Svenska

Den finske läkaren och runforskaren Elias Lönnrot samlade på 1830-talet myter, folkdikter och s.k. runosånger som han sammanställde i det finska nationaleposet Kalevala. Denna hjältediktning är uppdelad i 50 sånger som återger fantastiska äventyr, trolldom och berättelser från den finländska mytologin. Med sina allitterationer och upprepningar ger det Kalevala dess speciella rytm som är så typisk för fornnordisk diktning. Detta episka storverk som har fångat den finländska folksjälen tog det fjorton år att färdigställa och intar en hedersplats inom den finska litteraturen.

Elfriede Jelinek debuterade som poet med en samling halsbrytande dikter som angriper den tyska folksagan och iscensätter ett sexuellt maktspel, blandar deodorantreklam med Rimbaud och låter oss smaka solens sura blod. Det är en diktning som innehåller mycket av Jelineks karakteristiska brutalitet, men som också är mer obekymrad och lätt än de texter som långt senare gjort henne berömd.<br/><br/><b>Elfriede Jelinek</b> föddes 1946 i Mürzzuschlag, Österrike. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 2004, ett kontroversiellt beslut på grund av författarens tydliga politiska ställningstaganden. I <i>Under morgonens bila</i> tolkar poeten och översättaren Sofia Stenström Jelineks tidiga dikter, från åren mellan 1966 och 1968.<br/><br/><b>Pressröster</b><br/><br/>»[I] ungdomsdikterna mixar Jelinek det utsökta eller åtminstone smaskiga till något äckligt, men hon gör det med lätt hand och man kan inte låta bli att smaka.«<br/><i>Lisa Ahlqvist, Göteborgs-Posten</i><br/><br/>»Sofia Stenström lyckas i sina översättningar skickligt överföra Jelineks våghalsiga men musikaliska stil till en svenska som ljuder rätt i munnen.«<br/><i>Anna Hallberg, Svenska Dagbladet</i><br/><br/>»Språket tuggar och skriker, glödgas och fräser.«<br/><i>Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad</i>

"Helig, helig är bilden" är ingen stridsskrift mot Svenska kyrkan, även om den också diskuterar till exempel Kerstin Ekmans angrepp för några år sedan för dess oförmåga eller snarare ovilja att aktivt återta kyrkorummet i stället för att förvandla det till ett rum som påminner om ICA MAXI. Helig, helig är bilden är i stället i huvudsak en essäsamling som reflekterar kring heligheten och dess olika nedslag i såväl konsthistorien som i både internationell och svensk samtidskonst. Boken har två infallsvinklar koncentrerade till den amerikanske videokonstnären Bruce Naumans smärtsamt drabbande konst respektive den traditionella ryska ikonen - den ena underminerar det cartesianska självet, den andra bygger på en världsbild som aldrig har infekterats av den rationalitet som ligger till grund för detta jag. Däremellan placerar sig den likaså amerikanske videokonstnären Bill Viola, som utifrån zenbuddhismen hittade tillbaka till just de religiösa källor ur vilka den cartesianska världsbilden växte fram samtidigt som den vände sig mot dess egna utgångspunkter i den medeltida religiösa erfarenheten. En essä om den svenskfinska fotografen Tuija Lindström inleder bokens resonemang kring språk och hemlängtan, vatten och död, av vilka de två senare också är något av centrala fixpunkter hos såväl den svenska konstnärsgruppen Raketa när det gäller gruppens video om en judisk dödsmarsch till havet utanför nuvarande Kaliningrad vintern 1945 som den svenske konstnären Magnus Peterssons förödande vackra fotografier av vraken efter tyska flyktingfartyg på Östersjöns botten som gick under vid ungefär samma tid. Ett långt avsnitt ägnas ikonoklasmen och den ryskortodoxa ikontraditionen: bilden som bild, språk och tecken. Det komplicerade förhållandet mellan språket och heligheten granskas också i avsnittet om den amerikanska konstnären Ann Hamilton samtidigt som de aktualiserade frågeställningarna förs vidare in i det avsnitt som reflekterar kring det heliga, det kusliga, den moderliga fästpunkten och det manliga organet; i synnerhet här åberopas gång på gång den franska psykoanalytikern och lingvisten Julia Kristevas idéer om den på moderligheten fokuserade kristendomen. Boken avslutas med att vissa centrala stilistiska och idéhistoriskt intressanta drag i den central- och östeuropeiska modernismen kring förra sekelskiftet belyses i förhållande till den samtida östeuropeiska judendomen, jiddischkulturen och chassidismen. Tom Sandqvist, född 1954, är författare och professor i konstens teori och idéhistoria samt docent i konstvetenskap. 1979 avlade han sin kandidatexamen vid Helsingfors universitet, Finland, för att 1988 disputera för doktorsexamen i konstvetenskap vid Lunds universitet med en avhandling om minimalismen och dess teoretiska bakgrund. Idag är han docent i konstvetenskap vid Lapplands universitet i Rovaniemi, Finland, och gästprofessor vid Konstfack, Stockholm. Tom Sandqvist har gett ut ett drygt tjugotal böcker, senast Ett svunnet Europa (2009) om den central- och östeuropeiska modernismen och Det andra könet i öst (2010) om kvinnliga konstnärer i det habsburgska imperiet och det ryska tsardömet.

Elisaveta Gräsbeck använder sina ord som en skalpell och skär ogenerat genom vår yta. Ofta kommer hon farligt nära hjärtat. Chosefritt blottar hon vad människor har för sig medan tiden rinner iväg, ofta innan de blivit klara med det de tänkt göra. Så snopet det kan ta slut och så plötsligt. När jag kommit till sista sidan har hennes ord ruskat om och vädrat ordentligt i dig.

<p style="margin-bottom:0px;padding:0px;font-family:Georgia, 'Times New Roman', serif;font-size:13px;"><b></b></p><p><b>En unik röst inom den svenska litteraturen </b></p><p><b>»Omöjligt att inte beröras av Rapp Johanssons poesi.« Kristofer Folkhammar, Aftonbladet Kultur </b></p><p>Golgata är den fristående och hyllade fortsättningen på Katapultpris-vinnaren Sofia Rapp Johanssons tidigare böcker. En Golgatavandring och kärleksdikt i ett. En flödande lyrisk monolog om konsten att leva, trots att rösterna i huvudet skriker någonting annat. </p><p>SOFIA RAPP JOHANSSON är född 1980 och bosatt i lilla Edebo. Hon har tidigare gett ut Silverfisken [2007], Tills skulderbladen blivit vingar [2009] och Kyss mej lycklig [2012]. Silverfisken nominerades till Borås Tidnings debutantpris och vann Katapultpriset för Bästa debut 2007. Golgata är hennes nya bok, den första på Modernista. </p><p><i>»Här visas hur svårt livet är, men att det kan levas, trots allt som talar emot det. « | Björn Kohlström, Jönköpings-posten </i></p><p><i></i></p><p><i>»</i><i>Jag tänker: Bodil Malmsten hade en egen röst i den svenska litteraturen. Att skriva som hon kan ingen annan. Ändå är det henne jag kommer att tänka på när jag läser Golgata.« Gefle Dagblad</i></p><p><span style="font-size:12px;"><em style="font-size:12px;"><span style="font-size:12px;"><em style="font-size:12px;"></i></u></i></u></p>

<p>Rainer Maria Rilke skrev sina berömda sonetter till den grekiske guden Orfeus under några få veckor i februari 1922, på slottet Muzot i Veyras, Schweiz. Efter en lång tids tystnad som diktare upplevde poeten enligt egen utsago »en storm i anden«, ett explosivt kreativt flöde under vilket Rilke både slutförde diktcykeln <i>Duinoelegierna </i>samt skrev alla sina femtiofem mästerliga Orfeus-sonetter. I dag räknas dessa två verk till de allra viktigaste i den europeiska lyriska modernismen. </p><p><i>Orfeus-sonetterna</i> tillägnades Rilkes dotters väninna, en ung dansös vid namn Wera Knoop, som kort före dikternas tillkomst tragiskt gått bort endast nitton år gammal. Händelsen är förklaringen till varför gränsen mellan liv och död är ett återkommande tema i dikterna. Mirjam Tuominens tolkning från 1957 av de utomordentligt svåröversatta sonetterna offrar originalets rimflätning och rytm, för att inrikta sig på den inre tematiken. Tuominens Rilketolkning har kommit att räknas till hennes eget mytomspunna verk och har på så vis en självklar plats i det mittersta 1900-talets svenskspråkiga litteratur. Med ett nyskrivet förord av litteraturvetaren Daniel Pedersen. </p><p>RAINER MARIA RILKE föddes 1875 i Prag, då huvudstad i Böhmen, dåvarande Österrike-Ungern, död i Montreux, Schweiz, 1926. Rilke är en av den lyriska modernismens förgrundsgestalter och en av 1900-talets mest betydande tyskspråkiga poeter. Hans mest berömda verk är <i>Duinoelegierna </i>[1923], <i>Orfeus-sonetterna</i> [1923] och romanen <i>Malte Laurid Brigges anteckningar</i> [1910]. </p>

<p>En röst finns bara när någon hör den vill framkalla dig, och själv bli framkallad. Utan dig är dikterna stumma spår över boksidorna, bara du som läser kan ge dem liv.</p><p>Det var Henrika som skrev dikterna, men du som läser möter inte henne utan en bok, det är mellan er två som en kontakt nu kan upprättas. I själva mötet, bekräftelsen och friktionen, blir boken till. Kanske förändrar den i sin tur dig en aning. </p><p>Så skrevs dikterna också under stark påverkan av andra konstverk, målningar, filmer, dikter och ett japanskt no-skådespel. Förbindelser föds mellan världarna: konstens och livets, drömmens och vakenhetens, de levandes och dödas. Allt blir möjligt i bokens rum. </p><p>Du får frågan: Vem är du? och kommer in rummet. Du lämnar det, går ut på spelplatsen, tar dig vidare in i speglingen, spegelns, blickens och fotografiets, fortsätter in i kärlekens och sorgens sfär. </p>