Svenska

<p></p><p>Få internationella tvister är lika uppmärksammade som Israel-Palestina-konflikten. Ändå kan den ­vara svår att förstå, både för dem som studerat den utförligt och för dem som nöjt sig med att ta del av bevakningen i media. </p><p>Vad handlar konflik­ten egentligen om? Hur uppstod den? Hur kan den lösas? Det är frågor som den israeliske historikern Ilan ­Pappe grubblat över i flera decennier. I Kort historik över Israel-­Palestina-konflik­ten försöker han, utan att förenkla mer än nödvändigt, formulera sina svar. </p><p>Boken är emellertid inte bara en saklig historisk översikt av en djupgående och långvarig internationell konflikt. Den är också en flam­mande appell för upprättandet av en demokratisk stat, för alla dem som idag bebor det historiska området Palestina, som den på sikt enda möjliga lösningen.</p><p></p><p><br/>OM ILAN PAPPE<br/><br/>Ilan Pappe är född i Haifa i Israel. Han var soldat i den israe­liska armén under okto­berkriget. Han har varit verksam som histo­ri­ker i närmare 50 år vid universitet i Israel  och Storbri­tannien. Han har skrivit ett tiotal böcker om Mellanöstern med sär­skilt fokus på Israel och ­Palestina.</p><p><br/>ILAN PAPPE OM BOKEN</p><p>Vi måste tala om Israel och Pale­­stina på ett nytt sätt. Det är meningslöst att tala om fred som om båda sidor har lika stor del av skulden när processen vi faktiskt talar om är avkolonisering. Det historiska Pale­stina har utsatts för bosättar­kolonialism under mer än hundra år och har fått betala ett högt pris.</p><p>Avkolonisering är ett ord som är nära förbun­det med ett par andra uttryck som undviks i den all­män­na politiska debatten i väst när det gäller Israel och Palestina, nämligen befrielse och för­soning.</p><p>Jag påstår inte att jag har svaren på hur vi upp­- når dessa ädla mål. Den palestinska befrielserörel­sen måste avgöra hur en lösning kan genomföras i praktiken, en lösning som innebär rättvisa för alla som lever i det historiska Palestina i dag, ­inklusive israeliska judar. </p>

I Järvsö socken har min släkt på min mors sida funnits i många århundranden; bönder och torpare mest. Per, Sven, och Olof är de vanligaste namnen som förekommer. Hur många Per Persson som jag funnit är oräkneliga. Traditionen med hur barnen får sina namn efter mor och farföräldrar är stark. Så plötsligt får en av sönerna namnet Jakob. Visserligen som andra namn men ändå. Det väcker min nyfikenhet och jag finner förklaringen några släktled tillbaka. En soldat kommer till Järvsö.   Här i Järvsö socken har det funnits många soldater, som tillhört Hälsinge regemente. Det blir mer än 6 % av alla soldaterna i regementet som försörjts genom soldatrotarna i Järvsö. Det var ju socknarna som fick finansiera soldaterna och i Järvsö fanns många bönder. Hela 95 soldatrotar fanns det i socknen. Oftast var det två eller tre gårdar som finansierade en soldat.   Hur och var soldaterna bodde och försörjde sig och sin familj kan man inte säkert veta längre tillbaka i tiden. Av en slump hittade jag bland lantmäteriets historiska data en akt från 1841 som beskriver var alla de 95 soldatrotarna i Järvsö socken var belägna. Akten innehåller bl.a. besiktningsprotokoll för varje soldatrote. När jag började läsa protokollen fann jag kopplingen till alla kartorna i storskiftesutredningen som är daterad till 1799. Storskiftesutredningen i Järvsö har alltid fascinerat mig sedan jag hittade den bland alla akter hos lantmäteriets historiska kartor. I akten kan man läsa hur man slutligen kom fram till att göra en utredning omfattande hela socknen. Över hundra kartor innehåller akten med beskrivningar i detalj över alla inägor och nyodlingar under andra hälften av 1700-talet och början av 1800-talet. Vilket otroligt arbete som vi idag kan ta del av via nätet. Storskiftesutredningarna i landet som genomfördes under främst 1700-talet ser väldigt olika ut när man studerar olika socknar. Jag vill ändå tro att den här boken ger vägledning för andra soldatforskare att finna uppgifter om förhållandena för anfäder under den här tiden. Kan utredningen om soldatrotarna bli vägen in att hitta anfäder och deras levnadsförhållanden? Jag hoppas det. Därför har jag skrivit den här boken. Min förhoppning är att den ska vara till glädje för både släktforskare och hembygdsforskare med anknytning till Järvsö socken men även för alla andra släktforskare och hembygdsforskare som jag hoppas kan få tips och idéer av det som finns samlat här.         Ingrid Belfrage Gävle i oktober 2024

Myntboken 2025 Nr 55 Jubileumsutgåva [Bok / Häftad]

<p>Ingen av Sveriges grannar har gett landet lika många anledningar till misstänksamhet och rädsla som Ryssland. Ryssen är den hävdvunne farlige främlingen och det är inte svårt att förstå varför: skärgårdshärjningarna kring 1720, invasionen 1808, den tsaristiska repressionen vid förra sekelskiftet, Stalins tyranni och aggression mot Finland 1939, kärnvapenhotet under efterkrigstiden, Raoul Wallenbergs öde, Putins krig mot Ukraina, och så vidare. Vi har lärt oss att Ryssland = Fienden. Den här boken spårar Sveriges relation till Ryssland tillbaka till vikingatiden. För ett drygt millennium sedan var banden mellan våra länder nära och goda men relationen har senare definierats som arvfiendskap.   </p><p>Historien har aldrig varit förutsägbar, och framför allt - den är inte slut. Att Sverige nu lämnar sin alliansfrihet och rättar in sig i Natoledet är en direkt konsekvens av en historiskt betingad fruktan för grannen i öster. </p><p><i>"Bokens storhet ligger framför allt i att den lyckas skapa en fördjupad förståelse av hur nutiden och historien hela tiden samverkar i skapandet av vår världsbild och i bilden av den idealtypiske ryske fienden."</i> BTJ, Mats K.G. Johansson </p><p><i>"Den som vill lära sig av och förvånas över Rysslands sätt att hantera inrikes och utrikes motståndare kan med fördel läsa Dick Harrisons bok (...).  Den kunde inte vara mer välkommen, och inte bara på grund av dess aktualitet utan också därför att den är det första seriösa, genomforskade försöket att skriva denna historia. (...) Kunskaper om de historiska relationerna mellan Sverige och Ryssland är nödvändiga om vi vill förstå de processer som pågår i dag. Författaren delar generöst med sig av sitt närm</i><i>ast encyklopediska vetande."</i> SvD, Bengt Jangfeldt</p>

Under perioden 1570-1660 koloniserades de stora barrskogsområdena i mellersta Skandinavien av skogsfinnar från det inre av Finland. De hade med sig sin speciella kultur och en annorlunda odlingsteknik. De bosatte sig i områden som kom att kallas finnskogar, finnmarker eller finnbygder. Den skogsfinska kulturen levde länge kvar i många områden, där vardagsspråket var den egna finska dialekten och de traditionstyngda släktnamnen ännu användes. Denna kultur och dess folk skulle komma att uppmärksammas av den finske Carl Axel Gottlund. Gottlund företog en resa genom de värmländska och norska finnskogarna under 1821. Resan skulle resultera i en av de främsta källorna till kunskapen om finnskogen som vi känner den idag - hans resedagbok, här i sin oförkortade version. Gottlunds syfte var att beskriva de skogsfinska ättlingarnas utbredning, bosättningar och släktförbindelser för att under resans gång allt mer sätta deras samtida livsvillkor i fokus. Hans resa får därigenom ett politiskt och konkret syfte, till styrelsemakternas oro, då knappt sju år förflutit sedan Norge tvingats till union med Sverige. När Gottlund blir underrättad om den hårda behandling de skogsfinska ättlingarna utsatts för av handelsmän, brukspatroner och ämbetsmän väcks hans önskan att i gränsområdet i Värmland i Sverige och Innlandet i Norge skapa ett skogsfinskt härad. Ett resultat av hans resa och gärning är denna resedagbok som är en för oss idag ovärderlig källa. Under de 200 år som förflutit sedan han företog sina vandringar har intresset för dess kultur varierat men ständigt fascinerat och förundrat. Det är därför en ny återutgivning av dagboken kan främja forskningen och ytterligare uppmuntra till förkovran i det skogsfinska kulturarvet. Redaktörer: Anna Ø. Forsberg Fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap. Tidigare antikvarie vid Torsby Finnkulturcentrum och arkivarie vid Länsmuseet Gävleborg. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningens etnologi. Driver förlaget Veidarvon. Niclas Persson Tenhuinen Fil. kand. i social och etnisk historia med inriktning mot finsk-ugrisk kultur. Tidigare antikvarie vid Torsby Finnkulturcentrum. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningen och dess historia.

Denna avhandling i konst- och bildvetenskap berättar om en betydelsefull del av den svenska modebranschens historia. Birgittaskolorna var två viktiga modeateljéer och sömnadsskolor med snarlika namn verksamma både i Stockholm och i Göteborg, från 1910 och fram till 1930-talet. Elisabeth Glantzberg och Emy Fick startade Birgittaskolan men kom sedan att gå skilda vägar; Glantzberg fortsatte under samma namn, Birgittaskolan, medan Fick drev sin verksamhet under namnet Sankta Birgittaskolan. Emy Fick betonade i sin verksamhet traditionella värden och hade gärna adliga och kungliga kunder, medan Elisabeth Glantzberg främst lockade yrkeskvinnor liksom kvinnor knutna till den svenska rösträttsrörelsen. Hon engagerade därtill konstnärerna Siri Derkert och Valle Rosenberg för att skapa modernistiska klädkollektioner. Maria Carlgren undersöker, jämför och analyserar skolorna ur både ett konst- och bildvetenskapligt och ett konstsociologiskt perspektiv, i båda fallen utifrån ett genusteoretiskt förhållningssätt. Genom verksamheterna och de objekt som analyseras - kläderna, fotografierna och varumärkena - speglas samhällsomvandlingarna under första hälften av 1900-talet i relation till mode, modernism och modernitet. Inom Birgittaskolorna rymdes såväl viljan att vidmakthålla traditionella kvinnliga värden med förhandlingar om "det moderna" som rörelser mot nya femininiteter och strävan efter jämställdhet. Maria Carlgren är konstvetare verksam vid Göteborgs universitet. "Birgittaskolorna: Modeateljéer och sömnadsskolor mellan tradition och förnyelse" är hennes doktorsavhandling.

<p><b>Den 14 oktober 1066 gick hertig Vilhelm av Normandie till angrepp mot kung Harold Godwinssons styrkor på Senlac Hill i sydöstra England. </b>Vilhelm segrade och kröntes till kung på juldagen. Segern innebar att England knöts politiskt och kulturellt till den franskspråkiga kontinenten och att en ny feodal regim etablerades på Brittiska öarna.</p><p>Dick Harrison skildrar den blodiga uppgörelse som har gått till historien som slaget vid Hastings.</p><p>I bokserien <i>Världens dramatiska historia</i> kombinerar författarna kunskap och berättarglädje. Här ges en fängslande inblick i historiens mest kända perioder och personöden.</p>