Svenska

Utvalda pärlor ur Radioprogrammet Dagens Dikt.<br/><br/>Skivan innehåller 34 dikter i uppläsning av kända skådespelare som tex. Lena Granhagen, Per Oscarsson, Anita Björk, Lena Nyman, Per Myrberg, Gunvor Pontén mfl.

"Östersjöar, min enda verkligt långa dikt, växte fram de första åren på 1970-talet. Jag hade länge längtat efter att få breda ut mig, att skriva något som styrdes av spontana associationer inom en vid ram. Jag sökte efter ett tema som tillät detta och som uppmuntrade till utflykter och vitt skilda perspektiv. Att temat blev Östersjön är egentligen ganska naturligt med tanke på min biografi. Min mammas sjukdom och död i slutet av 60-talet aktualiserade mina morföräldrars liv. En resa till Estland och Lettland 1970 är också en viktig bakgrund till dikten. Ett nyckelord i dikten är 'gräns'. Östersjön var då en betydligt obönhörligare gräns än nu. Men Östersjön är också en kommunikationsväg. 'Libau' i avsnitt I är samma stad som 'Liepãja' i avsnitt IV. Dikten är geografisk, historisk, politisk och introspektiv. Den innehåller autentiskt stoff. Det som låter dokumentariskt i den är verkligen dokumentariskt. Det som håller ihop alltsammans är min personliga röst, mitt eget tonfall. För mig hör de sex avsnitten ihop och jag välkomnar tillfället att få presentera dikten i dess helhet." /Tomas Tranströmer 1990

Huvudpersonen Kleo är besatt av Egyptens historia. Hon är en tuff tjej. Annorlunda. Det retar skolans värsting, Nettan. Hon kallar Kleo för svartskalle. Under ett studiebesök på Medelhavsmuseet låser hon in Kleo i mumiekammaren. Där i mörkret händer det oväntade: mumien vaknar... Skådisar: Matilda Kittel, Simon Norrthon, Gunilla Nyroos, Gerhard Hoberstorfer med flera.

"Hötorgshallen och andra dikter" med Juris Kronbergs dikter och Kristaps Grasis musik innehåller både tidigare och nyare dikter. Titeldikten Hötorgshallen, från 1989, är starkt förknippad med poetens uppväxt i efterkrigstidens Sverige. Här finns också en uppskattande hyllningsdikt till Povel Ramel samt en unik inläsning tillägnad Poesidagen i Stockholm 1980.

Jag ville pröva att komponera något med text och när jag funderade på vilken jag skulle använda, kom jag ihåg en recension av Ann Jäderlunds dikter. I den fanns textavsnitt citerade som gjorde ett starkt intryck på mig. Jag tog kontakt med Ann och hon tyckte det var en spännande ide´ så jag började arbeta. Köpte en bok och läste texterna noga, lät mig glida in i ett tillstånd. Väntade och kände efter. Gradvis växte det fram bilder, former, strukturer och så småningom började det konkreta komponerandet växa fram i form av noter. Här är nu det klingande slutresultatet och jag är extra glad åt att Ann Jäderlund själv läser sina texter. Det ger en extra dimension åt lyssnandet. /Staffan Odenhall