Svenska

<p><b></b>Mitt i Stockholm City, bara ett par stenkast från Sergels torg, ligger Gamla Brogatan. Endast några hundra meter lång sträcker den sig lätt sluttande på resterna av Brunkebergsåsen, från Hötorget ner mot World Trade Center och Arlanda Express. Husens moderna fasader bildar barrikad och gör ett avbrott på gatans ursprungliga färd mot Klara Sjö och en urgammal, pålsatt träbro över Kungsholmen. </p><p>Om man kan säga att en gata har en själ, skulle det kunna vara passande för Gamla Brogatan en Stockholmssjäl som bär på minnen från fem sekler. Med sina rester av Klarakvarteren är gatan det enda vi har kvar av gamla Norrmalm, de kvarter som inte platsade när det nya City började byggas på 1950-talet.</p><p><b>Rikard Larsson </b>är en skrivande fotograf som tidigare varit verksam som stenkonservator. Utbildad vid Konstfack och Institutionen för Kulturvård vid Göteborgs universitet. I hans böcker får vi lära känna Stockholm på ett nytt sätt. Se stadens arkitektur, konst och närhet till naturen genom nära koppling mellan text och fotografi. Böckerna har hunnit bli en stockholmsserie, till dags datum nio till antalet. Såväl konst som kulturintresserade, den infödde eller nyinflyttade stockholmaren, alla har här något att hämta om vår sevärda stad och dess långa historia. Böckerna är medryckande skrivna, rikt illustrerade och försedda med kartor, - passar lika bra att ta med på stadsvandringen som att avnjutas hemma i läshörnan.</p>

Vad har hänt sedan Öresundsbron invigdes sommaren 2000? Vilka drömmar har slagit in, vilka visioner visade sig orealistiska? Inför broöppningen var otåligheten stor -- äntligen skulle Själland och Sydsverige förenas i en transnationell region. Här ser danska och svenska forskare tillbaka på de första tio åren. Vi får följa hur människors vardag påverkats av brobygget och se för vem regionen är intressant eller ointressant. Vi får möta regionauterna -- de som snabbt lär sig navigera i och använda sig av den nya regionen. Inte minst kan vi lära oss något om det svåra i att förutspå en framtida utveckling. Brons tioåriga historia rymmer många överraskningar.

<p>Följ med multikonstnären Cilla Ramnek till elva olika verkstäder, alla lika magiska platser var och en på sitt sätt. Vi besöker bland annat korgmakare Erica Larsson. Ericas farfar samarbetade med Josef Frank och än idag är det Larsson Korgmakare som tillverkar de rottingmöbler som ritats av Frank och som säljs på Svenskt Tenn. Besök görs också hos syskonen Renée och Niclas Kuhn - fjärde generationens konstglasmästare, vars farfarsfar gesällvandrade genom Tyskland i slutet av 1800-talet för att så småningom hamna i Stockholm där han etablerade ett konstglasmästeri.</p><br/><p>Cilla besöker också Norrbacka Tryckeri, Brunells Konstsmide, E. Pettersson Konstgjuteri och Dramatens dekorateljéer, och man blir lika betagen varje gång. De patinerade miljöerna skapar en atmosfär av historia, gediget kunnande och beredskap att praktiskt gripa sig an både större och mindre projekt. Flera av hantverkarna är så kallade mästare, med traditioner i den egna familjen flera generationer tillbaka.</p><br/><p>Vi får höra historier om specialritade rottingstolar för badhus på femtiotalet, damma av lampetter som skulle till en cirkus men aldrig hämtades av kunden, bläddra bland akvarellmålade ritningar och titta på grönmönstrade blyinfattade fönster på väg att monteras i Stadshuset.</p><br/><p> <strong>Cilla Ramnek </strong>är konstnär och kreatör. Hon formger, undervisar, handleder, inreder, kurerar utställningar, stylar och har haft egna utställningar i Stockholm, Paris, Tokyo och Moskva. Cilla har också skrivit fera böcker, senast <em>Från ateljén, en bok om att göra</em> (2015).</p>

Raffinerade rum<br/>Bensinstationer och precisionskultur i Sverige 19261956<br/><br/>Internationella bensinbolag etablerade sig i Sverige vid 1920-talets mitt. Deras kontroll av bensinhandeln har satt tydliga spår i landskap och stadsbild, men fortfarande saknas bensinstationen nästan helt i arkitekturhistorien.<br/><br/>Doktorsavhandlingen Raffinerade rum lyfter fram bensinstationen som kulturellt fenomen, och åskådliggör de värderingar som den fysiska miljön och bensinhanteringen producerar. Boken visar hur tekniska uttryck använts i bensinbolagens marknadsföring för att ge det flyktiga bränslet fastare form. Vi får följa hur en berättelse om oljan iscensätts. För att synliggöra bensinstationen och få vidgad förståelse för den visualiserade teknikens betydelse har Olle Wilson använt en hypotetisk värdestruktur som benämns precisionskultur. Termen kan sägas beskriva den perfektionistiska laganda som krävs för att nå ett högt uppsatt mål. När bensin betraktas som en kulturprodukt blir det dessutom möjligt att få djupare insikter i varför omställningen från fossilt bränsle är så svår, trots att bensin är ett miljögift och snart kommer att ta slut. I författarens förhållningssätt finns också ett genusperspektiv: den maskuliniserade tekniken uppfattas inte som naturlig.<br/><br/>På den filosofiska frågan om vad en bensinstation egentligen är finns inget entydigt svar. Men avhandlingen vänder och vrider på en välkänd företeelse och identifierar den som ett betydelsefullt redskap i moderniseringen av Sverige.<br/><br/>Olle Wilson är verksam som författare och fotograf med inriktning mot arkitektur, teknikhistoria och motorkultur.

<p>Inte förrän på 1960-talethade svenska romer fått tillgång till medborgerliga rättigheter som bostäderoch skola. Detta efter en intensiv kamp ledd av Katarina Taikon. Innan desslevde många kringresande liv och slog läger med tält och vagnar. I <b><i>Romska liv och platser </i></b>möter vi svenskaromer som har levt i läger och en mängd romska platser som avslöjar ett doltkulturlandskap i Stockholm. </p><p>Boken bygger på livshistoriska intervjuer medsvenska romer, äldre kartmaterial, fotografier, reportage och ett omfattandearkivmaterial.Romska liv och platser skildrar erfarenheter av att leva kringresandeliv och i läger. Boken lyfter fram hur människor hanterade deofta knappa materiella villkoren för att skapa en sådräglig tillvaro som möjligt. Den skildrar även romers kamp för rätten tillbostäder, utbildning och arbete, och berättelser om att flytta till modernalägenheter och möten med majoritetssamhällets skola.   </p>

<p>Att gå är en vardaglig och ofta oreflekterad aktivitet, men kan även vara en betydelsebärande handling. Hur, var, när och varför vi går säger mycket om vilka vi är. Vad det betyder att gå kan variera avsevärt beroende på tid och plats. Samtidigt är våra rörelsemönster ett av våra främsta sätt att uppleva och få information om omvärlden. Etnologen Susanne Österlund-Pötzsch studerar gående som en central kulturell praktik via ett rikt material med betoning på nordiska förhållanden. Finns det ett nordiskt sätt att gå, vad är en turistisk gångart, vilka förhållanden finns mellan ritual och gående, har gående en minnesbärande och narrativ potential -- det är några av frågorna som diskuteras. Genom att uppmärksamma gående som upplevelse och uttrycksform undersöker författaren olika förhållningssätt till rumslighet och tid, inte minst vad gäller kollektiva och personliga minnen.    </p><p>Susanne Österlund-Pötzsch är arkivarie med inriktning på traditionsmaterial. Hon är docent i nordisk folkloristik vid Åbo Akademi och disputerade 2003 med avhandlingen <i>American Plus. Etnisk identitet hos finlandssvenska ättlingar i Nordamerika</i>. Hon har forskat och skrivit artiklar om bland annat mobilitet, vardagliga rörelsemönster, plats och performans.  </p>

<p>Hemslöjdsrörelsens ideologiska utgångspunkter är väl beskrivna, men vilket genomslag hade dess retorik i den faktiska verksamheten i hemslöjdsföreningarnas arbete? <i>Retorik och praktik</i> undersöker hur väl hemslöjdsföreningens tidiga historia och senare tiders historieskrivning överensstämmer och granskar utsagor om dess betydelse och verksamhet. Vi får här ta del av hur Gestriklands hem­slöjdsförening under perioden 1912-1930 förhöll sig till de för hemslöjdsrörelsen centrala begreppen hjälp till självhjälp och ortskaraktär i både muntlig och skriftlig retorik samt hur dess praktiska verksamhet lyftes fram. </p><p>Rose Ericsson analyserar hur hemslöjdsrörelsen tog sig an uppgiften att bevara, återskapa och föra vidare tidigare generationers traditioner med exemplet Gestriklands hemslöjdsförening som utgångspunkt. Varför och hur startade hemslöjdsrörelsen och på vilka bevekelsegrunder arbetade den? Hemslöjdsrörelsen vid 1900-talets början sätts in i en bredare samhällskontext. Genom studiet av två stora och hittills obeforskade arkiv på Länsmuseet Gävleborg har Gestriklands hemslöjdsförenings tidiga verksamhet och historia kunnat belysas och en mer nyanserad bild av hemslöjdsrörelsen får träda fram. </p>