Svenska

<p><strong>Boken om forntiden - vår allra äldsta historia</strong><br/>Boken om forntiden är ett spännande och heltäckande läromedel som bygger på de senaste historiska rönen. Boken är rik på bilder och berättar på ett intresseväckande vis om hur Norden befolkas och om människors levnadsvillkor under stenåldern, bronsåldern och järnåldern. </p> <p>Boken om forntiden är skriven av Kalle Holmqvist som är historiker, författare och museipedagog. Han har tidigare skrivit flera uppskattade läromedel i historia och träffar regelbundet skolklasser i sitt arbete. Innehållet är dessutom granskat av arkeologen Björn Nilsson. </p> <p><strong>Komplett material till din undervisning om forntiden</strong><br/>Grundboken Boken om forntiden är en av delarna i ett temapaket som möter kursplanens beskrivning av undervisning om forntiden, en historisk period som eleverna möter på lågstadiet. Grundboken passar utmärkt som komplement till Boken om SO 1-3, men kan också användas självständigt. </p> <p>Fler delar i serien (köps separat)</p> <ul> <li>en tidslinje (klassrumsmaterial)</li> <li>en skönlitterär bok med forntida berättelser för högläsning</li> <li>en lärarbok</li> </ul> <p>I lärarboken delar lärare Emma Frisk Carlström med sig av sina bästa tips och förslag på hur du kan lyfta undervisningen och hitta en strukturerad samklang med svenskämnet. Du får även ett rikt och varierat kopieringsunderlag och förslag på flera inspirerande övningar. </p> <p>Boken om forntiden innehåller bland annat följande rubriker: </p> <ul> <li>Tidslinjen</li> <li>De första människorna</li> <li>Istiden</li> <li>Isen förändrade naturen</li> <li>Det kommer människor till Norden</li> <li>Stenåldern</li> <li>Jägare och samlare</li> <li>Man bodde på flera platser</li> <li>Döden på stenåldern</li> <li>Människans bästa vän</li> <li>Bönderna kommer</li> <li>Livet som bonde</li> <li>Pyramider i Egypten</li> <li>Bronsåldern</li> <li>Svårt att få tag på brons</li> <li>Gravar från bronsåldern</li> <li>Solen var viktig</li> <li>Gåvor till gudarna</li> <li>Hällristningar</li> <li>Järnåldern</li> <li>En orolig tid</li> <li>Konst och musik på järnåldern</li> <li>Gravar från järnåldern</li> <li>Uppåkra, en stad från järnåldern</li> <li>Romarriket</li> <li>Vikingatiden</li> <li>Krigande vikingar</li> <li>Handelsmän och upptäckare</li> <li>De flesta stannade hemma</li> <li>Trälar, vikingatidens slavar</li> <li>Barn på vikingatiden</li> <li>Asagudarna</li> <li>Runstenar</li> <li>Staden Birka</li> <li>Samerna</li> <li>Nordborna blir kristna</li> </ul>

<p>Hämnd. Det är ett starkt ord, och något vi sällan bejakar. Men om inte rättvisa skipas så är hämnd något som vi oftare accepterar. I rättegångarna efter Förintelsen var det få nazister som straffades och de flesta av dem som dömdes fick i förhållande till de oerhörda brott de begått milda domar. I några fall bara några minuter per mord. Å andra sidan, som Hanna Arendt var inne på, hur ska man kunna utdöma adekvata straff för folkmord? </p><p>Och är inte hämnden redan inbyggd i rättssystemet? Att straffa en brottsling är att hämnas en smula. Så hur ser den giltiga hämnden ut? Vem har rätt att hämnas? Var det riktigt av judiska soldater i judiska brigaden att söka upp nazister och avrätta dem som gjort sig skyldiga till massavrättningar? Var det rätt att som privatperson söka upp och döda enskilda nazister? Var det rätt att skriva om lagarna så att straff kunde tas retroaktivt? </p><p>Kort sagt: Var går gränsen för hämnden - och vem har rätt att utkräva den? Och hur? </p><p>Detta är frågor som <i>Den vilda rättvisan: Judisk hämnd efter Förintelsen</i> djupdyker i. Kenneth Hermele började skriva boken i direkt anslutning till sin förra bok om judiskt motstånd, <i>Inte som lamm till slakt</i>, före Israels svar på Hamas blodiga terrorattack i oktober 2023. </p><p>Boken är alltså inte bara skrämmande aktuell, utan frågan om hämnd och rättvisa är nu något som vi alla måste fundera över. När stater tar hämnd, vad händer då? Och vilka metoder kan anses vara tillåtna? </p><p>De moraliska frågorna i <i>Den vilda rättvisan</i> är omöjliga att värja sig mot och Kenneth Hermele är en mycket modig vägvisare i ett mörkt landskap.</p>

<p>Nu är den femte delen i Kristina Ohlssons succéserie om August Strindberg här. På idylliska Hovenäset rustar man för bröllop mellan August och Maria Martinsson, men lyckan hotas från flera håll. August gräver frenetiskt i det förflutna för att avslöja en familjehemlighet, men verkar motarbetas av alla som han vänder sig till. Och någon skickar anonyma, obehagliga meddelanden till Maria. Är det ett av hennes tidigare fall inom polisen som spökar?</p><p>Samtidigt söker en man upp polisen för att berätta vad han råkade se en kylig natt ute på Guleskär. En ung kvinna, springande med panik i stegen, lättklädd och haltande. Maria och kollegan Ray-Ray gör ett makabert fynd på platsen; en benprotes i metall med tydliga blodstänk. Vad var det egentligen som hände den där kvällen? Och varför är den norska främlingen som rest hela vägen från Tromsö till Kungshamn så intresserad av just Guleskär?</p>

<p>Det finns inte längre tid för undervisning och förberedelser på Basgiath. Striden är här, och den hotar att förgöra allt. Men hoten kommer inte bara utifrån - Violet bär på en hemlighet som kan påverka stridens riktning och i en värld där lojalitet är lika sällsynt som fred är det omöjligt att veta vem hon kan lita på.</p><p></p><p>När Navarre står på randen till kollaps måste Violet ge sig ut på jakt efter räddningen. Där, i främmande land, finns en chans att samla de allierade som kan rädda det hon älskar mest av allt. De behöver kraft och en armé. Och de behöver något som bara Violet kan hitta, men att avslöja vad det är kan kosta henne allt. Och medan stormen rycker närmare står en sak klar: inte alla kommer att överleva.</p>

<p>Jag brukar tänka mig min kropp, det vill säga mitt liv, som en mängd hålrum utan möjlighet till avskiljning. Finns det dörrar är det svängdörrar, finns det fristående delar är det delar likt de Frankenstein byggdes av. Kanske är ordet "tillgång" centralt. "Tillgång till något eget." Jag förstår inte ordet "eget". Säger jag det högt rodnar jag. Rodnaden måste alltså hänga ihop med något av allt detta.</p><p></p><p><em>Spela död</em> är andra delen i en trilogi, som inleddes 2021 med den hyllade <em>Ligga lik</em>. Den förra hade undertiteln "hatet" och berör bland annat klass, familjerelationer och utåtriktad ilska. Jaget i <em>Spela död</em>, med undertiteln "äcklet", rannsakar känslorna inför sig själv, sin kropp, sitt ansikte, sina närmaste relationer, självkontroll, våld, våldtäkt och självhat.</p><p></p><p>För <em>Ligga lik</em> (2021) tilldelades Marie Norin både De Nios Vinterpris och Albert Bonniers stipendium.</p><p></p><p>"Norin tillför alltså någonting nytt till samhällskritiken, och hon gör det genom att i detalj dissekera känslan av värdelöshet." DN</p><p>"Du skriver en bok. Den som ska recensera boken blir så omskakad att ingen distansering hjälper." Expressen</p><p>"Det är smutsigt, bittert och skoningslöst." Borås Tidning</p>

<p>Georg Wilhelm Pabst är en av stumfilmserans mest legendariska regissörer, känd för att ha upptäckt Greta Garbo. När nazisterna tar makten i Tyskland flyr Pabst först till Hollywood, men efter att ha fått ett brådskande telegram från sin åldriga mor återvänder han med fru och son till sitt hemland Österrike - nu en stortysk provins. Fällan slår igen redan dagen efter deras ankomst. Tyskland marscherar in i Polen, andra världskriget bryter ut och gränserna stängs. För den store regissören väntar en djävulsdans i händerna på Goebbels och det nazistiska propagandaministeriet.</p><p></p><p>Med bedräglig lekfullhet vecklar Daniel Kehlmann ut en allt mer mardrömslik skildring av dominans och underkastelse, av självbedrägeri, rädsla och tyst våld. "Ljusspel" är en roman om språkets och sanningens kollaps, och om konstens plats i ett totalitärt samhälle. Vad hände egentligen med mästerverket som Pabst spelade in i Prag samtidigt som striderna härjade i staden? Vilket svek mot all mänsklighet döljs av de för alltid förlorade filmrullarna?</p><p></p><p>"En mästerlig roman om konst och makt, skönhet och barbari. En av årets bästa böcker." NRD</p>

<p>Mitt i livet börjar en konstnär att måla bilder som är upp och ner. En del bilder föreställer hans fru i ett ofördelaktigt ljus. Tavlorna blir en stor succé. Så inleds Parad, som i fyra sammanlänkade berättelser visar upp en rad människoöden som alla befinner sig i påtaglig förvandling. Genomgående möter vi konstnärer - alla med initialen G - som av olika skäl måste vända ut och in på vedertagna sanningar om identitet, familj och kön. Med mångbottnade Parad fortsätter Rachel Cusk, en av vår tids mest betydande författare, att undersöka hur en historia kan berättas och hur våra liv formas av de historier vi skapar om oss själva.</p>