Svenska

<p>Simone Weil (1909-1943) var en fransk filosof vars betydelse med tiden ständigt ökar. Då inte bara hennes filosofisk-­litterära verk, utan också myten om henne som en kämpande intellektuell. Hon insåg tidigt nazismens faror och arbetade aktivt mot den, både filosofiskt och handgripligt i motståndsrörelsen.  </p><p><i>En civilisations plågor</i> samlar sex texter av Weil som på olika sätt berör civilisationens kris under 1930- och 1940-talet, inte sällan analyserat genom den antika litteraturen och kulturen. Linn Aplemo har översatt och Christine Zyka har  skrivit efterordet.</p>

Öppningar är ett urval artiklar och kritik som renodlar det korta formatet. Boken är ett associativt flöde av texter om konst, filosofi, idéhistoria och politik. I de små händelserna och biografiska notiserna speglas ett större idésammanhang. Den korta formen förenar konkretion, omedelbarhet och komplexitet; den vill glänta på dörrar till oväntade tankar och sammanhang. Peter Cornell är författare och kritiker på Expressen, tidigare professor i konstens teori och idéhistoria på Konstfack och på Kungl. Konsthögskolan.

<p><i>Våld </i>är en kort men knivskarp textsamling med rötter i en serie undersökande slöjdartiklar i Västerbottens-Kuriren. Från en flyktingförläggning i Jörn där de nyanlända instrueras att fläta näver, till storspovar och spigg och socialbidrag i Kåge. </p><p>Slöjd- och textilhistoria kittas samman med frätande scener ur ett liv, det moderna planlösa irrandet efter sammanhang och tillhörighet. </p><p><i>Våld</i> är delvis prosa, delvis essä, ibland följsam, ibland som hammarslag. Men mest kanske ett angrepp på slöjdens lojhet, små sagor om våldet i varje material och maskin, ett klagorop över samtidens förljugenhet och ett knäfall framför en bleknad kuliss av ett förlorat Iran.</p><p><i>"</i>Våld<i> är ingen berättelse från A till Ö. Det är spridda betraktelser och tankar som sammantaget skapar en helhet. Det är charmigt, allvarligt och humoristiskt. En stor liten bok." </i>BTJ, Ylva Floreman</p><p><i>"Anahita Ghazinezam har skrivit en djupt originell bok. Hantverksskickligt har hon skapat en väv av disparata trådar och den hänger på något underligt vis ihop alldeles utmärkt. Det blir rent av makalöst bra!"</i> Göteborgs-Posten, Eva-Lotta Hultén</p>

<p></p><p>Författaren Jamaica Kincaid reser till Nepal för att samla fröer till sin trädgård. I tre veckor vandrar hon upp och ner bland Himalayas sluttningar och blir betagen av det storslagna landskapet, de otillgängliga byarna och de tio meter höga rhododendronbuskarna. Men i bergen lurar också mindre trevliga inslag, såsom blodiglar och den maoistiska gerillan som satt skräck i lokalbefolkningen. Och längs vägen får hon syn på sig själv -- flickan som växte upp på en karibisk ö där man odlade för att äta, som nu är så privilegierad att hon befinner sig på expedition på andra sidan världen för att hitta de mest fantastiska prydnadsväxter till sin villaträdgård. </p><p><i>Bland blommor</i> är en blandning av reseskildring, essä och memoar som ursprungligen beställdes av tidskriften National Geographics förlag. Idag, tjugo år senare, är den en viktig del av Jamaica Kincaids mångsidiga författarskap. Den här utgåvan innehåller ett nyskrivet förord av författaren. </p><p><b>Jamaica Kincaid</b> föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den karibiska ön Antigua. Hon är författare till romaner som <i>Lucy</i>, <i>Annie John</i> och <i>Min mors självbiografi</i>, men har också tidigare skrivit om odling och växter i <i>(Boken om) Min trädgård:</i> (Tranan 2020). Kincaid är en författare med ett helt eget uttryck och med en förmåga att på samma gång grotta ner sig i detaljer och levandegöra det stora sammanhanget, ibland i en och samma mening. </p><p><b>Niclas Nilsson</b> är en av Sveriges mest ansedda översättare från engelska. Han har tidigare översatt flera av Kincaids romaner, men även författare som George Saunders, Marilynne Robinson och Anne Sexton.<br/></p>

<p>Redan i denna debutbok går det att se storheten hos författaren <b>Albert Camus</b>, eller som en fransk filosof uttryckte det: När man är tjugotvå är man knappt skrivkunnig, om man inte är ett geni. </p><p>Debutboken <i><b>Framsidan och frånsidan</b></i> innehåller fem essäer. Tre utspelar sig i Albert Camus uppväxtstad Alger, i de två andra är huvudpersonen på resande fot i Prag och på Mallorca. I fattigkvarteret i Alger finns de människor och den stämning som ger näring åt hans författarskap. Flera av de tankar som sedan präglar författarskapet formas här: ensamheten, den absurda världen och sökandet efter en mening i detta enda liv. Inte förrän efter tjugo år tillät Albert Camus en återutgivning av boken, om detta berättar han i sitt eget förord: "Det finns mer äkta kärlek i de här valhänta sidorna än i alla de följande."</p><p><i><b>1957 tilldelades han Nobelpriset</b></i> i litteratur med motiveringen: "För hans betydelse fulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid."</p><p>Introduktionen till denna essäsamling är skriven av psykoanalytiker <b>Peter Jansson</b>. </p><p><b>Albert Camus</b> föddes 1913 i Algeriet som då var en fransk koloni. Hans far stupade i första världskriget och modern, som var hörselskadad och analfabet, flyttade till ett fattigt kvarter i huvudstaden Alger. Där växte Albert upp tillsammans med sin mor, storebror och hushållets starka kvinna mormodern. På universitetet i Alger studerade han filosofi, blev journalist och debuterade som författare 1937 med <b><i>Framsidan och frånsidan </i></b><i>(Lindelöws </i><i>bokförlag, 2022)</i>. Samlingen med de fem essäerna började han skriva på som 22-åring. Två år senare blev det hans debutbok. Nu ges den ut i nyöversättning. Översättare: Helén Enqvist.</p><p>Ifjol gavs hans första och enda novellsamling ut, <i><b>Landsflykten och riket</b> (Lindelöws bokförlag, 2021)</i>, också den i nyöversättning. Översättare: Ulla Bruncrona.</p><p>År 1957 tilldelades Albert Camus Nobelpriset i litteratur. I januari 1960 omkom han tragiskt i en bilolycka med sin franska bokförläggare. Några av hans mest kända verk är <i>Pesten, Främlingen, Myten om Sisyfos</i> och <i>Människans revolt</i>.</p>

<p>"Det är en utsökt vackert skriven essä som vindlar fram och åter genom barnets, ynglingens och den vuxne mannens liv." </p><p>Dagens Nyheter</p><p>"personligt och samtidigt berörande allmängiltigt ... Språket i översättningen är klart och vackert och saknar danismer."</p><p>BTJ, betyg 5 av 5</p><p>"Ömt porträtt av en psykiskt skör mamma"</p><p>Svenska Dagbladet</p><p>"Finns det en tidpunkt eller en plats i en människas liv som förlängningen visar sig vara viktigast? Ett centrum som passarens spets kan placeras i, eftersom allt det som tidigare skett drömlikt pekar fram mot det och allt det som följer därefter siktar tillbaka mot denna punkt, vars betydelse man självfallet inte bejakar förrän långt senare?"</p><p>Så inleds Søren Ulrik Thomsens bok om den plats i livet som betytt mest för honom, <i>Store Kongensgade 23</i>. Han är sexton år och flyttar in till Köpenhamns centrum, spänd av förväntningar på allt som ligger framför honom. Samtidigt är hans mor mycket deprimerad och tas in på ett mentalsjukhus, där hon får tillbringa sju år och utstå stark psykofarmaka och elchocker utan att någon frågar om varför hon mår dåligt. I spänningsfältet mellan lycka och olycka reflekterar författaren om livet, om varför man skriver, om rädsla för ålderdomen, om hösten, när allt både blåser upp och dör ut. Och om en lägenhet på Store Kongensgade 23, som även om den tillhör hans förflutna, likväl är den plats som framtid alltid kommer att stråla från.</p><p>SØREN ULRIK THOMSEN (född 1956) är en av Danmarks mest kända och folkkära poeter. Han debuterade 1981 med diktsamlingen <i>City slang</i>. Thomsen är också känd som en lysande essäist och nominerades till Læsernes Bogpris 2022. År 1995 valdes han in i Det Danske Akademi. <i>Store Kongensgade 23</i> har sålt i 45 000 ex i Danmark.</p><p></p><p>"Den bästa boken jag läste i fjol? [...] det var 'Store Kongensgade 23' av Søren Ulrik Thomsen."<br/>Jan Kjærstad</p><p>"När [...] Søren Ulrik Thomsen skriver prosa, kan han formulera insikter och erfarenheter, så man nästen hoppar i stolen och säger, ja, ja, så var det, så är det."<br/>Berlingske</p><p>"Søren Ulrik Thomsen visar än en gång sin essäistiska briljans. Han spårar sina egna kriser och ungdomsdrömmar, utan att förlora sig i sig själv."<br/>Kristeligt Dagblad</p><p>"När skickliga poeter skriver essäer, är varje mening vägd på guldvåg. I denna generösa essä framstår flera passager som ren prosadikt. Också när Thomsen skriver om livets realiteter, som promenaderna med sin far, som fortfarande lever, är han i en klass för sig."<br/>Politiken</p>

<p>I Fördelen med att bli gammal berättar Carl-Göran Ekerwald om sina upplevelser av att tillhöra åldringarnas skara. Sittande på själva tröskeln till det okända söker författaren, född 1923, klarlägga sina känslor och upplevelser inför det defini­tiva uppbrottet. Han noterar för­visso en allt mer motvillig kropp och ett bitvis opålitligt minne, men kan samtidigt se positiva saker med den tilltagande åldern: Ett långt livs erfarenheter. En cancertumör som inte behöver behandlas. En nyfunnen känsla av autenticitet. En förhöjd livskänsla.</p><p>»Nu gäller det bara att leva, att smaka på det rena och oanfrätta män­ni­sko­livets återstående minuter och sekunder.  </p><p>För att bli mottagare av denna stora fördel är det klokt att sluta upp att veta och vilja och så långt möjligt bli utom sig . När det surrar för mycket i ens skalle är det ett gott knep att medvetet och aktivt rikta all uppmärksamhet på något fenomen som är närvarande. Lever man här på jorden finns en himmel att betrakta.</p><p>Väl påpälsad sitter Gammal på sin altan och följer med blicken molnens rörelser, regndropparna som studsar mot lönnens blad, snökornen som virvlar än från höger, än från vänster. Här är fåglarnas flykt något av en uppen­barelse vad man tidigare inte alls fäste sig vid har nu plötsligt fått en mental tyngd.</p><p>Timme på timme. Inte låta sig distraheras. Dyker det upp en förlupen liten tanke bort med den. Och fortsätt att vara »öga« precis så som du var när du nyfödd och häpet kastade en blick ut i den besyn­nerliga och gåtfulla jordiska tillvaron.« CARL-GÖRAN EKERWALD</p><p>Carl-Göran Ekerwald är författare till över femtio böcker: romaner, noveller, essäer, biografier och dikter.</p>