Svenska

<p>År 1668 släpps Satans raseri lös i Sverige. Plötsligt anklagas kvinnor för häxeri och samvaro med djävulen. Huvudstaden sänder ut en trolldomskommission med rätt att utmäta dödsstraff. Domarna börjar falla - och det blir gnistan som får häxbålen att flamma upp över hela landet. »Det stora oväsendet« har inletts. Och innan det tystnar, ska närmare 300 kvinnoliv ha släckts. Häxor handlar om trolldomens historia, de svenska häxprocesserna i allmänhet och det stora oväsendet i synnerhet. I fiktiva fotografier ställs läsaren öga mot öga med offrens uppfordrande blickar och jämte de trollbindande bilderna löper faktaberättelsen om en av svensk historias största rättsskandaler.</p>

<p>Du ska &auml;lska ditt barn.<br/><span style="font-size: 1.125rem;">Du ska aga ditt barn.<br/></span><span style="font-size: 1.125rem;">Du ska aldrig ta upp ett sp&auml;dbarn som skriker.<br/></span><span style="font-size: 1.125rem;">Du ska l&auml;ra ditt barn att leka f&ouml;r sig sj&auml;lvt och somna ensamt.<br/></span><span style="font-size: 1.125rem;">Du ska aldrig sl&aring; ditt barn. Det &auml;r b&auml;ttre att st&auml;nga in det i ett rum.<br/></span><span style="font-size: 1.125rem;">Du f&aring;r aldrig kr&auml;nka ditt barn.<br/></span><span style="font-size: 1.125rem;">Du ska inte l&aring;ta ditt barn bli ett &rdquo;zapparbarn&rdquo;.</span></p> <p>Ett barn f&ouml;ds, och f&ouml;r&auml;ldrarnas uppgift &auml;r att f&aring; det att &ouml;verleva. En ursprunglig och sj&auml;lvklar relation, kan man t&auml;nka &ndash; men s&aring; &auml;r det inte.<br/>&Aring;r 1755 lanserades Sveriges f&ouml;rsta statliga f&ouml;r&auml;ldrar&aring;dgivning. Sedan dess har det svenska f&ouml;r&auml;ldraskapet bytt skepnad flera g&aring;nger om.</p> <p><em>F&ouml;r&auml;ldrarnas f&ouml;delse</em> &auml;r en bok som gr&auml;ver djupt i det moderna f&ouml;r&auml;ldraskapets framv&auml;xt. Den handlar om de expertr&aring;d som har pr&auml;glat svenskt familjeliv sedan 1700-talet och om f&ouml;r&auml;ldrarollens f&ouml;r&auml;ndring fr&aring;n sj&auml;lvklar auktoritet till k&auml;rleksfull kamrat. Men framf&ouml;r allt handlar den om de m&auml;nniskor som har levt familjeliv p&aring; en spelplan som st&auml;ndigt har ritats om &ndash; och om hur tidigare generationers f&ouml;r&auml;ldraskap alltid verkar eka inom oss.</p>

Drömmen om Söderhavet har meandrat genom det svenska kulturlandskapet under de senaste hundra åren i allt från musik, teater och film till konst, mat, kläder och surfing. Den här boken är framförallt en illustration av hur Söderhavet blev en del av svensk kultur. Det började med det tidiga 1900-talets livfulla reseberättelser. Idag handlar Söderhavsromantiken framförallt om surfingkulturens musik, mat, mode och drinkarna.

<p>Ur Inledningen: </p><p>Över tröskeln till Sidenväveriet 1904 och 1963 </p><p>Den 15 oktober 1963 öppnade Åsa Åkerblom för första gången dörren till vävsalen på K. A. Almgren sidenväveri på Södermalm i Stockholm. Hon hade nyligen fyllt tjugo år och redan hunnit med en längre vistelse i Paris. Väl tillbaka i Sverige var det dags att påbörja utbildningen till textildesigner, men för att komma in på Textilinstitutet i Borås behövde hon praktik. Efter en tid hos textilformgivaren Astrid Sampe vid Nordiska Kompaniets Textilkammare i Stockholm, var det dags för ytterligare en praktikplats. Valet föll på Sidenväveriet.   </p><p>Promenaden från den hyrda lägenheten vid Sankt Eriksplan till Repslagargatan tog drygt trettio minuter. Hon hade håret i svinrygg, svart ögonmakeup och var modernt klädd. När hon var framme vid sin nya arbetsplats öppnade hon porten till en av gårdens gulputsade byggnader, uppförd hundra år tidigare. På väg mot stentrappan som ledde upp genom huset passerade hon den ouppvärmda toalettskrubben som saknade handfat. Hon fortsatte förbi dörren till bottenvåningens fabrikssal där maskinvävstolarna slog och där lunchrummet var placerat. Väl uppe på första våningen steg hon in i de rum som under de kommande två månaderna skulle vara hennes arbetsplats.  </p><p>Fabriksmiljön stod i stark kontrast till den modernitet hon själv utstrålade. Lokalen hade stått i princip orörd sedan slutet av 1800-talet. Framför sig hade hon en stor vävsal med höga tätt placerade fönster. Väggarna var limfärgsmålade i en ljust rosa ton och taket bars upp av smäckra grönmålade gjutjärnskolonner. Till höger fanns det inre kontoret där verkmästaren Nils Claesson hade sin plats. Där tog han emot beställningar, vägde upp silke och planerade arbetet. Bakom skjutdörrarna till de platsbyggda hyllorna stod glänsande silkesspolar i olika färger. Andra hyllor var fyllda med pärmar med prover på ordensband och fabriksböcker där han noterade hur mycket tråd som lämnats ut, vem som vävde samt start- och slutdatum för olika beställningar. Här fanns också den så kallade Till- och avflyttningsboken där han, liksom sina företrädare, noterade start- och slutdatum för personalens anställningar. Emellanåt kommenterade han även den anställdas skicklighet. Intill Åsas namn skulle han senare skriva Mycket skötsam .    </p><p>1904, det vill säga mer än ett halvt sekel tidigare, öppnade den då tjugonioåriga Jenny Lindberg samma dörr. Då hade hon redan lång erfarenhet som sidenarbetare. Tolv år gammal hade hon börjat som spolflicka på sidenfabriken Casparsson &amp; Schmidt. Som artonåring avancerade hon till väverska. När fabriken lades ned började hon hos K. A. Almgren, eller Sidenväveriet som vi även kommer att kalla det framöver.  </p><p>Till skillnad från Åsa, som såg sitt arbete i fabriken som en väg mot att bli textildesigner och därför bara planerade en kort sejour vid vävstolen, kom Jenny att bli en av de kvinnor som arbetade länge i företaget, nästan fyrtio år. Verkmästaren gjorde inte någon notering om Jennys kompetens, men andra källor berättar att hon anförtroddes att väva komplicerade mönster och kungaporträtt.   </p><p>Dessa två kvinnor arbetade i samma lokaler, gick över samma trösklar och drack kaffe i samma lunchrum, medan de samhällen de levde i på många sätt var olika Under åren som förflutit mellan det att Jenny och Åsa steg in i vävsalen hade Södermalms kullerstenar och lervägar bytts ut mot asfalt och hästdroskorna ersatts av bilar. Bebyggelsen hade både förändrats och förtätats och de flesta industrierna hade lämnat innerstaden. Efter avslutat arbete gjorde de elektriska gatlyktorna Åsas hemväg betydligt ljusare än de få gas- eller oljelyktor som Jenny passerade.  </p><p>Men det var inte bara den omgivande miljön som förändrats. Arbetsmarknaden, välfärdens fördelning och organisering, tekniken, demokratins grunder och klass- och genusrelationer hade även de tagit nya former. Det enda som var sig likt, tycks det, var fabrikslokalen på Repslagargatan och dess vävstolar. Och där är det sig likt än idag.  </p><p>I en intervju från 2021 berättar Åsa Åkerblom hur hon, när hon kom in i lokalen hösten 1963, upplevde den som gammaldags, spännande och charmig, men också som mörk och öde. Det var nästan som om Sidenväveriet redan då hade blivit musealt. Hon fick passera rader av tystnade vävstolar för att komma fram till sin plats. Först där, längre in i lokalen, pågick fortfarande en viss verksamhet vid den mekaniska bandvävstolen och de handdrivna bandvävstolarna. Där satt några vänliga och rara och gulliga tanter och vävde ordensband.   </p>

<p>Det var knappast en slump att metoo-uppropen inleddes bland kvinnor verksamma p&aring; scen &ndash; just de har i alla tider betraktats som s&auml;rskilt l&ouml;ssl&auml;ppta och syndiga. De aktriser som verkade vid Kungliga Operan och Teatern i Stockholm f&ouml;r 200&ndash;250 &aring;r sedan skulle s&auml;kert ha k&auml;nt igen sig i sina nutida kollegers ber&auml;ttelser.</p> <p>I denna bok f&aring;r vi f&ouml;lja ett n&auml;tverk av aktriser fr&aring;n de kungliga scenernas &auml;ldsta tid. Vi f&aring;r ocks&aring; f&ouml;lja de upp&shy;burna m&auml;n &ndash; kungligheter, f&ouml;rfattare, hovm&auml;n &ndash; som satt med kikare i hand i publiken f&ouml;r att v&auml;lja ut sina nya &auml;lska&shy;rinnor. Att de betraktade aktriserna som &rdquo;f&ouml;rbrukningsva&shy;ror&rdquo; s&auml;ger det mesta om utsattheten.</p> <p>Denna pionj&auml;rstudie &auml;r en kollektivbiografi &ouml;ver en krets yrkesarbetande kvinnor som pendlade drastiskt mellan djupaste armod och st&ouml;rsta lyx, mellan sexuell f&aring;ngenskap och s&auml;llsynt frihet, mellan somligas f&ouml;rakt och andras dyrkan.</p>

<p>Alkemins etymologiska rötter återfinns både i de arabiska och grekiska språken, och syftar på den process av transmutation som leder till en fullständig återförening med den gudomliga ursprungsformen. Dock sträcker sig det esoteriska utövandet av alkemi ända till Indien och Kina och har praktiserats åtminstone sedan 300-talet. </p><p>Under medeltiden lockade alkemi många av tidens mest framstående lärda. Starkt influerade av den klassiska elementläran drev alkemisterna sina hypoteser utifrån Aristoteles idé att allt går att skapa genom olika proportioner av de fyra elementen. </p><p>Från 1800-talet och framåt har alkemin felaktigt reducerats till en primitiv pseudovetenskap med det enda målet att omvandla oädla metaller till guld. Denna snäva tolkning bortser dock från alkemins verkliga komplexitet och ignorerar dess djupa filosofiska och religiösa aspekter, samt dess avgörande bidrag till kemins framväxt. </p><p>I denna rikt illustrerade antologi presenteras en mångfald av perspektiv på hur ömsesidighet, metafysiska kopplingar och relationen mellan makrokosmos och mikrokosmos utgör kärnan i alkemins filosofi. Några av världens mest framstående forskare och akademiker samlas för att analysera den alkemistiska världsbilden och utforska hur esoteriska tankeströmningar har format kultur, samhälle och vetenskap. Boken finns även i engelsk utgåva.</p>

<p>Det gamla Malmö var en trångbodd plats präglad av hamnen, fabrikerna, blåst, os och sot. Men bortom detta fanns en annan sida av staden - en som doftade och smakade av nybakat bröd, rostat kaffe och tobak. Av vanilj och choklad. I det svunna Malmö fanns lockande varor som socker, wienerbröd och bakelser, smör och glass, läsk och öl, och korv. Parallellt med den gråa och smutsiga miljön växte njutnings- och livsmedelsindustrin fram.</p><p>I <i>Det goda Malmö</i> berättar journalisten och författaren Martin Andersson - i ord och många bilder - om den lokala tillverkningen av livets goda, som på olika sätt bidragit till Malmös industriella framgångar. Bedrifter som många gånger inte hade varit möjliga utan barnarbetare och lågavlönade kvinnor. Med smittande entusiasm och kärlek till sin hemstad skildrar Martin Andersson Malmös många sidor - de aptitretande såväl som de mindre glamorösa.</p>