Svenska

<p>En gång i tiden var de gestalter och händelser som alla i Sverige kände till: Ane den gamle som offrade sina barn för att få evigt liv, Ingjald illråde som enade riket genom svek och våld, slaget på Bråvallarna som var så väldigt att himmel och jord tycktes störta samman. Man läste om dem i skolan, konstnärer skildrade dem på monumentalmålningar och i skulpturer, författare skrev dikter, pjäser och romaner om dem. De återgavs i den vetenskapliga litteraturen, knöts till verkliga platser i landskapet och tillhörde allmänbildningen, den gemensamma kunskapen. Under det senaste århundradet har historikerna omvärderat dessa berättelser om Sveriges forntid och avfärdat dem som sagor. Det har lett till att de numera har fallit i glömska men så hade det inte behövt bli. Sedan länge har ingen trott att Odysseus, Teseus eller Romulus och Remus har funnits i verkligheten, men ändå fortlever berättelserna om dem och fortsätter att fascinera oss. Varför skulle det vara annorlunda med de svenska berättelserna? De är minst lika fängslande som de antika grekiska och romerska sagorna, och har lika många lager av mening och djup. </p><p>I <i>Händelser ur Sveriges ohistoria</i> presenterar Daniel Sävborg elva sådana berättelser om Sveriges forntid. Dessutom visar han hur de har förvandlats med tiden, tolkats och omtolkats och både roat och berört människor på djupet. Det gör han inte minst genom att diskutera de konst och diktverk som bygger på berättelserna. För inte så länge sedan var dessa verk välkända, men i dag är de i hög grad bortglömda, efter som de är svårbegripliga för en publik som inte känner till bakgrunden. Boken gör en försvunnen del av kulturarvet känd och levande igen. Med kunskap om de klassiska berättelserna om den svenska forntiden blir många konstnärliga verk tillgängliga på nytt, och många platser runt om i Sverige blir åter laddade med mening och mystik.   </p><p><b>Daniel Sävborg</b> (född 1965) är sedan 2010 professor i nordisk filologi vid Tartu universitet. Han har främst bedrivit forskning om fornisländsk eddadiktning och sagalitteratur samt svensk medeltidshistoria och folklore. I synnerhet intresserar han sig för förvandlingen av berättartraditioner, liksom de olika innebörder som olika personer och olika generationer har funnit i samma berättelser.</p>

Weimarrepubliken föddes i november 1918 ur första världskrigets aska och under hot om revolution. Den gav Tyskland landets första demokratiska regering, men kom bara att bestå i femton år.<br/><br/>I "Hisnande tider" tar oss Harald Jähner med till denna turbulenta och omtalade period där de första årens hyper­­inflation avlöstes av ett ekonomiskt uppsving och ett kulturellt uppbrott. Det handlade om nya livsstilar, om nyskapande konst och arkitektur. Könsnormer sattes ur spel, kvinnor klippte håret och kunde gå på lokal utan manligt sällskap, nöjeslivet blomstrade med danspalats och kabaréteatrar. Ett konstnärligt avantgarde trädde samtidigt fram, med namn som Fritz Lang, Wassily Kandinsky och Walter Gropius.<br/><br/>Men detta nya Tyskland kännetecknades också av politisk instabilitet, skarpa konfliktlinjer och djupa sociala klyftor. Kulturell frigörelse och politisk radikalism fick sin motreaktion i en "konservativ revolution". Anti­semitismen bredde ut sig, och det ekonomiska uppsvinget tog abrupt slut med börskraschen 1929 och ersattes av massarbetslöshet. Och 1933 satte så nazisterna punkt för Weimarrepubliken.<br/><br/>"Hisnande tider" är en kalejdoskopisk skildring av dessa dramatiska år. Liksom i sin lovprisade bok "Vargatider. Livet i Tyskland efter Tredje rikets fall 1945-1955" lyckas Jähner teckna en helhetsbild som binder samman det politiska livet med det kulturella och intellektuella - och med vardagslivets erfarenheter.

"Carl-Göran Ekerwald har gett oss en lysande läsvärd liten bok om franska revolutionen långt bort ifrån vad dagens modetänkare vill ha oss att tänka och säga. Bättre inkörsport till franska revolutionens märkliga värld kan inte tänkas." Sven-Eric Liedman i DN

<p>Vid varje v&auml;ndpunkt i m&auml;nniskans historia har h&auml;sten funnits d&auml;r &ndash; fr&aring;n civilisationernas uppkomst till den industriella revolutionen. Med h&auml;stens hj&auml;lp har m&auml;nniskan spr&auml;ngt det m&ouml;jligas gr&auml;nser g&aring;ng p&aring; g&aring;ng, gjort oss b&aring;de starkare och snabbare. Den tid d&aring; h&auml;sten fortfarande var en sj&auml;lvklar del av vardag och arbete ligger alldeles om h&ouml;rnet. Och sedan dess har den f&aring;tt nya roller.</p> <p>Den h&auml;r boken v&auml;nder sig till alla som &auml;lskar h&auml;star och vill veta mer om dess historia som m&auml;nniskans eviga f&ouml;ljeslagare. I text och bild ber&auml;ttas om dess insatser i krig, uppt&auml;cktsresor, arbete och &ndash; i v&aring;r egen tid &ndash; inom idrott, terapi och rekreation.</p> <p></p> <p>Och bakom allt skymtar fr&aring;gan: Var hade m&auml;nniskan befunnit sig om det inte vore f&ouml;r hennes allra b&auml;sta v&auml;n &ndash; h&auml;sten?</p>

<p>I Uppåkra utanför Lund breder odlingsfälten ut sig över den skånska slätten. Men i över tusen år fanns här ett rikt maktcentrum stort som en stad, med hövdingahall, tempel och mängder av hantverkshus och gårdar. Det var en unik plats i den skandinaviska järnålderns historia, betydligt större än de mer kända Birka och Hedeby, med långväga kontakter ut i världen. Än har bara ett par promille av området grävts ut, ändå har fantastiska fynd hittats som förändrar vår syn på historien.</p><p></p><p>I "Tusen år i Uppåkra" berättar Dick Harrison om staden som försvann och föll i glömska och ger samtidigt en levande bild av livet i Norden, så som det såg ut på sagornas och hjältedikternas tid - från förromersk järnålder till vikingatid.</p>

<p><b>AUGUSTPRISNOMINERAD!</b></p><p><b>När livstidsdomen föll gick det &quot;en kallsvett&quot; genom Nicolaus kropp men han ansträngde sig för att inte visa något utåt.</b> Han var stolt och satte en ära i att aldrig visa svaghet eller rädsla inför fångvaktare och domare. Nicolaus Magnus Söderman hade ännu inte fyllt 21 år när han i mars 1848 dömdes till livstids straffarbete. Trots att han fått en bra start i livet slutade han sina dagar på ett fästningsfängelse. </p><p>Detta är berättelsen om hans och sexton andra straffångars liv, deras barndom och uppväxt, deras brottskarriärer och deras möte med rättsväsendet. Det är också en berättelse om det svenska samhället för 200 år sedan.</p><p>Utifrån en unik arkivskatt &ndash; sjutton självbiografier skrivna av straffångar på Carlstens fästning &ndash; skisserar historikern Bonnie Clementsson en bild av hur ett liv i kriminalitet kunde te sig i 1800-talets Sverige. Det handlar om män som av olika skäl förde ett brottsligt leverne och så småningom dömdes till livstids fängelse. Fångarnas livsöden säger oss mycket om brott och straff ur ett allmänmänskligt perspektiv, men också om kriminalitetens drivkrafter då som nu.</p>

Några svenska namn 1959: Ingemar Johansson, Katja of Sweden, Kerstin Ekman, Jussi Björling, Siw Malmqvist, Vilhelm Moberg, Sickan Carlsson, Agne Simonsson, Gertrud Norrby, Hasse Alfredsson, Hasse Ekman, Olle Möller, Lill-Babs.....