Svenska

<p>Karl Popper (1902 - 1994) var en av 1900-talets ledande och mest inflytelserika filosofer. Hans arbeten spänner över åtskilliga kunskapsområden. Det unika med Poppers arbeten är förutom inflytandet över såväl vetenskapssamhället som politiken den helhet som de bildar. Hans teorier begränsar sig inte till den politiska filosofin eller kunskaps- och vetenskapsfilosofin utan placerar och förankrar dessa inom en ontologisk filosofisk grund om människans plats i vårt fysiska universum. Popper ger ett filosofiskt fundament åt liberalismen.  </p><p>När en dominerande del av det kulturella och politiska samtalet i vår samtid har en kollektivistisk utgångspunkt i form av populism, nationalism och identitetspolitik finns behov av att lyfta fram en filosof som Karl Popper och hans liberalism. Popper försvarar en liberal upplysningstradition som han också kraftfullt bidrar till att utveckla.    </p><p>När den politiska debatten fokuserar på en retorik som handlar om en svartvit beskrivning av verkligheten och enkla och snabba lösningar behövs Poppers stegvisa reformism och tilltro till den vetenskapliga metoden. Framför allt behövs hans betoning av det kritiskt rationella samtalet; att trots våra olika hållningar och åsikter kan vi tillsammans genom ett kritiskt rationellt samtal som jämlikar närma oss sanningen.</p>

<p>En varm sommardag får Amanda veta att hennes morfar blivit mördad och hennes mormor svävar mellan liv och död. Händelsen blir starten på en omtumlande resa genom en familjs våldsamma och smärtsamma historia. Hennes egen mor, den så kallade Arbogakvinnan, blir snart huvudmisstänkt. Amanda dras in i mordutredningen, samtidigt som hon försöker frigöra sig från mammans alla lögner och manipulationer. Hur hanterar man att den som en gång var ens trygghet nu är den som orsakat den djupaste smärtan?</p><p></p><p>Amanda Fors, dotter till Arbogakvinnan, berättar här sin historia om en uppväxt med en mamma som blev en av Sveriges mest omskrivna mördare. Tillsammans med medförfattaren Leone Milton skildrar hon med stark närvaro och brutal ärlighet den hemska sanningen bakom alla hundratals löpsedlar. Det är en berättelse som visar att överlevnad kräver mod, och att det ibland är möjligt att skapa ljus även i det djupaste mörker.</p>

I Ryssland 1979 - 2019 [Bok / Kartonnage]

<p>Följ med på en odyssé genom Sverige och svensk matkultur. Här blandas familjeföretagares livshistorier med personliga recept och frejdiga drinkar. </p><p><i>Hembränt, råbiff och dans med mört-Eva </i>är Fredrik Kopschs resa genom mat-Sverige. Vi får träffa ostronfiskare, jägare och mjölkbönder, och vi får möta deras vardag. Men vi får också träffa kända profiler som Håkan Juholt, Tove Lifvendahl, Stefan Sundström och Edward Blom. </p>

<p>I samband med Sveriges anslutning till Nato sägs det ofta, ibland med viss nostalgi, att vi lämnat bakom oss en period på över 200 år av alliansfrihet. Denna uppfattning är emellertid förenklad och inte helt korrekt. Sanningen är att Sverige vid ett flertal tillfällen, alltsedan Karl XIV Johans dagar, engagerat sig i allianser, även om de oftast varit kortvariga.  </p><p>Karl Johan anslöt sig till alliansen mot Napoleon och perioden runt mitten av 1800-talet uppvisar flera exempel på frivillig alliansbundenhet och medveten icke-neutralitet. Skandinavismens strömningar bidrog till att först Oscar I och därefter Karl XV prioriterade svensk-norsk solidaritet med det söderifrån hotade Danmark.</p><p>När krig utbröt 1848 och 1863 var en skandinavisk allians ett faktum. Om neutralitet var det inte tal. Oscar I ingick 1855 en allians med Storbritannien och Frankrike, riktad mot Ryssland, som formellt gällde till 1908. Mellan 1920 36 skulle Sverige betrakta sig som alliansbundet inom ramen för Nationernas Förbund. </p><p>Under Finlands vinterkrig 1939 40 valde Sverige bort neutraliteten för att visa solidaritet med det angripna grannlandet. Under Kuwaitkriget 1990 91 ingick Sverige i FN-alliansen mot Saddam Husseins Irak. </p><p>Folkrättsexperten Ove Bring visar i boken hur alliansfrihetens utanförskap undantagsvis, men ändå inte sällan, fått ge vika för gemensam säkerhet och solidaritet med andra.                                                                                                                                                                                    </p>