Svenska

<p>Följ med multikonstnären Cilla Ramnek till elva olika verkstäder, alla lika magiska platser var och en på sitt sätt. Vi besöker bland annat korgmakare Erica Larsson. Ericas farfar samarbetade med Josef Frank och än idag är det Larsson Korgmakare som tillverkar de rottingmöbler som ritats av Frank och som säljs på Svenskt Tenn. Besök görs också hos syskonen Renée och Niclas Kuhn - fjärde generationens konstglasmästare, vars farfarsfar gesällvandrade genom Tyskland i slutet av 1800-talet för att så småningom hamna i Stockholm där han etablerade ett konstglasmästeri.</p><br/><p>Cilla besöker också Norrbacka Tryckeri, Brunells Konstsmide, E. Pettersson Konstgjuteri och Dramatens dekorateljéer, och man blir lika betagen varje gång. De patinerade miljöerna skapar en atmosfär av historia, gediget kunnande och beredskap att praktiskt gripa sig an både större och mindre projekt. Flera av hantverkarna är så kallade mästare, med traditioner i den egna familjen flera generationer tillbaka.</p><br/><p>Vi får höra historier om specialritade rottingstolar för badhus på femtiotalet, damma av lampetter som skulle till en cirkus men aldrig hämtades av kunden, bläddra bland akvarellmålade ritningar och titta på grönmönstrade blyinfattade fönster på väg att monteras i Stadshuset.</p><br/><p> <strong>Cilla Ramnek </strong>är konstnär och kreatör. Hon formger, undervisar, handleder, inreder, kurerar utställningar, stylar och har haft egna utställningar i Stockholm, Paris, Tokyo och Moskva. Cilla har också skrivit fera böcker, senast <em>Från ateljén, en bok om att göra</em> (2015).</p>

<p><b></b>Ortala bruk i Väddö socken i norra Roslagen var en gång ett av landets viktigaste järnbruk. Verksamheten är nedlagd sedan länge, men spåren finns kvar. De finns ute i landskapet som vattenfyllda gruvhål och övervuxna husgrunder. De finns inom bruksområdet i det strömmande vattnet och i de fördämningar som en gång var förutsättningen för driften av masugn, sångjärnshammare och smedja. Kolhuset från 1700-talet, mjölkvarnen från 1800-talet och sågverket från 1900-talet står kvar som frysta arbetsplatser som om arbetarna nyss låst dörren och gått hem. Med hjälp av gamla kartor, arkivhandlingar och berättelser från förr rekonstrueras bilden av den spännande bruksmiljö som en gång varit. Genom nytagna foton dokumenteras och levandegörs det som fortfarande är. </p><p>Med människan i centrum skildras nu järnbrukets egen värld, rikt illustrerad med nytaget bildmaterial, kompletterat med äldre foton. I boken möter vi skomakaren, skolmästaren, mästersmeden och koldrängen. Alla har de levt och verkat vid bruket, ett samhälle i miniatyr, befolkat av arbetare med en eftertraktad specialkompetens från andra länder och styrt av företagsledare med internationella nätverk.</p><p><b>Eva Sundström</b> har under många år arbetat med industrihistoria på Sörmlands museum. Hon har en fil.kand. och magisterexamen i kulturhistoriska ämnen vid Uppsala universitet samt en kulturvetarexamen vid Stockholms universitet där hon även studerat arkitekturhistoria och kulturarv. </p><p><b>Johan Knutsson</b> är fil.dr. i konstvetenskap och professor i möbelkultur vid Linköpings universitet och Nordiska museet. Han har under många år publicerat en lång rad böcker inom arkitektur, möbler, hantverk, slöjd och inredning. </p><p><b>Peter Segemark</b> har sedan 1970-talet varit verksam som fotograf vid Nordiska museet, med en gedigen erfarenhet av fotografering och kulturhistoriska miljöer och föremål. Han har ett stort intresse för stämningsfulla platser och för utmaningar under fältmässiga förhållanden.</p>

<p><u><b>Dit Vinden bär oss - balttyskarnas exodus</b></u></p><p>Illustrerat med dokumentära bilder i ett mäktigt epos berättar diplomarkitekten Björn Kopf sin släkts och därmed balttyskarna historia.</p><p>När min gotländska mor Karin gifte sig med en balttysk civilekonom och flyttade till Estland 1937 anade hon inte vart det skulle leda. Hitler och Stalin delade upp Östeuropa mellan sig och balttyskarna hamnade i västra Polen. Karins 70 brev till föräldrarna i Visby utgör den kronologiska stomme som jag har kompletterat med hennes, släktens och vännernas berättelser. När bomberna föll och vi alla flydde västerut undan ryssen blev det kaos. Mina föräldrar återförenades 1946 och lyckades bygga upp ett nytt välstånd i Sverige efter kriget. Jag har skildrat vad som hände den nu upplösta balttyska folkgruppen med min släkt som exempel. Balttyskarnas öde är inte tidigare skildrat i Sverige.                                                <b><i>Björn Kopf </i></b>  </p><p>I sin bok har Kopf berättat historien om balttyskarnas exodus i form av en släktkrönika, med sin egen familj som exempel på vilka konsekvenser det senaste seklets politiska beslut och militära kraftmätningar har fått för enskilda individer, vars enda fel har varit att de bott på utsatta platser som kommit i vägen för diktatorernas ambitioner. Det är framför allt en avslöjande berättelse om hur ett folk i vår omedelbara närhet gick under en tragedi som aldrig tidigare har varit föremål för forskning och redovisning i Sverige.                                     <b> </b><i><b>Ur professor Dick Harrisons förord</b></i></p><p><i><b></b></i><u><b>Författaren</b></u></p><p><b>Björn Kopf</b> föddes i den polska staden Pozna 1940. Barndomen var harmonisk, trots pågående världskrig. När bomberna föll och mor och barn tvingades fly undan ryssarna blev det kaos. Med de Vita Bussarna kom de till Sverige. Hos morföräldrarna i Visby läktes trauman när familjen kunde återförenas. Han tog studenten i Jönköping och utbildade sig till arkitekt i Zürich. Efter en karriär som plan- och stadsarkitekt blev han förvaltare av egna fastigheter. 2004 anordnade han en utställning om sin farfar mästerguldsmeden Joseph Kopf i Tallinn. Med denna bok om sitt och balttyskarnas öde debuterar han som författare. </p>

<p><b>Det Augustprisnominerade storverket om det judiska Europa mellan revolutionerna.<br/></b></p><br/><p>Med utgångspunkt i Berlin, Wien, Vilnius och Odessa skildrar Eva Ekselius utvecklingen i revolutionernas, omvälvningarnas och de gryende nationalismernas Europa då även en judisk nationalism föds i olika former av sionism. På nära håll får vi följa de judiska kvinnor och män, i både öst och väst, som kom att forma detta nya Europa. Det är en unik, detaljrik och levande inblick i judiskt liv, i kampen för rättvisa och i de smärtsamma konflikter som uppstår när tradition möter modernitet.</p><p></p><p>Eva Ekselius (f. 1942) är disputerad litteraturvetare och en av Sveriges mest välrenommerade journalister, verksam på Dagens Nyheters kulturredaktion 1968 2007. Hon har specialiserat sig på forskning om judisk kultur, religion och historia. Hon har sedan <i>Vakna, mitt folk! </i>kom ut prisats för sin insats med bland annat nomineringar till Augustpriset för bästa fackbok och Stora Fackbokspriset samt med Axel Hirschs pris för betydelsefullt historiskt arbete, Letterstedtska författarpriset och Stipendiefonden Albert Bonniers 100-årsminne.<br/></p><p></p><p><b>Överväldigande </b> Dagens Nyheter </p><p><b>Enastående </b>Sydsvenskan </p><p><b>En heroisk bedrift </b>Opulens </p><p><b>Fantastisk och djuplodande"</b> BTJ </p><p><b>Spränglärd och fascinerande </b> Vi Läser </p><p><b>En skimrande pärla </b> Blekinge Läns Tidning </p><p><b>Vid läsningens slut önskar man att den fortsatt ett par hundra sidor till </b> Respons </p>

<p>För hundra år sedan svepte röken från tusentals kolmilor över skogsbygderna runt järnbruken. Kolarna vaktade milorna dygnet runt, ett fritt och farligt arbete. Många författare har gett uttryck åt dess poesi och myter. Boken tar sin början i forntidens kolningsgropar och leder fram till dagens handel med grillkol. Här beskrivs också hur man gör en kolmila, även i mindre format för det egna grönsakslandet.</p><p>Gunnar Nygren är professor em. i journalistik vid Södertörns högskola. Han har en bakgrund som journalist och under somrarna är han kolare vid Skottvångs gruva i Sörmland.</p>

Kommer du ihåg Palladium Bio, Margareta Matsalar, Weramagasinet, MX, Coffee House eller Alingsås Radio? Det var lokaler som alla låg i Palladiumhuset, eller Hantverkshuset som var namnet från början. Här kan du läsa om hur Hantverkshuset kom till och vad som hänt sedan huset uppfördes 1923 - 1924. Boken är samtidigt en historik om staden Alingsås under drygt 100 år - illustrerad med bilder och tidningsklipp. Här finns också att läsa om dagens Palladium, en etablerad och älskad kulturinstitution i Alingsås - med bevarad interiör från den gamla teatern. Se hur det gick till att hitta det minnesskrin som var inmurat i huset för 100 år sedan - och vad som fanns i det.

<p>Knattefotbollens nyhetsbrev, postorderkataloger, all slags reklam, restaurangmenyer, årsredovisningar och filmaffischer är exempel på det som brukar kallas vardagstryck. Det utgör ca 90 procent av allt som årligen trycks vid svenska tryckerier och det är trycksaker tänkta att leva en kort tid och därefter kastas bort men som, om de sparas, utgör en viktig del av nationens minne. Det är dokument som berättar om människors arbete, politiska engagemang, fritid och drömmar och genom materialet spåras framväxten av det moderna Sverige på såväl makro- som mikronivå.</p><p>På Universitetsbiblioteket i Lund finns 11 hyllkilometer vardagstryck! Sedan 1698 erhåller biblioteket ett exemplar av allt som trycks i Sverige - och sparar det för all framtid. Vardagstrycket finns inte förtecknat i bibliografier eller kataloger och går inte att köpa. Det kan enbart spåras i bibliotekens samlingar och det är just denna omständighet som gör det extra värdefullt.</p><p>Denna antologi, utgiven av Universitetsbiblioteket i Lund, belyser det allestädes närvarande vardagstryckets unika bredd och potential samt åskådliggör dess roll och funktion i svensk kulturhistoria </p>