Svenska

<p>Alla som sl&auml;ktforskar vet att kyrkbokens magra notiser v&auml;cker fler fr&aring;gor &auml;n de ger svar.</p> <p>Det &auml;r s&aring; mycket mer vi vill veta &ndash; om hur sl&auml;ktingar bodde, arbetade och reste, vad de &aring;t, var p&aring; den sociala skalan de stod, vilken skolg&aring;ng de kan ha haft eller vilka politiska r&auml;ttigheter de &aring;tnj&ouml;t.</p> <p>Den h&auml;r boken tar vid d&auml;r de gamla l&auml;ngderna slutar och f&ouml;rs&ouml;ker besvara denna typ av fr&aring;gor, som f&ouml;r oss n&auml;rmare v&aring;ra anf&auml;ders och anm&ouml;drars liv.</p> <p>Samtidigt placeras de i ett st&ouml;rre sammanhang. Boken sp&auml;nner &ouml;ver sju hundra &aring;r av v&aring;r historia, men liksom sl&auml;ktforskaren b&ouml;rjar den i det n&auml;ra f&ouml;rflutna och s&ouml;ker sig allt l&auml;ngre bak&aring;t &ndash; s&aring; l&aring;ngt som k&auml;llorna brukar kunna f&ouml;ra sl&auml;ktforskaren. Ett v&auml;lvalt bildmaterial g&ouml;r skildringen &auml;nnu mer levande.</p> <p><em>Sveriges historia f&ouml;r sl&auml;ktforskare </em>&auml;r det oumb&auml;rliga komplementet f&ouml;r alla som &auml;r nyfikna p&aring; sina sl&auml;ktingars omst&auml;ndigheter men &auml;r ocks&aring; till nytta f&ouml;r alla kulturhistoriskt intresserade. Den &auml;r skriven av <strong>Roger Axelsson</strong>, <strong>Carin Bergstr&ouml;m</strong>, <strong>Carl Henrik Carlsson </strong>och <strong>Sofia Ling</strong>, som inte bara &auml;r experter p&aring; sina respektive epoker utan ocks&aring; erfarna sl&auml;ktforskare sj&auml;lva.</p>

<p>John Hood var en svart man som kom till Stockholm sommaren 1877. Plötsligt en dag stod han där, i ett tält på Djurgården i Stockholm, med sina boaormar och presenterade sig som ormtjusare från Borneo. Han framträdde också som zulukrigare från Sydafrika och kannibal från Australien. John Hood arbetade med en typ av underhållning som känns främmande idag vad som nu kallas human zoo . Hans tid var präglad av koloniala och imperialistiska idéer som fortfarande kastar långa skuggor över världen. Det var inte meningen att en man som han skulle kunna göra karriär, men han gjorde det ändå. Han byggde sin egen framgång på exotism och rasism. Hur kunde han göra det? </p><p> I Johanna Bergs biografi om nöjesentreprenören John Hood följer vi hans krokiga väg från så kallad vilde, till internationellt verksam impressario för stora västafrikanska show-grupper. I hans spår får läsaren inblick i den värld han var verksam i. Modernisering, industrialisering och urbanisering präglade Europa. Det var också en miljö där internationella underhållare obesvärat tog sig över gränserna för att möta en omättlig efterfrågan på spektakel.</p><p>Johanna Berg arbetar på Världskulturmuseerna och har tidigare gett ut boken Afrosvenskar - 15 berättelser ur historien, med illustrationer av Maria Fröhlich (Lilla Piratförlaget/Världskulturmuseerna, 2023).</p><p></p><p>Förord </p><p>Det var en gång en man som hette John Hood, tror jag. Om det verkligen var hans rätta namn är dock fortfarande ovisst. Men efter att ha sett det i enstaka tidningsannonser och notiser fortsatte jag min upptäcktsfärd in i John Hoods värld, och där fanns mycket att hitta. Varje dörr öppnade sig mot nya labyrinter, och varje stig ledde vidare till andra. Hood visade sig vara en både uppfinningsrik och företagsam person, och när jag följde spåren i de digitala arkiven vecklade hans historia ut sig på ofta oförutsedda sätt. Jag såg hans liv för mig som tablåer, som de suddiga bilderna i en gammal stumfilm med svarta textrutor emellan. Bilderna väckte nya frågor om vad som hänt i mellanrummen och till sist lyckades jag pussla ihop en nästan sammanhängande historia.  </p><p>Under slutet av 1800-talet var John Hood aktiv i nöjesbranschen, och han uppträdde i många olika roller. Som svart man anpassade han sig löpande till tidens efterfrågan på exotism. Kannibal från Australien och zuluhövding från Sydafrika är bara ett par exempel ur hans rollista.  </p><p>John Hoods möjligheter var på flera sätt begränsade av en kolonial världsordning, men de kort han fått på handen spelade han skickligt. Han arbetade med gränsöverskridande showbiz i en bransch som bygger på falsk marknadsföring och lurendrejeri, <i>human zoo,</i> där aktörerna verkar i ett slags mellanrum mellan saga och verklighet.<i>,</i></p><p>Idag skulle verksamheter som John Hoods vara helt oacceptabla, och det är jag tacksam för. Den oreflekterade rasism som präglade 1800-talets slut var dock en del av John Hoods värld och den kommer till uttryck i de citat jag återger i bo­ken. Där finns också ord och uttryck som jag själv inte skulle använda utanför denna kontext. Exotisk är ett sådant ord, som varit svårt att kringgå eftersom exotismen är ett så centralt element i Hoods verksamhet.[1] Andra exempel är stam, hydda och häxdoktor, som här inte refererar till autentiska kulturuttryck i Afrika, utan till en specifik form av iscensatt exotiskhet som har väldigt lite att göra med verkligheten utanför scenerna. Beskrivningar av artisterna som primitiva vildar, barbarer och kannibaler måste förstås på samma sätt. Detsamma gäller för en del av bokens bild­ma­terial, som speglar den blick samtiden riktade mot underhållningsbranschen, och som på det viset kanske kan göra det lättare för oss idag att förstå den värld som var John Hoods.    </p><p>Johanna Berg Stockholm 2024 </p><p>Noter<br/>[1] Jmfr Rikke Andreassen &amp; Anne Folke Henningsen, Menneskeudstilling. Fremvisninger af eksotiske mennesker i Zoologisk Have og Tivoli (Köpenhamn: Tidene Skifter,2011) s.13: Med betegnelsen eksotiske mener vi ikke, at de udstillede mennesker i sig selv var eksotiske, men at de blev opfattet som sådan i samtiden; eksotiske refererer altså til euro­pæernes holdning til de udstillede og fræmmede mennesker, ikke til menneskene selv. Se även Dagnos aw Demski, The (Ethno-)Drama of Exoticism: Ethnic Shows as a Medium . I Staged Otherness: Ethnic Shows in Central and Eastern Europe, 1850 1939, Dagnos aw Demski &amp; Dominika Czarnecka (red), s. 197. Budapest: Central European University Press, 2021.   </p>

<p>Under tio år, 1935-1944, förde den rumänsk-judiske författaren Mihail Sebastian en dagbok som när den slutligen publicerades i Rumänien 1996 föranledde en livlig debatt om landets antisemitism och roll under andra världskriget.  </p><p>Sebastian tillhörde mellankrigstidens intellektuella miljö i Buka­rest och bland hans vänner räknades några av de mest inflytelse­rika författarna och tänkarna under det rumänska 1900-talet, bland dessa religionshistorikern Mircea Eliade, filosofen Emil Cioran och dramatikern Eugène Ionesco. </p><p>Dagboken skildrar naket den långsamt krypande brutaliseringen på alla nivåer i det rumänska samhället. En stor del av intelligentian, många av Sebastians kollegor och närmaste vänner, sluter upp bakom de spirande fascistiska r­örelserna och hans eget manöverutrymme blir allt mindre. </p><p>Dagboken är inte bara en krönika över de mörkaste åren av euro­peisk antisemitism, utan också en författares anteckningar om det dagliga arbetet i skuggan av världspolitikens konvulsioner. Här finns noteringar om böckerna han läser, den klassiska musiken som rattas in från de utländska radiostationerna, hans komplicerade kärleks­affärer här finns ansträngningarna och självtvivlet, motgångarna och framgångarna.  </p><p>Mihail Sebastians dagbok har översatts till en rad europeiska språk och presenteras nu i svensk översättning av Inger Johansson. Boken inleds med ett förord av författaren och essäisten Henrik Nilsson.</p><p><b>Röster om Dagbok 1935-1944</b></p><p>"Det är 649 sidor viktig, för att inte säga oumbärlig, läsning som nu också kommer ut i en fin svensk översättning av Inger Johansson och med ett upplysande förord av Henrik Nilsson. Det är, som vanligt, ett litet förlag som står för den här bedriften: h:ström." - Thomas Kjellgren, Kristianstadsbladet.</p><p>"Ett unikt vittnesmål från nazismens tidevarv" - Salomon Schulman, Expressen.</p><p>"Ovärderligt dokument omöjligt att sluta läsa" - Cecilia Hansson, SvD. </p><p>"Dagboken [är] obligatorisk läsning." - Leif Zern, DN.</p><p>"Dagbok 1935-1944 är sannolikt den allra viktigaste pusselbiten för att förstå stämningen som rådde under dessa fatala krisår, då fascismen och antisemitismen slog ut med full kraft i det rumänska samhället och möjliggjorde massavrättningar, pogromer och djupt inhumana särlagstiftningar för den judiska befolkningen." - Ludvig Köhler, Ord &amp; bild</p><p>"Förtjänar att stå i samma bokhylla som Anne Franks Dagbok och att nå samma stora läsarskara." - Philip Roth</p><p>"Det är en kuslig dagbok. Långsamt kryper en undergångskänsla fram som förföljer mig även utanför läsningen antagligen med viss hjälp av coronapandemin. Boken dog syrebristdöden i takt med att livsgnistan hos Sebastian slocknade. Resignationen och likgiltigheten lika mörka som trycksvärtan. Under de sista åren upptas sidorna mest av korta anteckningar om kriget. 'Tristess, äckel, likgiltighet, olust' är vad han känner och dagboksskrivandet framstår som 'en dålig vana, ingenting mer.' Någonstans i de sista sidorna kallar han den för en krigsbok. Han är vid det här laget en skugga av sitt forna jag." - Robert Myhreld, Ny tid</p>

Den illustrerade utgåvan av Dee Browns klassiker, med 300 fantastiska bilder i färg, nu i mjukbandsutgåva! Dee Browns Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee skildrar USA:s kolonisation av vilda västern under andra halvan av 1800-talet, då apacher, cheyenner, comancher, siouxer och andra stammar bjuder de vita inkräktarna ett oväntat hårt motstånd. I Arizona gäckar hövdingar som Cochise och Geronimo fienden i ett kvartssekel med sin gerillakrigföring. Längs vägen till guldfyndigheterna i Montana tvingar Red Cloud "blårockarna" att lämna sina fort och dra sig tillbaka. Vid Little Bighorn nedgör Crazy Horse och Sitting Bull general Custers sjunde kavalleriregemente till sista man. Till slut tvingas emellertid indianerna att ge sig för övermakten. Men det rättvisepatos och den motståndsvilja som de visar prov på i denna sin sista strid - och som Dee Brown skildrar så livfullt och gripande i sin bok - har gjort deras namn och kultur beundrade av eftervärlden. Författaren kallar dem "de kanske mest heroiska amerikaner som någonsin levat". Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee utsågs 1995, av New York Public Library, till en av 1900-talets mest betydelsefulla böcker . OM BOKEN "Jag vet inte när jag senast läste en bok med så bultande hjärta." Göran Greider i DN "En kulturgärning - känns fortfarande brinnande aktuell." Joacim Blomqvist i Borås Tidning "En fantastisk bok." Johan Erlandsson i Kommunalarbetaren "Man måste läsa Dee Browns bok." Lars Åberg i Göteborgs-Posten "... en ruggig skildring av hur landet byggdes med trakasserier och mord: indian för indian, stam för stam, kultur för kultur - en tragedi skriven på en lättflytande prosa." Peter Andersson i Helsingborgs Dagblad "Det gör så ont att läsa Dee Browns Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee att jag bara vill lägga mig ner och dö." Lars Mikael Raattamaa i Aftonbladet "Originell, enastående ... får hjärtat att brista, omöjlig att lägga ifrån sig." New York Times "Ett första klassens vittnesmål - storartat, lysande." New Yorker "Förkrossande, fruktansvärd, fängslande ... när man läser denna intensiva och hjärtslitande bok undrar man vilka som egentligen var vildarna." Washington Post "Ett fascinerande, smärtsamt dokument med magnifika porträtt av indianer." Wall Street Journal OM DEN ILLUSTRERADE UTGÅVAN "Återutgivningen på svenska av Dee Browns klassiska bok om krossandet av indiansamhällenas strukturer och idévärld, Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee, är mycket välkommen. Den här gången handlar det om en illustrerad utgåva och därigenom ökar innehållets redan ansenliga tyngd ytterligare. Det är som att läsa en helt ny bok. Den djupa tragiken förstärks av stoltheten i de historiska porträtten och den sobra formen ramar in en alternativ syn på existensen som kolonisationen inte tog någon särskild notis om. Dee Brown beskriver en civilisations fysiska, sociala, kulturella och mentala undergång. Det som slogs sönder av våld, buffeljakt och själslig omprogrammering har endast i ytterst begränsad omfattning kunnat återerövras av senare generationer. Han skriver om de trettio år, 1860-1890, när Västern blev USA och indianerna dukade under, fördrivna, bedragna, sjuka, mördade, berövade sitt livsuppehälle. Hans bok är fortfarande så stark för att den vibrerar av en väl avvägd blandning av harm och dokumentation. Den träffar precis där moralen sitter. Den här illustrerade versionen har alla förutsättningar att ge Dee Browns berättelse förlängt liv som dokumentär grundbok. Här finns nu inte bara vackra ökenlandskap och stereotypa porträtt utan framför allt fantastiska närstudier av kroppar och ansikten präglade av integritet. Oavsett om de tittar åt sidan eller ser in i kameran överväldigas betraktaren av styrkan i deras uttryck, i deras drömmar." Lars Åberg i Sydsvenskan OM FÖRFATTAREN Dorris Alexander Brown eller Dee Brown som han föredrog att kallas föddes den 29 februari 1908 i ett skogshuggarläger nära Alberta i Louisiana. Efter att hans far dött 1913 flyttadehan tillsammans med sin mor och sina två systrar till Arkansas. Redan som pojke väcktes Dee Browns intresse för Vilda Västern. Hans mormor berättade historier om hennes fars vän, den legendariske Davy Crockett något som senare inspirerade Brown till debutromanen Wave High the Banner från 1942. Samtidigt lärde han sig av sina indianska vänner att heja på skurkarna i västernfilmerna. Stor betydelse för Browns framtida inriktning hade också en lärare på Arkansas State Teachers College som tog honom med på två sommarresor västerut. "Han omvandlade mig till en Västernfantatiker", har Brown sagt. När Dee Brown var i tjugoårsåldern började han arbeta som bibliotekarie, först i Conway, Arkansas, och sedan i Urbana, Illinois, där han kom att stanna fram till pensioneringen. Parallellt med sitt arbete fortsatte Brown att skriva böcker.Sammanlagt blev det tjugonio stycken, varav elva romaner, nästan alla med Västernmotiv. Den sista boken, romanen The Way to a Bright Star, publicerades så sent som 1998. Den i särklass mest framgångsrika och inflytelserika är Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee. I The Westerners från 1974 skrev Brown några rader som kanske säger något om vad hans ambitioner med boken var: Västern är en tragedi med komiska mellanspel. Det är en historia om gott och ont, ett moralitetsdrama med personifierade abstraktioner. Bara en episk poet, en Homeros, kan wförstå den amerikanska Västern och besjunga dess väsen i en kompakt volym. Dee Brown dog i sitt hem i Little Rock, Arkansas, den 12 december 2002.

<p>"En hisnande spaningstur genom m&auml;nsklighetens historia ... Sapiens &auml;r full av aha-upplevelser och bygger p&aring; breda insikter i naturvetenskap, antropologi och samh&auml;llsvetenskap."<br/>Lars Linder, DN<br/><br/>"Det &auml;r en v&auml;ldigt underh&aring;llande, tankev&auml;ckande och v&auml;lskriven bok. Harari r&ouml;r sig flytande och sj&auml;lvs&auml;kert &ouml;ver hela det akademiska f&auml;ltet. Biologi m&ouml;ter antropologi som m&ouml;ter arkeologi och filosofi och teologi och historia. Han har humor, vilket g&ouml;r honom i sammanhanget ganska originell, och han har ocks&aring; en k&auml;nsla f&ouml;r dramatik."<br/>Patrik Svensson, Sydsvenskan<br/><br/>"Dj&auml;rv och f&auml;ngslande."<br/>Isabelle St&aring;hl, Svenska Dagbladet<br/><br/>"Provocerande, filosofiskt avancerat, stundtals mycket intressant, men ibland rent fjantigt ... underh&aring;llande men ibland h&auml;pnadsv&auml;ckande stolliga historik &ouml;ver m&auml;nskligheten."<br/>Bj&ouml;rn Gunnarsson, GP<br/><br/>"Den &auml;r lysande. Troligtvis den b&auml;sta boken om m&auml;nsklighetens historia - och d&aring; jag har l&auml;st v&auml;ldigt m&aring;nga."<br/>Henning Mankell</p> <p>Sapiens &auml;r en storslagen ber&auml;ttelse om m&auml;nniskans ursprung, nutid och framtid. Historikern Yuval Noah Harari tar oss med fr&aring;n Homo sapiens f&ouml;rsta steg p&aring; jorden, d&aring; vi var ett d&auml;ggdjur bland alla andra, till idag n&auml;r vi st&aring;r som v&auml;rldens obestridda h&auml;rskare - med makt att b&aring;de skapa och utpl&aring;na liv.<br/><br/>F&ouml;r cirka 70 000 &aring;r sedan var jorden befolkad av minst sex olika m&auml;nskliga arter. Ingen av dem hade n&aring;gon st&ouml;rre inverkan p&aring; den globala ekologin. Idag har bara en art &ouml;verlevt - Homo sapiens. Hur blev det s&aring;? En del av hemligheten bakom framg&aring;ngarna &auml;r att vi &auml;r det enda djur som kan prata om saker som existerar enbart i v&aring;r egen fantasi, s&aring;som gudar, nationer, pengar och m&auml;nskliga r&auml;ttigheter. Om detta och mycket mer handlar denna internationella b&auml;sts&auml;ljare som ger nytt br&auml;nsle &aring;t diskussionen om v&aring;rt gemensamma f&ouml;rflutna och planetens framtid.<br/><br/><strong>Professor Yuval Noah Harari</strong> (f&ouml;dd 1976) &auml;r verksam vid Hebreiska universitetet i Jerusalem och slutf&ouml;rde sin doktorsavhandling vid University of Oxford. Hans specialomr&aring;de &auml;r v&auml;rldens historia och makrohistoriska processer. Harari har publicerat ett flertal b&ouml;cker och artiklar och hans filmade f&ouml;rel&auml;sningar om v&auml;rldens historia har blivit en stor succ&eacute; p&aring; Youtube.</p> <p>Bibliotekarien Jenny Lindh i DN rekommenderar:<br/>"Jag &auml;r s&aring; upphetsad &ouml;ver att Yuval Noah Hararis Sapiens nu kommer p&aring; svenska. Hans maffiga - och utmanande - bok om m&auml;nniskan &auml;r s&aring; inneh&aring;llsrik att den &auml;r hoppl&ouml;s att sammanfatta: "En makrohistorisk expos&eacute; &ouml;ver homo sapiens utveckling", f&ouml;rs&ouml;kte jag h&auml;romkv&auml;llen, varp&aring; s&auml;llskapet omedelbart f&ouml;ll i djup REM-s&ouml;mn. D&auml;rf&ouml;r ett par nedslag: Homo Sapiens &auml;r en m&ouml;rdarmaskin. M&auml;nskliga r&auml;ttigheter &auml;r en fantasi. Ja, kanske handlar Sapiens framf&ouml;r allt om just fantasin, den f&ouml;rest&auml;llningsf&ouml;rm&aring;ga som gjort oss till v&auml;rldens h&auml;rskare. Sagan om m&auml;nniskan &auml;r intimt f&ouml;rbunden med fiktion."<br/><br/>Jenny Lindh i M-magasin:<br/>H&ouml;gsta betyg MMMMM, oumb&auml;rlig.<br/>"&Aring;rets b&auml;sta? Hur blev m&auml;nniskan m&auml;nniska? Hur kan en ynklig tv&aring;fotning utan klor och huggt&auml;nder dominera alla andra djur och m&auml;nniskoarter? Briljante forskaren Yuval Noah Harari skriver Sapiens historia och finner, vackert nog, att v&aring;r vinnande egenskap stavas fantasi. Konsten att f&ouml;rest&auml;lla sig det osynliga har skapat religioner, pengar, imperier och v&aring;rt herrav&auml;lde. Men vem betalar priset? V&aring;rens, kanske &aring;rets fackbok gnistrar av l&auml;rdom och perfekt f&ouml;r diskussionskv&auml;llarna."</p> <p>&rdquo;Jag &ouml;nskar att skolb&ouml;ckerna hade haft samma entusiasm, sj&auml;lvf&ouml;rtroende och vig&ouml;r som Yuval Noah Harari har n&auml;r de ber&auml;ttar om m&auml;nsklighetens utveckling.&rdquo;<br/>Kristian Ekenberg, &Ouml;rnk&ouml;ldsviks Allehanda</p> <p>&rdquo;Sapiens: En kort historik &ouml;ver m&auml;nskligheten&rdquo; &auml;r en sp&auml;nnande och skr&auml;mmande bok.&rdquo;<br/>Bo Gustavsson, UNT</p> <p>&rdquo;Hans &ouml;vergripande och v&auml;lformulerade expos&eacute; &auml;r som gjord f&ouml;r underh&aring;llning.&rdquo;<br/>&Aring;sa Maria Hellman, Bor&aring;s Tidning</p> <p>&rdquo;Harari kombinerar forskningsr&ouml;n fr&aring;n m&aring;nga olika omr&aring;den till ett verkligt ambiti&ouml;st, men ocks&aring; mycket imponerande verk &hellip; Hararis historik &auml;r minst sagt h&auml;pnadsv&auml;ckande. Infallsvinklarnas m&aring;ngfald g&ouml;r att verket levererar nytt, ruskigt fascinerande tankegods p&aring; rullande band &hellip; Allt detta framf&ouml;r Harari med en tydlig, smidig och pedagogisk text &ndash; h&auml;r finns varken n&aring;got luddigt t&auml;nkt eller sagt. Den svenska &ouml;vers&auml;ttningen kan man dessutom inte kalla annat &auml;n lyckad.&rdquo;<br/>Sebastian K&ouml;hler, Aff&auml;rsmagasinet Forum<br/><br/>"Boken styrka &auml;r storskaligheten; f&ouml;rfattarens fascinerande framfart genom historien kan g&ouml;ra l&auml;saren fartblind, men erbjuder samtidigt ett helikopterperspektiv &ouml;ver de l&aring;nga utvecklingslinjerna och m&aring;nga j&auml;mf&ouml;relser av v&auml;rldshistoriens olika kulturer som ger perspektiv p&aring; v&aring;rt samh&auml;lle."<br/>Gustav Holmberg, BTJ</p> <p>"Dj&auml;rv, m&aring;ngfacetterad och provokativ utmanar Sapiens allt vi trodde att vi visste om att vara m&auml;nniska: v&aring;ra tankar, v&aring;ra handlingar, v&aring;r styrka &hellip; och v&aring;r framtid."<br/>The Independent<br/><br/>"Harari kan skriva. &hellip; verkligen, verkligen skriva med intelligens, klarhet, elegans, och en underbar k&auml;nsla f&ouml;r metaforer."<br/>The Times<br/><br/>"Den h&auml;r fascinerande boken kan inte sammanfattas; du m&aring;ste helt enkelt l&auml;sa den."<br/>Financial Times</p> <p></p> <p></p>

<p>Kliv in i stadens gömda, förbisedda och försvunna rum!   </p><p>I <i>Bakom stadens kulisser </i>tar forskare från skilda discipliner med läsaren på strövtåg i Stockholm från tidigt 1800-tal till sent 1900-tal. Antologin tar sin början bland de första omstridda schweizerierna i Staden mellan broarna, passerar stadens nya centrum för konsumtion och förströelser på Norr, gör uppehåll på det fashionabla Östermalm och avslutas i de förfallna Klarakvarteren.   </p><p>Läsaren får besöka försvunna kaférum och slå in på det beryktade bordellstråket Norra Smedjegatan, träda in i undangömda kökstrappor, bevittna hemliga möten i Humlegårdens urinkurer och bekanta sig med de stora varuhusens upplysta skyltfönster. Vandringen avslutas bakom kulisserna på den svenska syndens stråk Klara porra under 1970-talet.   </p><p>Rummen har både fysiska och mentala gränser. De präglas av normer och ideal kring manligt och kvinnligt, liksom av gränsöverskridanden i spänningsfälten mellan offentligt och privat, arbete och fritid, smutsigt och rent, konsumtion och produktion. Det är också rum  som inte alltid lämnat tydliga spår i kulturarvsinstitutionernas samlingar.   </p><p>Antologin Bakom stadens kulisser är ett resultat av forskningsprojektet Bekönade rum. Mångdimensionella vandringar i stadens historia. Genom ett nära samarbete mellan arkivarier, antikvarier och forskare har projektet syftat till att skriva fram en mer mångfacetterad stadshistoria med utgångspunkt i de spår av levt liv som speglas i kulturarvsinstitutionernas föremål, bilder och foton.</p>

Aplagårdar och klosterliljor berättar den märkliga historien om Vadstena klosterträdgårdar. Samtidigt finns också en klargörande skildring av klostrets byggnadshistoria, berättelsen om kungapalatset som ödmjukades för att heliga Birgittas nya klosterorden här skulle forma sitt moderkloster. I den dunkla förhistorien framträder en föregångare till 1200-talspalatset. Århundradena efter att klostret stängts inrymdes här Europas första bestående invalid- hotell och senare Sveriges bäst skötta central- hospital. Under 1900-talet har detta Skandina- viens enda, till storleken, intakta klosterområde utvecklats till ett kulturminne av rang. Den minst 600 år gamla fruktträdgården ingår i nordiska genbankens arbete för att bevara gamla fruktsorter. De beundrade så kallade klosterväxterna, en flora med flerhundraåriga traditioner, har fått en renässans. Vadstena kloster har förvandlats till en modern vallfartsort och ett populärt besöksmål för människor från när och fjärran. Boken är en faktaspäckad pionjärinsats, en syntes som tar ett helhetsgrepp på 800 års förändringar och presenterar nya upptäckter och nya tolkningar av gamla påståenden.