Svenska

<p><b>Johan Sjöbergs </b>möbelsamling är en av de största i landet med omkring tusen stolar, bord och skåp. Det är 1900-talets Småland som förenar. Liksom samlarentusiastens starka vilja att bevara arvet från en epok då hundratals små och stora möbelindustrier trängdes i det skogrika landskapet.   </p><p>Ett av Johan Sjöbergs senaste inköp är fåtöljen Cavalli, världens dyraste Ikea-möbel. Nu finns den i samlingen och här i boken. Andra rariteter är <b>Carl Bergstens</b> caféstol, <b>Uno Åhréns</b> moderniserade pinnstolar, <b>Bruno Mathssons</b> sadelflätade linjer, <b>Carl Malmstens </b>folkhemsklassiker, <b>Yngve Ekströms </b>fårskinnsklädda kurvor, <b>Jonas Bohlins</b> betongskulptur och <b>Mats Theselius </b>aluminiumsvepta fåtöljer. Och många, många andra. Totalt har över 600 möbler samlats i denna utgåva.    </p><p>En rad möbelhistoriker och företagsledare har bidragit med texter: Antikvitetsexperter som <b>Knut Knutson, Ulrika Ruding, Jonatan Jahn </b>och<b> Andreas Siesing, </b>möbelforskaren<b> Sigrid Eklund Nyström, </b>företagsledaren<b> Kenneth Ståhl, </b>journalisterna<b> Hedvig Hedqvist, Petter Ekelund, Britta-Lena Ekström, Rebecka Tarschys </b>med flera.    </p><p>Inte minst skriver en rad formgivare och berättar om de egna möblernas tillkomst: <b>Jan Ekselius, Jonas Bohlin, Mats Theselius, Gunilla Allard, Hans Ehrich, Nirvan Richter, Love Arbén </b>och<b> Eero Koivisto</b>.</p>

<p>Strindbergs måleri av strindbergsspecialisten Göran Söderström utkom första gången 1972 och betraktas av konstkännare i hela världen som standardverket över August Strindbergs måleri. Den första upplagan blev mycket snabbt utsåld och eftersökt antikvariskt. Denna nya upplaga har inte minst varit efterlängtad som en följd av det allt större intresset världen över för Strindberg som bildkonstnär. Sedan förra upplagan har nya målningar kommit fram och analyserats och skildringen utökats till att också omfatta hans fotografiska verk. Alla idag tillgängliga målningar har återgivits i färg och i stort format.</p><p>Strindbergs egenartade måleri blev egentligen uppmärksammat internationellt först på 1960-talet, även om det ändå sedan hans egen tid har funnits konstnärer och konstvänner som starkt uppskattat hans målningar. Idag betraktas hans om en av Sveriges genom tiderna mest intressanta bildkonstnärer och är kanske den svenska konstnär som oftast förekommer på utställningar världen runt. </p><p>När han slog igenom var det såsom föregångare till tidens informella konst och action painting. Men Strindbergs konst står liksom hans radikala dramatik för sig själv, genom sin kraftfullhet och självständighet, som visuellt drabbande. Karaktäristiskt för hans mogna verk är den speciella texturen, förmågan att få materialet i sig att vara konstnärligt talande. Även som fotograf var han nyskapande och den förste i Sverige som lät de fotografier hann skapat, även genom instruerade medhjälpare, ställas ut som signerad konst på utställningar. </p><p>"<i>Detta är ett av de bestående monumenten av Strindbergsforskning och förblir standardverket över ämnet. Med sina många illustrationer är boken av intresse också för läsare utan kunskap i svenska, och förblir den fullständigaste behandlingen av ämnet på något språk.</i>" Michael Robinson</p>

<i>Ingeborg Lundin, glaskonstnär och designer</i><br/><br/>Glaskonstnären Ingeborg Lundins glasäpple är något av en ikon för modern design: Legendariskt och en symbol för svensk glaskonst. Det skapades redan 1952 men visas fortfarande på utställningar runt världen. Denna storslagna skapelse är enkel, spröd och graciös, samtidigt kraftfull. Inget föremål uttrycker glasbubblans luftiga skönhet lika starkt som just Äpplet. <i>En skimrande bubbla av glas</i> är den första bok som skrivits om Ingeborg Lundin (1921-1992), idag delvis bortglömd, men för glasintresserade fortfarande en klart lysande stjärna. En stor del av sitt yrkesliv var hon knuten till Orrefors och där ligger också tonvikten i denna framställning. Lundin var verksam under det svenska glasets guldålder och hon omskrevs som "glasets poet", "glasets Balenciaga" eller "glasets drottning".<br/>Denna koncentrerade och välillustrerade volym förmedlar Ingeborg Lundins nyfikenhet inför glaset, materialets mysterier, arbetet på golvet nära blåsare och andra som var en förutsättning för hennes eget skapande. Genom de förstklassiga fotografierna av Lundins glas, vaser, skålar och de många friare formerna inser läsaren hennes fascination inför det material som hon hade gett sig i våld. Här får man likaså följa hennes många utställningar liksom hur hennes konst bemöttes i recensioner och artiklar.<br/><br/>Kerstin Gynnerstedt är fil.dr och docent vid universitetet i Växjö och född i Ingeborg Lundins trakter i Småland. Glaskonstnären Åsa Junselius, välkänd kollega av senare generation till Lundin, har skrivit bokens förord.

» Med Anders Landéns bok Skatter från Mumindalen har mumin-älskarna över hela världen äntligen fått det referensverk de förtjänar. Inför 100-årsjubileet av Tove Janssons födelse 2014 satte jag samman en specialutgåva av tidskriften Scandinavian Retro helt ägnad Tove Jansson och mumintrollen. Då försökte jag minutiöst kartlägga muminböckernas första utgåvor, liksom de tidiga så kallade muminprodukterna. Men jag inser nu att det bara var ett första steg i utforskandet av muminsamlandets mysterier. Skatter från Mumindalen går flera steg längre i dokumentationen av såväl böckerna som samlarföremålen, vare sig det rör sig om handgjorda dockor från Atelier Fauni, keramikfiguriner, barnkammartavlor eller näsdukar. Man får alla dessa hundratals objekt noggrant redovisade i ord och bild, men också den spännande berättelsen om hur mumintrollen från sin första tillvaro i Sverige och Finland som djupt originella karaktärer i en serie böcker utvecklades till en miljardindustri över hela världen.« Magnus Palm, författare

<p>Boken skildrar Ferdinand Bobergs rika bidrag till arkitektur, design av möbler och konstföremål, etsning och akvarell. Den fördjupar bilden av den ovanliga personen, uppvuxen i Norbergs gruvsamhälle, gift med konstnären Anna Boberg. </p><p>Ferdinand Boberg stod i spetsen för det moderna genombrottet inom arkitekturen vid förra sekelskiftet. Han bröt med kopierandet av historiska stilar. Husen skulle vara rationellt uppbyggda med den inre funktionen som utgångspunkt. Behoven styrde rumshöjder, ljuset bestämmer fönstrens former och placeringar. Ett trapphus fick gärna synas i fasaden. Det var en arkitektur för den moderna industrialismen med stora hallar för generatorer och ångmaskiner med höga skorstenar. Men också konsthallar, villor och varuhus. Till funktionen räknade Boberg också dekorativa inslag både invändigt och utvändigt. Ibland lekfulla, som en dekor av glödlampor eller mynt, brevduvor och posthorn. Eller så kunde han hämta motiv från naturen, som tallbarr, eklöv, rosor, möss, salamandrar. Utställningsbyggnaderna som skulle locka publiken för en sommar kunde få polkagrisrandiga minaretlikande torn. Hans fönsterlösa konsthallar hörde till sin tids modernaste byggnader. Och Boberg hjälpte till med att fylla husen med moderna möbler och det senaste inom konsthantverk i keramik, glas och silver. Han rörde sig mitt i jugend- och art nouveau epoken, även om Boberg inte riktigt ville räkna sig dit. När NK stod klart lämnade han arkitektyrket för att skildra svensk och internationell arkitektur i bild, nyfiken på allt, både nytt och gammalt.    </p><p>Till Bobergs kända byggnader hör brandstationen i Gävle, gas- och elektricitetsverken vid Värtan i Stockholm, Rosenbad, de forna Centralposthusen i Stockholm och Malmö, LO-borgen, prins Eugens Waldemarsudde, Thielska Galleriet, 1897 och 1909 års utställningar i Stockholm. Baltiska utställningen i Malmö 1914 symboliserade slutet på jugendepoken i och med utbrottet av första världskriget. </p><p></p><div><text class="_textbox_1ythq_15" direction="ltr" height="10.9006958007812" lengthadjust="spacingAndGlyphs" textlength="216.832611083984" x="304.456878662109" y="-651.460021972656" data-test="textbox" style="color:#1a1918;font-family:AtlasGrotesk, -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'Segoe UI', Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, 'Open Sans', 'Helvetica Neue', sans-serif;background-color:#f7f5f2;font-size:15.96px;"><br/></text></div>

<p>Bruno Liljefors ville bli bäst. I dag kunde han ha satsat på idrotten, men konsten passade honom lika bra. Efter genombrott i Paris, Berlin och Stockholm var han till slut världens främste djurmålare. En rastlös nomad, ständigt beredd att flytta från slott och kojor. Han mötte triumfer och katastrofer, enorma rikedomar och djup nöd. De 13 barn han fick med systrarna Olofsson gav inte alltid lugn och ro. Ändå är hans livsverk makalöst.</p><p></p><p>Fredrik Sjöberg har länge följt spåret efter Bruno Liljefors (1860-1939). Nu kommer en biografi fylld av rafflande historier om en jägare, sportfantast och ständigt aktuell målare, varav många är tidigare okända. Boken är rikt illustrerad med både välbekanta bilder och sådana som sällan setts.</p>

<p>Boken vänder sig till unga läsare och andra som intresserar sig för arkitektur. Ferdinand Boberg (1860-1946) var en utåtriktad och passionerad arkitekt mitt i den dynamiska jugendepoken. Hans hus är lätta att ta till sig, de var både seriösa och lekfulla, vart och ett unikt på sitt eget sätt. Boken ger en lättillgänglig presentation, sätter in dem i sitt sammanhang och ger adressen till vart och ett. Om man vill öka intresset för arkitektur finns ingen lämpligare arkitekt att studera än Ferdinand Boberg. Han tänkte på dem som skulle bo eller arbeta i hans hus och alla dem som skulle möta husen i staden eller på landet. Han kom från bergslagsbygdens handfasta verklighet och gjorde en snabb karriär inom samhällets högsta kretsar utan att tappa kontakten med sin rötter. Boken hjälper till att hitta fram till och förstå både Bobergs byggnader och hans ovanliga och ibland motsägelsefulla person. Han älskade sin fru konstnären Anna Boberg över allt annat och i en patriarkalisk tid såg han kvinnofrågan som viktig. Han var en klassresenär som trodde på att samhället en dag skulle bli helt jämlikt.</p><p>Till Bobergs kända byggnader hör brandstationen i Gävle, gas- och elektricitetsverken vid Värtan i Stockholm, Rosenbad, de forna Centralposthusen i Stockholm och Malmö, LO-borgen, prins Eugens Waldemarsudde, Thielska Galleriet, 1897 och 1909 års utställningar i Stockholm. Baltiska utställningen i Malmö 1914 symboliserade slutet på jugendepoken i och med utbrottet av första världskriget. </p>