Svenska

En engagerad och faktafylld skildring av den svenska grisens kulturhistoria. Här sätts detta mångfasetterade djur in i ett större sammanhang. Och grisen och människan har en lång gemensam berättelse att erbjuda, inte bara djurets kotletter eller dess föga smickrande användning i språket. "En bok om ett av de intelligentaste djuren borde få inledas av djuret självt", skriver Martin Ragnar. Nu är icke detta möjligt, men däremot möter vi grisen i hundratals foton och illustrationer, där den plirande tittar betraktaren i ögonen eller med berättigad misstänksamhet skyggar med blicken, där den leker och bökar, umgås eller bara vegeterar. Ragnar skriver om härstamning och egenskaper, om grisens plats i religionen, om dess renlighet och nyttighet som markberedare, som jaktgris, tryffelsvin och sällskapsdjur. Grisen har likaså varit offerdjur, är både tamsvin och vildsvin, ollonsvin och skogssvin. Här möter lantraser och förädlade grisar, men samtidigt mänsklig grymhet och grishat. Naturligtvis avhandlas även grisen som köttdjur och leverantör av skinka och korvar till människans middagsbord. Därför skriver Ragnar också om slakt och köttprodukter av gris i kyldiskar och olika matvaror. Inte minst möter läsaren den svenska »urgrisen«, återuppstånden som Linderödssvinet på många ställen i denna insiktsfulla lovsång. Två välkända »gris- och matprofiler« har skrivit varsitt företal till boken uppfödaren Rolf-Axel Nordström och mästerkocken Paul Svensson. Martin Ragnar är författare, forskare och både humanist och naturvetare/tekniker med en rad böcker på den digra meritlistan. Hans två senaste matböcker är "Svensk ostkultur" och "Regional matkultur". Martin Ragnar är också ideellt engagerad i olika föreningar med mat på agendan.

Många drömmer om att skaffa sig får som kan hålla landskapet öppet och ge råvaror till både mat och kläder. Och visst är det roligt att se lammen leka i hagen, men nogsamt akta sig för att komma alltför långt från tackan! Men de är inte fullt så lättskötta som man hoppas och det gäller därför att lära sig en hel del först.<br/></p><br/><br/>Denna fårägarbibel har i 40 år varit den självklara handboken/uppslagsboken för alla som har en fårbesättning, liten som stor. Fårskötsel är visserligen en mycket gammal näringsgren, men den är under ständig utveckling. Numera lammar tackorna året om till exempel och det ger nya produktionsförutsättningar.<br/></p><br/><br/>Boken Får har också utvecklats och kommer nu i en 8:e helt omarbetad och aktualiserad utgåva med Sveriges kunnigaste personer inom fårskötsel som författare. Den behandlar det mesta om får och fårskötsel: förutsättningar, raser, avel, fårkontroll, utfodring, fårens beteende, skötsel och vård, hälsovård, sjukdomar, kött, ull, skinn, fårens betydelse som landskapsvårdare och mycket mer.<br/></p>

"Är du törstig?" Stig räcker spannen till fotografen Lars-Olof Hallberg under hans första besök på den småländska gård där syskonen Berit och Stig Aronsson bott sedan nästan sextio år. Hästen Rallaren har just druckit två och en halv spann, och nu är det fotografens tur om han vill ...

<p><b>Lars-Olof Hallberg</b>, som gjort sig känd för att dokumentera miljöer och företeelser på väg att försvinna, har denna gång valt att besöka landets sista fjällägenheter. </p><p>På dessa statligt ägda odlingslägenheter har han träffat de sista fjällbönderna, följt deras arbete under bondeårets olika årstider. Vi får vara med på vårbruk, när korna släpps på skogsbete, höskörd, när får och getter mjölkas för hand och när dessa bönder ger sig ut att fiska och jaga. Vid dessa gårdar, som ofta ligger vid vägs ände eller helt väglöst, lever människorna fortfarande till stor del av självhushållning. </p><p>Detta är den sista resten av den agrara expansionen som ägde rum under 1800-talet. Gårdar som staten sedan, under tvångsliknande former, köpte in då de var olagliga bosättningar eller låg på renbetesfjället. Bönderna blev kvar som arrendatorer på sina f.d. gårdar, ett liv som har fortsatt generation efter generation. Men nu är epoken med fjällägenheter på väg att ta slut helt och hållet. </p><p>I boken <i>Fjällbondens avsked</i> får vi följa livet på elva stycken gårdar, de allra sista fjällägenheterna, från Härjedalen i söder till allra längst upp i Norrbotten. Möt Gösta och Marianne på Blomhöjden i Jämtland och Arne på Biellojaure i Västerbotten och alla de andra som är med i denna bok som skildrar vackra odlingslandskap och intressanta levnadsöden. </p><p>Lars-Olof har tidigare gett ut böckerna <i>Den siste bonden på Tämmesboda</i>, <i>Gården på fjället</i> och <i>Äppelkungar</i>.</p>

Med den andra, omarbetade och kraftigt utökade svenska upplagan av Skador och sjukdomar på träd i handen kan skogsvandraren undersöka och bestämma totalt 305 skador och sjukdomar hos 17 släkten av de vanliga barr- och lövträden, med hjälp av enkla, lätt åtskiljbara kännetecken. 672 färgbilder illustrerar en mängd viktiga skadesymptom som förekommer i Sverige och de nordiska länderna. Beskrivande texter pekar på orsaker till och betingelser för att skadorna uppkommer, samt förväxlingsrisker. Framför allt beskrivs skadebilder som i varje enskilt fall kan härledas till en enda orsak. Hit hör torka, kyla, åska, brist på näring, luftföroreningar, salt från havet eller vägarna, bekämpningsmedel på avvägar, samt insekter och andra småkryp. Många infektionssjukdomar orsakade av parasitiska svampar, bakterier, mykoplasma eller virus beskrivs också, även en del som främst uppträder som sekundära skadegörare. Helt nya delar i denna upplaga, eller gamla i ny bearbetning, behandlar främst viktiga och aktuella skador såsom skvattramrost, törskatesvamp, björkrost, bokbarksjuka och de först på senare tid uppträdande Phytophthora-sjukdomarna och askskottsjukan, många nya skadeinsekter på både barr- och lövträd, framför allt barkborrar, samt vedrötor och andra defekter på veden. Ett helt nytt kapitel ägnas alen. Boken är bearbetad för svenska och nordiska förhållanden, och har kompletterats med uppgifter om var skadorna förekommer i Norden. Fackgranskningen har utförts av Pia Barklund, skoglig mykolog och patolog, och Åke Lindelöw, skogsentomolog, båda vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Ultuna.

<p>På fjället och i skogarna i Sverige och Norge betar fortfarande kor och getter med skällor som pinglar. De är inte så många som de en gång var under fäbodbrukets glansdagar, men de finns fortfarande. I de norska fjällen betar dessutom ett stort antal får. Betesdriften utgör en viktig del av vårt folkliga kulturarv. Fäbodbrukets och utmarkens djur påverkar vegetationen på skogen och fjället och skapar därmed livsmiljöer för en mängd andra organismer. Fäbodlandskapet är fullt av spår från människans äldre bruk av naturresurserna. Kulturarv i form av byggnader och fasta fornlämningar, men också i form av biologiska kulturarv. När djuren betar bort gräs och buskar så kan exempelvis olika konkurrenssvaga blommor ta plats, såsom kattfot, orkidéer och gentianor, men också olika färgglada ängssvampar. Organismer vars närvaro i landskapet utgör ett bevis för vår hävdhistoria  i fäbodlandskapet. Traditionell ekologisk kunskap, platsnamn, växtanvändning och historier knutna till fäbodbruket utgör dessutom en del av vårt immateriella kulturarv. Inom fäbodbruket används fortfarande kulning, näverlur och vallhorn i vardagen. </p><p>Detta är en rikt illustrerad skildring av fäbodbrukets historia, bakgrund, kultur och natur- och kulturlandskap, men också dess vardag idag. Avsikten är att den ska få dig att bättre förstå fäbodens roll för människorna historiskt och idag och dess betydelse för den biologiska mångfalden. Även om boken främst skildrar det svenska natur- och kulturarvet så hämtas många exempel även från det norska fäbodlandskapet för det handlar till stor del om ett gemensamt kulturarv. </p>

<p></p><p><b>Drömmer du om att bli biodlare?</b></p><p><b><i>Elins bin - om biodling, honung, bivax och business</i>, lotsar alla nyfikna och nyblivna biodlare mot sin första nyslungade honung och en trädgård med surrande nya vänner. </b></p><p>Det här är Elin Iderströms högst personliga introduktion till biodling. Den tar avstamp i när Elin plötsligt stod med sexton bikupor i sin trädgård och en lång lista på basala nybörjarfrågor. Då hjälper det inte att man desperat googlar och får tio olika svar. Så med samma entusiasm som Elin tog sig an bina började hon dokumentera och analysera sina framgångar och bakslag under de första åren som biodlare. Resultatet blev boken <i>Elins bin: om biodling, honung, bivax och business</i> och här guidas läsaren från de första nervösa blickarna in i bikupan till den första sålda burken med nyslungad honung och den saliga lyckan av att ha trädgården full av surrande och pollinerande nya vänner. </p><p>Boken är späckad med fakta, tips, foton, råd och instruktioner för den som också vill följa med på det stora äventyr som bina bjuder på, dvs det meningsfulla i att vårda en liten, liten varelse, så viktig för oss och hela vår omvärld.</p><p><b>Röster om boken:</b> </p><p><i>Elins bok är en pålitlig guide för dig som vill börja med biodling. / Naturmorgon</i></p><p></p>