Svenska

<p>Lantbruksarkitekten Charles Emil Löfvenskiöld (1810-1888) drömde om att reformera den svenska landsbygden. En ny arkitektur präglad av både skönhet och rationalitet skulle bekämpa fattigdom och misär. Ljusa, rymliga och välplanerade hus för såväl människor som djur var grunden för ett humant och välmående samhälle. Först när det praktiska också var vackert var det verkligt funktionellt.  </p><p>Syftet med skriften <i>Landtmannabyggnader: hufvudsakligen för mindre jordbruk</i> från 1868 var att sprida de nya rönen i prisvärda och pedagogiska häften med överskådliga ritningar och förklarande texter. Idag är verket en arkitekturklassiker som haft stor inverkan på svensk byggnadskultur.  </p><p>Denna reproduktion kompletteras av ett appendix med ritningar av Löfvenskiölds elev och mångårige medarbetare Pehr August Pettersson (1841 1906). De publicerades ursprungligen i hans <i>Landtmannabyggnader: ritningar för alla områden inom landthushållningen</i> från 1891, en uppföljare och hyllning till Löfvenskiölds klassiska verk.</p>

<p>Bina är människans bästa vänner. Flitigt pollinerar de våra odlingar och trädgårdar och utför ett livsnödvändigt arbete som vi inte klarar oss utan. Men bina får det allt svårare i den värld de delar med oss. Vad kan vi göra?</p><p>Vi kan bjuda in dem till våra trädgårdar! Det finns många biarter och alla är det ute efter nektar som vi kan ge dem genom att odla rätt sorts blommor. Eller varför inte ta steget och bli biodlare och skaffa några kupor? Då gör du din trädgård, ja, hela omgivningen en tjänst. Som belöning ramas året in av trevliga bisysslor och varje år kan du skörda kilovis med honung att ha till matlagning, te, bakning och kanske någon salva.</p><p>I Bisyssla skriver Joachim Petterson om hur man tar hand om bin, om biodlaråret och de sociala binas liv i kuporna. För sju år sedan ställde han upp sina första kupor i sin alldeles vanliga villaträdgård i en förort till Stockholm. Då var han nybörjare med ett stort intresse för bin, väckt av en stark familjetradition att hålla bin i trädgården. Idag är han en erfaren biodlare som vet vad man behöver för att starta ett bisamhälle och hur man får bina att trivas.</p>

När Muminpappan råkar ut för en kraftig förkylning övertalar Muminmamman honom att börja skrivprojektet om sin stormiga ungdom. I memoarerna minns pappans barndom som hittebarn, men också det första mötet med Mumintrollets mamma. Han skriver om spännande resor och väldiga fester. Vi får träffa joxaren, råddjuret och många fler. Kanhända skarvar han en smula, men det gör ju bara historien bät

<p>I det stora röda huset nere vid ån, där bor Madicken. Där bor också mamma och pappa och lillasyster Lisabet och en svart pudel som heter Sasso och en kattunge som heter Gosan. Och så Alva. Madicken heter egentligen Margareta, men när hon var liten kallade hon sig själv Madicken, och fastän hon nu är stor och nästan sju år heter hon fortfarande så. Det är bara när hon behöver förmanas som hon kallas Margareta. Ganska ofta kallas hon Margareta. För hon har många befängda infall och tänker sig aldrig för. Inte förrän efteråt, och då är det ju försent ...</p><p></p><p>Läs också den andra berättelsen om Madicken:</p><p>Madicken och Junibackens Pims</p><p></p><p>Boken ingår i ASTRID LINDGRENS SAMLINGSBIBLIOTEK, en vacker samlarserie som omfattar alla Astrid Lindgrens barn- och ungdomsböcker utgivna av Rabén & Sjögren.</p>

<p>En hyllning till ett vetenskapligt universalgeni!</p><p>Professor Kalkyl har gått till historien som en lysande vetenskapsman och upptäckare, lika genial som han är tankspridd. Ändå lyser han med sin frånvaro i lexikon och uppslagsverk, något som denna bok vill råda bot på en gång för alla. Här berättas om alla professor Kalkyls uppfinningar och intresseområden, hans fascination för slagrutependeln, om verkliga och fiktiva föregångare och inte minst hans fascinerande personlighet och dito lomhördhet. </p><p>Boken är författad av Albert Algoud, som också har skrivit den franska förlagan till <i>Kapten Haddocks ordbok. </i>För den svenska utgåvan svarar författaren och översättaren Björn Wahlberg, ordförande för den svenska Tintinföreningen Generation T.</p>

<p>Älvan hittar en dag ett stort, gult klot i mossan. Hon och djuren i skogen grubblar över vad det egentligen är hon hittat, kan det vara ett ägg från självaste solen?</p>

<p>År 1990 debuterade Pija Lindenbaum med bilderboken Else-Marie och småpapporna. Sedan dess har hon försett oss med en lång rad fantastiska böcker. <em>Gittan och gråvargarna</em>, <em>Lill-Zlatan och morbror raring</em> samt småbarnsböckerna om Micke och Manne är bara några!<br/><br/>Pija Lindenbaums böcker är högt älskade. Det är berättelser som roar, väcker tankar och som går att läsa på många plan. De väjer inte för de stora frågorna, och förminskar aldrig sina läsare - varken stora eller små. På pricken, roligt, allvarligt, lite konstigt och mycket typiskt, precis så som människor och livet är!<br/><br/>I samarbete med Pija Lindenbaum har vi här valt ut några av hennes oumbärliga bilderböcker och sånger och samlat dem i en volym. Här finns både några av de mest kända berättelserna och favoriter som inte längre finns i tryck, men som förtjänar att lyftas fram igen. Berättelserna varvas med sångtexter, bland annat libretton ur en helt nyskriven opera som har premiär på Kungliga Operan i Stockholm hösten 2018.<br/><br/>Pija Lindenbaum är en av våra absolut största bilderboksskapare. Hennes böcker har belönats med Augustpriset, Elsa Beskow-plaketten och Deutscher Jugendliteraturpreis. De har även vunnit Bokjuryn, Astrid Lindgren-priset, Stockholms stads hederspris, RFSU-priset, Emilpriset och Albert Engström-priset. Ett flertal dramatiseringar av Pija Lindenbaums böcker har gjorts och hennes böcker är översatta till ett stort antal språk.</p><p><br/></p><p><br/></p>