Svenska

Victoria Benedictsson (1850-1888) efterlämnade vid sin död två utkast med titeln Den bergtagna - en novell och ett drama. Historien om en oerfaren svenskas passionerade men ödesdigra möte med en berömd fransk konstnär i 1880-talets Paris speglar hennes eget livsöde och kärlekshistorien med den tongivande kritikern Georg Brandes. Här presenteras båda utkasten, hämtade direkt från Benedictssons handskrifter, med kommentarer till manuskriptet samt en förteckning över Benedictssons verkanknutna fragment och anteckningar. Professor emerita Birgitta Holm skriver i förordet till boken: "'Den bergtagna' hör till slutfasen av Victoria Benedictssons liv. De två utkasten, novellen och dramat, kom till parallellt och om båda gäller nog författarens ord att hon trodde det var de som skulle komma att leva längst efter henne. /---/ Den kvinnliga huvudpersonen är inte bara en kvinna bunden av tidens konventioner, hon är också av en sort som bara älskar en gång, som ger allt i kärleken. /---/ Erfarenhetsgrunden var Victoria Benedictssons möte med Georg Brandes - att rista ur det egna hjärtat vad det innebar att ge sig till en man. /---/ Hon upplevde sig ha förlorat sitt jag, som i dramat och novellen var hon en kvinna under inflytande, en bergtagen."

Under sina sista år skrev William Shakespeare sagoaktiga skådespel. I balansen mellan tragedi och komedi fann han en gåtfull och rörande ton, kryddad med sammanvävda intriger och övernaturliga inslag, som dessutom förhåller sig mer fritt till tid och rum. På teatern har dessa rika dramer oftast bearbetats, men läsaren kan här stifta bekantskap med dem i sin helhet. I denna volym presenteras två av Shakespeares mest säregna sagospel i nyöversättning av Jan Ristarp: "Stormen" - om en förorättad trollkarl som vill återta sitt hertigdöme medan hans dotter förälskar sig i sonen till en fiende. "Cymbeline" - om en vacker kungadotter som gifter sig mot faderns vilja och en landsflyktig svärson som får ångra ett vad om hustruns dygd. Shakespearekännaren Kent Hägglund bidrar med ett initierat efterord.

<p><b>Dramatik i gränslandet mellan fall och uppvaknande</b></p><p><b></b><b>»Budbärare/Flyktdjur är en fortsättning på ett fenomenalt författarskap, som idag ter sig vara en av de viktigaste inom den svenskspråkiga dramatiken. Kanske även i poetisk form.« | Filip Lindberg, Ny tid </b></p><p><b></b><b>»Fragmenten är vitala och levande.« Betyg 4 av 5 | </b><i><b>Magnus Dahlerus, BTJ</b></i></p><p><i>Var är de bevingade? Var är de förslagna och de handlingskraftiga? Var är de guldbeskodda, de osynliga och blixtbärarna? Var är halvgudarna och människorna som förvandlats till djur? Var är guldregnet? Var är amazonerna? </i><br/><br/>Christina Ouzounidis senaste dramer, <i>Flyktdjur </i>och <i>Budbärare</i>, utspelar sig båda i någon form av gränsland - i ett inför. En fråga klingar genom texterna, en förväntan som har att göra med ett avgörande, kanske med skillnaden mellan det slutgiltiga fallet och ett uppvaknande.<br/>I <i>Flyktdjur </i>formas flyktberedskapen till ett slags svar. Kanske är också budbäraren med de trasiga vingarna i monologen <i> Budbärare</i> ett olycksbådande sådant. Den fallna ängeln, eller om det är en halvgud, talar visserligen, försöker formulera något hållfast. Och om en mänsklighet står på spel krävs kanske självbedrägerierna. Men frågan är om den största lögnen framställs av den som talar eller av den vars öron urskiljer det rimliga ur det otänkbara, vem som är bärare av budet.<br/><br/>CHRISTINA OUZOUNIDIS [f .1969] är en av vårt lands ledande dramatiker, med pjäser som upprört och hänfört såväl publik som kritik. Hon har bland annat tilldelats <i>Expressens </i>teaterpris och det svenska Ibsensällskapets dramatikerpris. Denna volym innehåller pjäserna <i>Budbärare</i> från 2015 och <i>Flyktdjur</i> från 2016.</p><p>»Jag har svårt att tänka mig viktigare sysslor än de Christina Ouzounidis ägnar sig åt med sina böcker.« | Bernur</p>

Fedra och Andromaque a?r Jean Racines mest bero?mda tragedier. Ha?r publiceras de i o?versa?ttning av Anders Bodega?rd som o?verfo?rt fransk-klassicismens stra?nga alexandrin till en modern och levande svenska. Magnus Florin har skrivit ett fylligt efterord och dessutom tas den kritiska receptionen upp genom nyo?versa?ttningar av texter av ta?nkare som Michel Foucault, Roland Barthes och Jean Starobinski.

Tredje Rikets fruktan och elände bygger på ögonvittnesskildringar och tidningsnyheter från Nazityskland. Bertolt Brecht (1898-1956) och hans medarbetare Margarete Steffin (1908-1941) skrev pjäsen i exil. De 24 scenerna är ett montage från olika samhällsområden och yrken, tillspetsade situationer och stillsamma vardagsmiljöer. I de korta scenerna undersöks hur nazismen infiltrerade vardagslivet, i uttryck och hållningar, i något glidande som långsamt ledde till maskinell utrotning av människor och hänsynslös terror. Brechts scener speglar hur medvetanden och förhållningssätt förändras av ett politiskt partis framgångar, som om man inte märker att detta parti är djupt människofientligt. Pjäsen framfördes första gången i maj 1938 i Paris. De åtta scener som spelades försågs med titeln 99%, en ironisk referens till den folkliga uppslutningen kring Hitler i det tyska valet i mars 1936.

I väntan på intighetens inträde låter sig J. S. Bach intervjuas av en föredragshållare. Öppenhjärtigt och egensinnigt berättar han om sin syn på tid och konstnärligt skapande, metod och inspiration, vännerna R. M. Rilke, I. Stravinskij och A. Schönberg, G. Perecs brödsmulor och tupparna på Patmos. Boken är en dialog, ett litet teaterstycke för två röster. Med den CD-skiva som följer med boken antar den formen av en radiopjäs. En radiopjäs för hemmabruk. Love Derwinger tillhör kretsen av Sveriges främsta pianister. Detta är hans andra bok. Den första, "Godnatt", kom ut 2010.

<p>Hannah Arendts prövningar </p><p><b>Jag överger ingen för att han tänker fel</b>, säger Hannah i Kenneth Hermeles nyskrivna pjäs Hannah Arendts tio prövningar. Här framträder Arendt i helfigur: nydanande, klassiskt bildad, radikal, vänkär, skämtsam, sarkastisk. De egenskaper som gjorde henne till en av nittonhundratalets mest inflytelserika tänkare och en originell politisk teoretiker. Arendt fick många vänner och många fiender, mycket på grund av det begrepp som skulle sprida hennes namn över världen: den banala ondskan . Var detta uttryck välfunnet eller ett hugskott som slog fel? Om detta resonerar Kenneth Hermele i bokens avslutande essä. </p><p><b>Kenneth Hermele</b> är ekonom och författare. Efter ett tjugotal skrifter om internationell ekonomi debuterade han 2018 med den Augustprisnominerade berättelsen En shtetl i Stockholm. Hannah Arendts tio prövningar är hans första dramatiska text. </p>