Svenska

<p>Lantbruksarkitekten Charles Emil Löfvenskiöld (1810-1888) drömde om att reformera den svenska landsbygden. En ny arkitektur präglad av både skönhet och rationalitet skulle bekämpa fattigdom och misär. Ljusa, rymliga och välplanerade hus för såväl människor som djur var grunden för ett humant och välmående samhälle. Först när det praktiska också var vackert var det verkligt funktionellt.  </p><p>Syftet med skriften <i>Landtmannabyggnader: hufvudsakligen för mindre jordbruk</i> från 1868 var att sprida de nya rönen i prisvärda och pedagogiska häften med överskådliga ritningar och förklarande texter. Idag är verket en arkitekturklassiker som haft stor inverkan på svensk byggnadskultur.  </p><p>Denna reproduktion kompletteras av ett appendix med ritningar av Löfvenskiölds elev och mångårige medarbetare Pehr August Pettersson (1841 1906). De publicerades ursprungligen i hans <i>Landtmannabyggnader: ritningar för alla områden inom landthushållningen</i> från 1891, en uppföljare och hyllning till Löfvenskiölds klassiska verk.</p>

När Muminpappan råkar ut för en kraftig förkylning övertalar Muminmamman honom att börja skrivprojektet om sin stormiga ungdom. I memoarerna minns pappans barndom som hittebarn, men också det första mötet med Mumintrollets mamma. Han skriver om spännande resor och väldiga fester. Vi får träffa joxaren, råddjuret och många fler. Kanhända skarvar han en smula, men det gör ju bara historien bät

<p>Älvan hittar en dag ett stort, gult klot i mossan. Hon och djuren i skogen grubblar över vad det egentligen är hon hittat, kan det vara ett ägg från självaste solen?</p>

<p><b></b>De nio första Tintinäventyren tecknade Hergé i svartvitt, med start 1929. De publicerades först som följetong i olika tidningar innan de gavs ut i bokform. Samtliga nio album kommer nu för första gången att ges ut på svenska i ett utförande snarlikt det ursprungliga. Det blir alltså många nya läsupplevelser att se fram emot för svenska Tintinfans. </p><p>I originalversionen av <i>Faraos cigarrer</i> från 1934 finns mycket som känns igen från senare album beträffande figurer, miljöer och spänning. Samtidigt är genomförandet inte alls lika fulländat som i färgversionen av samma äventyr som gavs ut långt senare. Båda berättandet och teckningarna är betydligt mera opolerat här. </p><p>Gemensamt för de nio originalversionerna av Tintins äventyr är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg. </p>

<p>Originalversionen av <i>Kung Ottokars spira</i> gavs ut som album ödesåret 1939. Det är det mest politiskt färgade av alla Tintinalbum och handlingen är starkt präglad av den oroliga tid det skapades i. </p><p>Det krigshetsande landet Bordurien, ett lätt förklätt Nazityskland, försöker annektera det fredliga grannlandet Syldavien med hjälp av en viss Müsstler, vars namn är en uppenbar kombination av Mussolini och Hitler. Tack vare Tintin kan maktövertagandet hejdas och konflikten får ett fredligt slut. Det är i detta äventyr som Tintin första gången träffar "Näktergalen från Milano", operasångerskan Bianca Castafiore.</p><p>Gemensamt för originalversionerna av <i>Tintins äventyr</i> är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg. </p>

<p>Tintin kommer en kallhamrad falskmyntarliga på spåren, vilket efter en vild jakt för Tintin och Milou till Skottland och den mytomspunna svarta ön utanför Kiltoch, där det går rykten om ett ohyggligt odjur i slottsruinen. </p><p><i>Den svarta ön</i> är det enda Tintinäventyr som Hergé tecknade om helt två gånger; först från svartvitt till färg, och nästa gång för att färgversionen från 1943 kändes omodern då ett engelskt förlag skulle ge ut boken på 1960-talet. Det är denna senare färgversion som svenska läsare är mest bekanta med, vilket gör denna retroutgåva extra intressant för fansen. </p><p>De nio första Tintinäventyren tecknade Hergé i svartvitt, med start 1929. De publicerades först som följetong i olika tidningar innan de gavs ut i bokform. Samtliga kommer nu att ges ut i svensk översättning i ett utförande snarlikt det ursprungliga.</p>

<p>Tintin och Milou upptäcker märkliga burkar som ska innehålla krabba, men det visar sig vara opium som smugglas! Jakten på opiumligan tar våra vänner ända till Saharas öken och Marocko. Under resans gång möter Tintin en försupen sjökapten som med tiden blir hans bäste vän: den koleriske och whiskytörstande kapten Archibald Haddock. En annan ny bekantskap i detta album är styrman Allan Thompson, en råbarkad och farlig typ, som senare återkommer vid Rastapopoulos sida.</p><p>Originalversionen av <i>Krabban med guldklorna</i> började publiceras som följetong i <i>Le Soir</i> 1940 och gavs ut i album 1941. Gemensamt för originalversionerna av Tintins äventyr är att de har betydligt fler sidor än de senare färgutgåvorna av samma äventyr, och att serierutorna är större. Varje album innehåller också ett mindre antal helsidesplanscher i färg. </p>