Efter nära femtio år i exil kommer förre SS-officeren Harald Lauritzen tillbaka från sin tillflykt till Argentina. Hans återkomst vänder upp och ner på tillvaron för släkten Lauritzen. Onkel Harald är nämligen fortfarande nazist. Men han har ett erbjudande som det inte går att säga nej till.</p><p>Eric Letangs advokatbyrå ställs ånyo inför en våg av moralpanik. Den här gången är det pedofilskräcken som leder till ännu en häxjakt.</p><p>1990-talet är en tid av ekonomiska kriser och socialdemokratins begynnande nedgång. Samtidigt växer främlingshat och högerextremism, en politisk omsvängning som alltför många underskattar. Där 1900-talet slutar inleds en helt ny epok som visar att vi ingenting lärt av historien.</p><p>Slutet på historien är den tionde och avslutande delen i Jan Guillous romanserie. Med den är han i mål med sitt gigantiska bokprojekt Det stora århundradet, där han skildrar en släkt som vi får följa genom hela 1900-talet.</p><p><i><b>Sammantaget framstår Guillous dekalog som ett imponerande verk, som på ett aktningsvärt sätt förenar folkbildning och underhållning. Helhetsbetyg: 5/5   Bibliotekstjänst</b></i> </p><p><b><i>Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift. Romansviten "Det stora århundradet" är en smattrande historielektion, randad på kvällstidningsreporterns skrivmaskin. Förmodligen bättre läsning för svenska elever än vilka skolböcker som helst. ... Jag tvekar inte att utnämna "Det stora århundradet" till århundradets svenska samhällssaga. Bodil Juggas, Arbetarbladet</i></b></p><p><b><i></i></b>O<i><b>ch även om jag skriver det här som representant för romanseriens verkliga antagonist - Expressen, "den mest avskyvärda av landets tidningar", något man inte ens kan hålla i utan att skita ner sig, romanfigurernas största plåga, långt ondskefullare än den jämförelsevis djupt mänskliga nazisten Harald - vill jag prisa Guillou. Hans romanserie är ett slags politik för folket, ett helt, nästan totalt sätt att se på världen och bedöma den. Kommunikation, ideologi, underhållning; litteratur som vägrar vara fin, fin och fransk, för att använda Guillous terminologi, men utan att därmed göra avkall på ambitioner och pretentioner. Och just därför blir "Det stora århundradet" ett betydelsefullt och säreget tillskott till den svenska litteraturen. Det menar jag som rejält beröm. Victor Malm, Expressen</b></i></p>

<p>Året är 1792 och revolutionen ligger i luften. En teknisk utveckling utan motstycke har svept fram genom England och när de nya moderna maskinerna når textilindustrin i Kingsbridge ökar motsättningarna mellan invånarna. Spinneriarbetarna förlorar sina arbeten och familjer splittras. Men i konflikten väcks också kampen och hoppet om en bättre framtid. Samtidigt som människor höjer rösterna mot den maktfullkomliga regeringen närmar sig ett annat hot utifrån - i Frankrike har Napoleon inlett sin väg till makten och det viskas om krig.</p><p></p><p>"En rustning av ljus" är Ken Folletts femte bok om katedralstaden Kingsbridge. Det är en hisnande, storslagen berättelse om krig och kärlek, framtidstro och tyranni i en tid som förändrade allt.</p><p></p><p>"Folletts styrka som författare vilar på två pelare: den skarpa blicken för historiens långa linjer och den absoluta berättarlojaliteten till de enskilda människorna som en gång gick här på vår jord."</p><p>Lars Kepler</p><p></p><p>"Follett är en mästare."</p><p>Washington Post</p>

<p>Nu kommer <i>Urkällan </i>som storpocket i en efterlängtad nyutgåva. Urkällan (som publicerades 1943) har sedan länge uppnått status av modern klassiker. Miljoner läsare världen över har trollbundits av Ayn Rands oförglömliga berättelse om den geniale arkitekten Howard Roark, om hans kamp för att få skapa på sina villkor, hans passionerade kärlek till den vackra och bittra Dominique och hans strid mot de dödsfiender som till varje pris vill för förgöra honom. </p><p><i>Urkällan </i>är en väldig episk roman om människans skaparkraft, kärlek och triumf. Ingen som läser den kan vara likgiltig inför den eller någonsin glömma den. Med böckerna Urkällan och Och världen skälvde (1957) etablerades Ayn Rand som en av nittonhundratalets populäraste författare och en av dess mest inflytelserika tänkare.</p>

<p>När förskollärare Gertrud Dahlberg blir änka vid 55 års ålder bestämmer hon sig för att göra verklighet av en gammal idé att öppna kafé för de ensamma män hon länge ömmat för. </p><p>Till <i>Ensamma herrars café</i> hittar män från olika samhällsklasser och bakgrunder. Även en hel del kvinnor tittar in. De flesta kommer för de goda bakverkens skull men några för att spana in männen. </p><p>Alla männen är mer eller mindre förtjusta i den lilla vänliga bagerskan som omges av en doft av vanilj och kanel. Två av dem, rörmokaren Svege Jonsson och musikläraren Lasse Lindencrona fångar även Gertruds intresse. Men vem av dem ska hon välja? Hösten går och små och stora kärleksdraman utspelar sig bland toscatårtor och brysselkex. Kafégästerna väntar med spänning på Gertruds val som måste ske före jul. </p><p><i>Ensamma herrars café</i> är en feel good-roman som lämnar läsaren varm om hjärtat. </p><p><b>Ingalill Bergensten</b> har arbetat som journalist samt som översättare och redaktör för böcker om livsfrågor åt Libris bokförlag. </p><p><b>Stigbjörn Bergensten</b> har varit journalist, redaktionschef och chefredaktör på Nerikes Allehanda där han också var en uppskattad kåsör i över 40 år.</p>

<p>"Ovissheten är spännande in i det sista om det är Mary som är 'den hemliga systern'. Skildringen av naturen på det sköna Irland tillför boken ytterligare en dimension."</p><p>BTJ</p><p></p><p>De söker över hela världen för att finna henne.</p><p></p><p>De sex adoptivsystrarna D'Aplièse har alla varit ute på en osannolik resa då de sökt och funnit sina rötter. Men en fråga kvarstår: vem är deras sjunde syster och var finns hon?</p><p>De har bara en ledtråd - en bild av en stjärnformad smaragdring. Jakten på den sjunde systern kommer att föra dem över hela världen - från Nya Zeeland till Kanada, England, Frankrike och Irland.</p><p>Sakta men säkert avslöjas en historia om kärlek, styrka, svek och uppoffringar som inleddes för nästan 100 år sedan, då andra modiga unga kvinnor riskerade allt för att förändra världen de levde i.</p><p></p><p>Den saknade systern är den sjunde, efterlängtade delen i succéserien som har förtrollat en hel värld.</p>

<p>På den vackra lilla skotska ön Mure, halvvägs mellan Skottland och Norge, planerar Flora MacKenzie och hennes fästman Joel ett litet personligt bröllop, ett sommarfirande omgivna av sina allra närmaste vänner.</p><p></p><p>Alla på ön är dock inte helt nöjda över att bli exkluderade från det intima firandet. Och saken blir inte lättare när den vackra och framgångsrika Olivia MacDonald, som lämnade Mure tio år tidigare med siktet inställt på en ljusare framtid, har återvänt med en bröllopsplanerare i släptåg. Olivias pojkvän kommer från en välbeställd familj, och Olivia är fast besluten att arrangera det största, mest extravaganta och mest instagrammade bröllop som bara är möjligt. Hon vill dessutom göra det på Floras hotell, samma helg som Floras eget minutiöst planerade bröllop är tänkt att äga rum.</p><p></p><p>Allteftersom sommarsolståndet närmar sig, kommer Flora att kunna hantera allas lyckliga slut, och dessutom lyckas få sitt eget?</p>

<p>Hanna kommer till Madrid för att arbeta på Pradomuseet och allt i staden är inbjudande och förföriskt. En kväll träffar hon en grupp färgstarka unga svenskar som bestämt sig för att maximera sin tid i metropolen, som ägnar varje het sommarnatt åt att krama musten ur livet. Hanna dras till deras förtrollade krets, ivrig att få deras bekräftelse. Men de har resurser som hon inte har och efter hand fastnar hon i en härva av lögner och dubbelspel som riskerar att få fruktansvärda konsekvenser. Kommer de inse vem hon egentligen är?</p><p></p><p>"Gruppen" är en febrig och gastkramande psykologisk roman om tillhörighet och utanförskap, drömmar och besatthet. Det är Sigge Eklunds första roman sedan den uppmärksammade "In i labyrinten" från 2014.</p><p></p><p></p><p></p><p></p><p>"Vad gör Sigge Eklund i en tid när nästan alla skriver utvecklingsromaner? Han ger oss en slukvänlig berättelse om osunda men inte orimliga begär, som just för att den saknar tydlig kritisk udd skapar en intressant förvirring kring vad framgång och äkthet faktiskt är."</p><p>Lyra Ekström Lindbäck, Expressen</p><p></p><p></p><p>"Sigge Eklund är på många sätt en skicklig berättare och visar ännu en gång prov på psykologisk skärpa. Men 'Gruppen" är också en roman om klasstillhörighet. Ett återkommande inslag är överklassens attityder och konkreta maktmarkörer och Hannas ständiga känsla av underlägsenhet gentemot de andra, dem som hon försöker att efterlikna [...] allt svårare att lägga ifrån sig, och utgången är befriande osäker ända fram till slutet."</p><p>Torun Börtz, Borås Tidning</p><p></p><p></p><p>"Hans personporträtt är inkännande och oförlåtande på samma gång, och sökarljuset sveper över det vi inte vill kännas vid hos oss själva: att vi är för hungriga efter kontakt, ibland så att vi vill sluka, eller bli, de människor på vilka vi projicerar vår längtan. Att det kanske inte är sant att vi vill 'vara bra människor'. Inte hela tiden."</p><p>Martina Montelius, Göteborgs-Posten</p><p></p><p></p><p>"För att läsa Eklund bör man glömma mediepersonen och koncentrera sig på verket. Faktum är att han är en bra författare: stilistiskt säker och med en förmåga att skapa stämningar med prosan och ett dramatiskt sug i berättelsen."</p><p>Oline Stig, Sydsvenskan</p><p></p><p></p><p>"Smidig underhållning, och det är sannerligen inget man snyter ur näsan."</p><p>Jenny Teleman, Kulturnytt SR</p><p></p><p></p><p>"Själv uppskattar jag att få dras in i en fängslande berättelse utan de egoältande drag som har kommit att dominera den svenska samtidslitteraturen utanför bästsäljarlistornas krim och romance [...] storartad underhållning."</p><p>Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad</p>