Svenska

<p>"Häromveckan kom uppdaterade nyutgåvor av två välkända böcker om länderna som geopolitiken och kulturen just nu roterar kring. Göran Rosenbergs "Friare kan ingen vara" och "Det förlorade landet" är personliga analyser av modernitetens två stora, idéburna nationsprojekt: USA och Israel, som just nu tycks rasa ihop framför våra ögon. De hör också på rent estetiska grunder till den svenska sakprosans mest betydelsefulla verk." -Viktor Malm, Expressen</p><p></p><p>"Vad har hänt med Amerika?" är en fråga som många ställer sig idag. "Vilka idéer är det som driver Amerika?" var den fråga som Göran Rosenberg ställde sig i sin bok  Friare kan ingen vara, som när den första gången utkom i början av 1990-talet väckte stor uppmärksamhet. "Nittiotalets viktigaste bok", skrev en svensk kritiker. "The best book about America written by a European in recent years", skrev en amerikansk kritiker. Friare kan ingen vara är en kombination av reportage och idéhistoria, berättelse och reflektion; en bok som ger perspektiv på Amerikas agerande i världen och på hemmaplan, som sätter in  rasismen, isolationismen och antikommunismen i ett spännande historiskt perspektiv.</p><p></p><p>När Friare kan ingen vara nu ges ut igen är det i en uppdaterad och utvidgad upplaga där Göran Rosenberg dels följer upp några av berättelserna och händelserna i boken och dels i ett nyskrivet kapitel följer den amerikanska idéns dramatiska metamorfoser i den turbulenta epoken efter den 11 september 2001.</p>

<p><i>Våld </i>är en kort men knivskarp textsamling med rötter i en serie undersökande slöjdartiklar i Västerbottens-Kuriren. Från en flyktingförläggning i Jörn där de nyanlända instrueras att fläta näver, till storspovar och spigg och socialbidrag i Kåge. </p><p>Slöjd- och textilhistoria kittas samman med frätande scener ur ett liv, det moderna planlösa irrandet efter sammanhang och tillhörighet. </p><p><i>Våld</i> är delvis prosa, delvis essä, ibland följsam, ibland som hammarslag. Men mest kanske ett angrepp på slöjdens lojhet, små sagor om våldet i varje material och maskin, ett klagorop över samtidens förljugenhet och ett knäfall framför en bleknad kuliss av ett förlorat Iran.</p><p><i>"</i>Våld<i> är ingen berättelse från A till Ö. Det är spridda betraktelser och tankar som sammantaget skapar en helhet. Det är charmigt, allvarligt och humoristiskt. En stor liten bok." </i>BTJ, Ylva Floreman</p><p><i>"Anahita Ghazinezam har skrivit en djupt originell bok. Hantverksskickligt har hon skapat en väv av disparata trådar och den hänger på något underligt vis ihop alldeles utmärkt. Det blir rent av makalöst bra!"</i> Göteborgs-Posten, Eva-Lotta Hultén</p>

Sedan två år tillbaka bor författaren och podcastaren Sigge Eklund med sin familj i USA. Avståndet, tempot och perspektivet har skärpt hans blick, och som en nutida Karl Oskar ser han här på sitt älskade hemland med helt nya ögon.<br/>I Livets små njutningar strosar han runt i vardagen, stannar upp och låter sig förföras av dofter och smaker, av oväntade möten och ögonblick av klarsyn. Även om världen idag kan te sig komplicerad, kan vi alla fortfarande unna oss det han benämner som lågintensiv lycka. Boken blir därmed en hyllningsskrift till alla de små vardagsstunder som så enkelt går oss förbi om vi inte lär oss att njuta av dem. Sigge Eklund hittar magi i både väntade och oväntade situationer. Resultatet blir en uppmaning Magin i att leva finns överallt omkring oss om vi bara förmår uppskatta den. I en sovkup, på en cykeltur, i skumbadet, under en markis när det regnar. Eller i sängen när du somnar med en hund.<br/>Suggestivt, knivskarpt och med en stark närvarokänsla bjuder Sigge Eklund in oss i sin vardag och manar oss att stanna upp och återupptäcka de små njutningar våra liv faktiskt är fyllda av.

<p>Redan i denna debutbok går det att se storheten hos författaren <b>Albert Camus</b>, eller som en fransk filosof uttryckte det: När man är tjugotvå är man knappt skrivkunnig, om man inte är ett geni. </p><p>Debutboken <i><b>Framsidan och frånsidan</b></i> innehåller fem essäer. Tre utspelar sig i Albert Camus uppväxtstad Alger, i de två andra är huvudpersonen på resande fot i Prag och på Mallorca. I fattigkvarteret i Alger finns de människor och den stämning som ger näring åt hans författarskap. Flera av de tankar som sedan präglar författarskapet formas här: ensamheten, den absurda världen och sökandet efter en mening i detta enda liv. Inte förrän efter tjugo år tillät Albert Camus en återutgivning av boken, om detta berättar han i sitt eget förord: "Det finns mer äkta kärlek i de här valhänta sidorna än i alla de följande."</p><p><i><b>1957 tilldelades han Nobelpriset</b></i> i litteratur med motiveringen: "För hans betydelse fulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid."</p><p>Introduktionen till denna essäsamling är skriven av psykoanalytiker <b>Peter Jansson</b>. </p><p><b>Albert Camus</b> föddes 1913 i Algeriet som då var en fransk koloni. Hans far stupade i första världskriget och modern, som var hörselskadad och analfabet, flyttade till ett fattigt kvarter i huvudstaden Alger. Där växte Albert upp tillsammans med sin mor, storebror och hushållets starka kvinna mormodern. På universitetet i Alger studerade han filosofi, blev journalist och debuterade som författare 1937 med <b><i>Framsidan och frånsidan </i></b><i>(Lindelöws </i><i>bokförlag, 2022)</i>. Samlingen med de fem essäerna började han skriva på som 22-åring. Två år senare blev det hans debutbok. Nu ges den ut i nyöversättning. Översättare: Helén Enqvist.</p><p>Ifjol gavs hans första och enda novellsamling ut, <i><b>Landsflykten och riket</b> (Lindelöws bokförlag, 2021)</i>, också den i nyöversättning. Översättare: Ulla Bruncrona.</p><p>År 1957 tilldelades Albert Camus Nobelpriset i litteratur. I januari 1960 omkom han tragiskt i en bilolycka med sin franska bokförläggare. Några av hans mest kända verk är <i>Pesten, Främlingen, Myten om Sisyfos</i> och <i>Människans revolt</i>.</p>

<p>"Det är en utsökt vackert skriven essä som vindlar fram och åter genom barnets, ynglingens och den vuxne mannens liv." </p><p>Dagens Nyheter</p><p>"personligt och samtidigt berörande allmängiltigt ... Språket i översättningen är klart och vackert och saknar danismer."</p><p>BTJ, betyg 5 av 5</p><p>"Ömt porträtt av en psykiskt skör mamma"</p><p>Svenska Dagbladet</p><p>"Finns det en tidpunkt eller en plats i en människas liv som förlängningen visar sig vara viktigast? Ett centrum som passarens spets kan placeras i, eftersom allt det som tidigare skett drömlikt pekar fram mot det och allt det som följer därefter siktar tillbaka mot denna punkt, vars betydelse man självfallet inte bejakar förrän långt senare?"</p><p>Så inleds Søren Ulrik Thomsens bok om den plats i livet som betytt mest för honom, <i>Store Kongensgade 23</i>. Han är sexton år och flyttar in till Köpenhamns centrum, spänd av förväntningar på allt som ligger framför honom. Samtidigt är hans mor mycket deprimerad och tas in på ett mentalsjukhus, där hon får tillbringa sju år och utstå stark psykofarmaka och elchocker utan att någon frågar om varför hon mår dåligt. I spänningsfältet mellan lycka och olycka reflekterar författaren om livet, om varför man skriver, om rädsla för ålderdomen, om hösten, när allt både blåser upp och dör ut. Och om en lägenhet på Store Kongensgade 23, som även om den tillhör hans förflutna, likväl är den plats som framtid alltid kommer att stråla från.</p><p>SØREN ULRIK THOMSEN (född 1956) är en av Danmarks mest kända och folkkära poeter. Han debuterade 1981 med diktsamlingen <i>City slang</i>. Thomsen är också känd som en lysande essäist och nominerades till Læsernes Bogpris 2022. År 1995 valdes han in i Det Danske Akademi. <i>Store Kongensgade 23</i> har sålt i 45 000 ex i Danmark.</p><p></p><p>"Den bästa boken jag läste i fjol? [...] det var 'Store Kongensgade 23' av Søren Ulrik Thomsen."<br/>Jan Kjærstad</p><p>"När [...] Søren Ulrik Thomsen skriver prosa, kan han formulera insikter och erfarenheter, så man nästen hoppar i stolen och säger, ja, ja, så var det, så är det."<br/>Berlingske</p><p>"Søren Ulrik Thomsen visar än en gång sin essäistiska briljans. Han spårar sina egna kriser och ungdomsdrömmar, utan att förlora sig i sig själv."<br/>Kristeligt Dagblad</p><p>"När skickliga poeter skriver essäer, är varje mening vägd på guldvåg. I denna generösa essä framstår flera passager som ren prosadikt. Också när Thomsen skriver om livets realiteter, som promenaderna med sin far, som fortfarande lever, är han i en klass för sig."<br/>Politiken</p>

<p><b>Elisabeth Åsbrink </b>är en av våra mest mångsidiga författare, och rör sig utan ansträngning mellan reportage, krönika, sakprosa och skönlitteratur. Oavsett genre, löper samma röda trådar genom hennes arbete - frågor om minne och glömska, om att vara kvinna och att vara man, om konstens frihet och ansvar och om tidens gång. </p><p><i>Tack och hej leverpastej </i>är en samling av kortare texter som har varit publicerade i olika sammanhang, som förord till bokutgåvor, som debattinlägg och krönikor i dagstidningar och tidskrifter. Om att vara vän med ett geni (Lars Norén), om ett broderi fyllt av hakkors eller om svensken som fredsskadad: ämnena är både vidöppna för tolkning och bjuder motstånd, argumentationen både road och skarp. Detta är Elisabeth Åsbrink i kortformat. Men som vanligt når hon fruktansvärt långt.</p>

Sant och falskt av David Mamet är en av vår tids mest inflytelserika böcker om skådespeleri. Här diskuteras yrket temperamentsfullt och inspirerande. Och ges utmanande och frigörande råd till dem som praktiserar yrket och dem som är på väg in i det. Mamet polemiserar mot den vedertagna undervisning (t.ex. efter Stanislavskij och Lee Strasberg), som tvingar in eleverna under en enda saliggörande metod. Mamet rekommenderar i­stället en modigt enkel och ärlig stil på scenen. Liksom han kraftfullt argumenterar mot skådespeleriets olika myter. David Mamet låter oss här ta del av en lång och vägvisande erfarenhet. Han är en av USA:s stora manusförfattare (Wag the Dog, Glengarry Glen Ross m.fl.) och har författat en lång rad essayer. Denna utgåva är den första boken av Mamet på svenska. Översättaren Gerhard Hoberstorfer är sedan 1990-talet knuten till Stockholms Stadsteater.