Svenska

<em>För övrigt anser jag att Nicolas Lunabbas roman </em><strong>Blir du ledsen om jag dör?</strong><em> är såväl litterärt som innehållsmässigt överlägsen alla de prosatexter som Augustnominerades förra året.</em><br/><strong>Jan Guillou i Aftonbladet</strong> <br/><br/><em>Det finns en poetisk rytm i Lunabbas språk, han undviker klich&eacute;er och låter vreden kväva sentimentaliteten. Resultatet blir en episk anklagelseakt, en skoningslös skildring av Sveriges svek och &ndash; framför allt &ndash; början på ett spännande författarskap.</em><br/><strong>Malin Persson Giolito i Tidningen Vi</strong> <br/><br/><em>Det här är en av mina favoriter och jag har rekommenderat den tidigare. (&hellip;) Det är en bok som satte spår i mitt huvud, det gör de inte så ofta. Den skildrar en verklighet med empati och inifrån &ndash; och samtidigt ger den hopp om att saker faktiskt går att ändra på. Den borde vara obligatorisk läsning för politiker.</em><br/><strong>Leif GW Persson i Nyhetsmorgon </strong> <br/><br/><em>Om någon såg en kvinna gråta av lika delar vrede och sorg på flyget till Paris nyss, så var det jag. Läs boken av Nicolas Lunabba och med Elijah Clarence. Den är öm, politisk och brutal, skriven ur ett krossat hjärta, bara läs.</em><br/><strong>Journalisten och författaren Elisabeth Åsbrink på Instagram</strong> <br/><br/><em>&hellip; det här är verkligen årets bästa och viktigaste bok.</em><br/><strong>Journalisten och författaren Andreas Cervenka på Twitter</strong> <br/><br/><em>Nicolas är en hjälte för att han såg ett stort samhällsproblem och engagerade sig för att skapa en lösning. Som verksamhetsledare för Helamalmö har han hjälpt tusentals unga i utanförskap till en tryggare framtid.<br/></em><strong>Juryns motivering när Lunabba utsågs till Årets medmänniska 2022</strong> <br/><br/><em>... Lunabba briljerar. (...) </em><em>Det finns en poetisk rytm i Lunabbas språk, han undviker klich&eacute;er och låter vreden kväva sentimentaliteten. Resultatet blir en episk anklagelseakt, en skoningslös skildring av Sveriges svek och &ndash; framför allt &ndash; början på ett spännande författarskap.<br/></em><strong>Vi Läser</strong> <br/><br/><em>Det är ett nytt klassamhälle han skildrar, rasifierat och mer gettofierat, men i sina grundvillkor förbluffande likt det gamla. (&hellip;) Det är starkt och tankeväckande, rörande och inte sällan komiskt.</em> <br/><br/><em>&hellip; ett intrikat och intensivt kammarspel av speglingar, utbyten och förvandlingar.</em><br/><strong>Dagens Nyheter</strong> <br/><br/><em>Nicolas Lunabba har ett språk som aldrig försöker söka efter effekter och hans reflektioner forsar och flödar fram (...). </em>Blir du ledsen om jag dör?<em> får mig att tänka på Evin Ahmands urfina debut </em>En dag ska jag bygga ett slott av pengar<em> och på Johannes Anyurus författarskap. Nicolas Lunabba har så mycket att berätta. Han måste fortsätta med det.</em><br/><strong>Expressen </strong> <br/><br/><em>För att förstå skjutningarna måste man undersöka barnens villkor: fattigdomen, rasismen, skolan. Det gör Nicolas Lunabba i en välartikulerad anklagelse mot Sverige.</em> <br/><br/><em>Alla behöver läsa Nicolas Lunabbas "Blir du ledsen om jag dör?" Alla. I synnerhet efter en valrörelse där man pratat på autopilot om unga män som skjuter skarpt i fattiga stadsdelar. I hans bok blir nämligen allt äntligen på riktigt.</em><br/><strong>Sydsvenskan</strong> <br/><br/><em>Jag tycker synd om de författare som släpper böcker samtidigt som Nicolas<span class="retriever-hit focus">Lunabba</span>. För nu kommer det att handla om "Blir du ledsen om jag dör?".<br/></em><strong>Aftonbladet</strong> <br/><br/>Blir du ledsen om jag dör? <em>har redan hunnit bli en av höstens mest uppmärksammade böcker. Inte undra på, då det är något av det viktigaste och finaste du kan läsa just nu.</em><br/><strong>Barometern</strong> <br/><br/><em>Det är en imponerande läsning och man blir förstummad att någon vågar gå ut så totalt ärligt utan några skyddsglasögon.<br/></em><strong>Fagersta-Posten</strong> <br/><br/><em>...en uppriktig skildring av vad det innebär att ta sig an någon annans barn, hur det är att på riktigt bli sedd av någon annan, men kanske främst ett brännande angeläget dokument över unga människor på skuggsidan.<br/></em><strong>Norrländska Socialdemokraten</strong> <br/><br/><em style="font-size: 1.125rem;">En av årets viktigaste böcker! En ovanligt välskriven, men framför allt berörande memoarbok (...). Här är orden på allvar. Så läs - istället för att höra politiker röstfiska.</em> <br/><br/><em>Malmöbon Nicolas Lunabbas självbiografiska berättelse om hur bråkige Elijah flyttar in hos honom år välskriven, rörande och otroligt viktig.</em><br/><strong>Norra Skånes Tidningar</strong> <br/><br/><em>Vad innebär det att ta sig an någon annans barn? I ett område där överlevnad inte är en självklarhet, där barn mördar och mördas?</em> <br/><br/>Nicolas arbetar med utsatta barn och är van att fånga upp dem, få dem att lita på honom. Men han har hamnat i ett svårt läge. En av ungarna från basketen, en charmig men bråkig pojke, har bitit sig fast, krupit under huden på honom. Och nu har Nicolas mot sin vilja låtit pojken flytta in hos sig. Ett beslut som ska komma att förändra allt för dem båda.<br/><em><br/></em>Det här är berättelsen om två människor, deras möte och en skildring av den enorma kraften i att bli sedd av en annan. En berättelse om sorg, hopp och förvandling.<br/><br/>Det är också en berättelse om Sverige. Ett land där unga människor dör, där samhällsväven trasas sönder. I det kaos som omger Nicolas och Elijah är hotet om våld och död ständigt närvarande och insatserna omänskligt höga. <br/><br/>Nicolas Lunabba debuterar som författare med <em>Blir du ledsen om jag dör?</em> Hans Sommar i P1 2021 hyllades för sitt mänskliggörande av unga som hamnar i våldsspiraler. Programmet byggde på ett utdrag ur det som nu blir hans debutbok. Lunabba är mångfaldigt prisad för sitt arbete med barn och unga. Han är verksamhetsansvarig på organisationen Helamalmö och en stark röst i samhällsdebatten.

<b>Jag ville höra ljuden av hovarna som slog i banan, hästarna som frustade, speakern som kallade till start och alla människor därute. Jag ville känna dofterna - från hästarna, korvstånden och från en och annan cigarrökande man. &quot;Klart! Ett! Två! Kör!&quot; Och så i väg. Ett helt fält med tolv hästar. Åh, vilken kraft! Vilken spänning! Vilka djur!</b><br/><br/>Stefan Hultmans travintresse väcktes redan som femåring då han fick följa med sin pappa till Solvalla. Han blev fast, och besöken på travbanan blev många och långa och ledde så småningom till en blomstrande karriär. Under många år hade Stefan omkring hundra hästar i träning och stora framgångar med bland annat stjärnhästen Maharajah.<br/><br/>Men vägen dit var inte spikrak och när Stefan till slut hade nått sina drömmars mål kom den största motgången av alla.<br/><br/>Det är en hisnande och sårbar skildring vi får ta del av när Stefan tar oss bakom kulisserna inom travsporten. En inspirerande livs­berättelse om framgångar, motgångar och kämpaglöd - och den enorma kärleken till hästarna.<br/><br/>&ldquo;Kärleken till hästarna, och även till livet, går som en röd tråd genom hela boken. Mitt liv på travbanan är lättläst, personlig och rymmer både skratt och tårar." Britt-Inger Roos Näslund, BTJ-häftet<br/><br/><b>Stefan Hultman</b> (1963-2025) var en av de absolut främsta inom travsporten, mest känd som framgångsrik tränare.<b>Henrik Ingvarsson</b> är medförfattare till boken, verksam som journalist och har tidigare skrivit biografin <i>En beundrad outsider</i> och romanen <i>Det enda jag hör i mitt huvud är ett lockrop från himlen</i>.

I italiensk matlagning betyder <i>quanto basta </i>ungefär så mycket som behövs. Så mycket du vill. Det som är tillräckligt för dig. Med de ledorden vill Oliver lära dig sina bästa tekniker och metoder för att laga fantastiskt god italiensk mat, utan att fokusera på exakta teskedar salt och minutanvisningar. Det blir klassiska pastarätter, familjens favoriter, rätter du slänger ihop på trettio minuter och riktiga långkok. På Olivers egna, varma sätt såklart.<br/><br/>*<br/><br/><b>Oliver Ingrosso</b> är krögare, entreprenör och DJ. Han har det italienska köket i blodet och på hans restaurang Olli i Stockholm serveras klassisk italiensk mat med personlig twist. Det är den vi ska få lära oss att laga i <i>Quanto basta.</i>

<b>SUCCÉSERIEN! ÖVER EN HALV MILJON SÅLDA EX</b><br/><br/><b>Det tidigare hembiträdet Betty är nu gift med sonen i doktorsfamiljen Molander.</b> Hon har det mesta som hon kan önska sig: en rar dotter, ett vackert hem, fina kläder och ett stimulerande arbete på Småtrycksförlaget. Men hon är inte lycklig. Äktenskapet knakar i fogarna och hon oroas över makens oförmåga att handskas med pengar och alkohol. Hon grubblar också över vad som egentligen har hänt med dotterns verklige far, den judiske universitetslektorn Martin Fischer, som är spårlöst försvunnen.<br/><br/>I denna andra del i serien Böckerna om Betty får läsaren följa Betty från 1942 till 1944. Det är en varm roman med tidstroget språk och färgstarka detaljer. Berättelsen kretsar kring de vedermödor som mötte 1940-talets kvinnor. I Bettys fall försöker hon kombinera modersrollen med yrkesarbete. Något som visar sig inte vara helt enkelt.<br/><br/><b>»Ibland är det sorgligt när det inte blir som man tänkt sig, men ibland blir det tvärtom överraskande bra.« LOTTA OLSSON, DN</b><br/><br/><b>»Med perfekt gehör för Katarina läsaren tillbaka till Sverige i beredskapstid ... En roman för sträckläsning!« EXPRESSEN SÖNDAG</b><br/><br/><b>»Välskriven kvinnohistoria är en av mina favoritgenrer och Katarina Widholm har verkligen gjort sin research ... Jag längtar redan till nästa del!« PEKKA HEINO</b>

<p><b>Vinnare av Augustpriset 2023</b> </p><p>"Enastående litteratur" Sydsvenskan </p><p>"Andrev Walden har skrivit en klassiker" Kulturnytt   </p><p>"En hårresande historia, formidabelt framförd jag skulle offra blod för hans formuleringskonst" Dala-Demokraten  </p><p>"En anmärkningsvärd prestation, Jävla karlar är en debut som bådar väldigt gott" SvD </p><p>"Walden imponerar stort med sitt omtänksamma berättande och unika filter mot verkligheten" GP</p><p>"Om det finns något som heter absolut litterärt gehör så har Andrev Walden det, för rakt igenom boken träffar han varenda ton rätt och det är något mycket ovanligt" BTJ "En liten fasetterad pärla" Borås Tidning</p><p>"Walden får både trivialiteter och vidrigheter att glimra" Aftonbladet </p><p>"En gång hade jag sju pappor på sju år. Det här är berättelsen om de åren. Om något låter påhittat kan du vara säker på att det är sant."    </p><p>Julen 1983 skakas en villa i skogarna utanför Norrköping av ett våldsamt bråk och en hemlighet trillar ut ur en mamma. En pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Som en indian, säger mamman och tecknar mot armbågen för att pojken ska förstå.   </p><p>Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört. Det känns som att han är pojken i en bok om en pojke som får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land och att en ande ska komma för att ta med honom dit. Men det kommer inga andar, bara nya pappor som inte är hans. Andrev Walden romandebuterar med en vild berättelse om att växa upp i spillrorna av 68-rörelsen, om mammor som står under köksfläkten och säger jävla karlar, om hur kärlek börjar och slutar, om en skalperad hamster, om den långa skuggan av ett mirakel men framför allt om män.</p>

Andra delen i hyllade Askerserien. Kriminalinspektör Leo Asker har just funnit sig till rätta som chef för Avdelningen för förlorade själar då hennes far hör av sig, efter år av tystnad. En kropp har hittats vid hans gård, polisen är honom i hälarna och han kräver Leos hjälp. Men är pappan så oskyldig som han hävdar eller försöker han återigen fånga Leo i sitt nät? Samtidigt flyttar Martin Hill till ett avskilt gods för att skriva företagsledaren Gunnar Irvings biografi, lockad av att de mytomspunna ägorna rymmer en privat ö med ett övergivet stjärnobservatorium. Snart upptäcker Hill att trakten har fler berättelser - om mystiska ljussken och illa tilltygade kroppar. Medan Asker och Hill nystar i virrvarret av trådar stiger Glasmannen upp ur det mörker från vilket ingen återvänder. Ingen utom han.

<p>Första delen av <b>Sekelskiftesmorden</b> </p><p>Fyra kvinnor ur olika samhällsklasser bor alla i samma fastighet på Södermalm. De förs samman av ett fruktansvärt dödsfall på den gemensamma gården, under den kylslagna nyårsnatten mellan 1895 och 1896. Det står snart klart att den avlidna kvinnan försökt genomföra en illegal fosterfördrivning. </p><p>Boken är en ödesmättad skildring av kvinnors hårda villkor under slutet av 1800-talet. Med ett oemotståndligt språk och rasande driv skildrar Katarina Wennstam en värld som myllrar av tjänsteflickor, sedeslösa kvinnor, utnyttjande män och målande beskrivningar av såväl staden som utsökta klädedräkter. En gedigen research ligger bakom Katarina Wennstams mest passionerade bokprojekt någonsin.</p>